Category

Äventyr

IMG_3493-Edit
Äventyr, Motorcyklar

Grand Canyon 2: Revanschen

IMG_3493-Edit

För knappt ett år sen åkte jag och min kompis Genevieve på ett fyradagars motorcykeläventyr till Arizona för att få se Grand Canyon. Men vi kom inte längre än till Flagstaff, som ligger lite drygt 10 mil söder om Grand Canyon, eftersom det började snöa på vägen dit och sen inte slutade förrän nästa morgon, och då var det fortfarande snö på marken och alldeles på tok för kallt för att åka längre upp i bergen.

Jag var inte så glad över detta eftersom jag var helt inställd på att checka av GC från min bucket list innan jag fyllde 30. Men så blev det alltså inte.

Men skam den som ger sig. I slutet av den här månaden har jag och min kompis Katie bokat in en ny tur till Grand Canyon, så håll tummarna för att vädret samarbetar den här gången! Det blir en betydligt kortare resa – vi åker från San Diego fredag eftermiddag och kommer hem igen söndag, vilket innebär att vi kommer köra omkring 180 mil på motorcykel på bara lite mer än två dagar. Det är ganska mycket. Men så länge det inte snöar kan jag faktiskt inte tänka mig något jag hellre skulle vilja göra här i livet.

agt3
Äventyr, Bra saker, Vardagsanekdoter

Dagen då jag träffade en Spice Girl

Igår gjorde jag detta knäppa: tog ledigt från jobbet för att åka till LA och vara med i ett avsnitt av America’s Got Talent.

20170329_125323

Jag och typ 15 andra tjejer hade blivit tillfrågade om att vara med i en scen i det första avsnittet av nästa säsong av AGT, och det kan man ju inte direkt säga nej till. Så onsdag morgon tog jag hojen tillsammans med 4 kompisar från San Diego till Pasadena för att möta upp med resten av gänget.

agt5

Hela grejen gick ut på att vi skulle eskortera Simon Cowell, en av kändisdomarna, fram till röda mattan.

20170329_134145

Jag har varit med på tillräckligt många filminspelningar vid det här laget för att vara beredd på att det mest går ut på att sitta och vänta på sin tur. Så det gjorde vi, i skuggan eftersom det var sjukt varmt ute.

IMG_33911
Jess och jag passade även på att köra en hard stance på röda mattan medan vi väntade.

20170329_143611

Efter några timmar var det äntligen dags att börja filma. Vi fick poliseskort för att köra bakom “Simon” (fast egentligen var det inte han utan en body double) medan en kamerabil körde bredvid och filmade.

IMG_20291

De tyckte att den röda hjälmen jag hade med mig var för färgglad så jag fick ha på mig den här fåniga saken istället. Aja. Det kommer ju bara att visas på nationell TV, så no big deal… ¯\_(ツ)_/¯

20170329_150606

Inte världens sämsta gäng att få hänga med en hel dag om man säger så. Jag kände alla utom kanske 3 personer sen tidigare, men vi bor alla ganska utspritt i södra Kalifornien och träffas inte så ofta så det var som en fin liten reunion.

agt1

Sen fick vi sitta och vänta igen. Vilket var helt ok, för sen hände den bästa grejen någonsin, nämligen detta:

agt3

VI FICK TRÄFFA MEL B FRÅN SPICE GIRLS!!! Hon är en av domarna på America’s Got Talent vilket var huvudanledningen till att jag ville göra den här grejen. Jag var så peppad på möjligheten att få träffa en Spice Girl IRL att jag tjatade på så många personer som jobbade på den här produktionen att de till slut gick med på att hämta Mel B åt oss. SCORE! Hon var skitsnygg och cool och KOLLA hon håller armen om mig på fotot! *Starstruck*

melb

OCH! Mel B kommenterade på min kompis Jaimes Instagramfoto! De flesta av oss på bilden är omkring 30 och växte upp under Spice Girls-eran, så det här var en ganska stor grej för oss.

20170329_163405

Till slut dök även Simon Cowell upp och körde hoj med oss i typ en minut innan han försvann iväg igen.

