Category

Bra saker

Bra saker

En buss, en svensk och en massa konst

Jag har som sagt varit i Palm Springs halva veckan. Var där på ett press-event för Desert X, som är en stor konstutställning utspridd över hela öknen i södra Kalifornien. 

Hade förväntat mig ungefär följande schema både torsdag och fredag: Dyka upp på morgonen, bli runtskjutsad i en buss till alla konstverken hela dagen, sen gå hem till rummet och jobba lite, äta middag och gå och lägga mig tidigt. 

Istället hände följande: På torsdagsmorgonen gick jag på en presskonferens, och sen satte jag mig på en av bussarna som Desert X-arrangörerna hade styrt upp för alla journalister som var där. En tjej kom och satte sig bredvid mig och vi började prata. Det visade sig att hon hette Jenny och var från Sverige (!). Hon hade precis flyttat från Stockholm till LA, där hon nu jobbade som frilansjournalist. 

Det här var ett sånt oväntat sammanträffande och jag blev helt lycklig dels över att få hänga med en livs levande fellow stockholmare, och dels att få prata svenska. Jenny och jag pratade oavbrutet hela dagen på bussen, och sen tog vi min bil för att kolla på lite mer konst. Efter detta gick vi och åt middag och drack en öl och ett glas vin tillsammans. Sen på fredagen började vi om och gjorde samma sak igen. 

Jag insåg dock ganska snabbt hur dålig jag har blivit på att föra konversationer på svenska. Måste fylla i med engelska ord och fraser hela tiden. Men det som är fint med att prata med andra utlandssvenskar är att de ofta är likadana, och det gör inte så mycket om man byter språk lite fram och tillbaka. Det är värre när man gör detta i Sverige, eftersom man då låter extremt pretto (och blir kallad Victoria Silvstedt på kuppen). 

Idag är det lördag och jag vaknade tidigt och körde hemåt (genom spöregn och snö, så det var tur att jag inte tog hojen). Var hemma innan lunch och kände mig väldigt nöjd med de senaste dagarna. Att både ha fått jobba ett par dagar i ett semesterparadis och träffa en ny kompis från moderlandet känns oerhört lyxigt. 

Bra saker

WWAMD

Det bara regnar och regnar (vi är inne på vecka tre eller så nu med regn nästan varje dag, har aldrig varit med om maken i södra Kalifornien tidigare) och min rygg är fortfarande paj, men idag har ändå varit en bra dag. Jag hade nämligen lönesamtal med min chef och bad om en rejäl löneförhöjning – och så fick jag det jag bad om! En löneförhöjning på 23 procent. Känns helt sjukt. 

Löneförhöjningen kom även med en chefstitel och betydligt mer ansvar, vilket känns kul och lite läskigt. Mycket som hänger på mig nu. Men det här är det roligaste jobbet jag någonsin haft, så det är fint att få känna sig uppskattad.

Jag vet förresten ganska många kvinnor som tycker att det är jobbigt med löneförhandlingar, jobbintervjuer och liknande, mest antar jag för att vi liksom inte är socialiserade att skryta och ta för oss på samma sätt som random man är. Men jag har en taktik som brukar funka bra för mig, nämligen att tänka: WWAMD? (What would a man do?)

Jag föreställer mig alltså vad en man skulle göra i samma situation, och sen gör jag det. Så om jag blir erbjuden en löneförhöjning på 10% tänker jag: skulle en man nöja sig med detta eller skulle han be om mer pengar? Svaret är nästan alltid (i alla fall i min hjärna, som generaliserar hejvilt kring könsstereotyper) att han skulle be om mer pengar. Så då är det bara att be om mer. Det värsta som kan hända är att man får ett nej. I bästa fall får man ett ja. Och det fick jag idag.

Paul kom hem med en flaska champagne för att fira, och sen bjöd han mig på middag på min favoritrestaurang. När jag får min första nya lön om några veckor är det jag som bjuder tillbaka. Tänkte även slå på stort och unna mig en flaska Moët, även om det är en onödig lyx. Ska det firas så ska det.

