Category

Helgen som gick

Helgen som gick

Helgen som gick: Women’s March och motorcyklar mitt i vintern

Förra helgen, alltså för en dryg vecka sen, var en av de sämsta på länge. Av flera anledningar, men det kanske allra sämsta var söndag kväll när jag var på väg hem från Orange County på hojen. Jag skulle stanna och tanka i San Clemente men upptäckte när jag svängde av motorvägen att växelpedalen på min hoj var borta. Den hade trillat av. Det gick alltså inte att växla ner, så jag fick dra in kopplingen och bara glida in på första bästa parkeringsplats. Sen fick jag bärga hojen hela vägen hem, nästan 10 mil. 

Sen hade jag en jobbig vecka med konstant ont i munnen. Så jag hade verkligen en del att ta igen den här helgen. Och det gick faktiskt över förväntan.

I lördags var det dags för Women’s March. Bara några timmar tidigare hade senaten misslyckats med att kompromissa om en budget så det här var dag 1 av government shutdown. Det var även exakt på dagen ett år sen Donald Trump svors in som president. I San Diego var vi runt 40,000 personer som dök upp för att protestera, ungefär lika många som förra året

Älskar detta. Stämningen, solidariteten, systerskapet. Hundarna!

Efter demonstrationen gick Paul, Katie, Jordan och jag och åt lunch. Jag kan i princip bara äta soppa just nu, så jag föreslog ramen på Tajima. Fick skära allt i små, små bitar, men det gick hyfsat bra ändå. 

Nästa dag gjorde Katie, Edy och jag något så välbehövligt som att åka på långtur till öknen på hojarna. Det var runt 10 grader varmt uppe i bergen och 15 i öknen, så inte direkt varmt och skönt. Men fint ändå. Och jag hade ett nytt batteri och en ny växelpedal dagen till ära. 

Vi stannade för att äta lunch i Borrego Springs. Jag har ett stående skämt just nu så fort vi går någonstans där jag säger “I hope they have vegan soup” eftersom det är en så absurd grej som nästan inga ställen har, men det är samtidigt typ det enda jag kan äta. Men när vi klev in på restaurangen i Borrego Springs var det första som stod på menyn en vegansk kaktussoppa! Det lät så gott att alla tre beställde varsin skål. 

Efter maten tankade vi innan vi körde vidare. Borrego Springs är så fint. Jag älskar den här vyn, men de lilatonade bergen i bakgrunden.

Vi stannade mitt ute i ingenstans för att fota lite. Älskar öknen. 

På hemvägen skulle det bli ännu kallare (runt 5 plusgrader) och vi hade 15 mil att köra, så vi stannade på en mack och drog på oss alla lager kläder vi hade med oss. Jag har kört hoj i alla möjliga klimat (från snö till 50-gradig ökenhetta) så jag är ganska väl förberedd på olika sorters väder. Det svåraste när det är så här kallt är att hålla fingrarna och tårna varma. Det gick inte så bra den här gången heller, trots dubbla handskar och tredubbla sockor. Egentligen borde jag investera i elektroniska värmehandskar som man kopplar till batteriet på hojen, men det känns nästan fånigt när man bor i San Diego. Men ska det vara så här kallt har jag kanske inget val! Det var i alla fall en himla trevligt dag, trots frusna händer och fötter.

Helgen som gick

Helgen som gick

Nu är det visserligen nästan helg igen, men jag var sjuk två dagar den här veckan (sa ju att jag skulle bli sjuk) så den har känts mycket kortare än vanligt. Either way. Så här såg förra helgen ut!

Tidigt på lördagsmorgonen packade vi in oss (Paul, Stacey, Ryan, Lexy, Adam, Ace och jag) i två bilar och körde norrut till Temecula för att gå på Biltwells årliga Parking Lot Sale, där man kan köra motorcykelgrejer för nästan inga pengar alls. Det var dock så sjuuuuukt lång kö för att komma in på Biltwells lager, så vi skippade det helt enkelt. 

Vi hade Lola med oss. Hon älskar människor men hatar andra hundar, och det var ganska många andra hundar där… tur att hon är så liten att hon inte kan göra någon skada.

Anya och Ashmore från Babes Ride Out var där och sålde grejer. 

Och jag hittade en pytteliten hundvalp som jag var nära på att stoppa i fickan och smuggla med mig hem. Fast Lola hade nog inte gillat det så mycket. Barnet vars hundvalp det var verkade inte heller så imponerad. 

