Category

Äventyr

Äventyr, Motorcyklar

Två olyckor och en skogsbrand

Jag var ute och körde hoj med Katie och Jordan precis hela dagen igår. Det blev ca 25 mil av mestadels slingriga bergsvägar, vilket är den bästa sortens terapi jag vet. Att sätta på en bra playlist och sen fokusera hela sin energi på att köra snabbt genom riktigt tighta svängar i flera timmar i sträck. All stress och alla världens problem bara försvinner, i alla fall för en stund. Det var varmt och skönt ute, men uppe i bergen märks det ändå att det är höst eftersom alla löven har ändrat färg. 

Vi hade en helt perfekt dag ända fram emot slutet av turen. Vi var på väg nerför berget och rundade ett hörn när vi och alla bilar omkring oss plötsligt stoppades av poliser och vägspärrar. Vi blev framsläppta efter ett tag och fick krypköra förbi en olycka, som var anledningen till avspärrningarna. Jag hade musik på i hjälmen och låten som spelades just då var Motorheads “Killed by death”. Det kändes plötsligt alldeles för verkligt, så jag bytte låt.

Bara några minuter senare körde vi förbi nästa olycka, den här gången med en motorcykel involverad. Hann inte se så mycket mer än en helt kraschad hoj i diket, och en bil som hojen såg ut att ha kört in i. Kollade just upp det, och motorcyklisten överlevde inte

När vi hade kommit förbi de två olycksplatserna körde vi rakt in i nästa stora händelse: ett hundratal polisbilar, brandbilar, bärgningsbilar, ambulanser och helikoptrar på plats för att släcka en skogsbrand. Med alla bränder som härjar och dödar människor och djur i stora delar av Kalifornien just nu var detta sjukt läskigt att se på så nära håll. Stora rökmoln steg upp från träden och det blev svårt att andas i motorcykelhjälmen pga av all rök. Men det verkar i alla fall som att ingen skadades i branden, tack och lov.

Vi fortsatte köra i kanske 20 minuter, tills vi var nere på andra sidan berget, då var vi tvungna att stanna och ventilera. Två olyckor och en skogsbrand. Inte det avslut vi hade tänkt oss på dagen.

Äventyr, Resor

Fler bilder från Kroatien

Jag vet inte om ni är intresserade av att höra om resor och sånt? Men jag har så mycket bilder jag bara måste dela med mig av, så nu kör vi ändå. Kroatien i bilder, del 2!

Vi hade lite växlande tur med vädret. Det var kallt, regnigt, blåsigt och åska några dagar, och varmt och soligt andra. Här var en varm dag. Pappa insisterade på att jag skulle köra båten, och eftersom det var hans födelsedag kunde jag liksom inte säga nej.

Det är sällan man ser min far så glad som när han får segla tillsammans med sin familj och sina vänner, speciellt när det blåser så mycket att seglen är parallella med horisonten.

En av de lite sämre dagarna vädermässigt blev jag så himla sjösjuk. Låg under däck och kaskadkräktes i typ tre timmar, jag som verkligen aldrig spyr. Det var vidrigt. Har nog aldrig mått så dåligt i hela mitt liv. Så när vi äntligen la till (i en hamn på ön Vis) så kunde jag inte vistas på båten längre, jag var tvungen att kliva i land.

Då hyrde min lillebror och jag scootrar och körde rakt över hela ön. Det var så SJUKT VACKERT.

Det enda som saknades var en ordentlig motorcykel istället för en sketen liten hyrscooter, speciellt när vi körde längs en väldigt slingrig bergsväg med den här utsikten. Kanske den finaste vägen jag någonsin kört.

På väg tillbaka till båten tog vi en omväg för att titta på en fin strand som Petter hade hittat i någon Vis-guide. Man var dock tvungen att klättra ner för en väldigt lång och väldigt brant stig som helt bestod av stora stenar för att komma dit, så vi orkade bara halvvägs. Det var ändå värt det för den här utsikten.

Och precis bredvid där vi låg med båten höll de på att filma Mamma Mia 2. Vi kom knappt in till duscharna och toaletterna för allt var avspärrat. Men ganska coolt ändå!

På en annan ö där vi hade lagt till gick Petter och jag ut och utforskade. Vi hittade en stig som visade sig inte alls vara en stig utan ett litet vattenfall som tog oss till toppen av ön. Jag har lärt mig att om jag bara är tyst och följer efter min bror brukar man hamna i något sorts äventyr. Här är han en flagga.