Bra saker

Alla mina bästisar

Jag har ett väldigt tight kompisgäng här i San Diego som jag ofta känner mig extremt tacksam för. Vi är en grupp på ungefär 10 personer som hänger flera gånger i veckan, åker på semester tillsammans, har enorma mängder internskämt och pratar med varandra så gott som varje dag. 

Vi är alla i ungefär samma ålder (30-40 typ) och alla kör hoj. Bara en person i gänget har barn, vi andra har sammanlagt tillräckligt med hundar och katter för att kunna fylla ett zoo. Flera av oss jobbar dessutom tillsammans (fyra personer på ett företag, två på ett annat).

Sen jag flyttade till USA har jag hängt med en massa olika personer, men det här är första gången jag har ett gäng kompisar som jag kan åka hem till en vanlig tisdag och bara slappa med, eller springa vardagliga ärenden tillsammans med, eller gå till hundparken och snacka skit med medan våra pälsbarn springer sig trötta. Eller för den delen köra hoj till Kanada eller roadtrippa genom Guatemala tillsammans med.

Med tidigare kompisgäng har det ofta handlat om att ses på någon bar eller hemmafest och dricka sig full, sen rinse and repeat. Jag har saknat den där riktiga närheten, där man känner varandra så väl att man kan vara tysta tillsammans utan att det är awkward. Och att man inte behöver dricka alkohol för att umgås. 

Sist jag hade så här nära vänner var när jag bodde i Stockholm, och det var en av de svåraste grejerna att lämna. Sen jag gjorde det där nostalgi-inlägget häromdagen har jag funderat mycket på mina gamla vänner och hur mycket jag fortfarande saknar dem. Vissa personer som jag hängde med varje dag i Stockholm har jag knappt pratat med på flera år. Det kändes sorgligt. Så jag hörde av mig till några av mina gamla bästisar på Facebook, och nu har vi pratat om allt mellan himmel och jord i flera dagar. Och jag går plötsligt runt och känner mig helt euforisk, har ett litet lyckorus i hjärtat. (Vilken grej, att det går att bara höra av sig till gamla vänner och alla blir glada? Rekommenderar varmt detta oväntat enkla lifehack.)

För att verkligen maxa lyckan köpte jag igår dessutom en flygbiljett till Sverige i juli. Har inte bokat en returbiljett ännu så jag kan stanna precis så länge jag känner för. (Tänker mig en månad eller så, men om jag saknar Paul och djuren för mycket kanske jag måste åka hem tidigare.)

Någon gång får jag kanske med mig mina USA-bästisar till Sverige också, och så är cirkeln sluten.

Bra saker

Min enda jultradition: svensk jul i Balboa Park

Jag är som ni vet inte så intresserad av högtider, men de senaste åren har jag lagt mig till med en enda jultradition som jag numera inte missar för något i världen. Varje år hålls en gigantisk julmarknad/julfestival som heter December Nights i Balboa Park (San Diegos svar på Central Park i NYC). Omkring en halv miljon människor besöker den här marknaden under två dagar, vilket innebär att det är totalt KAOS på vägarna för att ta sig dit. Vi brukar parkera någon kilometer från parken och gå den sista biten, det är betydligt snabbare än att försöka köra ända fram. 

Men i alla fall, inne på December Nights finns det en svensk julmarknad med glöggtält och luciatåg och julsånger på svenska i högtalarna. Och så säljer de Kexchoklad, vilket om jag ska vara ärlig nog är huvudanledningen till att jag har tagit mig hit nu fyra år i rad. Jag får lätt ångest i stora folksamlingar och jag undviker som sagt julfiranden i allmänhet, men det är ändå värt det att trotsa folkmassorna för att få prata svenska en liten stund. Ja, och för att få min årliga Kexchoklad-fix då. 

