-
Jamen bilen går bra i alla fall
Fortfarande inget resultat i presidentvalet. Jag har nog aldrig varit så här stressad förut?? Det känns helt orimligt att man ska försöka vara produktiv och fungera som människa i den här ovissheten.
För fyra år sen, när Trump blev vald, jobbade jag på ett magasin som drevs av en äldre rik vit man som själv hade röstat på Trump. Dagen efter valet var det extremt låg stämning på redaktionen, nästan alla bar svart och grät och kunde inte förstå vad som hade hänt. Då samlade chefen hela personalstyrkan i konferensrummet och försökte muntra upp oss genom att påpeka att vår personliga ekonomi skulle bli så mycket bättre under Trump, hurra för sänkta skatter! Det var så verklighetsfrånvänt. En av mina kollegor ställde sig upp och sa att vi inte var oroliga över vår egen ekonomi utan för att människor i utsatta grupper skulle bli ännu mer utsatta. Vilket också hände under de kommande fyra åren, med råge.
Pga covid fick det magasinet stänga ner och alla mina gamla kollegor blev varslade för ett par månader sen. Och nu jobbar jag istället på ett företag där VD:n har skickat ut ett meddelande om att vår mentala hälsa kommer först, så behöver man ta ledigt den här veckan får man göra det.
Igår var jag så nervös att jag hade svårt att sitta still, så jag gick till Target och vandrade runt i nästan två timmar. Kom hem någon tusenlapp fattigare med allt från en ny kylväska till ett cykellås till en stor förpackning med kattsand. Kanske inte det smartaste man kan göra under en pandemi, men exakt alla har mask på sig inomhus här. Och jag höll mig i alla fall från att uppdatera valresultaten under hela den tiden.
Nu sitter jag här, precis som resten av världen, och väntar på att Nevada ska få tummen ur och meddela sina valresultat så vi kan gå vidare i livet. Känner mig i alla fall… försiktigt hoppfull?
-
RIP RBG
En grej som känns väldigt typisk för 2020 är att när man tror att det inte kan bli värre…. så blir det det. I fredags nåddes jag av nyheten att Ruth Bader Ginsburg hade dött och blev alldeles kall inombords.
För den som inte är så insatt i USA:s högsta domstol så består den av 9 domare. Fram tills i fredags var fem av dem konservativa och fyra liberala, och alla sitter på positionen på livstid. Utan RBG är vi nere på tre liberala domare. Trump har redan hunnit tillsätta två nya konservativa domare och har nu chansen att tillsätta en tredje.
Om detta händer så innebär det med stor sannolikhet slutet på USA:s aborträtt och på Obamacare (vilket betyder att miljoner amerikaner förlorar sin sjukförsäkring). Det känns även extremt sannolikt att domstolen kommer göra sig av med skärpta miljölagar och olika skydd för minoriteter, bland mycket annat.
Det är såklart helt sjukt att en 87-årig kvinna med cancer har burit USA:s hela demokrati på sina axlar och att hennes död innebär att ultrahögern kommer sitta på all makt i flera generationer framöver. Det är också sjukt att domare ens “får” ha politiska åsikter, de borde vara neutrala. Även sjukt att Trump, som är den värsta presidenten i mannaminne, har haft sån “tur” att han får tillsätta tre domare. Eftersom de sitter på livstid är det sällsynt med lediga platser.
Jaja, aborträtt, sjukvård och miljölagar var väl kul så länge det varade.
-
The end of an era
Så många restauranger har tvingats stänga det senaste halvåret pga covid, men jag har försökt att bara acceptera detta och gå vidare med livet. Det blir så himla deppigt annars.
Men idag fick jag veta att min favoritrestaurang nu tvingas stänga och det gjorde mig så himla, himla ledsen. Om du någonsin har hälsat på mig i San Diego har jag tagit dig till Tiger!Tiger!. Jag har varit där för att fira födelsedagar, för att försöka bli av med baksmällor, för att träffa internetkompisar för första gången, för att stanna och ta en öl på vägen hem, för att komma ur huset, för att jag har haft cravings efter deras veganska bahn mi, för att de har ett av stans bästa ölutbud, och bara för att.
Jag har varit där med svenska kompisar som varit på besök, med min mamma, med och utan hund, med en första dejt, och med i princip alla jag känner här. Tiger!Tiger! har varit ett sånt ställe man alltid går till när man vill gå någonstans men inte orkar hitta på något nytt.
När jag blev amerikansk medborgare firade jag på Tiger!Tiger!.
Vi gick kanske inte hit främst för maten utan för stämningen. Kommer sakna detta så, så mycket.
R.I.P. Tiger!Tiger! ?
