Category

Irritationsmoment

Irritationsmoment, Vardagsfilosoferande

Fulåret 2018

Genevieve tog de här bilderna på mig när jag stod vid havet i Mexiko och frös häromveckan. Jag har nog aldrig känt mig så ful som jag gör år 2018, men jag tycker att de här bilderna är fina. G är bra på att fånga det jag gillar med mig själv. 

Det jag inte gillar har just nu mycket att göra med hela tandställningssituationen. Jag hade vant mig någorlunda vid att ha den där expandern i gommen, speciellt efter de första två veckorna när jag var tvungen att vrida om en nyckel i den varje dag och hade så ont i hela ansiktet att jag bara ville dö. Sen blev det lite bättre, jag vande mig, lärde mig att äta annat än soppa. Men jag kan fortfarande inte prata ordentligt. Kan inte säga bokstäverna E eller D, i alla fall inte på amerikanska. Och förra veckan sa tandläkaren att jag skulle börja vrida om nyckeln igen, varje dag i 10 dagar till. Skulle helst bara vilja krypa in i ett mörkt hål och inte komma ut igen förrän mars är över. 

Men ja, i alla fall. Man känner sig ju inte så het, det gör man inte. Obs, fiskar inte komplimanger eller nåt alltså, jag kände bara att jag behövde ventilera lite. Tack för att ni lyssnar. Snart är det helg. Alltid något.

Irritationsmoment, Vardagsanekdoter

Killgissar att det här var den kallaste dagen på 10 år

Ggghhh den här dagen alltså. Den började med att jag gick ut till bilen för att köra till jobbet tidigt i morse och upptäckte att Paul hade råkat ta med sig min bilnyckel till sitt jobb. Det var fem plusgrader ute och jag var INTE sugen på att ta hojen till jobbet, speciellt efter att ha kört i fyra timmar genom iskyla på väg hem från Mexiko dagen innan, men jag hade inget annat val. 

Fem grader låter kanske förresten inte så kallt jämfört med snö och minusgrader. Men när man bor i ett hus med papperstunna väggar och inga element eller centralvärme är det ganska miserabelt. Det är ungefär samma temperatur inomhus som utomhus hemma hos oss året runt. Så här års sover jag fullt påklädd med cirka sju täcken och vaknar ändå av att jag fryser. 

Jag satte i alla fall på mig mitt varmaste MC-ställ och tog hojen till jobbet i vinterkylan. Jag kan inte minnas att det någonsin har varit kallare än så här i San Diego under de nästan 10 åren jag har bott här. Så av alla dagar att råka ta med sig fel bilnyckel var det här den allra sämsta. (Paul hade i alla fall jättedåligt samvete och köpte en flaska vin åt mig för att be om förlåtelse.)

Det blev lite varmare under dagen. Knappt 14 grader när jag åkte till tandläkaren vid lunchtid. 14 grader är dock fortfarande alldeles för kallt när man sitter på en motorcykel på motorvägen i 30 minuter.

Kan det bli sommar nu tack?

Irritationsmoment

Hela munnen full av tortyr

Ja ni kanske tycker att jag tjatar om min tandställning, men lyssna bara på detta. Fram tills igår hade det här med att ha tandställning varit rena barnleken. Det gjorde inte ont och jag kunde äta precis som vanligt. Men igår fick jag en palate expander insatt och nu vill jag inte ens lämna huset. Det är alltså en metallgrej som sitter i gommen och långsamt ska bredda överkäken. Varje dag måste jag sätta en nyckel i den och vrida ett varv, vilket känns ungefär som att försöka dra ut alla tänder i överkäken på samma gång. Det gör alltså skitont. 

Och detta är inte ens det värsta med den här grejen.  

Nej, det absolut värsta är att jag knappt kan prata, eftersom gommen blockeras av en metallplatta som gör att jag inte kan röra tungan ordentligt. Det låter ungefär som att försöka prata med en väldigt svullen tunga. Vissa ord och bokstäver kan jag knappt uttala. Av någon anledning verkar det dock lättare att prata svenska än engelska. Synd bara att jag inte har någon att prata svenska med. Jag har jobbat hemifrån hela dagen eftersom jag inte är redo att försöka föra ett samtal med någon annan än Paul ännu. 

Så här ska det vara nu i tre månader. Om jag inte redan hade betalat så jäkla mycket pengar för detta hade jag eventuellt gått och tagit ur den här grejen på en gång. Skitit i raka tänder. Just nu känns det inte värt det. 

En rolig grej dock: Jag hade aldrig hört talas om en palate expander innan min tandläkare började prata om det för några veckor sen. Men igår, alltså samma dag jag fick min insatt, började jag läsa Jonathan Safran Foers nya bok, I Am Here, och kolla vad jag hittade i den efter bara två sidor:

Nu handlar detta visserligen om en namnlös pubertal skitunge till karaktär, men ändå. I feel ya, little guy.   