Så här såg det ut på December Nights i fredags:

Balboa Park är så fint på kvällen ♥

Bra saker, Motorcyklar

Läs en intervju med mig på Babes Ride Out-bloggen

Det är oktober nu, så jag kommer tjata en del om Babes Ride Out under de kommande veckorna. Kan knappt fatta att det snart är dags för Babes nummer 6, och att jag har fått vara med från allra första början. Då var vi 50 tjejer på hoj, nu blir det nog runt 2000.  

Babes Ride Out-tjejerna gjorde nyligen en intervju med mig på sin blogg om Babes in Borrego, det allra första Babes-eventet som ägde rum 2013. Läs gärna om ni är nyfikna på hur det var. Så här fint skrev de om mig på bloggen, vill typ gråta av detta:

Sanna has always been an inspiration to us! You can truly feel her passion for riding and we love to see her put down a ton of miles on her roadtrips. She is one of the nicest people you could meet and we are so stoked that she was with us at our first ever campout!

Okej, det var allt för idag. Nu sticker vi till New York för att gå på (ytterligare ett) bröllop. Men det är våra bästisar Edy och Ace som gifter sig, så det ska bli himla fint. Mer om detta kommer senare.

Bra saker, Vardagsanekdoter

Kvällen då jag fick träffa Brody

En stor grej hände i tisdags. Distillers skulle spela i San Diego för andra gången i år. Sist de spelade här var i april och det var bandets första spelning på 12 år. Jag skrev om det (och Brody-frillan jag hade när jag var 19) här. Om någon inte vet vem Brody är så sjunger hon alltså i Distillers och är gift med Queens of the Stone Age-sångaren Josh Homme — sånt power couple!

Eftersom vår kompis Ryan spelar bas i Distillers fixade han backstagepass åt oss, så efter spelningen hängde Paul, Katie, Jordan, Stacey och jag backstage i ett par timmar. Det var runt midnatt på en tisdag och alla skulle upp och jobba nästa morgon, men jag hade ett mål med kvällen: att få träffa Brody. Så jag frågade Ryan om han kunde presentera mig för henne, och när hon plötsligt dök upp gjorde han det.

Nu har jag träffat ganska många kändisar de senaste åren (till exempel Mel BDavid Hasselhoff och Dolph Lundgren) och jag har i princip helt slutat tycka att det är pinsamt att gå fram och fråga om jag får ta ett foto med dem. Tänker att de inte kommer minnas mig om ett år i alla fall, de lär ju prata med så himla många andra jobbiga fans hela tiden? Men med Brody var jag nervös på riktigt, hon är så himla tuff. Och snygg. Och har världens coolaste röst. 

Men hon visade sig vara världens gulligaste person. Jag fick hänga med in på hennes loge och så pratade vi om lite allt möjligt (eller det var nog mest jag som babblade på, helt nervös och starstruck) medan hon tvättade bort sitt smink. Sen fick jag en kram innan det var dags att gå hem och lägga sig.

BILDBEVIS:

Har aldrig fått så många DMs på Instagram om något tidigare som jag fick när jag la upp den här bilden i mina stories. 

Bra saker, Helgen som gick

Girls to the front: en möhippa i öknen

Hej bloggen, jag har just kommit hem från fyra hektiska dagar i Ohio och Kentucky och har varit vaken sen klockan 2:30 i morse (nu är klockan 19). En kvinna framför mig på planet hostade oavbrutet i typ en timme, och nu börjar jag känna mig krasslig. Hoppas att det bara är inbillning. 

Eftersom det är för tidigt att gå och lägga sig tänkte jag dela med mig av några foton från förra helgen i Joshua Tree. När en av ens bästa vänner ska gifta sig får man slå på stort med en tre dagar lång möhippa i öknen. 

Stacey, Lexy och jag tog hojarna till Joshua Tree. Det var så SJUKT varmt ute. Vi stannade på en utsiktsplats uppe i bergen för att hälla kallt vatten över oss innan vi körde ner i dalen där Palm Springs ligger och där det var över 40 grader varmt. Jag passade även på att ta en svettig selfie. 