Sen gick vi allihop vidare för att äta brunch på en hipp restaurang i Temecula innan vi åkte hem till San Diego igen.

På söndagen tog vi hojarna till downtown…

…för att säga farväl till våra kompisar Colin och Renee som skulle flytta till Utah några dagar senare. 

Vi hängde med Edy och Ace och det kom ett lila ljusmonster och tog över min kamera, tydligen. Och det var den helgen! 

Helgen som gick

Min nyårsafton och nyårsdag 2017

Min rafflande nyårsafton började i Hermosillo, Mexiko, där vi hade blivit strandade över natten. Vi åt världens sämsta hotellfrukost innan vi tog oss till flygplatsen för att flyga hem till San Diego igen. Eller ja, till Tijuana då. De har byggt en gångtunnel så man kan gå över gränsen från San Diego och hamna rakt på Tijuanas flygplats, och det är mycket billigare att flyga till Centralamerika från TJ än från San Diego. Jaja, nog om detta, vi kom hem i alla fall, om än ett dygn för sent. 

Väl hemma gick Paul och jag direkt till Kindred för att proppa i oss en massa mat som inte var bönor. Åt så hiiiiimla mycket bönor i Guatemala. Drack en mikrobryggd öl gjorde vi också, det smakade som himmelriket efter all blaskig lager vi hade druckit den senaste veckan. Alltså, vi hade flera bra matupplevelser i Guatemala. Men några mindre bra också. Servitrisen på Kindred gav oss i alla fall rabatt på maten eftersom vi är där så ofta, ha!

Sen hade vi biljetter för att gå på spelning och se Alkaline Trio och Rocket From the Crypt, men jag var helt utmattad av de senaste två dygnens resande att jag inte orkade. Paul gick ut medan jag gick och la mig klockan 20:30. Här får ni därför en bonusbild från den förmodligen sista nyårsaftonen jag var vaken till efter midnatt, på en fest i LA år 2012. Känns som ett helt annat liv.

Nästa morgon var det strålande väder ute, så Katie och Jordan och jag tog hojarna runt Otay Lake. Den enda grejen vi inte hann göra i Guatemala var att hyra dirtbikes, så vi hade saknat detta. 

Sol, värme och motorcyklar. Den bästa starten på 2018 jag hade kunnat tänka mig. Gott nytt år alla!

Bilar och sånt, Helgen som gick

Mooneyes Xmas Party 2017

I ganska många år nu har jag haft samma tradition den andra helgen i December: att åka upp till Los Angeles på lördagen för att gå på bilträffen Mooneyes och sen köra direkt därifrån till Ventura för att gå på motorcykelträffen Chopperfest på söndagen. Nu blev Chopperfest inställt pga bränderna i Ventura, men vi bestämde oss för att i alla fall ta oss till Mooneyes.

Det här gänget hade vi fått ihop: Jordan, Katie, Ace, jag, Paul och Jess. Här på läktarna för att kolla på drag races.

Vi gjorde det man gör mest på Mooneyes: gick runt och tittade på fina bilar.

Jess och jag hade identiska solglasögon (och identiska magväskor) på oss dagen till ära. Ej med flit! Men jag fick de här solglasögonen i födelsedagspresent av Jess eftersom hon visste att jag gillade hennes så mycket, så vi skulle nog ha råkat matcha förr eller senare oavsett.

Så typiskt vårt gäng att hitta de få hojarna som var på plats och hänga vid dem istället för att kolla in fler bilar.

Devil’s in the detail.

Efter ett par timmar fick jag akut blodsockerfall och var tvungen att hitta något att äta, så det fick bli det enda veganska de hade på hela festivalen, en majskolv utan smör.

Det är svårt att undvika politiska statements i dessa tider. Uppskattade i alla fall denna.

Om några år kan vi titta tillbaka på den här bilden och minnas det exakta ögonblicket då min kille förvandlades till The Dude i Big Lebowski.  

Obligatorisk pose framför dagens bästa lowriders.

Efter ganska många timmar på Mooneyes var vi trötta och svettiga och hade ont i fötterna från allt promenerande, så då åkte vi hemåt igen. 

Helgen som gick

Helgen som gick: svensk jul i Kalifornien och en ny motorcykel

I fredags trotsade jag och Sarah de enorma folkmassorna på December Nights i Balboa Park för att få göra detta: dricka glögg!

Och titta på Luciatåg! Jag är ju som bekant inte världens största julfirare – det svenska julfirandet på December Nights är den enda jultraditionen jag håller fast vid. Känns som hemma, fast varmare. 