En annan stig vi tog ledde ner till de här fina klipporna. Vi var dock på jakt efter någonstans att bada, och det här var inte ultimat för det.

Ja, och så åt vi en massa god mat också.

Och min pappa fyllde 60. Det var en himla fin resa detta, även om det enligt en svensk vi träffade på en restaurang var den kallaste septembermånaden i Kroatien på hur länge som helst. Och min första natt tillbaka i San Diego vaknade jag flera gånger av att det kändes som att min säng gungade, efter att ha sovit på en båt i en vecka. Nästa gång åker jag motorcykel genom Kroatien istället för segelbåt.

Äventyr, Resor

Jag är i Kroatien!

Jag är i Kroatien och seglar tillsammans med fyra svenskar och en britt (min pappa, styvmamma, och lillebror, samt min pappas bästis och hans fru). Det tog knappt tre timmar för dem att flyga hit. För mig tog det ungefär 18, och jag fick vara vaken i över 30 timmar i sträck för att inte förstöra dygnsrytmen. Men känner mig inte så jetlaggad i alla fall, vilket är skönt.

Kroatien är SÅ. HIMLA. FINT. Nu har jag i och för sig bara sett skärgården, som består av något tusental öar där flera har såna här fina byar med stenhus med tegeltak. Det här är segelbåten vi hyr, Victoria of Sweden heter den passande nog.

Alltså!? Den här byn heter Pučišća och ligger på ön Brač. Vi tillbringade första natten här efter att jag hade landat i Split och sen tagit en färja från fastlandet till Brač för att möta de andra. Jag somnade på färjan eftersom jag var helt slut från allt resande och vaknade i panik när jag insåg att vi var framme. Men hann av i alla fall.

Vi tog en promenad runt den lilla staden, och pappa fotade mig när jag tog ca en miljon bilder på allt fint.

Dag två hade vi himla tur med vädret. Förutom att det först inte blåste så mycket, vilket gör det svårt att segla. Men jag har ingenting emot att åka på motor. Här är för övrigt min fina pappa och min fina lillebror.

Ju äldre jag blir, desto mer börjar jag uppskatta att åka båt. Min familj har haft båt i hela mitt liv, och min pappa kappseglar med både folkbåt och laserjolle, men jag har alltid varit en motvillig båtresenär. Men för något år sen så ändrades detta. Nu älskar jag det. Det är som ett lugn som infinner sig när man är ute på havet som är annorlunda från det lugn som infinner sig till exempel när jag åker hoj. Det är en intensiv form av lycka. Rekommenderas till den som har möjlighet.

Petter och jag låg på däck och läste, men inte för länge. Jag hade tre böcker med mig, men jag läste ut två och en halv på flygresan på vägen hit. Så nu får jag snåla med den sista halvan.

Eftersom det inte blåste var det lika bra att stanna båten och bada mitt i havet. Det är knappt 25 grader i vattnet, så till och med jag blir badsugen.

Jag försöker få Petter att läsa ut sin bok så jag kan läsa den sen. Det går ganska bra, han sitter bredvid mig och läser medan jag skriver detta.

Igår kväll la vi till vid Stari Grad på ön Hvar. Där var det så himla fint, det kändes som att vara i Italien. Eller, som jag tänker mig att Italien känns, jag har fortfarande aldrig varit där.

Här är hela gänget (utom pappa som tog fotot) på väg till en helt fantastisk middag på en liten restaurang i en gränd. Sen gick vi tillbaka till båten och somnade. Jag vaknade klockan 6 nästa morgon av ett våldsamt ösregn med tillhörande åska som gjorde så att det lät som att hela båten höll på att gå under. Det gjorde den inte. Men det får bli nästa inlägg!

Äventyr, Helgen som gick, Motorcyklar

Labor Day i Big Bear

I lördags tog jag och åtta kompisar hojarna till Big Bear, som ligger uppe i bergen ett par timmar norr om San Diego. Jag brukar åka hit på vintern för att åka snowboard, men det här var första gången jag var där mitt i sommaren. Det var dessutom det enda stället vi kunde hitta någorlunda i närheten där det var under 35 grader, inga bränder och inga tropiska stormar. (Så sjukt det som händer i världen just nu!? Bränder i Washington, Oregon, Montana och Kalifornien, översvämningar i Texas, Karibien, Indien, Nepal, Bangladesh och snart Florida, och en massiv jordbävning i Mexiko. Det är så himla läskigt. Ok, slut på parentes.)