När alla nio tjejer hade anlänt (vissa ända från New York) tog vi oss till Joshua Tree Saloon för att äta en sen middag. Klockan var närmare 22 och det var äntligen tillräckligt svalt ute för att kunna sitta utomhus. 

Nästa morgon lagade vi frukost tillsammans, och sen hoppade vi in i två bilar och körde in i Joshua Tree National Park, som låg precis bredvid vårt Airbnb-hus. Det var ordentligt varmt ute, men vi packade vattenflaskor och solskydd och trotsade hettan. 

Älskar det här stället. Det ger mig så mycket ro i själen.

Jag är verkligen ingen vidare fotograf, men jag fick en vision av den här bilden och kände att den skulle vara rolig att arrangera. Fina blivande bruden Edy med öknen i bakgrunden och alla sina bästisar i solglasögonen. Ganska artsy ändå va?

Sen tog vi en obligatorisk sväng förbi Pappy & Harriets för att äta lunch och sen strosa genom Pioneertown, där de brukade filma westerns förr i tiden. Gruppfoto framför “hotellet” (som alltså bara är en kuliss). 

Väl tillbaka i huset igen gjorde vi det enda rätta och hoppade i poolen. Jag skulle kunna bo i en pool. Älskar att vara i vatten så himla mycket. Och att hänga med Stacey och Katie.

Vi hängde i eller runt poolen ända tills solen gick ner. Då var det dags att gå in och leka lekar…

Eller ja, vi lekte bara en lek. Vi blev indelade i lag och alla fick ett foto av Ace (Edys blivande man) att dekorera utifrån en fas i hans liv. Katie och jag fick “Motorcycle Ace” (alltså hans nuvarande fas). Om Edy gissade rätt fick hon gifta sig med den Acen. Och hon gissade rätt på alla! Rolig lek. 

Edy hade med sig presenter åt alla: de här tishorna som det står “Girls to the front” på (med ett typsnitt som Edy hade anlitat en konstnär för att skapa) och matchande solglasögon. Vi var såklart tvungna att ta bandfoton i dessa.

“Sprid ut er och se svåra ut och titta inte in i kameran så sätter jag igång självutlösaren.”

Väldigt fin helg detta, med nya och gamla vänner. Nu ser vi fram emot bröllopet i New York om en månad.

Bra saker, Jobbrelaterat

Plötsligt händer det

Här var det tyst. Vi kom hem från vår två veckor långa roadtrip i fredags, och jag har så många bilder och berättelser jag vill dela med mig av. Det kommer, snart. Men först en ganska stor nyhet.

För några månader sen skrev jag följande om mitt professionella drömscenario: “Jag vill ha ett jobb med flexibla arbetstider som inte kräver att jag befinner mig på ett kontor varje dag. Jag vill kunna ta med mig min laptop och tillbringa en månad i Stockholm varje sommar utan att behöva ta ledigt, eller jobba från en strand i Indonesien. Eller för den delen jobba hemifrån med en kelig katt i knät. Och så vill jag ha fler än 15 semesterdagar.”

Jag har sökt en del jobb och haft ganska många intervjuer sen jag skrev detta, men inget har känts riktigt rätt. Jag har skickat orimligt många mail där jag har tackat nej till nästa steg i intervjuprocessen. Det är ju fördelen med att söka jobb medan man har ett jobb man ändå gillar. Man behöver inte nöja sig med första bästa alternativ. 

Men så plötsligt dök det upp, det perfekta jobbet. Katie hittade annonsen och skickade länken till mig med kommentaren “I was gonna apply to this, but it’s obviously the perfect job for you”. Inte nog med att titeln och arbetsuppgifterna var nästan identiska med det jag gör nu, men det här jobbet var dessutom helt remote (alltså att man kan jobba varifrån som helst) och med obegränsat med semester. Och på ett företag jag redan var ett stort fan av. 