-
All things considered we’re basically fucked
Ska vi kanske ta och sammanfatta läget i USA just nu? Ungefär så här ser det ut:
• Drygt 180 000 personer har dött från Covid hittills i USA. Omkring 1000 personer dör varje dag. Kongressen/presidenten gör ingenting.
• Hurricane Laura (en av de värsta stormarna någonsin i USA enligt CBS) sveper genom södern den här veckan och har hittills dödat minst 6 personer och förstört tusentals hem och byggnader. Det här är dock bara början på orkansäsongen.
• Kalifornien står i brand efter att flera tusen blixtnedslag har orsakat hundratals olika skogsbränder. I vanliga fall (eftersom Kalifornien brinner varje år) deltar fångar som avtjänar fängelsestraff i släckningsarbetet, vilket ganska lätt skulle kunna jämföras med slavarbete. I år är USA:s fängelser dock så hårt drabbade av Covid att det inte finns tillräckligt med fångar att skicka ut till bränderna.
• För en knapp vecka sen sköt en vit polis en obeväpnad svart man, Jacob Blake, i ryggen med sju skott, mitt framför Blakes tre söner. Under en demonstration mot det här ofattbara polisvåldet (som aldrig tar slut) några dagar senare sköt en 17-årig högerextremist ihjäl två demonstranter och skadade en tredje. Blake utmålas i amerikanska högermedier som yrkeskriminell medan Kyle Rittenhouse, 17-åringen, hyllas för att ha “skipat rättvisa”.
• Parallellt med allt detta pågår även Republikanernas National Convention, där ytterligare högerextrema mediepersonligheter (inklusive halva presidentens släkt) står på bästa sändningstid och sprider lögner och hatpropaganda. Det känns inte helt osannolikt att Trump kommer bli omvald.
Detta är verkligen bara en bråkdel av allt som är åt helvete i det här landet just nu. Jag har så mycket ångest att jag knappt vet var jag ska ta vägen.
66 dagar kvar till valet.
Ni då, hur mår ni?
-
Burn it down
Jag saknar ord för det som pågår i USA just nu.
En poliskår som gång på gång mördar svarta medborgare utan att det får några konsekvenser för mördarna.
Städer som står i brand över hela landet, protester och uppror och poliser som brukar övervåld skyddade bakom militärutrustning.
Allt detta mitt i en pandemi där 100,000 amerikaner har dött hittills, trots att så många av dessa dödsfall hade kunnat förhindras.
Och så en president som helt saknar empati och både förmågan och viljan att ena landet. Istället sprider han konspirationsteorier och uppmanar till våld mot protestanterna. Gömd i en bunker.
Jag kan inte sluta titta på nyheterna och gråta över hur fucked allting är just nu. Det gör ont i hjärtat. Frågar mig själv varför jag bor i det här jävla landet egentligen.
Vill man göra något för att slippa känna sig helt hjälplös kan man skänka pengar till exempel till dessa organisationer:
Campaign Zero
Black Visions Collective
Reclaim the Block
The Bail Project
Minnesota Freedom Fund
George Floyd Memorial Fund -
Onsdag
Är så arg idag.
Jag har personligen varit ganska skonad från de värsta konsekvenserna av pandemin, och är det fortfarande. Men för många i min närhet har det slagit hårt.
Idag blev 15 av mina kollegor uppsagda. Inklusive min närmsta kollega, som jag var chef över och inte vet hur jag ska klara mig utan.
Och för några dagar sen förlorade en av mina bästa vänner sin mormor. Min vän, vi kan kalla henne T, har en väldigt liten familj. Det är bara hon, hennes mamma, och hennes morföräldrar. T och mamman bor i San Diego, morföräldrarna i New York. På grund av pandemin är sjukhusen i NYC överbelastade och flera hundra personer om dagen dör där nu.
Ts morföräldrar är gamla och allmänt skruttiga, och när mormodern blev sjuk för någon vecka sen (ej coronarelaterat) kunde hon inte ta sig till ett sjukhus. Hon dog några dagar senare. Nu är morfadern också sjuk, och det finns ingenting min vän kan göra åt det.
Idag fick jag veta att T och hennes man har tillbringat de senaste dagarna med att ringa ändlösa samtal till begravningsbyråer i New York för att försöka få ut mormoderns kropp från sjukhusets bårhus. Tydligen är begravningsbyråerna så överbelastade att det inte finns plats någonstans. Plus att många kroppar inte testats för viruset, så de behöver sättas i karantän för att inte smitta folk som kommer i kontakt med dem, något som begravningsbyråerna har svårt att hantera.
Till slut fick de i alla fall plats på en begravningsbyrå i New Jersey. Bara för en kremering, det blir ingen begravning.
Det är som är så sjukt med allt detta, förutom det fullständigt inhumana och obegripligt grymma i att folk behöver dö ensamma och varken kan få sjukvård eller ordentliga begravningar, är att det värsta av detta hade kunnat förhindras.
Om USA hade haft en president med en förmåga till empati, som hyste en tilltro till forskning och experter och som hade smarta, kapabla rådgivare omkring sig, så hade betydligt färre personer behövt dö. Istället har vi Donald fucking Trump, en inkompetent narcissistisk sociopat som skiter fullständigt i att människor lider.
Tänk om Hillary Clinton (eller egentligen vem som helst förutom Trump) hade varit president just nu. Då hade kanske inte 30.000 (and counting) amerikaner behövt dö. Min kompis mormor hade garanterat fortfarande varit vid liv.
Det här gör mig så jävla, jävla arg.
-
Dåtiden och framtiden
Allt är så konstigt just nu. Jag har precis flyttat tillbaka till exakt samma hus som jag bodde i för 6 år sen, och det känns så otroligt tryggt och bra att vara här igen. Försöker att inte möblera exakt likadant bara av gammal vana, men det är svårt att föreställa mig något annat sätt att göra det på.
Till och med katterna verkar känna igen sig. Vanligtvis när vi flyttar brukar de gömma sig under täcket i min säng i ett par dagar innan de vågar ge sig ut och utforska, men här gjorde de sig hemma på en gång. Vet inte hur pass bra minnen katter har, så det kan möjligen bero på något annat.
Samtidigt som jag boar här hemma pågår en global pandemi och hela Kalifornien har utegångsförbud utöver det absolut nödvändiga (typ handla mat och gå ut med hunden). Jag hade ett videosamtal med en av mina kollegor idag. Hon bor i New York City som är USAs epicenter för viruset, och att prata med henne är som att se in i framtiden. Folk dör, sjukhusen är överfulla, det finns inga matvaror och NYCs guvernör tar till de mest drastiska åtgärderna i hela landet.
New York ligger ungefär två veckor före Kalifornien i både smittspridning och respons, så vi har nog liknande situation att förvänta oss här ganska snart. Nu när jag är helt inflyttad tänker jag inte lämna hemmet eller träffa människor över huvud taget om jag kan undvika det. Tur att jag är expert på att vara ensam hemma.
Hoppas ni tar hand om er själva och varandra därute.
-
Self care i coronavirusets tid
Det är mycket nu. Inte nog med hela pandemin och att min hund är sjuk och att det ryktas om ett “statewide shutdown” i Kalifornien den här veckan (vad nu det innebär) — jag ska dessutom flytta i helgen. Eftersom man helst inte ska lämna hemmet nu har jag haft mycket tid till packande, så i princip hela mitt liv är just nu nerpackat i flyttkartonger som är staplade på varandra i hela lägenheten. Det uppmuntrar inte direkt till inre lugn.
Jag har haft så mycket ångest de senaste dagarna att jag knappt sover på nätterna. Det känns dock inte produktivt att bara sitta och vältra sig i ångest, så jag försöker aktivt att göra saker som gör att jag känner mig mindre stressad. Annars finns risken att jag dämpar med alkohol, och det är kanske inte så hälsosamt i längden. Några grejer som funkar för mig (och kanske för andra personer i liknande situation — alltså folk som generellt är rätt mentalt stabila och inte lider av kronisk depression eller liknande):
1. Motion. Alltså, jag är verkligen inte en speciellt aktiv person så att tipsa om att motionera känns ju mer än lovligt skenheligt. Men jag började springa regelbundet för ett par månader sen, och nu när jag känner ångesten komma krypande drar jag på mig springskorna och joggar ett par kilometer genom grannskapet. Använder en app som heter C25K som verkligen har hjälpt mig att gå från soffpotatis till någon som numera uppskattar att springa regelbundet. Men även att bara typ ge sig ut och promenera i naturen hjälper.
2. Böcker. Jag är så enormt tacksam för att vara en läsare just nu. Har äntligen börjat lyssna på ljudböcker, så nu plöjer jag mig igenom skön- och facklitteratur både medan jag gör annat (typ flyttpackar) och på kvällarna när jag går och lägger mig med en fysisk bok och läser tills jag somnar. Få saker gör mig lugnare än att få fly verkligheten med en riktigt bra bok.
3. Sex. Sorry för lite X-rated content, men en bra orgasm friger hormonet oxytocin som hjälper till att sprida endorfiner i kroppen. Kan bidra till allt från att lätta på huvudvärk och mensvärk till att sänka höga stressnivåer. Plus att det är gratis och man kan göra det själv om man är hemma i karantän.
4. Motorcyklar. Lite nischat, men det finns ingenting som hjälper mig att hantera ångest bättre än att köra motorcykel. Tog en långtur igår (eftersom det äntligen slutade regna i en hel dag) och kände mig genast som mig själv igen. Bonuspoäng för att man sitter ensam på en hoj med hjälm och skyddsutrustning på sig och inte behöver prata eller komma i kontakt med andra människor över huvud taget. Så bra sätt att få lite frisk luft även i dessa tider.
Hoppas att ni tar hand om er själva därute ♥
-
Apokalypsen är nära
Jag är nyfiken på situationen i Sverige just nu. Känns det som att coronaviruset påverkar det dagliga livet? Här har det helt klart blivit mycket värre bara de senaste dagarna. Man vet att det är en allvarlig situation när Disneyland stänger ner och NBA ställer in hela sin säsong.
Jag känner mig tacksam över att jag redan jobbar hemifrån och inte har behövt ändra speciellt mycket i mina egna rutiner. Jag är dessutom förkyld och det har regnat i flera dagar (det känns alltid som att apokalypsen är nära när det regnar så här mycket i San Diego), så “social distancing” är väldigt lätt för mig personligen just nu. Jag bor ensam och går ändå ingenstans. Men läser om restauranger och butiker som måste stänga pga inga kunder, och tänker mycket på hur hårt detta drabbar de som redan har det allra sämst. De som inte har möjlighet att jobba eller plugga hemifrån, inte har sjukförsäkring och/eller inte har råd att ta ledigt från jobbet när de är sjuka.
Det har ju blivit jävligt tydligt de senaste dagarna vilket skitland USA är på många sätt. I andra länder går det i alla fall att testa sig för viruset, men det finns inga tester här. Och skulle det finnas har jag läst om folk som har fått betala flera tusen kronor bara för själva testet. Det finns inte heller någon lagstadgad betalt sjukledighet, så folk riskerar att förlora sin inkomst om de blir sjuka.
Det som gör mig mer rädd än något annat just nu är att den person som är ytterst ansvarig för att situationen inte förvärras här är Donald fucking Trump, den absolut sämsta möjliga personen att ha något som helst sorts ansvar för liv och död. Anna-Lena kommenterade så här på mitt förra inlägg:
“Vad som är lite oroande tycker jag är ju USA. Hur kan den endast vara typ 1400 smittade i ett land med 365 miljoner människor? Och dessutom där en stor del av befolkningen kommer från Kina? Tror att Trump vill säkra sin plats som president och gå därför inte ut med alla siffror… mörkertalet måste vara enormt!”
Och så är det ju, Trump har sagt offentligt att han inte vill ha “dåliga siffror”, och eftersom det knappt går att testa sig är det helt omöjligt att veta exakt hur många som egentligen är smittade. Kul även att vi har en president som bara ljuger hela tiden och inte har någon koll på något.
Aja, nu babblar jag bara på, men jag känner att jag måste skriva av mig. Har ett ångestfladder innanför bröstet som jag aktivt försöker trycka tillbaka genom att tänka rationella tankar. Jag brukar inte vara en sån som faller offer för masshysteri, men det är svårt just nu. Gick precis och köpte hostmedicin på Target och alla hyllor för toapapper, handsprit och desinfektionsmedel var helt tomma. Jag har allt jag behöver för att klara mig i minst två veckor utan att behöva lämna huset, men lider verkligen med de som behöver saker de inte kan få tag på just nu.
Hur har ni det i Sverige?
-
Om det här är ett test har vi redan förlorat
Det är fint att vara hemma, men det känns samtidigt som att jag har kastats rakt in i någon sorts makaber parodi på verkligheten i USA. Från att ha tillbringat en månad i en av världens mest välfungerande demokratier och haft otaliga diskussioner med andra svenskar om vad som egentligen pågår i USA, till att komma hem till tre masskjutningar på bara några dagar: 4 döda och 12 skadade i Gilroy, Kalifornien för en vecka sen; 20 döda och flera dussin skadade i El Paso, Texas igår; och 9 döda och 26 skadade i Dayton, Ohio bara några timmar senare.
Det är så oerhört tragiskt och ofattbart, men samtidigt kommer alla dessa döda att vara bortglömda i medierna om en vecka. Det är så det fungerar här. Det har hittills skett 252 masskjutningar i USA det här året. Vi är inne på årets 216:e dag.
Jag lyssnade på någon podcast häromdagen (minns inte vilken) där de pratade om hur en massa tech bros i Silicon Valley är övertygade om att vi lever i en datorsimulering av verkligheten och att allt egentligen är ett test för att se hur mänskligheten handskas med olika problem. USA:s enorma problem med arga, vita, unga män som regelbundet begår massmord med automatvapen utan att någon gör något åt det är väl ett ganska tydligt tecken på att om vår verklighet är ett test, så har vi redan misslyckats.
