Category

Bilar och sånt

Bilar och sånt, Helgen som gick

Mooneyes Xmas Party 2017

I ganska många år nu har jag haft samma tradition den andra helgen i December: att åka upp till Los Angeles på lördagen för att gå på bilträffen Mooneyes och sen köra direkt därifrån till Ventura för att gå på motorcykelträffen Chopperfest på söndagen. Nu blev Chopperfest inställt pga bränderna i Ventura, men vi bestämde oss för att i alla fall ta oss till Mooneyes.

Det här gänget hade vi fått ihop: Jordan, Katie, Ace, jag, Paul och Jess. Här på läktarna för att kolla på drag races.

Vi gjorde det man gör mest på Mooneyes: gick runt och tittade på fina bilar.

Jess och jag hade identiska solglasögon (och identiska magväskor) på oss dagen till ära. Ej med flit! Men jag fick de här solglasögonen i födelsedagspresent av Jess eftersom hon visste att jag gillade hennes så mycket, så vi skulle nog ha råkat matcha förr eller senare oavsett.

Så typiskt vårt gäng att hitta de få hojarna som var på plats och hänga vid dem istället för att kolla in fler bilar.

Devil’s in the detail.

Efter ett par timmar fick jag akut blodsockerfall och var tvungen att hitta något att äta, så det fick bli det enda veganska de hade på hela festivalen, en majskolv utan smör.

Det är svårt att undvika politiska statements i dessa tider. Uppskattade i alla fall denna.

Om några år kan vi titta tillbaka på den här bilden och minnas det exakta ögonblicket då min kille förvandlades till The Dude i Big Lebowski.  

Obligatorisk pose framför dagens bästa lowriders.

Efter ganska många timmar på Mooneyes var vi trötta och svettiga och hade ont i fötterna från allt promenerande, så då åkte vi hemåt igen. 

Bilar och sånt

Om (icke-)jakten på muskelbil

CC:
Hur går det med letandet av muskelbil? Är det mc för hela slanten, eller kommer ni cruisa runt nåt mer i Shoeboxen?

Jag berättade för Paul att jag hade fått den här frågan på bloggen och han fick lite panik över att folk tror att han har glömt bort sin Shoebox (dvs hans -51 Ford). Vi har inte kört den på ett tag eftersom Paul håller på att slipa ner lacken på hela bilen för att lacka om den. Han har hållit på i flera månader och är kanske… halvfärdig? Allt vi äger som är ens i närheten av garaget är i alla fall täckt i slipdamm, så det är ju kul. Men kanske att han kan köra bilen igen någon gång nästa år? 

Sen var det det här med muskelbil, ja. Jag hade en del pengar sparade för att köpa en Nova eller liknande för ett knappt år sen, men sen la jag de pengarna på att köpa min Infiniti istället. Jag kollar fortfarande Craigslist för muskelbilar till salu med jämna mellanrum, men det har inte dykt upp något intressant där på ganska länge. Och just nu känner jag mest att jag kanske inte behöver ett till fordon? Jag funderar dock på att sälja en av mina motorcyklar (min chopper, som ändå bara står i garaget och samlar damm) och köpa något annat istället. Men det blir nog i så fall en annan hoj. Vi har liksom fem motorcyklar och tre bilar som det är och det är bara hojarna som får plats i garaget.

I-LANDSPROBLEM!

Bilar och sånt, Sverige vs. USA

Malmö FF i San Diego

malmoff

Jag var på väg hem från jobbet idag när jag plötsligt såg detta på bilen framför mig: en registreringsskylt med “MALMÖ FF” på. Nu har jag så många frågor. Till exempel denna: VEM är denna person som bor i Kalifornien men älskar ett sydsvenskt fotbollslag tillräckligt mycket för att betala för personliga regplåtar med deras namn på?

In other news försöker jag att ta vara på de sista dagarna med Obama som president. På fredag svärs Trump in och efter det är det väl bara en tidsfråga innan jorden går under. ¯\_(ツ)_/¯

Bilar och sånt

Queen G

Jag gjorde något så himla vuxet den här helgen, nämligen detta: jag gick till banken och ansökte om ett lån för att kunna köpa en ny bil. Eller ja, inte sprillans ny alltså, men bättre begagnad, till skillnad från alla de billiga skrothögar jag har ägt de senaste 8 åren.

Min senaste bil, en 17 år gammal automatväxlad Acura TL, kunde jag knappt förmå mig till att köra för att jag dog stora tristessdöden så fort jag satte mig i den. Det är en av mina sämre egenskaper, att jag har så himla svårt att göra saker jag tycker är tråkiga, men när man nu bor i en stad där det är närmast omöjligt att ta sig runt utan bil känner jag att bilkörandet behöver vara åtminstone lite roligt. Speciellt så här års när det är kallt och regnigt och jag inte kan ta hojen istället.

Det visade sig i alla fall att jag numera har ett helt strålande credit score (för bara 3 år sen hade jag inget credit score alls och kunde inte ens få ett litet motorcykellån på egen hand, så det är ju fint att det har gått framåt, även om det amerikanska credit-systemet fortfarande är helt åt helvete) och jag blev godkänd för ett lån med den lägsta räntesatsen. Vuxenpoäng på detta!

I alla fall. Sen i lördags är jag nu mycket stolt ägare till den här skönheten. En 6-växlad Infiniti G37 på 330 hästkrafter, som jag har döpt till Beyoncé. Hon är sjukt snabb och sjukt rolig att köra, och jag får en liten adrenalinkick typ varje gång jag lägger i treans växel. Kan knappt fatta att hon är min. Välkommen till familjen, Beyoncé. ♥

beyonce

beyonce2

beyonce3

Bilar och sånt

Hej då Emmylou, hej muskelbil

emmylou2

Sent igår kväll sålde jag min 1956 Lincoln till en kille som kom ner ända från Orange County (och sen körde hem den, 16 mil i mörker och ösregn utan vindrutetorkare eller hastighetsmätare, i en 60 år gammal bil, GAH!). Jag köpte den här bilen för ungefär 8 månader sen och sålde den nu för mer än dubbelt så mycket som jag betalade för den, utan att göra något mer än att slänga ett par filtar över sätena.

Det här är en av mina mer oanade talanger, att jag är bra på att hustla. Jag har ägt ganska många fordon de senaste 8 åren – 11 bilar och 5 motorcyklar sist jag räknade – och flera av dem har jag köpt för väldigt lite pengar och sen sålt för betydligt mer, och på det viset haft råd att köpa något nyare och bättre nästa gång. Lite som att göra bostadskarriär i Stockholm, med andra ord.

Och även om jag kommer sakna min Emmylou Lincoln så innebär detta att jag numera har råd med en muskelbil, förhoppningsvis en som jag inte kommer göra mig av med i första taget. Så nu gäller det bara att hitta en! Det vore kanske den bästa julklappen till mig själv någonsin.

Bilar och sånt, Nostalgi

Mooneyes genom åren

Vi var ju på Mooneyes i helgen, och jag insåg att det var mitt sjunde år på raken på den bilträffen. Så jag letade igenom mina arkiv och hittade ett foto från varje år jag har varit på Mooneyes. Älskar såna här tidsdokument, men märker också att min stil bara blivit latare och latare genom åren. Men jag orkar inte hålla på och fixa hår och grejer längre. Är väl gammal nu.

moooneyes2010
2010: Jag hade svartblont hår och var där med Lisa, Ilse och Nikki. Det var tydligen varmt och skönt ute också?

mooneyes2011
2011: Med Michele, Ilse och Lisa. Och jag var svarthårig igen.

mooneyes2012
2012: Med Dennis och Lisa. Jag och Dennis tappade kontakten efter detta, och nu lever han inte längre. Livet, så sorgligt ibland.

mooneyes2013
2013: Med min doppelganger Jess och så Lisa. Det här året var det svinkallt och regnigt och jag hade långt rött hår.

mooneyes2014
2014: Med Lisa och Nina, och Paul som tog fotot. Och jag hade visst svartblont hår igen. Inte konstigt att mitt hår jämt är så slitet.

mooneyes2015
2015: Förra året var mitt första år på Mooneyes utan Lisa. Jag var där med Paul, samt hans bror Adam och vår kompis Colin, men de hamnade visst inte på bild.

20161210_152608
2016: Och så i år. Ingen Lisa det här året heller, hon fick förhinder i sista sekunden. Men med Jess och Paul! Inte så tokigt det heller.

Bilar och sånt, Livet är en fest

Mooneyes 2016

Igår var det dags för Mooneyes, en årlig bilträff i Irwindale. Paul och jag skulle ha åkt upp med några kompisar som fick förhinder i sista sekunden, så vi tog min bil och plockade upp vår kompis Jess på vägen istället.

20161210_130143

Väl framme parkerade vi och upptäckte den här bilen två parkeringsplatser bort. Tydligen hade batteriet fattat eld och hela skiten exploderat bara några timmar tidigare!?

20161210_135602

Sen gick vi runt och kollade på snabba racerbilar som denna.

20161210_140720

Och andra fina bilar från förra seklet.

20161210_143232

Efter några timmar pausade vi för lunch. Jag åt en bakad potatis och Jess åt en majskolv eftersom hon är från Indiana och har majs tatuerat på armen.

20161210_150044

Ibland vet man inte riktigt om det är 2016 eller 1956.

20161210_150326

Snygga bakdelar.

20161210_150522

Paul älskar Impalas och hittade en av sina drömbilar, så vi tog ett kort framför den.

20161210_152608

Och ett annat framför den här Budweiserbilen.

20161210_153216

En till Paul-drömbil – en choppad rosa Merc.

20161210_155413

När solen började gå ner var det dags att åka hemåt igen. Eftersom vi befann oss på en speedway hittade vi en lång rad med kraschade bilar längs ett staket på vägen ut, det kändes lite domedagsaktigt men ändå poetiskt på något sätt.

Äventyr, Bilar och sånt

Coola tjejer som gör coola saker

Jag skriver inte så mycket om mitt jobb här, men ibland får jag betalt för att göra grejer som är så roliga att jag vill dela med mig av dem på bloggen. Till exempel detta:

Häromveckan intervjuade jag tre tjejer som är med i Rebelle Rally, ett “off-road navigation rally” bara för kvinnor, det första av sitt slag i USA. Hela tävlingen pågår under en vecka, och går ut på att lag som består av två personer ska ta sig runt i öknen i Nevada och Kalifornien och hitta olika markörer (fysiska och virtuella) utan hjälp av GPS eller navigationssystem. Man får bara använda karta och kompass.

Folk som har gjort såna här utmaningar tidigare (till exempel en av tjejerna jag intervjuade) säger att det är stenhårt både fysiskt, psykiskt och känslomässigt. Man kör i 10-13 timmar i sträck, hela tiden off-road i skiftande landskap som kan vara extremt svåra att navigera, och tappar man bort sig är man körd. Och så bor man i tält i öknen på nätterna.

Om det inte vore för att det kostar femtusen dollar att delta hade jag hyrt en jeep och ställt upp med en gång. Sån himla bucket list-grej ju!? Men men, nästa år kanske.

Här är artikeln om ni vill läsa!

rebelle

Bilar och sånt, Irritationsmoment

Trucken som försvann, en följetång

paulpolice

Minns ni att någon stal Pauls gamla Toyota-truck från vår garageuppfart för ungefär ett år sen? Jag vet inte om jag nämnde detta, men vi fick tillbaka den igen några veckor senare. Tjuvarna hade helt enkelt kört den tills bensinen tog slut och sen bara lämnat den några kilometer från vårt hus.

Wellll, i lördags var det någon som stal den IGEN. Den här gången från Pauls jobb. Han jobbar egentligen inte på lördagar men gjorde ett undantag den här helgen, och när han kom ut igen var hans bil alltså borta. Jag åkte ner för att hämta honom och prata med polisen, som påstod att de här gamla pickisarna är så stöldvänliga att det går att bryta sig in och tjuvkoppla dem på mindre än 30 sekunder. Nu hoppas jag lite i hemlighet att den inte kommer tillrätta den här gången, så Paul kan ta försäkringspengarna och köpa sig ett lite mer pålitligt fordon istället. Kanske ett som tar mer än en halv minut att stjäla.

Bilar och sånt

Dagen då Emmylou fick sig en dusch

emmylou1

Ni kanske kommer ihåg att jag köpte en -56 Lincoln för ett par månader sen? Eftersom vi har så många andra fordon som krävt uppmärksamhet på sistone har den här stackars bilen stått parkerad sen jag köpte den, och jag har börjat få dåligt samvete. Så igår tog jag och Paul en tur till biltvätten för att ge Emmylou lite TLC.

emmylou2

Vi tvättade bort ett tjockt lager med smuts och spindelnät, och om man bortser från all rost och flagnande färg ser hon numera ut som en ny bil!

emmylou3

Hitta hunden! Jag hade för övrigt på mig en ny t-shirt som jag fick hemskickad häromdagen av min kompis Jay som äger tatueringsstudion Rebel Yell i Nashville. Älskar att ha snälla kompisar som ger en gratissaker (även om de antagligen bara utnyttjar mig för mina Instagram-följare).