Vi hade hyrt ett stort hus med utsikt över Big Bear Lake. Det var fint och så, men allt var ganska lågbudget. Till exempel var det väldigt tydligt att all tvål och diskmedel hade spätts ut med vatten, och det satt fastkletade tuggummin under alla bord. Men jaja, det kanske inte förstörde vår helg direkt.

Den första kvällen var det en så himla fin solnedgång. Det berodde i och för sig nog ganska mycket på att det var mycket rök i luften pga en brand nedanför berget. Men vi carpade tillfället i alla fall.

Dag två var det utflyktsdags! Vi var verkligen inte de enda som hade kommit på idén att sticka upp i de svala bergen under en långhelg, så det var väldigt mycket bilar och folk överallt.

Vi tog oss i alla fall hit, till Treasure Island, för att bada!

Så fort vi kom dit gick solen i moln, men jag var ändå först i. Man ångrar aldrig ett dopp osv.

Hoppade från klipporna gjorde vi också, det var kul!

Sen packade vi ihop och åkte därifrån. Vi körde runt hela sjön, på en väldigt fin, snirklig väg. När vi var ungefär halvvägs så började det ösregna, men det gjorde inte så mycket. Jag var dock den enda som hade regnkläder med mig (pga är väderpessimist/svensk).

Väl hemma i stugan igen så spelade vi spel, drack några öl, lagade mat, läste böcker…

…och vissa satt på golvet och synkade sina hjälm-bluetooths till varandra.

Dag 3 var det måndag och Labor Day, vilket vi firade genom att hitta en amerikansk flagga i ett hörn och ta med den ut på äventyr. Tre personer är fortfarande rekord på hur många som har åkt på min hoj samtidigt. Nästa gång försöker vi med fyra!

Äventyr, Resor

Har ni varit i Kroatien?

Eftersom jag lever efter devisen “varje helg är en minisemester” så har jag haft så fullt upp med roliga grejer på sistone att jag nästan har glömt bort att jag sticker till Kroatien nästa vecka (gud vilken dryg grej att säga, förlåt). Jag har aldrig varit i Kroatien tidigare och vet ärligt talat inte så mycket om landet, men nu när jag har börjat googla ställen att besöka så börjar jag bli så himla peppad på detta. Det är SÅ SJUKT FINT, och jag får tygla mig själv för att inte börja överplanera, vilket jag annars har en tendens att göra. (Enligt min pappa brås jag på min farmors sida av släkten som var full av reseledare och researrangörer. Pappas morbror Per hade till exempel följande slogan: “Per buss, per båt, Per Brodin”.)

Vi ska alltså segla runt i Adriatiska havet i en vecka och borde hinna med ganska många öar/städer, till exempel Split/Trogir, Brac, Hvar, Vis, Bisevo… Om någon av er har varit i Kroatien skulle jag vara oändligt tacksam över tips på – ja, egentligen vad som helst. 

(Alla foton lånade från visiting-croatia.com)

Äventyr

Change of plans

På tal om det här med extremt väder… Vi är lediga på måndag pga Labor Day och eftersom jag inte kan låta en långhelg gå till spillo utan att åka på minisemester så hade vi planerat att ta hojarna norrut till Sequoia National Forest (där alla de här gigantiska träden finns, ni vet). Vi hade bokat ett stort Airbnb-hus i Springville med hästar och egen sjö, och plats för hela vår grupp på nio personer. Och vi hade hela resan planerad in i detalj, inklusive matpauser, bensinstationer och vattenfall man kunde stanna och bada i.

Men idag, bara några timmar innan vi skulle börja köra norrut så fick vi veta att Springville håller på att evakueras pga en gigantisk skogsbrand, och flera av vägarna vi hade tänkt ta dit är avstängda. Det är dessutom över 40 grader varmt där den här helgen, och stan har just nu både en Extreme Heat Warning och en Air Quality Warning.

Vi fick alltså ändra våra planer i verkligen sista sekunden, vilket inte är helt lätt när man har en så stor grupp och det är långhelg. Och när det dessutom antingen är skogsbränder, tropiska stormar eller extrem hetta åt nästan alla håll. Sommar i södra Kalifornien/Arizona/norra Mexiko alltså. Lite galet. 