En svensk julmarknad har de också, och alla som jobbar där är riktiga svenskar. Som pratar svenska. Det är en sån himla kulturkrock för mig, speciellt det här med att byta språk fram och tillbaka. Men bra att få öva, min svenska känns lite rostig ibland.

Den här gulliga damen sålde julprydnader hon hade tillverkat själv. Jag köpte en julgransprydnad till Pauls mamma så hon kan få ha någon svenskt i sin annars väldigt amerikanska julgran.

På tal om amerikanska julgranar, i en annan del av parken var det hundraprocentigt amerikanskt julfirande som gällde. Den här gigantiska granen öppnade sig i mitten, och inuti fanns en stor, lysande julkrubba. Och så en gospelkör på det. Kanske det mest amerikanska jag någonsin sett. 

På lördagen var jag på baby shower, men det var inte så himla spännande så jag har inte så mycket att säga om det. Vi skippar fram till söndagen!

Tidigt på söndag morgon gjorde jag nämligen detta: satte mig i vår kompis Adams pickis (Adam själv var ute i öknen och körde hoj med min kille och deras gemensamma grabbgäng hela helgen, så jag var gräsänka) och körde de dryga 30 milen hem till Pauls pappa för att hämta upp – håll i er nu – min nya motorcykel! Sen körde jag hem igen. Hela äventyret tog ca 7 timmar, men det var det värt. Mer om den nya hojen kommer snart, men det får bli ett eget inlägg.

Helgen som gick

Thanksgivinghelgen i bilder

Jag tänker alltid att jag ska passa på att blogga när jag är ledig, men sen gör vi alltid så mycket grejer att jag inte har en enda sekund över och inte hinner skriva en enda rad. Oh well. Här är i alla fall några glimtar från de senaste fyra dagarna.

I torsdags var det Thanksgiving och vi vaknade i ett gästrum hemma hos Pauls mamma i Palmdale. Det var strålande solsken ute så vi tog med oss Lola till en park och tittade på olika sorters fåglar. 

Sen kom hela släkten över och vi åt en massa mat och badade i poolen och kollade på Home Alone, sådär som man gör på Thanksgiving. Min lilla tallrik med seitan fick samsas med kalkonen på bordet, och Pauls snälla mamma hade gjort en massa annan vegansk mat också. Jag blev väldigt mätt. 

På fredagen åkte vi 40 minuter norrut för att hälsa på Pauls pappa och alla hans hundar. Lola var inte så glad över detta.

Jag testkörde Pauls pappas hoj som han försöker sälja för att se om jag kanske var intresserad, men den är alldeles på tok för snabb för mig. 1850 cc och 113 hästkrafter. Livsfarligt ju! Men den var kul att köra.

Mina favoriter <3

Lördag morgon var vi tillbaka i San Diego igen, så Paul och Katie och jag bestämde oss för att ta en motorcykeltur upp till toppen av Palomar Mountain. Där åt vi lunch på en vegetarisk restaurang med Katies kompis Katie. Hon hade med sig det här 6 månader gamla charmtrollet som hon fostrar åt ett hundhem och som jag blev blixtförälskad i. Synd att vi inte riktigt är redo för en valp just nu. 

På väg ned för berget igen slutade batteriet i Pauls hoj att fungera och gick inte att putta igång. Så vi fick parkera i vägrenen och ringa efter bärgning. Det var i alla fall varmt och skönt ute plus ganska fin natur, så det gjorde inte så mycket att vi fick sitta här en timme och vänta. 

Sen fick Paul åka bärgningsbil hem medan Katie och jag tog hojarna. Lite surt, men i alla fall skönt att det inte gick värre än såhär.

Idag är det söndag och Paul och jag har hängt i garaget med olika kompisar hela dagen. Jag tog dessutom en sväng till Goodwill för att lämna av några kassar kläder vi inte använder längre och gjorde två av mina bästa second hand-fynd någonsin! Ett par svarta Converse och ett par leopardmönstrade Vans för $10 styck, båda i nyskick och i min storlek! Woot. Bra avslut på helgen ändå. 

Helgen som gick

Helgen som gick: spelningar, rosé och nya prylar

Vi ställde om till vintertid igår, vilket var trevligt eftersom vi fick sova en timme extra och det nu är ljust på morgonen, men mindre trevligt eftersom det blir mörkt mycket tidigare. Ja, det där vet ni ju redan hur mycket det suger. Jag mår så dåligt av kyla och mörker att jag ibland undrar hur jag över huvud taget överlevde 21 år i Sverige. Pallar knappt med vintern i San Diego. Men i alla fall. Så här såg min helg ut.