20170329_160822

Och här gör Mel B sin entré på röda mattan framför en massa barn, som för övrigt skrek och jublade åt oss också. Det var fint. Om jag kan inspirera en enda liten flicka att bli en tatuerad bikertjej när hon blir stor så har jag gjort mitt jobb! Så, i sammanfattning var detta kanske min bästa onsdag någonsin. Avsnittet kommer att visas på amerikansk TV 30 maj, och förhoppningsvis klipper de inte bort oss. Ha!

tp
Äventyr, Helgen som gick

En helg bland ökenblommor och kaktusar

När det regnar så mycket som det har gjort den här vintern brukar det betyda att öknen blommar ungefär så här års, och den senaste veckan har det rapporterats vitt och brett om en “desert superbloom” i Borrego Springs, ca två timmar öster om San Diego. Så för några veckor sen planerade vi in en ökencampingtripp för just den här helgen.

20170311_084729

Igår morse möttes vi upp på vår vanliga bensinstation. Åtta personer hade vi lyckats få ihop, även om ett par av dem bara hängde med över dagen och inte för att campa.

DSC_0014

Det visade sig dock att resten av södra Kalifornien hade exakt samma idé som vi, så den slingriga bergsvägen ner till Borrego Springs var en enda lång bilkö. Det gick så långsamt av vi mest satt med fötterna på vägen, och det var över 30 grader ute, så vi tog en vätske- och solskyddspaus vid sidan av vägen en stund.

DSC_0034

Vi hade ju egentligen tänkt försöka hitta vildblommor i Borrego Springs, men det var så SJUKT mycket folk att det liksom inte ens gick att ta sig någonstans (det borde kanske varit väntat med tanke på att till och med Washington Post skrev om den här ökenblomningen häromdagen). Så efter att ha ätit lunch i Borrego Springs tog vi första bästa väg därifrån och åkte direkt till vår campingplats istället.

DSC_0033

Där kunde man öppna en välbehövlig Bud Light Lime efter en lång dag av motorcykelåkande och ökenhetta och turistkaos. (Är ej sponsrad, men borde vara det.)

DSC_0047

Vi tog ett gruppfoto på alla tjejerna och våra hojar innan Dannielle och Stayc var tvungna att köra hem till San Diego igen för att lösa av sina barnvakter.

DSC_0067

Vi andra satte upp våra tält och sen tog vi en promenad runt campingplatsen. Det här var för övrigt samma ställe som vi besökte förra helgen, där det spökade, ni vet.

DSC_0083

Familjefoto ♥

20170311_155845

Stacey och Ryan hade med sig sina världsgulliga hundar, Mooky och Pooter.

DSC_0100

Vet inte vad som händer här. Men när solen gick ned gjorde vi i alla fall upp en lägereld, åt middag, drack några öl och lyssnade på Ryans knäppa turnéhistorier från när han spelade bas i Distillers och Angels & Airwaves. Sen gick alla och la sig runt klockan 21:30. Vi är alla över 30, obviously.

20170312_071108

Nästa morgon vaknade jag strax efter 6. Så jag klev upp och fotade den fina ökensoluppgången (och min hoj) innan de andra vaknade.

tp

Något senare upptäckte vi att det inte fanns något toapapper på campingplatsens toaletter. Så vi tog med eget! Och spexade lite på vägen.

DSC_0125

Sen åkte vi vidare in i öknen!

DSC_0170

DSC_0180

Och hittade det vi hade kommit för att se, nämligen ökenblommor. Älskar den här rosa kaktusen.

DSC_0164

Älskar även de här tjejerna, Katie och Stacey. Bättre road dawgs får man leta efter.

20170312_111824

Vid det här laget var vi ganska hungriga, och lite uttorkade eftersom det var en miljon grader ute. Så vi tog en sen frukostpaus.

DSC_0234

Sen gjorde vi ett sista stopp på vägen hem, vid Desert View Tower, ett högt stentorn mitt i en extremt flummig del av öknen. Här ute är det annars mest hippies och methheads.

DSC_0255

Tornet är omgivet av konstiga stenformationer och grottor.