Nu har vi dock avbokat huset i Springville (ägaren erbjöd oss pengarna tillbaka pga av skogsbranden) och bokat ett annat hus vid Big Bear Lake istället, där det ska vara varmt men inte för varmt, och eventuellt lite regn. Och så åker vi imorgon bitti istället för ikväll.

Det är såklart lite surt. Men jag älskar samtidigt att jag har en sån grupp kompisar som är med på att helt ändra sina planer i sista sekunden såhär. Då gör det kanske inte så himla mycket att vi måste improvisera lite.

Äventyr, Jobbrelaterat

Inspirerande kvinnor och att (inte) springa maraton

Jag har fått det ärofulla uppdraget att skriva ett stort reportage för San Diego Magazine om grymma kvinnor i San Diego. Har hittills intervjuat tre stycken, den ena mer inspirerande än den andra. Hör bara på detta:

Den första kvinnan jag intervjuade är arkitekt och svetsare och äger två hus som hon själv har renoverat från grunden. Hon är även professionell rallyförare och har vunnit guld i X Games, och coachar andra kvinnor som vill lära sig att köra/navigera i rallyracing.

Den andra kvinnan springer extrema maraton och är på väg att göra en Marathon Grand Slam, dvs ett maraton i alla sju världsdelar plus Nordpolen. För några månader sen sprang hon till exempel Marathon des Sables, ett sexdagars 251 kilometers ultramaraton i Saharaöknen, som har kallats “the toughest foot race on earth”.

Den tredje kvinnan fick veta att hon hade obotlig gallblåsecancer och mindre än tre månader kvar att leva. Mot alla odds lever hon fortfarande 10 år senare och har nu blivit den första personen på 250 år som har gått hela California Mission Trail på över 2570 kilometer (!) genom extremt svåråtkomlig terräng i Mexiko och Kalifornien, trots cancer och en bortopererad lunga. Hon har skrivit en bok som kommer ut i juli.

Jag som ändå har någon sorts självbild av att vara äventyrlig och göra normbrytande saker kände verkligen hur jag låg i lä när jag pratade med de här kvinnorna. Men samtidigt är det så sjukt inspirerande att prata med människor som göra såna här helt galna grejer. Om inte annat har det fått mig att självrannsaka en smula och känna att jag kanske borde åtminstone försöka springa ett maraton någon gång? Ett litet ynka maraton på asfalterade vägar en sval förmiddag känns ju ändå ganska uppnåeligt i jämförelse med att springa motsvarande 6 maraton på 6 dagar genom en sandöken i 48-gradig värme med all mat, vatten och campingutrustning man behöver under den tiden på ryggen. 

Äh, who am I kidding, jag lär ju inte springa några maraton, eller gå 120 mil till fots genom en mexikansk kaktusdjungel för den delen. Men jag hoppas ändå att det här reportaget (som kommer ut i slutet på augusti) kan inspirera andra att utforska sina gränser och göra något man annars kanske inte skulle ha gjort. Livet är kort!

Äventyr, Resor

Att resa med alla sina vänner

bcmc

Ni vet hur vissa storbloggare (t.ex. Sandra Beijer) åker på semester tillsammans med typ 10 kompisar? Det låter så fint, och jag har undrat lite hur man får ihop det. Men sen insåg jag att det helt enkelt handlar om att lära känna rätt sorts människor.

De senaste dryga halvåret har Paul och jag kommit väldigt nära en grupp himla bra personer som vi har löjligt mycket gemensamt med. Det är framförallt två par, Katie och Jordan samt Edith och Ace, alltså samma personer vi var i Palm Springs med förrförra helgen. När vi inte umgås, vilket för det mesta är flera gånger i veckan, så har vi olika gruppkonversationer igång på SMS eller Messenger, och jag är så himla, himla glad att vi har träffat det här gänget.

Och nu har vi som grupp tagit nästa steg i vår kompisrelation, nämligen att åka på utlandssemester tillsammans. Häromdagen bokade vi en resa till Guatemala tillsammans under julledigheten, tillsammans med ytterligare ett par. Så sammanlagt blir vi 8 personer! Jag har aldrig rest med en så här stor grupp förut, så det kommer helt klart bli intressant. Hur hittar man ens boende för så många personer!? Men är samtidigt såklart sjukt peppad.

Om någon har tips på grejer att se och göra i Guatemala vore det himla uppskattat!