I fredags gick jag ut och åt middag (pizza! öl!) med Jess, Edy, Ace och Robyn. Jag brukar aldrig orka göra saker på fredagskvällar, men när jag väl gör det älskar jag det för att det känns som att helgen varar mycket längre!? Life hack.

Efter middagen gick vi två kvarter till North Park Observatory för att se Devil Makes Three. Bra spelning! Men en massa fulla jobbiga snubbar överallt. Som det är ibland.

På lördagsmorgonen mötte jag upp med Katie, Jordan, Edy och Ace för att köra hoj. Vi hade en hel rutt planerad, men mitt i alltihop gick mitt avgasrör sönder så vi fick åka hemåt istället. Eller, de andra hade ju kunnat fortsätta köra, men de var solidariska och åkte hem med mig.

Vi hängde i Edy och Aces nya trädgård och klappade hundar och drack en Bud Light Lime. Så himla fint väder ute. Jag borde kanske egentligen inte klaga på San Diegos vinter.

Sen skulle vi promenera bort till en vegansk taco-truck som brukar stå parkerad några kvarter från Edy och Aces hus, men den var inte där!? Så vi gick till Kindred istället. För andra gången på tre dagar. Firade att vi äntligen fick mat i oss med ett glas mousserande rosé. 

På kvällen hörde min svenska kompis Done av sig och sa att han var i San Diego (han bor i Santa Cruz några timmar norrut), så Paul och jag gick ut och tog en öl med honom och hans kompis Chris. De skulle gå och se Rocket from the Crypt på North Park Observatory, samma ställe där jag hade varit kvällen innan. Det var ett stort kalas för Live Wire, en bar i San Diego som fyllde 25 år. Paul och jag hade vår allra första date där, men spelningen var slutsåld så vi trodde inte att vi skulle kunna gå… 

Men när vi stod utanför spelstället för att säga hej då till Done och Chris så kom det fram en kvinna och frågade om vi ville köpa två biljetter. Det ville vi ju! Så jag gick på spelning på samma ställe två kvällar i rad. Den här kvällen var jag dock så trött att jag fick åka hem innan klockan 23. Min dygnsrytm är verkligen inte speciellt förlåtande these days. 

Paul var ute och festade i några timmar till efter att jag hade åkt hem, så på söndagen var han ganska bakis. Vi åkte och hämtade upp Lola och sen fick hon följa med till IKEA. Vi behövde nya lampor, och jag blir glad varje gång jag får en anledning att åka till IKEA. Det känns som hemma.

Sen åkte vi och spontanköpte en ny tv. Jag har aldrig köpt en tv i hela mitt liv, är så sjukt ointresserad av att lägga pengar på teknik. Men vår gamla tv var pytteliten och åtta år gammal och sjöng på sista versen. Samma sak med vår dvd-spelare. Så nu fick det bli en smart-tv med inbyggt Netflix och andra appar. Antar att alla andra redan har detta och att Paul och jag som vanligt är sist på bollen med ny teknik. Den här råkade i alla fall vara på rea så det blev billigt och bra.

Min bil är verkligen inte byggd för att frakta så här stora grejer, det är ett mirakel att vi fick plats med den. Speciellt med baksätet fullt av IKEA-lampor. 

På vägen hem stannade vi och åt en sen lunch på Soda & Swine med vårt bästa kompispar Katie och Jordan. Vi hade inte setts på nästan 24 timmar och så länge klarar vi oss tydligen inte utan varandra.

Helgen som gick, Livet är en fest

Min födelsedag 2017

Igår fyllde jag 31, och det var kanske den mest perfekta dagen någonsin? Det var strålande solsken och sommarvärme ute, och Paul och jag tog sovmorgon, åkte och åt veganska tacos, körde runt kvarteret på min chopper, lagade mat och gjorde i ordning huset för kvällen. Och sen kom alla våra kompisar över på Halloweenfest!

Paul klädde ut sig till mig! DÖR över hur roligt detta var. Han gick runt med en Bud Light Lime i handen hela kvällen och klagade över att han frös eller var hungrig med jämna mellanrum, precis som jag. Hahaha. NAILED IT! (Och jag var alltså Amy Winehouse om det inte framgår.)

Stacey och Ryan var de första som dök upp. Och Lola var i himmelriket, hon fick så mycket uppmärksamhet!

