Det här året alltså. Jag har så många roliga saker planerade att jag känner mig helt stressad. Längtar efter vissa grejer som händer typ i höst, men har en miljon saker att göra innan som är precis lika roliga? Vilket jävla i-landsproblem va. 

Här kommer ett axplock:

– Imorgon sticker jag iväg och campar i öknen med alla mina bästisar. Tre av dem (inklusive min kille) fyller år den kommande veckan, så vi tänkte att vi firar med motorcyklar, hundar och solsken på vår bästa campingplats i Anza-Borrego Desert State Park. 

– I början på maj är det El Diablo Run, ett stort 4-dagars motorcykelparty i San Felipe, Mexiko. Det är en sån rejäl fest att det bara händer vartannat år, och det här blir tredje gången jag tar hojen ner till San Felipe just för detta. Vi har hyrt ett stort hus vid stranden för ca 15 personer, så det borde bli hur kul som helst.

– I slutet av maj/början av juni åker jag iväg tillsammans med Paul, Katie, Jordan, Ace och Edy på en 9-dagars motorcykelroadtrip genom Kalifornien, Nevada, Arizona, Utah, Colorado och New Mexico. Vi börjar hela kalaset med två nätter i Las Vegas eftersom detta råkar vara samma helg som Punk Rock Bowling, och det vill man ju inte missa (detta blir mitt tionde år på den festivalen!). 

– I slutet av juni är det Born Free, en gigantisk motorcykelträff här i södra Kalifornien som jag åker på varje år. 

– Hela juli tänkte jag vara i Sverige. Under den tiden hoppas jag på att hinna med en sväng till Tyskland för att gå på Petrolettes, en motorcykelträff för kvinnor som äger rum den sista helgen i juli. Vi får se!

– I augusti ska jag på Sturgis, alltså en av världens största motorcykelträffar, i South Dakota. Ska dit och jobba, men borde även hinna med en massa motorcykelåkande och häng med bra personer. Älskar mitt jobb. 

– Har ingenting planerat i september? Det är nog lika bra.

– I oktober fyller jag år, plus att det är Babes Ride Out. Nytt för i år är att hela eventet har flyttat till den centrala kusten här i Kalifornien istället för Joshua Tree. Så Katie och jag tänkte ta ett par extra dagar ledigt och köra genom ett gäng av Kaliforniens nationalparker. 

***

Jag inser när jag skriver ut allt så här att det nog var tur att vi inte fick det där huset. Det lär inte bli ett billigt år detta. Men så värt. YOLO ✌️

Paul och jag firar femårsjubileum idag. Det kanske inte låter som så mycket egentligen. Jämfört med de par vi umgås med nästan dagligen ligger vi i lä – våra bästispar har varit tillsammans i 14, åtta och sju år, respektive. Men för mig är fem år en evighet. Mitt näst längsta förhållande, som tog slut när jag var 20, varade i omkring två och ett halvt år, så det här är redan dubbelt så långt, och hundra gånger bättre. 

Inte för att det är en tävling, eller något som ens går att jämföra. Men jag känner mig lycklig varje dag för att jag får vara med en så rolig och fin och omtänksam och generös människa, och för det liv vi har byggt upp tillsammans. 

Ett halvt decennium. Ganska bra jobbat ändå. 

Jag har som sagt varit i Palm Springs halva veckan. Var där på ett press-event för Desert X, som är en stor konstutställning utspridd över hela öknen i södra Kalifornien. 

Hade förväntat mig ungefär följande schema både torsdag och fredag: Dyka upp på morgonen, bli runtskjutsad i en buss till alla konstverken hela dagen, sen gå hem till rummet och jobba lite, äta middag och gå och lägga mig tidigt. 

Istället hände följande: På torsdagsmorgonen gick jag på en presskonferens, och sen satte jag mig på en av bussarna som Desert X-arrangörerna hade styrt upp för alla journalister som var där. En tjej kom och satte sig bredvid mig och vi började prata. Det visade sig att hon hette Jenny och var från Sverige (!). Hon hade precis flyttat från Stockholm till LA, där hon nu jobbade som frilansjournalist. 

Det här var ett sånt oväntat sammanträffande och jag blev helt lycklig dels över att få hänga med en livs levande fellow stockholmare, och dels att få prata svenska. Jenny och jag pratade oavbrutet hela dagen på bussen, och sen tog vi min bil för att kolla på lite mer konst. Efter detta gick vi och åt middag och drack en öl och ett glas vin tillsammans. Sen på fredagen började vi om och gjorde samma sak igen. 

Jag insåg dock ganska snabbt hur dålig jag har blivit på att föra konversationer på svenska. Måste fylla i med engelska ord och fraser hela tiden. Men det som är fint med att prata med andra utlandssvenskar är att de ofta är likadana, och det gör inte så mycket om man byter språk lite fram och tillbaka. Det är värre när man gör detta i Sverige, eftersom man då låter extremt pretto (och blir kallad Victoria Silvstedt på kuppen). 

Idag är det lördag och jag vaknade tidigt och körde hemåt (genom spöregn och snö, så det var tur att jag inte tog hojen). Var hemma innan lunch och kände mig väldigt nöjd med de senaste dagarna. Att både ha fått jobba ett par dagar i ett semesterparadis och träffa en ny kompis från moderlandet känns oerhört lyxigt. 