Äventyr, Livet är en fest, Motorcyklar

Palm Springs och alla bisarra ställen i öknen

Hade en SÅ himla megabra helg som gärna hade fått vara minst dubbelt så lång. Så här såg den ut…

20170527_114237

Det här gänget – Katie, Jordan, Edith, Ace och jag, plus Paul som tog bilden – hade hyrt ett hus i Palm Springs tillsammans eftersom det var långhelg. I lördags morse satte vi oss på hojarna och tog den långa vägen dit, genom bergen och med den här utsikten.

20170527_132656

Först tog vi dock en omväg förbi Joshua Tree för att äta lunch…

20170527_153344

…och gå på en liten motorcykelträff som pågick under dagen.

IMG_83591

Jag sprang in i min kompis Lindsey som också var där.

hus1

hus3

Sen åkte vi vidare till Palm Springs för att checka in. Bilderna jag tog av huset gör det inte rättvisa, så jag lånade dessa av sidan vi hyrde det från. DRÖMHUS.

20170527_195337

Vi tillbringade eftermiddagen vid poolen, grillade vegoburgare och drack några öl, och när det blev mörkt ute gick vi in och kollade på de första 12 kapitlen av R Kellys Trapped in the Closet, som är kanske det konstigaste jag har sett.

DSC_0269

Nästa morgon hade vi bara ett mål: att hänga i poolen exakt hela dagen. Men först var vi tvungna att rulla in hojarna för ett litet photoshoot. Älskar den här bilden av så många anledningar, men kanske mest pga Pauls photobomb.

20170528_095531

Vi lajvade personer som har råd att äga ett semesterhus i Palm Springs.

20170528_133641

Sen följde vi planen och hängde antingen i eller bredvid poolen exakt hela dagen. Det var 40 grader varmt ute, så det fanns ärligt talat inte så mycket annat att göra.

20170528_152343

“Livsnjutare” är ett av få ord som Paul kan på svenska, och det kommer till användning förvånansvärt ofta.

G0081718

En dag ska jag äga ett hus med pool. Detta är min målbild.

IMG_41921

Okej, en sista poolbild. Vi hakade fast alla uppblåsbara poolgrejer i varandra och flöt runt alla 6 som en liten ö i kanske… tre timmar? Jag vet inte, ganska länge i alla fall. Man kommer varandra ganska nära om man flyter runt tillsammans så här, det var fint.

DSC_0290

Sen var det måndag och Memorial Day och vi var tvungna att checka ut från drömhuset (även om vi funderade på att ockupera det och åberopa squatters rights så länge som möjligt). Vi var dock inte redo att åka hem ännu, så vi tog en låååång omväg och stannade vid Salton Sea.

DSC_0298

Det här stället är så sjukt. Sist jag var vid Salton Sea var på en roadtrip för fem år sen, men jag har ofta tänkt att jag vill åka tillbaka. Det är alltså en konstgjord sjö ca 25 mil öster om San Diego som ser ut som något ur en sagobok – allt är pastellfärgat och stillsamt. Men tittar man närmare på stranden består den mer av pulvriserade fiskskelett än sand och det stinker av död, rutten fisk runt hela sjön. De små samhällena som ligger här ute består mest av trailer parks och nedgångna ruckel täckta i graffiti. Det är en så bisarr och surrealistisk kontrast. Vackert men obehagligt på samma gång, som något ur en skräckfilm.

DSC_0315

Att det var runt 46 grader och helt vindstilla här ute gjorde upplevelsen ännu mer intensiv. Det gick liksom inte att värja sig mot något – varken hettan, stanken eller hopplösheten.

DSC_0345

Vi körde vidare till ett kanske ännu mer bisarrt ställe, nämligen Salvation Mountain. Det har jag också skrivit om innan.

DSC_0356

Det finns så mycket konstiga grejer mitt ute i öknen.

20170529_111337

Vi försökte även ta oss till ett internationellt bananmuseum (?) men det var stängt pga röd dag. Oklart exakt vad ett bananmuseum är, men vi får väl åka tillbaka och ta reda på det en annan dag.

IMG_42111

Någonstans häromkring började vi i alla fall bli ganska ordentligt överhettade. Det var nästan 50 grader (!!!) varmt ute och vi hade hjälmar och motorcykelkläder på oss och ingen AC och allt vårt vatten var varmt och vi var hungriga. Men vi lyckades ta oss till en restaurang och få lite mat och kallt vatten i oss innan någon (läs: jag) svimmade. Sen tog vi motorvägen hem till ett ganska kallt San Diego, och idag har vi kollektivt spenderat dagen med att drömma om att åka tillbaka till huset i Palm Springs igen.

Äventyr, Motorcyklar

El Diablo Run 2017

Jag tror att jag nämnde att vi var i Mexiko förra helgen? Det var vi i alla fall, på en stort fyradagars motorcykelevent som heter El Diablo Run. Det hålls bara vartannat år eftersom folk festar så hårt här att det tar två år att återhämta sig. Eller något sånt? Så här såg det ut i alla fall (och så här såg det ut för två år sen).

edr1

På torsdagen, dagen innan vi skulle åka, hade vår kompis Greg en BBQ för alla som skulle köra tillsammans från San Diego. Mitt i alltihop upptäckte jag att min hoj läckte olja genom luftrenaren (det visade sig att en massa vatten hade läckt in helgen innan, när jag körde två timmar i ösregn på väg hem från Arizona) så jag var tvungen att sätta mig på Gregs garageuppfart och göra ett sistaminuten-oljebyte fast klockan var mitt i natten. Medan 8 snubbar stod bredvid och drack öl och instagrammade. Tack för hjälpen hörrni!

(Detta är för övrigt mitt bästa trick när man byter olja på en Harley: att lägga en vikt ölkartong under oljefiltret så man inte får olja över hela framsidan av hojen när man byter ut filtret.)

edr2

Tidigt nästa morgon mötte vi upp med hela gänget igen. Jag fick den stora äran (?) att leda hela den här gruppen på omkring 20 personer i princip hela vägen ner till Mexiko, mest för att ingen annan ville leda.

edr6

Efter att ha korsat gränsen befann vi oss i Mexicali och stannade vid första bästa restaurang för att äta lunch. Det visade sig dock att de inte hade något vegetariskt, och vi hade tre vegetarianer och två veganer i gruppen, så vi fem fick helt enkelt äta varsin tallrik med skivad avokado. Och tortillachips. SÅ näringsrikt och mättande, mmmm!

edr7

Det tog jättejättelång tid (typ 10 timmar) att ta oss de 40 milen från San Diego till San Felipe, dels för att vi hade en så stor grupp, och dels för att flera personer i sällskapet hade choppers med fyraliters bensintankar, så vi var tvungna att stanna och tanka hela jäkla tiden. (Om jag låter gnällig är det för att jag bara hade ätit några avokadoskivor till lunch.)

edr8

Men fint var det! Älskar vägen ner till San Felipe, bara öken och berg och tomhet så långt ögat når.

edr9

Till slut var vi i alla fall framme i San Felipe. Vi hade hyrt ett hus på stranden, men åkte först förbi Kiki’s där de flesta andra campade för att säga hej till folk lite snabbt innan vi tog oss in till stan för att äta middag.

edr10

Här bodde vi! Paul och jag var det enda paret i huset, så vi fick the master bedroom med havsutsikt och eget lyxigt badrum. Det fanns dock inga gardiner, så det blev väldigt ljust här när solen gick upp precis utanför. Men det kan man ju egentligen inte klaga på.

edr11

Nästa morgon vaknade vi till den här utsikten ♥

edr12

Vi tog hojarna in till stan för att äta frukost. San Felipe är så himla fint, en liten sömnig semesterort på östkusten av Baja California, den mexikanska delstaten som ligger precis söder om Kalifornien.

edr13

En inte helt ovanlig syn på El Diablo Run: folk som kör runt på gamla choppers utan hjälm men med simringar runt midjan.

edr5

Det var SÅ. HIMLA. VARMT. så efter frukosten tog vi oss tillbaka till vårt hus (det vita i bakgrunden) för att svalka oss i havet. Geniet Greg hade med sig en flytande uppblåsbar kylväska, så vi hade en massa kall öl också.

edr4

Försökte ta ett gruppfoto men min GoPro var visst lite blöt.

edr15

Sen blev vi hungriga och gick över till Kiki’s för att äta och kolla på hojar.

edr17

Semester, värme, Mexiko, motorcyklar. Mitt happy place!

edr19

Nästa morgon var det dags att åka hem igen. De flesta stannade en dag till, så det var bara Paul, Adam och jag på hemvägen. Det gick BETYDLIGT snabbare än på vägen ner.

edr18

Vi fick dock stanna och tanka ganska många gånger eftersom killarna hade pyttesmå tankar. Men det kan det väl ändå vara värt när det är så här fint ute. Bra helg! Hade dock gärna stannat i San Felipe i minst en vecka till.