Category

Äventyr

edr18
Äventyr, Motorcyklar

El Diablo Run 2017

Jag tror att jag nämnde att vi var i Mexiko förra helgen? Det var vi i alla fall, på en stort fyradagars motorcykelevent som heter El Diablo Run. Det hålls bara vartannat år eftersom folk festar så hårt här att det tar två år att återhämta sig. Eller något sånt? Så här såg det ut i alla fall (och så här såg det ut för två år sen).

edr1

På torsdagen, dagen innan vi skulle åka, hade vår kompis Greg en BBQ för alla som skulle köra tillsammans från San Diego. Mitt i alltihop upptäckte jag att min hoj läckte olja genom luftrenaren (det visade sig att en massa vatten hade läckt in helgen innan, när jag körde två timmar i ösregn på väg hem från Arizona) så jag var tvungen att sätta mig på Gregs garageuppfart och göra ett sistaminuten-oljebyte fast klockan var mitt i natten. Medan 8 snubbar stod bredvid och drack öl och instagrammade. Tack för hjälpen hörrni!

(Detta är för övrigt mitt bästa trick när man byter olja på en Harley: att lägga en vikt ölkartong under oljefiltret så man inte får olja över hela framsidan av hojen när man byter ut filtret.)

edr2

Tidigt nästa morgon mötte vi upp med hela gänget igen. Jag fick den stora äran (?) att leda hela den här gruppen på omkring 20 personer i princip hela vägen ner till Mexiko, mest för att ingen annan ville leda.

edr6

Efter att ha korsat gränsen befann vi oss i Mexicali och stannade vid första bästa restaurang för att äta lunch. Det visade sig dock att de inte hade något vegetariskt, och vi hade tre vegetarianer och två veganer i gruppen, så vi fem fick helt enkelt äta varsin tallrik med skivad avokado. Och tortillachips. SÅ näringsrikt och mättande, mmmm!

edr7

Det tog jättejättelång tid (typ 10 timmar) att ta oss de 40 milen från San Diego till San Felipe, dels för att vi hade en så stor grupp, och dels för att flera personer i sällskapet hade choppers med fyraliters bensintankar, så vi var tvungna att stanna och tanka hela jäkla tiden. (Om jag låter gnällig är det för att jag bara hade ätit några avokadoskivor till lunch.)

edr8

Men fint var det! Älskar vägen ner till San Felipe, bara öken och berg och tomhet så långt ögat når.

edr9

Till slut var vi i alla fall framme i San Felipe. Vi hade hyrt ett hus på stranden, men åkte först förbi Kiki’s där de flesta andra campade för att säga hej till folk lite snabbt innan vi tog oss in till stan för att äta middag.

edr10

Här bodde vi! Paul och jag var det enda paret i huset, så vi fick the master bedroom med havsutsikt och eget lyxigt badrum. Det fanns dock inga gardiner, så det blev väldigt ljust här när solen gick upp precis utanför. Men det kan man ju egentligen inte klaga på.

edr11

Nästa morgon vaknade vi till den här utsikten ♥

edr12

Vi tog hojarna in till stan för att äta frukost. San Felipe är så himla fint, en liten sömnig semesterort på östkusten av Baja California, den mexikanska delstaten som ligger precis söder om Kalifornien.

edr13

En inte helt ovanlig syn på El Diablo Run: folk som kör runt på gamla choppers utan hjälm men med simringar runt midjan.

edr5

Det var SÅ. HIMLA. VARMT. så efter frukosten tog vi oss tillbaka till vårt hus (det vita i bakgrunden) för att svalka oss i havet. Geniet Greg hade med sig en flytande uppblåsbar kylväska, så vi hade en massa kall öl också.

edr4

Försökte ta ett gruppfoto men min GoPro var visst lite blöt.

edr15

Sen blev vi hungriga och gick över till Kiki’s för att äta och kolla på hojar.

edr17

Semester, värme, Mexiko, motorcyklar. Mitt happy place!

edr19

Nästa morgon var det dags att åka hem igen. De flesta stannade en dag till, så det var bara Paul, Adam och jag på hemvägen. Det gick BETYDLIGT snabbare än på vägen ner.

edr18

Vi fick dock stanna och tanka ganska många gånger eftersom killarna hade pyttesmå tankar. Men det kan det väl ändå vara värt när det är så här fint ute. Bra helg! Hade dock gärna stannat i San Felipe i minst en vecka till.