Det bara regnar och regnar (vi är inne på vecka tre eller så nu med regn nästan varje dag, har aldrig varit med om maken i södra Kalifornien tidigare) och min rygg är fortfarande paj, men idag har ändå varit en bra dag. Jag hade nämligen lönesamtal med min chef och bad om en rejäl löneförhöjning – och så fick jag det jag bad om! En löneförhöjning på 23 procent. Känns helt sjukt. 

Löneförhöjningen kom även med en chefstitel och betydligt mer ansvar, vilket känns kul och lite läskigt. Mycket som hänger på mig nu. Men det här är det roligaste jobbet jag någonsin haft, så det är fint att få känna sig uppskattad.

Jag vet förresten ganska många kvinnor som tycker att det är jobbigt med löneförhandlingar, jobbintervjuer och liknande, mest antar jag för att vi liksom inte är socialiserade att skryta och ta för oss på samma sätt som random man är. Men jag har en taktik som brukar funka bra för mig, nämligen att tänka: WWAMD? (What would a man do?)

Jag föreställer mig alltså vad en man skulle göra i samma situation, och sen gör jag det. Så om jag blir erbjuden en löneförhöjning på 10% tänker jag: skulle en man nöja sig med detta eller skulle han be om mer pengar? Svaret är nästan alltid (i alla fall i min hjärna, som generaliserar hejvilt kring könsstereotyper) att han skulle be om mer pengar. Så då är det bara att be om mer. Det värsta som kan hända är att man får ett nej. I bästa fall får man ett ja. Och det fick jag idag.

Paul kom hem med en flaska champagne för att fira, och sen bjöd han mig på middag på min favoritrestaurang. När jag får min första nya lön om några veckor är det jag som bjuder tillbaka. Tänkte även slå på stort och unna mig en flaska Moët, även om det är en onödig lyx. Ska det firas så ska det.

Jag har ett väldigt tight kompisgäng här i San Diego som jag ofta känner mig extremt tacksam för. Vi är en grupp på ungefär 10 personer som hänger flera gånger i veckan, åker på semester tillsammans, har enorma mängder internskämt och pratar med varandra så gott som varje dag. 

Vi är alla i ungefär samma ålder (30-40 typ) och alla kör hoj. Bara en person i gänget har barn, vi andra har sammanlagt tillräckligt med hundar och katter för att kunna fylla ett zoo. Flera av oss jobbar dessutom tillsammans (fyra personer på ett företag, två på ett annat).

Sen jag flyttade till USA har jag hängt med en massa olika personer, men det här är första gången jag har ett gäng kompisar som jag kan åka hem till en vanlig tisdag och bara slappa med, eller springa vardagliga ärenden tillsammans med, eller gå till hundparken och snacka skit med medan våra pälsbarn springer sig trötta. Eller för den delen köra hoj till Kanada eller roadtrippa genom Guatemala tillsammans med.

Med tidigare kompisgäng har det ofta handlat om att ses på någon bar eller hemmafest och dricka sig full, sen rinse and repeat. Jag har saknat den där riktiga närheten, där man känner varandra så väl att man kan vara tysta tillsammans utan att det är awkward. Och att man inte behöver dricka alkohol för att umgås. 

Sist jag hade så här nära vänner var när jag bodde i Stockholm, och det var en av de svåraste grejerna att lämna. Sen jag gjorde det där nostalgi-inlägget häromdagen har jag funderat mycket på mina gamla vänner och hur mycket jag fortfarande saknar dem. Vissa personer som jag hängde med varje dag i Stockholm har jag knappt pratat med på flera år. Det kändes sorgligt. Så jag hörde av mig till några av mina gamla bästisar på Facebook, och nu har vi pratat om allt mellan himmel och jord i flera dagar. Och jag går plötsligt runt och känner mig helt euforisk, har ett litet lyckorus i hjärtat. (Vilken grej, att det går att bara höra av sig till gamla vänner och alla blir glada? Rekommenderar varmt detta oväntat enkla lifehack.)

För att verkligen maxa lyckan köpte jag igår dessutom en flygbiljett till Sverige i juli. Har inte bokat en returbiljett ännu så jag kan stanna precis så länge jag känner för. (Tänker mig en månad eller så, men om jag saknar Paul och djuren för mycket kanske jag måste åka hem tidigare.)

Någon gång får jag kanske med mig mina USA-bästisar till Sverige också, och så är cirkeln sluten.

Jag är som ni vet inte så intresserad av högtider, men de senaste åren har jag lagt mig till med en enda jultradition som jag numera inte missar för något i världen. Varje år hålls en gigantisk julmarknad/julfestival som heter December Nights i Balboa Park (San Diegos svar på Central Park i NYC). Omkring en halv miljon människor besöker den här marknaden under två dagar, vilket innebär att det är totalt KAOS på vägarna för att ta sig dit. Vi brukar parkera någon kilometer från parken och gå den sista biten, det är betydligt snabbare än att försöka köra ända fram. 

Men i alla fall, inne på December Nights finns det en svensk julmarknad med glöggtält och luciatåg och julsånger på svenska i högtalarna. Och så säljer de Kexchoklad, vilket om jag ska vara ärlig nog är huvudanledningen till att jag har tagit mig hit nu fyra år i rad. Jag får lätt ångest i stora folksamlingar och jag undviker som sagt julfiranden i allmänhet, men det är ändå värt det att trotsa folkmassorna för att få prata svenska en liten stund. Ja, och för att få min årliga Kexchoklad-fix då. 

Så här såg det ut på December Nights i fredags:

Balboa Park är så fint på kvällen ♥