DSC_0267

Vi hittade en drake och låtsades att vi var med i Den oändliga historien. Sen tog vi motorvägen de sista 12 milen hem och nu är vi lite halvt döda. Dels för att jag egentligen är sjuk (men försöker som sagt att ignorera detta) och dels för att det är svårt att få en ordentlig natts sömn när man sover i ett tält. Men jag ger ändå den här helgen 10 ökenblommor av 10 möjliga.

DSC_0232
Äventyr, Motorcyklar

Motorcyklar, övergivna tåg och gränspoliser

DSC_0121

I måndags var jag ledig eftersom det var en röd dag, och det var Katie, Ace och Edith också. Och det var soligt och varmt ute för första gången på länge, så vi gjorde det bästa av situationen och tog hojarna till de övergivna tågen i Jacumba som jag har skrivit om tidigare.

DSC_0125

Det är så tyst och fint här ute, och en perfekt dagsutflykt. Och nu kom jag på att jag ju hade lovat att skriva något om den där vita pyramiden i bakgrunden. Den tillhör någon sorts kult som kallar sig The Institute of Perception. De håller till precis bakom tågen till höger i den här bilden och ser ut som ett gäng hipsters. Här kan man läsa mer om vad de håller på med. En av dem kom ut och sa åt oss att vi inte fick klättra på en av tågvagnarna eftersom den tillhörde institutet. De andra tågen var dock fair game, tydligen.

DSC_0138

De här riktigt gamla trävagnarna, till exempel. De håller verkligen på att falla isär, och det är nog inte helt säkert att hålla på klättra här. Men ja. Det har ju inte stoppat oss tidigare.

DSC_0183

Vi försökte ta oss in i de här vagnarna men de var låsta, så vi nöjde oss med att klättra upp på dem istället.

DSC_0163

Förstår inte hur folk i filmer alltid jagar varandra ovanpå tåg som kör i full hastighet, det är vingligt nog att klättra på tåg som står helt stilla.

DSC_0198

Jag hade min riktiga kamera med mig för en gångs skull, så vi körde ett litet impromptu photoshoot. Här med Edith och Katie.

DSC_0207

Ace fick vara med också.

DSC_0232

Och så jag och Eve of Destruction.

DSC_0237

Efter någon timme vid tågen åt vi en sen lunch på den enda restaurangen i Jacumba och sen påbörjade vi färden hemåt igen. Vi tog en slingrig bergsväg som går parallellt med gränsen, så nära Mexiko att det är en bra idé att ha mobilen i flygplansläge när man kör här för att inte åka på roamingkostnader. Jag har åkt den här vägen många, många gånger men aldrig sett så många Border Patrol-bilar som den här dagen. De var verkligen överallt. Det märks att gränspolisen har höjd beredskap i och med presidentens order om att deportera alla som är här olagligt. Så himla sorgligt att se, och ärligt talat lite läskigt också som icke-medborgare.

DSC_0242

Vi körde över 20 mil den här dagen. På vägen hem stannade vi vid Otay Lake och tog några foton i det perfekta ljuset precis innan solnedgången.

DSC_0263

Sen kom jag hem till detta. Kattrumpor ♥

IMG_20951
Äventyr, Irritationsmoment

Att “fira” President’s Day

G0026699_1460700857941_high

Det är långhelg i USA nu i helgen eftersom måndag är President’s Day. Det känns ju som en jäkla skämt att fira i dessa tider, även om jag för all del inte klagar över en extra ledig dag. Däremot hade jag och ett gäng kompisar planerat att göra det bästa av långhelgen och åka på en motorcykelroadtrip till Death Valley, en nationalpark i öknen på gränsen mellan Kalifornien och Nevada. Eftersom republikanerna vill sälja ut landets nationalparker kändes det som en vettig grej att åka och stödja en nationalpark på President’s Day.

Vi hade fått ihop ett bra gäng, bokat hotell och gjort upp ett gäng planer för helgen — men i sista sekund har vi nu fått ställa in. Väderleksrapporten varnar nämligen för en megastorm som kommer in över södra Kalifornien imorgon kväll, och är det något man vill undvika när det stormar är det hojäventyr. Speciellt i öknen mitt i vintern. Jag kan inte hjälpa att jag är så himla besviken på detta.

Förhoppningsvis regnar i alla fall inte hela helgen bort. Om det är fint väder på måndag tar vi eventuellt en dagstur till Mexiko istället. Det känns också extra passande just den dagen, att stödja våra grannar söderut istället för USA:s ärkeskurk till president och hans dumma jävla mur.

IMG_20951

20161225_131718
Äventyr, Resor

Puerto Rico, dag 1

20161225_075126

Eftersom det är svindyrt att flyga över julen och eftersom jag tydligen är masochist hade jag bokat ett flyg från San Diego klockan 22 på julaftonskvällen, med en mellanlandning i Atlanta typ 4 på morgonen (där vi visserligen fick se en soluppgång), och sen landade vi i San Juan klockan 13 på juldagen, lokal tid. Paul och jag var med andra ord lite slitna vår första dag i Puerto Rico.

20161225_131718

Min pappa och styvmamma var redan i Puerto Rico, så de hämtade upp oss på flygplatsen. Sen åkte vi in till gamla San Juan för att äta och ta oss en liten semesterstänkare. Alla drack mojitos (man ska dricka rom i Puerto Rico!) utom jag som tog en Corona, det kanske tråkigaste som fanns på menyn. Aja. Jag hade bara sovit två timmar så jag skyller på det.

20161225_142044

Sen promenerade vi längst ut på San Juans nordvästra spets för att titta på Castillo San Felipe del Morro, ett jättelikt fort byggt på 1500-talet.

20161225_143932

Pappa ♥

IMG_1465

Bakom kulisserna-selfie.

20161225_145224

Old San Juan är så himla fint – alla hus ser ut så här, målade i olika pastellfärger. Och! Katter överallt.

20161225_160533

Så här skulle man kunna tänka sig att bo ändå.

20161225_160803

Plötsligt sprang vi rakt in i någon sorts gatufest.

20161225_161139

Folk dansade och sjöng på gatan och några amerikanska killar som började prata med oss sa “Welcome to Puerto Rico” eftersom vi fick en så autentisk upplevelse. Fint!

20161225_162045

Utanför själva stadskärnan och precis vid havet ligger La Perla, som ska vara San Juans slum (och som har en ganska fascinerande historia). Sån väldig kontrast med en fattig stadsdel med hög brottslighet som samtidigt har en utsikt som i San Diego skulle kosta många miljoner dollar.

20161225_162057

När solen så smått började gå ner gick vi tillbaka till vår hyrbil (och upptäckte att vi hade fått en parkeringsbot på 250 dollar!?) och körde ca en timme österut till vårt Airbnb-hus. Där satt vi på verandan i den ljumna kvällsluften och drack glögg och pratade tills klockan var mitt i natten och jag verkligen började känna av min sömnbrist. Fin första dag i alla fall!

g0060080
Äventyr, Sportrelaterat

Nyårsafton och nyårsdagen 2016/2017

Åh, jag har så himla mycket jag vill blogga om egentligen, men jag känner att jag borde få vissa årssammanfattningar och annat ur vägen först. Så vi börjar väl med detta, min nyårsafton och nyårsdag i fyra bilder.

g0060080

Min kompis Jimmy har som tradition att åka snowboard på nyårsdagen eftersom det brukar vara ganska tomt i backarna då. Så eftersom Paul skulle iväg och campa på en bilträff i bergen över nyår så hörde jag av mig till Jimmy för att se om han var sugen på att åka bräda. Det var han. Så vi bestämde oss för att köra hela vägen upp till Mammoth, som ligger ca 7 timmar norr om San Diego, i höjd med Yosemite, och åka snowboard i två dagar. Det visade sig vara en alldeles strålande idé!

g0150228

Det var hyfsat tomt i backarna både på nyårsaftonen och på nyårsdagen, och det var strålande solsken och runt 3 minusgrader. Helt perfekt snowboardväder! (Och en ganska stark kontrast till två dagar tidigare, då jag befann mig på en strand i Puerto Rico i tropisk värme.)

g0290630

Jag har inte varit vaken på tolvslaget på nyår på flera år, och så inte heller det här året. Vi hade lyckats boka en trerumssvit (det var det enda som fanns kvar) på ett hotell med inomhuspool och jacuzzi, så efter att ha suttit i jacuzzin i en timme och mjukat upp mina leder gick jag in på mitt rum och la mig vid 22-tiden. Då hade Jimmy redan däckat på soffan.

mammothroad

På nyårsdagen tog vi en halvdag i backarna och sen körde vi hela vägen hem till San Diego igen. Eller, Jimmy körde. Jag satt mest bredvid och sov.

Det var i alla fall en himla bra nyårshelg som jag gärna kopierar nästa år. Fast då hoppas jag på att få med mig Paul också!

puertorico
Äventyr, Resor

Årets sista inlägg

puertorico

Vi kom hem från Puerto Rico igår. Det var HELT fantastiskt och kanske mitt nya favoritresmål. Inlägg med fler bilder kommer, men först ska jag iväg på nästa äventyr. Om en timme sticker jag till Mammoth med en kompis för att åka snowboard över nyårshelgen. Från tropisk värme på en ö i Karibien till snö och minusgrader på ett berg i norra Kalifornien på en och samma vecka. Spännande!

Det är osannolikt att jag hinner blogga mer innan jag kommer hem igen, så nästa gång vi hörs är det antagligen 2017. Gott nytt år allihopa! Hoppas att 2017 blir bättre än 2016.

DSCF3533
Äventyr, Djur, Resor

Här kommer Costa Rica-bilderna… varning för djur!

Eftersom jag har sagt att jag ska lägga upp bilder från Costa Rica ett tag nu är det väl lika bra att få det gjort. Jag och Stacey var alltså i Costa Rica i fem dagar för ett par veckor sen. Om det är någon som läser här som mot förmodan inte gillar djur så kan jag avråda från att läsa vidare. Mina foton från den här resan består till kanske 90% av bilder på djur vi träffade. Bästa sortens semester!

20161012_090155

Vi landade i Liberia sent på tisdagkvällen och blev upphämtade på flygplatsen av Staceys kompis Mickey och hennes mamma Dawn, som båda bor i Nuevo Arenal i nordvästra Costa Rica. Nästa morgon åkte vi direkt till deras veterinär och hämtade upp en kattunge!!!

20161012_084335

Det här är Mickey. Både hon och Dawn är stora djurälskare och fostrar kattungar och hundvalpar för adoption. Mickey bor dessutom på en gigantisk ranch full av olika sorters djur. HEAVEN!

20161015_141958

Här är huset vi bodde i på Mickeys ranch…

20161015_141222

Och här är utsikten från baksidan. Mickey har 6 hundar och 8 katter som följer efter henne vart hon än går. Här är några av dem. Den stora sjön heter Laguna de Arenal och har en ganska fascinerande historia. Nuevo Arenal betyder alltså “Nya Arenal”. Gamla Arenal ligger på botten av sjön, som är artificiell och skapades på 70-talet för att generera hydroelektricitet. Eftersom man dränkte hela staden skapades Nuevo Arenal som ett sätt att omlokalisera lokalbefolkningen.

Någonstans bakom molnen ligger även en stor vulkan som vi aldrig lyckades se eftersom det var för molnigt hela resan.

20161012_152415

20161012_100737

Förutom katter och hundar har Mickey även: hästar, kor, höns – och minikor! Kolla vad gulliga.

20161012_111131

Vår första hela dag i Costa Rica regnade det oavbrutet, så vi hoppade in i vår lilla sketna hyrbil och körde till La Fortuna någon timme bort.

G0069319_1476321618369_high

Där fanns det nämligen hot springs! Så vi satt i alldeles varmt mineralvatten och drack öl mitt i det tropiska regnet. Fint!

20161012_143807

På väg hem till Mickey igen stannade vi på en restaurang med den här utsikten för att köpa två flaskor vin att ta med oss. Är det semester så är det!

20161014_065200

Nästa dag hade vi siktet inställt på att se ett vattenfall! Vägarna i Costa Rica är de sämsta jag någonsin sett. Asfalterade vägar är ovanligt, de flesta ser istället ut så här. Grus och lera och djur på vift överallt. Man får tuta så flyttar de (förhoppningsvis) på sig.

20161013_123733

På grund av extremt dåliga vägar och ganska dålig väder tog det jättelång tid att ta oss till Tenorio Volcano National Park. För att komma till vattenfallet fick man hajka genom regnskogen i en halvtimme eller så. Jag har aldrig sett så mycket grönska som i Costa Rica.

20161013_125310

Vi gick ner för en trappa och så öppnade sig plötsligt djungeln…

20161013_125319

…till detta! Rio Celeste heter floden som har det här vattenfallet, den är känd för sitt turkosa vatten.

20161013_125618

Något av det finaste jag har sett! Det här råkade för övrigt vara samma vattenfall som jag la upp en bild på innan jag åkte hit, bara av en slump.

20161013_140258

Efter vattenfallet var vi helt utsvultna och hittade ett helt tomt hotell (eftersom det var lågsäsong) med en liten restaurang. Jag hade förväntat mig att det skulle vara svårt att vara vegetarian här, men istället åt jag så himla god mat hela resan!? Detta får man om man beställer “Typical food” – ris, bönor, hemmagjord ost, salsa, sallad och kokbanan. Och så en liten öl på det.

20161012_182842

När det var läggdags såg det ut såhär i Staceys rum. Inte så mycket plats för henne…

20161013_210442

Så vi flyttade katterna till mitt rum istället! Bästa sovsällskapet.

20161014_071000

Nästa dag var det dags för mig och Stacey att ge oss ut på egen hand för första gången, utan Mickey. Stacey körde och jag navigerade.

20161014_093922

Vi skulle till Monteverde på en zipline tour, plus att jag skulle hoppa bungee jump. På parkeringplatsen stod en ensam häst och betade.

G0047166

Sen åkte vi 14 olika linbanor i mestadels ösregn. Tur att det var varmt!

DSCF3533

Vid ett tillfälle skickades vi ner till marken från en hög plattform med hjälp av ett rep. Inget för höjdrädda detta!

Det roligaste på hela touren var detta: en Tarzan-lian!

20161015_065138

När det var dags för mig att hoppa bungee jump så började det ösregna och åska och blixtra, så guiderna tyckte inte att det var någon bra idé att hoppa. Så vi fick köra ner till Monteverdes lilla by och ta in på ett hotell över natten, istället för att åka tillbaka hem till Mickey som vi hade tänkt. Och tidigt nästa morgon infann vi oss på Monteverde Extremo Park igen, och så fick jag äntligen hoppa!

20161015_070303

Här kan ni se videon med hoppet om ni vill.

20161015_110441

Efter bungee jumpingen körde vi raka vägen tillbaka till Mickeys ranch igen. Det var vår sista dag i Costa Rica och vi ville gärna hänga med Mickeys hästar lite. Hon har ett sto, en hingst och ett litet föl.

20161015_113532

Jag fick rida hingsten eftersom jag är en van ryttare. Mickey var ganska nervös eftersom hon själv aldrig har vågat rida den här hästen – han är ung och ny under sadeln – men det gick hur bra som helst. Fölet och alla hundarna följde efter oss under hela turen.

20161015_115609

Efter ridturen satte vi oss på altanen och tog ett glas vin. Jag fick en pytteliten kattunge i knät.

20161015_123632

Sen tog Mickey med oss på en tur i sin dune buggy runt sina ägor.

20161015_123527

Det låg kor och latade sig mitt i vägen.

20161015_123614

Och så här fin var utsikten.

20161015_145008

Sen var vi tvungna att ta oss tillbaka till Liberia ca två timmar bort eftersom vi skulle flyga hem igen nästa morgon. På ett ställe hade halva vägen täckts av ett lerras.

20161015_090938

UFO zone. Oooookej.

20161015_184624

Vårt hotell för natten låg vägg i vägg med ett casino, så vi tänkte att vi lika gärna kunde spela bort de sista av våra colónes. För mig gick det snabbt, men Stacey vann en massa pengar istället.

Och så nästa morgon flög vi hem igen. Vi hade egentligen planerat att ta oss till stranden en dag också, men allt tog mycket längre tid än planerat eftersom vägarna var så dåliga. Så det får väl bli nästa gång istället. Tur att vi har gott om stränder här hemma! (Och sorry för megalångt inlägg.)

craterlake3
Äventyr, Livet är en fest, Resor

Min födelsedag i Oregon: Crater Lake och vattenfall

I fredags fyllde jag 30 och vaknade i Bend i centrala Oregon där vi befann oss för att gå på bröllop dagen efter. Jag hade egentligen varit ganska opeppad på den här resan, mest för att det skulle vara ca 6 plusgrader och regn hela helgen (Oregon har precis samma typ av klimat som Sverige). Men i fredags var det fint! Kallt, men blå himmel och strålande sol nästan hela dagen, lite molnigt tidigt på morgonen bara.

craterlake000

Paul och jag hade hyrt en bil för att kunna ge oss ut och utforska. Vi styrde kosan mot Crater Lake ungefär två timmar söder om Bend. Det var kallt och höstigt ute med färgglada träd.

craterlake00

När vi började närma oss Crater Lake övergick hösten gradvis i vinter, tills vi befann oss i ett riktigt snölandskap.

craterlake1

Jag var ganska orolig över att vi inte skulle kunna se sjön. Crater Lake är tydligen täckt av moln under stora delar av året, och så här års är flera av vägarna dit avstängda. Men när vi kom fram var det alldeles klart!

craterlake2

Det här är en sån sjuk plats, mina mobilfoton gör den verkligen inte rättvisa. Det här är alltså USAs djupaste sjö och den tionde djupaste i världen, nästan 600 meter djup, och vattnet är alldeles klarblått. Sjön ligger i en gammal vulkankrater, därav namnet.

craterlake3

Tycker att vi ser inklippta ut, som att någon har Photoshoppat in oss i ett vykort? Är så glad att jag fick se detta. Om ni har vägarna förbi södra/centrala Oregon kan jag verkligen rekommendera en utflykt till Crater Lake.

craterlake6

Min kille som är uppväxt i södra Kalifornien har knappt sett rikig snö förut (alltså utanför skidbackarna här som mest består av konstsnö) så han var fascinerad. Jag lärde honom viktiga begrepp som kramsnö (fritt översatt till “hugging snow”) och att man inte bör göra snöänglar när det är plusgrader ute eftersom man blir så blöt.

craterlake4

Jag var ändå sådär impad av snön. Jag som för övrigt mest har svarta kläder på mig hade vågat köpa en senapsfärgad jacka och jag älskar den.

craterlake5

Vi gick runt och tittade på sjön från olika vinklar.

craterlake10

Sen hoppade vi in i bilen igen och körde vidare.

craterlake11

Vi lämnade snön bakom oss, men var fortfarande omgivna av snötäckta bergstoppar. Och granskog och björkar överallt. Kändes som hemma!

craterlake16

Nästa stopp var ett vattenfall! Vi hade fått en utförlig karta från Pauls kollega med 6 olika vattenfall vi hade planerat att åka till den här dagen, men eftersom vårt flyg hade blivit inställt kvällen innan och vi inte kom i säng förrän klockan 2 på natten hade vi fått en ganska sen start. Så vi skippade alla vattenfallen på kartan och hittade detta istället, Salt Creek Falls. SÅ HIMLA MÄKTIGT. Återigen så gör mina bilder det ingen rättvisa, så här kommer en kort videosnutt istället:

Det här är det överlägset största vattenfall jag någonsin sett. Nu googlade jag och såg att det tydligen är 86 meter högt och Oregons näst största vattenfall.

craterlake12

Vi var tvungna att vara tillbaka på hotellet för bröllops-genrep klockan 16 och befann oss några timmar bort, så efter Salt Creek Falls fick vi stressa tillbaka till bilen och köra så fort vi vågade norrut till Bend igen. Sånt konstigt ställe detta. Den kanske vackraste naturen jag har sett blandat med små bruksorter där ALLA byggader (privata och kommersiella) hade Trump/Pence-skyltar utanpå. Sån knäpp kontrast.

Bortsett från det politiska och att vi bara hann med ett vattenfall istället för 6 så var det här en alldeles strålande födelsedag! Och vi var bara 10 minuter sena till genrepet. (Bröllopsbilder kommer snart!)