DSC_0149
Äventyr, Motorcyklar, Resor

Det heter liksom Grand Canyon av en anledning

Vi gjorde det! Vi tog oss ända till Grand Canyon och hem igen, 200 mil på hoj på knappt tre dagar. Så här såg det ut:

DSC_0075

I fredags tog både Katie och jag en halvdag på jobbet, och vid 13-tiden satte vi oss på hojarna och styrde kosan mot Phoenix, Arizona, ca 6 timmar från San Diego. Vi var nästan framme när solen började gå ner, så vi stannade och tog lite foton i det perfekta ljuset med den perfekta saguaro-kaktusen i bakgrunden.

DSC_0092

Det var 40 grader ute större delen av vägen, vilket är så varmt att det är svårt att beskriva. Sitter man på en hoj iklädd full skyddsmundering är det lite som att sitta i en bastu i skinnkläder. Men fint var det i alla fall!

DSC_0105

I Arizona är det lagligt att köra hoj utan hjälm på sig, något vi aldrig skulle få för oss att göra. Om man inte befinner sig på en helt tom väg i mitten av ingenstans och kör jättelångsamt bara för att ta några bilder, det vill säga.

G0131309

Sen körde vi in mot Phoenix medan solen gick ner bredvid oss och temperaturen gick ner från 40 grader till “bara” 35.

20170505_212551

Framme på hotellet bytte vi om till shorts och promenerade till närmsta bar, som råkade ligga i ett superfancy shoppingcenter. Vi hade inte ens duschat efter att ha kört hoj i ökenhetta i 6 timmar och passade verkligen INTE in bland alla extremt hippa människor på det här stället, men hur mycket brydde vi oss om det? Inte alls.

Nästa morgon satte vi av upp i bergen. Det var perfekt väder ute och kaktusar överallt.

20170506_104904

Det var fortfarande så tidigt att när vi var hungriga efter lunch hade inga restauranger öppnat ännu. Så vi fick nöja oss med en extremt underväldigande lunch på en hotellrestaurang. Jag åt till exempel världens tråkigaste avokadotoast plus en tallrik med potatis *insert gråtskrattemoji*.

20170506_120534

Att köra genom Arizona är ett jäkla äventyr i sig. Landskapet skiftar hela tiden och varje ny vy är mer spektakulär än den förra. Här var vi nästan framme vid Grand Canyon och det var så SJUKT blåsigt. Men så vackert att man kunde gråta.

DSC_0149

Ja och sen var vi då framme. Grand Canyon. Det är svårt att sätta ord på detta. Det är så stort och mäktigt att det inte riktigt går att ta in. Man måste liksom fokusera på en liten del i taget för att det blir för överväldigande annars, hjärnan kan inte registrera all den här storslagenheten på en gång.

DSC_0161

Vi körde in i nationalparken genom den östra entrén (istället för den mer populära/turistiga södra) och då är detta den första utsiktsplatsen. Desert View Tower. Men vad babblar jag för? Här kommer en bildkavalkad:

DSC_0210

DSC_0207

DSC_0160

DSC_0191

Den här sista bilden tillägnar jag min mamma eftersom jag vet hur mycket hon älskar när jag sitter längst ute på smala klippavsatser med branta stup nedanför.

20170506_132859

Katie hade sin bästa rump-tischa på sig dagen till ära.

20170506_135741

Den här dagen råkade det dessutom vara International Female Ride Day, vilket vi alltså firade med att göra den kanske mest episka motorcykelresan någonsin. Är för övrigt så glad att jag har hittat Katie, vi kör hoj så himla bra tillsammans. Plus att vi har synkat våra hjälmbluetooths till varandra så vi kan prata medan vi kör.

DSC_0193

Hej då Grand Canyon!

20170506_191549

Vi stannade och åt i Flagstaff och sen körde vi vidare söderut längs 89A, som är nummer 2 på den här listan över USA:s mest sceniska roadtrips. När man kommer in i Sedona är det lätt att förstå varför (även om inga bilder gör det rättvisa).

20170507_082808

Sen var det plötsligt söndag morgon. Vi vaknade i Cottonwood där det var ca 10 grader ute, och det skulle bli ännu kallare på vägen, så vi tog på oss alla varma kläder vi hade med oss och körde upp i bergen. Vi stannade lite snabbt i Jerome, en gammal gruvstad som ligger i en brant bergssluttning. Ser nästan sydeuropeiskt ut.

G0361418

Efter att ha kört flera timmar genom olika bergsstäder och på slingriga vägar med hårnålskurvor i typ 5-gradig värme tills vi tappade känseln i fingrarna, och sen ha korsat gränsen till Kalifornien igen (där det var betydligt varmare), befann vi oss plötsligt i Glamis, på en av mina absoluta favoritvägar.

20170507_144154

Att vara omgiven av de här sanddynerna är som att befinna sig i ett månlandskap.

20170507_155430

Sen stannade vi en sista gång, i El Centro. Det skulle nämligen regna resten av vägen hem så vi var tvungna att dra på oss regnställ.

20170507_154235

I brist på vattentäta stövlar får man improvisera!

20170507_155419

Sen körde vi de sista 20 milen i ösregn, kyla och vind. Det var ganska miserabelt. Men på något sätt ändå ett passande avslut på det här äventyret. När jag kom hem var jag så fysiskt utmattad att jag på riktigt började gråta när Paul frågade vad jag ville ha till middag eftersom jag inte kunde ta så stora beslut. Men betyget på den här helgen blir ändå helt klart 10 kaktusar av 10 möjliga

weather
Äventyr, Irritationsmoment

Om vädret kunde samarbeta vore det fint

weather

Jag börjar känna mig en smula motarbetad av högre makter som av någon anledning inte vill att jag ska få se Grand Canyon. Vi skulle ju åkt förra helgen, men sköt upp det en vecka pga kallt och regn den enda dagen vi skulle vara där. Alla andra dagar i hela april och hittills i maj har varit soliga och varma. Men nu ser det ut som att det ska regna helgen som kommer också. Inte bara i GC, utan i princip hela vägen från San Diego till Arizona, så vi kommer med andra ord bli ganska blöta på hojarna.

Så vi får se hur det blir. Just nu lutar det åt att vi helt enkelt packar en massa regnkläder och kör ändå. Jag har inte en ledig helg utan planer igen förrän i juni, och då är det med stor sannolikhet för varmt för att köra genom Arizona.

Aja. Detta är i alla fall mitt största problem i livet just nu, så jag antar att det kunde vara värre.

Save

18120296_10209077483721494_1332647123_o
Äventyr, Livet är en fest, Resor

24 timmar i Mexico

Vissa veckor gillar jag mitt jobb extra mycket. Den här veckan var en sån vecka. Jag fick nämligen följa med Southwest Airlines på deras allra första direktflyg mellan San Diego och Cabo, Mexico. Det var en kort resa, bara 24 timmar, så det gällde att maxa njutningen. Så här såg det ut:

20170425_090240

Jag fick ta med min kompis Sarah, och när vi kom fram till vår gate möttes vi av mariachi-musik, ballonger och burritos för att fira Southwests första internationella destination från San Diego.

17992058_10155419969633949_6270004049518101041_n

Alla ombord fick goodie bags med små presenter i och det var fotografer ombord som dokumenterade den här historiska (!) dagen. Den här bilden har jag snott från Southwest Airlines Facebooksida. Sarah och jag sitter i tredje raden till vänster, men mitt ansikte är dolt bakom en flagga. Ha!

20170425_135806

Väl framme i Cabo fick vi först gå på en presskonferens, sen bussades vi hit, till Hyatt Ziva Los Cabos, ett all-inclusive resort där vi skulle bo över natten. Det här var utsikten från vårt hotellrum.

20170425_140500

Jag var tvungen att jobba en stund, men det går ju helt okej att göra på en tropisk balkong med havsutsikt och en kall öl i handen.

18110175_10209077484681518_53797641_o

Vi hade någon timme innan det var dags för middag, så vi gick ner till poolen. Jag har aldrig bott all-inclusive förut så det här var som en helt ny värld som öppnade sig. Vi hade liksom aldrig haft råd att bo så här fräsigt om vi behövde betala för det själva.

18120296_10209077483721494_1332647123_o

Att bada i en pool på stranden bara några meter från havet är nog mitt ultimata livsnjut. Man får hela upplevelsen men slipper oroa sig för vågor och hajar och sånt.

20170425_180929

Sen fick vi skynda oss upp på rummet igen och göra oss i ordning innan det var dags att kliva på en buss och åka hit, till Sunset Monalisa, för drinkar och middag med Southwest-gänget.

20170425_171053

Den här restaurangen var så extremt romantisk att jag och Sarah skojade om att det var tur att Paul inte var här (hans pass hade gått ut) eftersom vi nog inte hade kunnat hålla oss ifrån att fria till varandra. Och vi har verkligen inte tid att hålla på och planera bröllop och ha oss!

20170425_180259

Utsikten ♥♥♥

18120438_10209078334662767_593704122_o

När solen började gå ner var vi tvungna att ta några glamour shots med den här fantastiska himlen i bakgrunden.

18120596_10209078329142629_1133713658_o

Fast i verkligheten var det extremt blåsigt så vi satt mest och höll i hattarna för att de inte skulle blåsa iväg.

20170425_185932

Middagen var för övrigt helt strålande. Jag åt den här tortillasoppan till förrätt, sen gick solen ner och det blev för mörkt för att fota resten av maten.

20170425_185448

Men fint var det!

20170425_213836

Väl tillbaka på hotellet hade vi både ätit och druckit i ganska många timmar och det var full fest trots att det var tisdag. Hela vår grupp på kanske 20 personer gick in på en av hotellets alla barer för att dansa och spela biljard, medan jag istället gick och la mig tidigt, innan midnatt.

20170426_084642

Nästa morgon åt vi frukostbuffé med allt som är gott: frukt, yoghurt, granola, bröd, ost och pannkakor.

20170426_092556

Sen hade vi ungefär en timme kvar innan flygbussen gick så vi gjorde det enda rätta och gick ner till poolen igen. Som sagt, måste maxa njutningen!

20170426_094411

En mimosa på det också!

20170426_101410

Hejdå Cabo och Hyatt Ziva! Det här var nog den bästa 24-timmarssemestern jag någonsin varit på, även om jag tillbringade den med att vara ganska konstant stressad över att behöva åka hem. Hade gärna stannat en vecka till, minst.

(Detta var en pressresa genom mitt jobb på ett magasin och alltså inget bloggsamarbete. Om det inte framgick alltså.)

Äventyr, Vardagsfilosoferande

Den här veckan också

hyatt-ziva-los-cabos

Det lutar åt att den här veckan blir ännu mer hektisk än förra veckan, så nu kör jag ett till veckoschema för att få lite struktur på tillvaron.

MÅNDAG:
Idag är det jobb, jobb, jobb till en antagligen ganska sen timme och sen måste jag hem och packa….

TISDAG:
…för imorgon åker jag till Cabo San Lucas i Mexiko! Det är en pressresa eftersom Southwest Airlines börjar flyga direkt mellan San Diego och Cabo imorgon och de ville bjuda med några lokala journalister på premiärflighten. Jag tar med min kompis Sarah och vi får bo på finhotell (se bild ovan) och äta finmiddag. Är så peppad på detta.

ONSDAG:
Dag två i Cabo. Förhoppningsvis hinner vi med att relaxa lite innan flyget hem igen går, även om jag nog mest kommer behöva jobba. Men jag tänker mig att jag helt enkelt tar med laptopen till poolen?

TORSDAG:
Tillbaka på kontoret för jobb, jobb, jobb och sen är det hem och packa som gäller IGEN…

FREDAG:
…för på fredag eftermiddag tar jag och Katie hojarna till Arizona för att se Grand Canyon. Eller, det har i alla fall varit planen de senaste veckorna, men nu ser det ut som att det ska bli kallt och regnigt hela helgen och det känns inte så kul. Det här börjar kännas ganska exakt som mitt Grand Canyon-försök förra året, då det var fint väder hela månaden utom den enda dagen jag försökte åka dit, då snöade det. Så vi håller koll på prognosen och om det inte blir bättre innan onsdag så tar vi detta nästa helg istället. Vi har hotellrum bokade för båda helgerna just in case.

LÖRDAG:
Om allt går som planerat (vilket det alltså eventuellt inte gör) så vaknar vi i Phoenix, AZ på lördag och kör sedan 4 timmar norrut till Grand Canyon. Så om vädret kunde samarbeta vore det fint, kthx.

SÖNDAG:
Söndag blir en lång dag eftersom vi måste ta oss hela vägen hem igen. Det är över 700 kilometer på hoj i ett kör, vilket är ganska mycket. Men jag har gjort det förr så det ska nog gå igen. Sen kommer jag ganska garanterat behöva ta igen en del sömn, men det får väl bli nästa vecka.

IMG_3493-Edit
Äventyr, Motorcyklar

Grand Canyon 2: Revanschen

IMG_3493-Edit

För knappt ett år sen åkte jag och min kompis Genevieve på ett fyradagars motorcykeläventyr till Arizona för att få se Grand Canyon. Men vi kom inte längre än till Flagstaff, som ligger lite drygt 10 mil söder om Grand Canyon, eftersom det började snöa på vägen dit och sen inte slutade förrän nästa morgon, och då var det fortfarande snö på marken och alldeles på tok för kallt för att åka längre upp i bergen.

Jag var inte så glad över detta eftersom jag var helt inställd på att checka av GC från min bucket list innan jag fyllde 30. Men så blev det alltså inte.

Men skam den som ger sig. I slutet av den här månaden har jag och min kompis Katie bokat in en ny tur till Grand Canyon, så håll tummarna för att vädret samarbetar den här gången! Det blir en betydligt kortare resa – vi åker från San Diego fredag eftermiddag och kommer hem igen söndag, vilket innebär att vi kommer köra omkring 180 mil på motorcykel på bara lite mer än två dagar. Det är ganska mycket. Men så länge det inte snöar kan jag faktiskt inte tänka mig något jag hellre skulle vilja göra här i livet.

agt3
Äventyr, Bra saker, Vardagsanekdoter

Dagen då jag träffade en Spice Girl

Igår gjorde jag detta knäppa: tog ledigt från jobbet för att åka till LA och vara med i ett avsnitt av America’s Got Talent.

20170329_125323

Jag och typ 15 andra tjejer hade blivit tillfrågade om att vara med i en scen i det första avsnittet av nästa säsong av AGT, och det kan man ju inte direkt säga nej till. Så onsdag morgon tog jag hojen tillsammans med 4 kompisar från San Diego till Pasadena för att möta upp med resten av gänget.

agt5

Hela grejen gick ut på att vi skulle eskortera Simon Cowell, en av kändisdomarna, fram till röda mattan.

20170329_134145

Jag har varit med på tillräckligt många filminspelningar vid det här laget för att vara beredd på att det mest går ut på att sitta och vänta på sin tur. Så det gjorde vi, i skuggan eftersom det var sjukt varmt ute.

IMG_33911
Jess och jag passade även på att köra en hard stance på röda mattan medan vi väntade.

20170329_143611

Efter några timmar var det äntligen dags att börja filma. Vi fick poliseskort för att köra bakom “Simon” (fast egentligen var det inte han utan en body double) medan en kamerabil körde bredvid och filmade.

IMG_20291

De tyckte att den röda hjälmen jag hade med mig var för färgglad så jag fick ha på mig den här fåniga saken istället. Aja. Det kommer ju bara att visas på nationell TV, så no big deal… ¯\_(ツ)_/¯

20170329_150606

Inte världens sämsta gäng att få hänga med en hel dag om man säger så. Jag kände alla utom kanske 3 personer sen tidigare, men vi bor alla ganska utspritt i södra Kalifornien och träffas inte så ofta så det var som en fin liten reunion.

agt1

Sen fick vi sitta och vänta igen. Vilket var helt ok, för sen hände den bästa grejen någonsin, nämligen detta:

agt3

VI FICK TRÄFFA MEL B FRÅN SPICE GIRLS!!! Hon är en av domarna på America’s Got Talent vilket var huvudanledningen till att jag ville göra den här grejen. Jag var så peppad på möjligheten att få träffa en Spice Girl IRL att jag tjatade på så många personer som jobbade på den här produktionen att de till slut gick med på att hämta Mel B åt oss. SCORE! Hon var skitsnygg och cool och KOLLA hon håller armen om mig på fotot! *Starstruck*

melb

OCH! Mel B kommenterade på min kompis Jaimes Instagramfoto! De flesta av oss på bilden är omkring 30 och växte upp under Spice Girls-eran, så det här var en ganska stor grej för oss.

20170329_163405

Till slut dök även Simon Cowell upp och körde hoj med oss i typ en minut innan han försvann iväg igen.

20170329_160822

Och här gör Mel B sin entré på röda mattan framför en massa barn, som för övrigt skrek och jublade åt oss också. Det var fint. Om jag kan inspirera en enda liten flicka att bli en tatuerad bikertjej när hon blir stor så har jag gjort mitt jobb! Så, i sammanfattning var detta kanske min bästa onsdag någonsin. Avsnittet kommer att visas på amerikansk TV 30 maj, och förhoppningsvis klipper de inte bort oss. Ha!

tp
Äventyr, Helgen som gick

En helg bland ökenblommor och kaktusar

När det regnar så mycket som det har gjort den här vintern brukar det betyda att öknen blommar ungefär så här års, och den senaste veckan har det rapporterats vitt och brett om en “desert superbloom” i Borrego Springs, ca två timmar öster om San Diego. Så för några veckor sen planerade vi in en ökencampingtripp för just den här helgen.

20170311_084729

Igår morse möttes vi upp på vår vanliga bensinstation. Åtta personer hade vi lyckats få ihop, även om ett par av dem bara hängde med över dagen och inte för att campa.

DSC_0014

Det visade sig dock att resten av södra Kalifornien hade exakt samma idé som vi, så den slingriga bergsvägen ner till Borrego Springs var en enda lång bilkö. Det gick så långsamt av vi mest satt med fötterna på vägen, och det var över 30 grader ute, så vi tog en vätske- och solskyddspaus vid sidan av vägen en stund.

DSC_0034

Vi hade ju egentligen tänkt försöka hitta vildblommor i Borrego Springs, men det var så SJUKT mycket folk att det liksom inte ens gick att ta sig någonstans (det borde kanske varit väntat med tanke på att till och med Washington Post skrev om den här ökenblomningen häromdagen). Så efter att ha ätit lunch i Borrego Springs tog vi första bästa väg därifrån och åkte direkt till vår campingplats istället.

DSC_0033

Där kunde man öppna en välbehövlig Bud Light Lime efter en lång dag av motorcykelåkande och ökenhetta och turistkaos. (Är ej sponsrad, men borde vara det.)

DSC_0047

Vi tog ett gruppfoto på alla tjejerna och våra hojar innan Dannielle och Stayc var tvungna att köra hem till San Diego igen för att lösa av sina barnvakter.

DSC_0067

Vi andra satte upp våra tält och sen tog vi en promenad runt campingplatsen. Det här var för övrigt samma ställe som vi besökte förra helgen, där det spökade, ni vet.

DSC_0083

Familjefoto ♥

20170311_155845

Stacey och Ryan hade med sig sina världsgulliga hundar, Mooky och Pooter.

DSC_0100

Vet inte vad som händer här. Men när solen gick ned gjorde vi i alla fall upp en lägereld, åt middag, drack några öl och lyssnade på Ryans knäppa turnéhistorier från när han spelade bas i Distillers och Angels & Airwaves. Sen gick alla och la sig runt klockan 21:30. Vi är alla över 30, obviously.

20170312_071108

Nästa morgon vaknade jag strax efter 6. Så jag klev upp och fotade den fina ökensoluppgången (och min hoj) innan de andra vaknade.

tp

Något senare upptäckte vi att det inte fanns något toapapper på campingplatsens toaletter. Så vi tog med eget! Och spexade lite på vägen.

DSC_0125

Sen åkte vi vidare in i öknen!

DSC_0170

DSC_0180

Och hittade det vi hade kommit för att se, nämligen ökenblommor. Älskar den här rosa kaktusen.

DSC_0164

Älskar även de här tjejerna, Katie och Stacey. Bättre road dawgs får man leta efter.

20170312_111824

Vid det här laget var vi ganska hungriga, och lite uttorkade eftersom det var en miljon grader ute. Så vi tog en sen frukostpaus.

DSC_0234

Sen gjorde vi ett sista stopp på vägen hem, vid Desert View Tower, ett högt stentorn mitt i en extremt flummig del av öknen. Här ute är det annars mest hippies och methheads.

DSC_0255

Tornet är omgivet av konstiga stenformationer och grottor.

DSC_0267

Vi hittade en drake och låtsades att vi var med i Den oändliga historien. Sen tog vi motorvägen de sista 12 milen hem och nu är vi lite halvt döda. Dels för att jag egentligen är sjuk (men försöker som sagt att ignorera detta) och dels för att det är svårt att få en ordentlig natts sömn när man sover i ett tält. Men jag ger ändå den här helgen 10 ökenblommor av 10 möjliga.

DSC_0232
Äventyr, Motorcyklar

Motorcyklar, övergivna tåg och gränspoliser

DSC_0121

I måndags var jag ledig eftersom det var en röd dag, och det var Katie, Ace och Edith också. Och det var soligt och varmt ute för första gången på länge, så vi gjorde det bästa av situationen och tog hojarna till de övergivna tågen i Jacumba som jag har skrivit om tidigare.

DSC_0125

Det är så tyst och fint här ute, och en perfekt dagsutflykt. Och nu kom jag på att jag ju hade lovat att skriva något om den där vita pyramiden i bakgrunden. Den tillhör någon sorts kult som kallar sig The Institute of Perception. De håller till precis bakom tågen till höger i den här bilden och ser ut som ett gäng hipsters. Här kan man läsa mer om vad de håller på med. En av dem kom ut och sa åt oss att vi inte fick klättra på en av tågvagnarna eftersom den tillhörde institutet. De andra tågen var dock fair game, tydligen.

DSC_0138

De här riktigt gamla trävagnarna, till exempel. De håller verkligen på att falla isär, och det är nog inte helt säkert att hålla på klättra här. Men ja. Det har ju inte stoppat oss tidigare.

DSC_0183

Vi försökte ta oss in i de här vagnarna men de var låsta, så vi nöjde oss med att klättra upp på dem istället.

DSC_0163

Förstår inte hur folk i filmer alltid jagar varandra ovanpå tåg som kör i full hastighet, det är vingligt nog att klättra på tåg som står helt stilla.

DSC_0198

Jag hade min riktiga kamera med mig för en gångs skull, så vi körde ett litet impromptu photoshoot. Här med Edith och Katie.

DSC_0207

Ace fick vara med också.

DSC_0232

Och så jag och Eve of Destruction.

DSC_0237

Efter någon timme vid tågen åt vi en sen lunch på den enda restaurangen i Jacumba och sen påbörjade vi färden hemåt igen. Vi tog en slingrig bergsväg som går parallellt med gränsen, så nära Mexiko att det är en bra idé att ha mobilen i flygplansläge när man kör här för att inte åka på roamingkostnader. Jag har åkt den här vägen många, många gånger men aldrig sett så många Border Patrol-bilar som den här dagen. De var verkligen överallt. Det märks att gränspolisen har höjd beredskap i och med presidentens order om att deportera alla som är här olagligt. Så himla sorgligt att se, och ärligt talat lite läskigt också som icke-medborgare.

DSC_0242

Vi körde över 20 mil den här dagen. På vägen hem stannade vi vid Otay Lake och tog några foton i det perfekta ljuset precis innan solnedgången.

DSC_0263

Sen kom jag hem till detta. Kattrumpor ♥

IMG_20951
Äventyr, Irritationsmoment

Att “fira” President’s Day

G0026699_1460700857941_high

Det är långhelg i USA nu i helgen eftersom måndag är President’s Day. Det känns ju som en jäkla skämt att fira i dessa tider, även om jag för all del inte klagar över en extra ledig dag. Däremot hade jag och ett gäng kompisar planerat att göra det bästa av långhelgen och åka på en motorcykelroadtrip till Death Valley, en nationalpark i öknen på gränsen mellan Kalifornien och Nevada. Eftersom republikanerna vill sälja ut landets nationalparker kändes det som en vettig grej att åka och stödja en nationalpark på President’s Day.

Vi hade fått ihop ett bra gäng, bokat hotell och gjort upp ett gäng planer för helgen — men i sista sekund har vi nu fått ställa in. Väderleksrapporten varnar nämligen för en megastorm som kommer in över södra Kalifornien imorgon kväll, och är det något man vill undvika när det stormar är det hojäventyr. Speciellt i öknen mitt i vintern. Jag kan inte hjälpa att jag är så himla besviken på detta.

Förhoppningsvis regnar i alla fall inte hela helgen bort. Om det är fint väder på måndag tar vi eventuellt en dagstur till Mexiko istället. Det känns också extra passande just den dagen, att stödja våra grannar söderut istället för USA:s ärkeskurk till president och hans dumma jävla mur.

IMG_20951