Jag skickade in en ansökan, och någon månad och fem intervjuer senare blev jag erbjuden jobbet. Det var igår. Idag sa jag upp mig från mitt nuvarande jobb. Och om två veckor börjar jag jobba som Managing Editor på Roadtrippers.com. 

Bra saker, Livet är en fest

Pauls födelsedag, del 2

Paul fyllde som sagt 38 häromdagen, men eftersom det var en vanlig sketen torsdag gjorde vi inte så mycket för att fira. Mer än att gå och ut äta middag med alla våra bästisar då. Så här såg dagen ut.

När jag kom hem från jobbet stod Paul i duschen, så jag smög ut ballonger och presenter och en kladdkaka med ljus i.

Han fick en t-shirt (den han har på sig här) och en cykel! Cykeln var för stor för att gömma hemma hos oss, eller för att få plats i min bil för den delen, så jag hade gömt den hemma hos Katie och Jordan i någon vecka. De fick komma förbi med cykeln på väg till restaurangen. Paul blev så glad! Han har pratat ganska länge om att han vill börja cykla till jobbet, men jag är 95% säker på att han aldrig skulle fått tummen ur och köpt en cykel åt sig själv.

De här strumporna med vår hund Lola på gav jag honom förresten i jubileumspresent häromveckan. Jag beställde dem härifrån, tips på personlig present till djurälskare!

Vi åt på Kindred som är både Pauls och min favoritrestaurang. Pauls syster Erin var där! Och det var lite kallt ute eftersom det hade regnat samma morgon, så vi var helt ensamma på uteserveringen.

Jag åt dessa extremt goda tacos. De brukar serveras med skuren majskolv vid sidan av, men det GÅR inte att äta majskolv med tandställning så jag fick chips istället.

Resten av gruppen beställde också god mat. Det är svårt att misslyckas på Kindred, ALLT på menyn är gott. Och veganskt. Så det är en bonus.

Här var hela gänget: Erin, Paul, jag, Edy, Ace, Jordan, Katie, Stacey, Ryan, Lexy, plus Wendy som tog fotot. Sammanlagt fyra av dessa personer har fyllt år den senaste veckan, så ikväll ska vi fira igen! Men mer om detta senare.

Bra saker

Från illamående till ökensommar

Det har varit lite blandat den här veckan, högt och lågt. Lågpunkten kom natten till igår, när jag vaknade klockan halv tre av att jag mådde så illa att jag trodde att jag skulle kräkas. Det gjorde jag aldrig, men det tog tid att somna om, och när jag vaknade på morgonen mådde jag fortfarande illa. Jobbade hemifrån igår, och idag mår jag bättre igen. Tur, eftersom Paul och jag har en romantisk weekend getaway planerad med start imorgon.

På söndag firar vi nämligen fyraårsjubileum! Fyra år, det är med stor marginal det längsta jag har varit tillsammans med någon. Så häromdagen kom vi på den briljanta idén att boka ett rum på ett lyxigt resort i Borrego Springs, en av mina favoritplatser i Kalifornien. Eftersom Borrego Springs ligger mitt i öknen är det sommarvärme där, runt 32 grader idag, så vi tänkte ta hojarna dit och tillbringa helgen vid poolen med en paraplydrink eller två i handen. 

Vi har helt okej väder i San Diego också just nu, men här är det mer som svensk sommar. Det ska man väl inte klaga på, men jag vill inte ha svensk sommar. Jag vill ha ökenvärme och ligga-vid-poolen-och-svettas-sommar. Jag mår som bäst ju mindre kläder man behöver ha på sig för att vistas utomhus.  

I alla fall visade det sig att våra kompisar Katie och Jordan hade bokat rum på samma hotell i Borrego Springs som oss den här helgen. De är visserligen där för att gå på begravning, men vi hoppas i alla fall på lite kvalitetshäng med dem innan det är dags att åka hem igen. De tog ledigt idag för att få en extra dag vid poolen, så vi har redan fått en massa bilder på hur härligt det ser ut. AAAAHHHHH. Målbild för helgen: