Category

Drömhuset

Drömhuset

Så här ser det ut hemma hos mig nu

Ursäkta om jag tjatar om den här flytten, men det här är bara en så himla stor livsförändring. Idag har jag bott här i en vecka och jag har verkligen slitit för att få detta att kännas som ett hem. Jag hatar att bo i mitt i ett flyttkaos, så jag har packat upp och burit och sprungit på Ikea och skruvat ihop möbler och hängt grejer på väggarna. Så här ser det ut nu:

Det här är alltså vardagsrummet. Och ja, det ser väl ut ganska exakt som alla andra ställen jag har bott på de senaste 15 åren. Böcker, tavlor, och leopardmönstrat. Jag gillar när mitt hem ser ut ungefär som en tatueringsstudio. Har smygstartat med en liten krukväxt här inne också. Katterna verkar än så länge ointresserade, så jag kanske slår till på några fler snart.  

Min lilla kontorshörna. Har inte ett separat rum som hemmakontor här eftersom jag inte är gjord av pengar, men det här känns ändå helt ok. Just nu ligger jag dock på soffan med laptopen i knät, det funkar det med. 

Älskar förresten det här soffbordet som jag hittade billigt på Ikea efter att ha letat över hela internet efter något liknande men bara hittat svindyra designvarianter. 

Här kommer en liten sneak peek på sovrummet också:

Herregud, när jag ska jag växa ur den här leopardfasen egentligen?

Steve approves!

Drömhuset

En vecka senare

Hej! Nu har jag bott i min nya lägenhet i nästan en vecka, och igår fick jag äntligen internet hemma. Jag hade flyttat allt utom mitt kontor från det gamla huset till det nya, så hela veckan har jag fått åka hem till Paul och jobba. Hade väntat med att flytta katterna också, eftersom jag inte ville att de skulle behöva vara ensamma hela dagarna i ett nytt hem. Men igår fick de äntligen komma hem. 

Bra grejer:
+ Jag bor precis bredvid en mexikansk mataffär där de säljer hemmagjorda tortillas som två kvinnor står mitt i butiken och bakar, och de är så. himla. goda. Kommer eventuellt att utveckla ett tortilla-beroende från att bo här. 
+ Jag har gångavstånd till allt! Barer, restauranger, butiker, bensinmackar, vänner. Häromdagen behövde jag en hammare, så då promenerade jag helt enkelt tre kvarter till närmsta järnaffär och köpte en. ÄLSKAR detta.
+ Köket är enormt! Så mycket förvaring. Ska laga så mycket mat här. 

Mindre bra grejer:
– En av mina närmaste grannar är en storrökande kvinna som jämt är ute och röker i trädgården. Eftersom hennes trädgård gränsar till min luktar det nästan alltid rök på min veranda. Just nu är det värmebölja här (35 grader varmt idag, puh!), men när det blir svalare ser jag fram emot att sitta på verandan och jobba eller läsa. Måste bara lista ut något sätt att hålla röklukten borta. 
– Lägenheten har nästan ingen förvaring (förutom i köket då), bara en pytteliten garderob, och jag har verkligen jättemycket kläder. Och grejer över huvud taget. Vet verkligen inte var alla de här grejerna kommer ifrån. Men jag ser detta som en chans att få skala ner och skänka bort sånt jag inte behöver, så det kanske inte är något negativt i alla fall.

Så här såg det ut i ett hörn i vardagsrummet för några dagar sen, när det enda jag hade packat upp var mina böcker (prioritet 1!). 

Jag trivs redan så himla bra både i lägenheten och området och känner mig verkligen peppad på att få göra detta till ett hem åt mig och djuren. Det var så längesen jag bodde själv, men jag har redan börjat inse hur mycket jag har saknat det.

Fler uppdateringar kommer snart!

Drömhuset, Vardagsanekdoter

Lite stressad bara

Ni vet när man försöker köpa hus exakt samtidigt som man håller på att förbereda sig inför en veckas semester i en annan världsdel? Det är kanske inte en kombination jag rekommenderar.

Tack för all huspepp dock! Vi har precis skickat in allt vi behöver för att lägga ett bud, sen sköter mäklaren resten. Tror inte att budgivning är speciellt vanligt här, utan istället skickar alla som är intresserade av huset in ett rimligt bud tillsammans med ett personligt brev till säljaren där man skriver varför man vill ha huset. Och sen väljer säljaren det bud och den köpare hen föredrar. Skriver man ett riktigt bra brev kan man eventuellt komma undan med att inte lägga det högsta budet. Så vi får se hur det går. Nu är resten bortom vår kontroll.

Nu är ni förresten några stycken som har frågat mig varför man behöver en mäklare när man köper hus här, och inte bara när man säljer. Och jag tror inte att man nödvändigtvis måste ha en mäklare som köpare här, det går ju att gå på öppna hus och så på egen hand. Men då gäller det att vara expert på fastighetsbyråkrati och kontrakt och verkligen veta sina rättigheter och skyldigheter och alla dolda kostnader (closing costs, escrow, olika försäkringar, osv). Det gör inte vi. Vår mäklare Brian har hjälp flera personer vi känner att köpa hus (inklusive våra bästisar Katie och Jordan), så vi litar helt på honom. Han hjälper till med kontrakt och ordnar privata visningar och svarar mer än gärna på alla våra frågor, hur dumma de än är. Och hans del av kakan kommer ur säljpriset, så det är inget vi behöver betala extra för. Känns värt. 

Förutom att jag försöker köpa hus, jobbar hela dagen och packar inför vår Norgeresa imorgon så har jag dessutom varit hos tandläkaren idag för att sätta fast en retainer bakom mina framtänder. Var så stressad av allt detta att jag på väg hem tog hojen en snabb sväng ner till havet för att rensa huvudet. Det har äntligen slutat regna, såklart precis i lagom tid till att vi åker till snön. 

Drömhuset

Huset 2.0

För lite drygt fyra år sen hittade Paul och jag ett hus till salu som vi ÄLSKADE. Vi hade bara varit tillsammans i knappt ett år då och att köpa hus var liksom inte riktigt på tapeten. Men vi pratar fortfarande om det där huset ibland och ångrar att vi inte köpte det. Sen har vi som bekant velat ganska mycket fram och tillbaka kring det här med att köpa hus. Har vi verkligen råd? Vill vi verkligen flytta från det asfina område vi hyr hus i nu (men där vi aldrig skulle ha råd att köpa)? 

Förra året skaffade vi till och med en mäklare och gick på en massa visningar, men hittade inget som kändes sådär speciellt som det där första huset. Allt var liksom bara vanliga… hus. Så vi slutade leta och bestämde oss för att spara ihop mer pengar först. 

Det gick bra, fram tills idag. Jag får fortfarande dagliga email med husannonser och brukar inte ens öppna dem, bara radera. Det gjorde jag idag också, men sen ångrade jag mig av någon anledning. Klickade på “undo” och mailet kom tillbaka. Och där, några rader ner, hittade jag HUSET 2.0. 

Det var ett ganska litet hus, ungefär samma storlek som det vi bor i nu. Men det hade en enorm tomt (nästan 1500 kvadratmeter) i flera nivåer, och det bästa av allt: TVÅ garage. Ett enkelgarage och ett fristående dubbelgarage. Vi som tillsammans äger sex motorcyklar och tre bilar har inga problem att bo i ett litet hus, så länge det finns gott om garageutrymme. Det är liksom högsta prioritet. 

Så jag mailade vår mäklare som ordnade en visning bara några timmar senare, så klockan 15 idag tog vi hojarna till Lemon Grove, en dryg mil öster om där vi bor nu, för att titta på huset.

Jag hoppades lite halvt på att det skulle visa sig vara ett fallfärdigt ruckel i verkligheten. Vi åker liksom till Norge om två dagar och har verkligen inte tid att hålla på med budgivning och låneansökningar och att skriva under papper just nu. Men det var ännu finare i verkligheten än på bild. Såklart.

Så imorgon kommer vi med ganska stor sannolikhet lägga ett bud. Vårt första någonsin. Det finns två scenarion här, och jag är ungefär lika nervös inför båda. 1) Att någon annan lägger ett högre bud som säljaren accepterar. 2) Att vi lägger ett bud som säljaren accepterar. Vill ha det här huset, men det är samtidigt ett sånt jäkla stort commitment. Så mycket pengar. 

Mina stressnivåer är så höga över detta att jag inte tror att jag kommer kunna sova. Så jag sitter här och skriver detta istället. Ni kan väl hålla tummarna? Det spelar inte så stor roll för vilket alternativ. 

Drömhuset

Högar med böcker och en spritvagn

Så här såg det ut i vårt vardagsrum bara för några dagar sen. Överfulla bokhyllor och högar med böcker överallt (det ser likadant ut på mitt nattduksbord), plus en dammig drinkvagn vi aldrig använder. 

Eftersom vi hade långhelg och jag bara var hemma och latade mig i fyra dagar tänkte jag att det var dags att snygga till det här hörnet en smula. Så efter en tripp till Ikea (för andra dagen i rad) och Target ser det numera ut såhär:

Fler bokhyllor! Inga random högar med böcker. Dessa är dock redan så pass fulla att jag inte vet vad jag ska göra med de (i skrivande stund) 16 böcker jag har i sovrummet när (om) jag läser ut dem. Men tänker att vi kanske har köpt hus tills dess, och då kan böckerna få bo i ett eget rum. Om vi har tur. 

Jag la förresten upp en bild på detta i mina Instagram-stories och en kompis kommenterade att hon vill komma och färgsortera min bokhylla. Jag fattar inte riktigt grejen med att färgsortera böcker? Ja, det blir fint, men hur hittar man vad man letar efter?

Jag vill till exempel att alla böcker av samma författare ska stå tillsammans. Nu är det dock den enda sorteringen jag har. Borde väl alfabetisera. Men det får bli när vi har hus. Då tänkte jag även skeppa hit alla mina gamla böcker som de senaste 10 åren bara har stått och samlat damm i min pappas källare.

Och spriten? Den bor numera här, på en betydligt mer diskret drinkvagn från Ikea. 

Drömhuset

Här blir det inga hus köpta

Paul och jag fick ganska nyligen för oss att vi skulle köpa hus. Vi behöver ett större garage, och det vore trevligt att inte slänga pengar i sjön genom att betala av någon annans huslån istället för vårt eget. Alltså, vi har ju pratat om det i några år, men nu bestämde vi oss för att det var dags. Så vi fick lånelöfte och skaffade oss en mäklare och gick på sju husvisningar bara förra veckan.

Problemet är bara att det är svindyrt att köpa hus i San Diego, och de områden vi har råd att köpa i ligger långt bort från jobb och kompisar och restauranger och saker som händer. Och det skulle vi väl kunna leva med. Men eftersom vi inte har en speciellt stor handpenning att lägga skulle våra månadskostnader dessutom bli minst dubbelt så stora som de är nu. (Lägger man mindre än 20% som kontantinsats behöver man en extra försäkring som kostar några tusenlappar i månaden.)

Och även om vi väl rent teoretiskt har råd att betala dubbelt så mycket som vi gör nu så skulle vi behöva ändra vår livsstil ganska drastiskt. Den största delen av våra pengar (förutom hyra etc) går till att göra roliga saker: äta ute, bo på hotell, åka på weekendresor, gå på festivaler, köpa fler motorcyklar. Det är ju en enorm lyx och ett privilegium att kunna leva så, men vi har ju valt att inte skaffa barn just för att vi gillar att kunna göra vad vi vill. (Eller ja, det finns såklart fler anledningar till att vi inte vill ha barn, men det här är en stor bidragande faktor.) Det här skulle vi dock inte ha råd med om vi köpte hus.

Så efter att ha funderat på detta i några dagar har vi sagt till mäklaren att vi nog avvaktar tills vidare. Vi bor billigt i ett område vi älskar, så att byta bort detta mot att betala dubbelt så mycket och bo långt bort i ett sämre område känns som en konstig grej att göra.

Förra veckan: Vi måste köpa hus NU!
Den här veckan: Vi kanske köper hus om ett år eller två?

Lite antiklimax, men så kan det vara ibland.

Ni som äger era bostäder, har ni behövt flytta långt från stan och betala mer i månaden? I så fall, känner ni att det är värt det?

Drömhuset

Ett helt inlägg om en katt-toalett

Paul och jag kollar just nu på en serie på Netflix som heter The World’s Most Extraordinary Homes, där två programledare reser runt i världen och utforskar extremt spännande arkitektritade hus. Eftersom vi är ganska sugna på att köpa hus själva inom de närmsta åren (eh, eller när Kalifornien nu bestämmer sig för att ha huspriser som vanliga människor har råd med) så är det väldigt inspirerande. 

Men fram tills dess gör vi vad vi kan med huset vi bor i. Mitt senaste projekt är ju som bekant mitt hemmakontor, som var nästan klart förutom en grej: kattlådan. Var har folk sina kattlådor egentligen? Vad gör ni? Bor man litet, med ett litet badrum och två innekatter, har man ju inte så mycket val annat än att ha en katt-toalett mitt i alltihop.

Fram till nyligen hade jag i alla fall en stor kattlåda i blå plast mitt i det här rummet. Det var ju inte så sexigt. Så jag googlade lite olika lösningar tills jag hittade denna. En kattlåda som ser ut som en stor terrakottakruka med lite växtlighet i mitten. Till och med mina tjocka katter får plats i den. Perfekt. 

Drömhuset

Mitt nya hemmakontor

Jag skrev ju för någon månad sen att jag hade tänkt göra om vårt extra sovrum till ett ordentligt hemmakontor. Tidigare var det gästrum, kontor, garderob, avställningsyta och kattrum, vilket är ganska mycket att försöka få plats med i ett hyfsat litet rum. Resultatet blev att ingen någonsin gick in i rummet förutom katterna, och vi fick ha dörren stängd när vi hade besök eftersom det var så mycket kaos därinne. Vi bor i ett ganska litet hus, så att ha ett helt rum vi inte använder känns inte så smart. 

Ergo: hemmakontor! 

Som en påminnelse, så här såg det ut tidigare:


Så här ser det ut nu:

Ikea släppte sin kollektion Omedelbar, designad av Bea Åkerlund, i fredags och jag gick såklart DIREKT och köpte den här mattan. Det är nog det svenskaste jag har gjort på länge, att bli så här peppad på en Ikea-kollektion. Men jag älskar den här mattan så mycket, vill ha en i varje rum.

Nya kontoret är Ninja-approved. Halva rummet är fortfarande garderob, men det är helt ok med mig. Mina bästa inredningsdetaljer är böcker, kläder och skor.

På tal om kläder och skor så har mina boots (och mössor) äntligen fått en ordentlig förvaringslösning med två såna här bokhyllor, också från Ikea.

Här kan man sitta och jobba. Jag hade egentligen tänkt måla väggen till vänster svart, men sen ångrade jag mig och behöll färgen den redan hade. Väggen till höger måste jag fortfarande göra något med, tänkte försöka hitta en gigantisk magnetisk whiteboard som kan få hänga där.

Hej då kontoret! Mitt nya favoritrum i huset. 

Drömhuset

Hemmakontor 2.0 coming right up

Idag är en sån dag som jag drömmer om ibland men aldrig lyckas få till. Det är lördag morgon och jag har INGENTING planerat på hela dagen. Eller jo, ska hem till Katie och äta middag och kolla på RuPaul’s Drag Race vid 19-tiden, men fram tills dess: nada. Paul är i LA över helgen så jag är ensam hemma med djuren. Det är fint väder ute men jag tänkte motarbeta min inre svensk som säger åt mig att gå ut och bara stanna hemma istället.

Har varit vaken sen klockan 7 och redan ätit frukost (overnight oats med färska bär och banan) och duschat, så de närmsta timmarna tänkte jag ägna åt att städa ut vårt gästrum. 

Vi bor i ett ganska litet hus på tre rum och kök. Ett rum är vårt sovrum, ett rum är vardagsrum, och det tredje rummet är… gästrum/kontor/garderob. Vi har haft en säng därinne som min mamma sov i när hon var här för två år sen, men sen dess har ingen använt den. Så förra veckan sålde jag sängen, och nu tänkte jag göra om det här rummet till ett ordentligt hemmakontor. Här är några inspirationsbilder:

 

(Alla bilder från Pinterest)

Jag tänker mig alltså tavelvägg, skrivbord-mitt-i-rummet, någon fin matta, och kanske en liten svart vägg? Vi får se. Jag måste rensa ut så mycket skit ur det här rummet först att det nog lär ta ett tag att komma till de roliga delarna. Förutsatt att jag inte tappar intresset och överger projektet innan det är klart (vår tomt är bevismaterial A). 

Det här är i alla fall före-bilderna. Efter-bilder TBD.

Drömhuset, Sverige vs. USA

Det är svindyrt att bo i Kalifornien

Jag tänker skriva om dels några kulturkrockar som jag upplevde medan vi var i Sverige, och dels om vad Paul tyckte om resan, men först känner jag att vi måste prata lite om hur mycket dyrare det är att bo i San Diego än i Stockholm.

Bostadsmarknaden är en sån grej man automatiskt pratar om ganska mycket när man bor i Kalifornien. Det är nämligen svindyrt att bo här. Att köpa hus är nästan omöjligt om man inte är rik eftersom man dels behöver lägga 20% i handpenning, och dels behöver amortera hela lånet inklusive ränta inom en viss tidsram (15-30 år beroende på vilken typ av lån man har). Och med helt orimliga bostadspriser (i vårt område kostar ett litet hus med två sovrum ofta närmare 7 miljoner kronor, och då ska man alltså lägga en handpenning på över en miljon) innebär det ofta en månadskostnad på över 30 000 kr i månaden.

Att hyra bostad är bara marginellt bättre. Nu är det visserligen lätt att få ett hyreskontrakt här, till skillnad från i Stockholm, så länge man har råd att betala hyran. Paul och jag betalar ca 12 000 kr i månaden för vårt lilla hus, vilket betraktas som väldigt billigt här. Vi har bara tur att vår hyresvärd inte verkar ha någon koll på marknaden, för de flesta av våra kompisar betalar ungefär dubbelt så mycket för hus eller lägenheter i ungefär samma storlek. Enligt den här sidan ligger medelhyran för en lägenhet i San Diego numera på drygt 17 000 kronor i månaden. 18 000 för en trea.

Som jag har uppfattat det skulle det vara helt orimligt att betala 18 000 kr i månaden i hyra med ett förstahandskontrakt i Stockholm. Jag kan förstås ha fel om detta? Men sånt här funderar jag i alla fall ganska mycket på. Att Paul och jag, som båda är över 30 och har stabila jobb med bra inkomster, antagligen aldrig kommer ha råd att köpa hus. Om vi inte flyttar från San Diego alltså.