Sarah kom klädd som en rysk spion/Bondskurk. Och jag orkade bara ha högklackat på mig i ca 5 minuter, sen fick det bli de här skorna resten av kvällen.

Ace och Edy var en peanut butter & jelly sandwich. Gulliga! Edy hade dessutom lagat mat hela dagen och hade med sig mängder med veganska rätter som var helt fantastiska. Är lite arg på mig själv för att jag glömde ta kort på hela härligheten. 

Här står jag och hänger med grabbarna. Eller nej förlåt, det var ju Paul. (Och fick visst med Ninja som försöker rymma i bakgrunden, ha.)

Några av mina bästa personer. Och lite spindelnät och ljusslingor som jag hade hängt upp dagen till ära. 

Våra grannar Eric och Lisa dök upp klädda som Mexiko och USA med Trumps mur mellan sig. Vilket är extra roligt eftersom Lisa är från Irland och inte alls amerikansk. 

Fler och fler personer dök upp (inklusive typ alla våra grannar? så gulliga) och sen glömde jag helt att fota resten av kvällen. Vi är i alla fall så pass *vuxna* nu att de sista gästerna gick hem runt midnatt, sen städade Paul och jag upp lite och var i säng innan klockan 1! 

En rolig grej? Fem olika personer hade mig sig Bud Light Lime till mig i födelsedagspresent. Så nu har jag BLL så det räcker tills nästa år!

Helgen som gick, Livet är en fest

Bröllop där man inte känner någon

Vi var på bröllop idag! Det var 29 grader varmt och strålande solsken, så jag behövde inte ens ha en jacka med mig. Inte så tokigt för oktober ändå.

Det var vår kompis Rob som gifte sig med sin Katie. Så sjukt fint bröllop på ett SJUKT fint ställe, med drygt 170 gäster. (Jag får ont i huvudet bara av att tänka på vad detta kostade, men det får man väl kanske egentligen inte prata om.)

Paul och jag var där med vår kompis Dennis, som förutom brudparet var den enda personen vi kände på hela kalaset. Vi träffade Rob för kanske tre år sen, när vi var ute och körde hoj och precis hade parkerat utanför en restaurang för att äta. Då stannade plötsligt en bil mitt i gatan framför oss och Rob hoppade ur. Han hade sett våra hojar och ville kolla in dem. Och sen blev vi kompisar. Men utanför hela motorcykelsvängen så vet i princip ingenting om varandra.

Vi åt i alla fall en massa god mat och drack champagne och hade det rätt trevligt, förutom att vi nog var de enda på hela kalaset som inte kände en enda annan person. Så när tårtan hade serverats och folk började bli lite runda under fötterna smet vi ut och åkte hemåt igen. Det var rätt fint ändå. Som att få kliva in i någon annans värld för en dag.

Helgen som gick

En helg som började bra och slutade i en massaker

Igår var en ganska tuff dag, jag har svårt att hantera det nattsvarta nyhetsflödet på sistone. Så mycket hat och våld. Men jag tänkte i alla fall göra ett försök att blogga varje dag den här månaden, och i så fall behöver jag fokusera på något positivt i alla fall för en liten stund. Så här kommer ett par bilder från i söndags.

Katie och jag launchade vår nya blogg Red Rag Garage på söndagsmorgonen och ville fira med champagne. Så vi styrde upp en tidig brunch med bottomless mimosas på en ny vegansk restaurang som heter Donna Jean. Det var perfekt!

Jordan och Edith var med också. Stackars Edith hade dock lunginflammation (!) och var inte på topp.

Så efter brunchen la vi oss på en filt i Balboa Park och vilade. Alla låg i skuggan utom jag. Måste carpa de sista sommardagarna innan det börjar bli mörkt alldeles för tidigt igen.

Sen åkte jag hem för att gå ut med Lola. Precis när jag var på väg hem till Katie och Jordan igen så gled Paul in på uppfarten. Han hade varit i LA på spelning kvällen innan och sovit över hos en kompis.

Medan Paul duschade och tog det lugnt i någon timme så gick jag, Katie och Jordan ner till Adams Avenue Street Fair som pågick ett kvarter från deras hus. Men det var alldeles för mycket folk där så vi orkade bara gå runt i ca 10 minuter innan vi gick hemåt igen.

Resten av kvällen satt jag på Katies soffa med minst två av hennes hundar i knät och kollade på gamla säsonger av RuPaul’s Drag Race. Och det var den söndagen. Nästa morgon vaknade jag till en news alert om massakern i Las Vegas, och så var vi tillbaka i misären igen.