Irritationsmoment

Kanske hjälper det om jag får klaga lite

Den här veckan har varit ganska jobbig. Vet inte vad det är, men jag känner mig bara trött och less på allt. Jag jobbar för mycket och tjänar för lite pengar, det blir mörkt för tidigt, det verkar knappt finnas några män med makt som inte tar sig friheter med kvinnors kroppar, den här veckan går för långsamt, republikanernas nya skatteplan kommer att förstöra USA:s ekonomi, jag har mens, alla på mitt jobb är sjuka så det är bara en tidsfråga innan jag blir smittad, jag har inte kört hoj på en vecka, alla mina hudvårdsprodukter är slut men jag vill inte åka till Sephora två veckor innan jul, jag har använt för mycket data på mobilen den här månaden och min operatör har dragit ner så mycket på min internethastighet att jag inte kan lyssna på poddar, och på tal om internet så röstade jävla FCC idag för att upphäva lagen om nätneutralitet. Och dessutom ska jag få tandställning nästa vecka och i väntan på detta har jag ett gäng gummiband mellan tänderna som gör att hela munnen gör ont. 

Jag gjorde i alla fall den här perfekta fickparkeringen idag. Alltid något.

Irritationsmoment

Mina egna ganska futtiga erfarenheter

Jag känner så många som har blivit våldtagna eller utsatta för grova sexuella övergrepp att mina egna erfarenheter känns futtiga i jämförelse. Jag har haft tur. Vilket är en helt sjuk grej att behöva skriva, men så är det ju, och det känns verkligen uppenbart när jag läser alla berättelser under #metoo-hashtaggen de senaste dagarna.

Bara några snabba minnesbilder:

När jag var tonåring var jag på Augustibuller och bodde i tält på festivalområdet. En av dagarna låg det plötsligt en däckad snubbe jag inte kände i mitt tält. Jag väckte honom och sa åt honom att dra och då blev han våldsam. Jag stukade tummen när jag försökte försvara mig och fick tillbringa resten av kvällen i sjuktältet.

När jag var 20 hade jag en stalker som skickade anonyma brev och blommor hem till mig med jämna mellanrum, alltid undertecknade med bokstaven K. Det visade sig vara en före detta kollega till mig (vars namn inte började på K, det var en homage till filosofen Kirkegaard) (varför är “svåra” män alltid så jävla creepy?) som var besatt av mig på ett obehagligt sätt. Han slutade när jag hotade att polisanmäla.

När jag var 22 hyrde jag ett rum i ett hus som jag delade med ett lesbiskt par och en straight snubbe. Vi var alla kompisar och en kväll gick jag och snubben ut och tog en drink och han drack alldeles för mycket. Senare den kvällen kom han in i mitt rum och vägrade gå och försökte tjata sig till sex. Jag sa nej och flyttade ut kort därefter.

För bara några veckor sen var jag ute och körde hoj med ett gäng kompisar (män och kvinnor). Vi hade stannat vid en utsiktsplats för att ta några foton när två män i 50-60-årsåldern stannade sina hojar på samma ställe. Medan Edy tog ett foto på mig hörde vi hur männen sa till varandra (om oss): “Why do they still have their shirts on?” Det här är bara ETT exempel av flera hundra liknande som man bara lär sig att ignorera efter ett tag som kvinna i motorcykelsvängen. Att jag ens kommer ihåg den här händelsen är för att Katie just skrev ett blogginlägg på Red Rag Garage om den.

Och så alla dessa dick pics. Jag vet inte hur många oombedda bilder jag har fått på erigerade kukar från fullständiga främlingar på nätet. Kan ni ens föreställa er om kvinnor skulle börja göra så? Systematiskt skicka bilder på sina nakna kön till främlingar? Ett tag var det så illa att jag och en kompis skämtade om att starta ett klädmärke som tillverkade små kostymer till kukarna. Så att det skulle bli lite trevligare att titta på. För vad kan man göra annat än att skämta om det? Hela fenomenet är ju så absurt. No one cares about your boner.  

***

Det är mycket möjligt att jag har glömt eller förträngt andra händelser. Jag har så dåligt minne, och sånt här händer ju hela tiden, det blir liksom vardagsmat efter ett tag. 

Det ofattbara, Irritationsmoment

Make Nazis Afraid Again

Jag har en klump i magen som vägrar ge med sig. Har så svårt att ta in att vi är nu på gränsen till kärnvapenkrig samtidigt som nazister marscherar öppet på USAs gator och kör ihjäl folk som protesterar. Det är 2017 och Donald Trump har varit president i ett drygt halvår. Hur kunde det bli så här?

Jag hade egentligen tänkt skriva något om helgen som gick. Jag var på födelsedagsfest för min kompis B på ett hotell/casino i Pala norr om San Diego, och jag var den enda som dök upp. Alla hennes andra kompisar bangade i sista sekunden, de flesta samma morgon. Så det var bara jag, B och hennes mamma hela dagen och hela kvällen.

Nu är det måndag och jag har huvudet fullt av nazister, Nordkorea och vänner som sviker. Klump i magen.

(Tishan på bilden köpte jag för övrigt på en tatueringsstudio i Malmö förra månaden. Den är för små barn, men funkar som magtröja också. Och just nu är den det mest lämpliga plagget jag äger.)

Irritationsmoment, Vardagsfilosoferande

We’re all gonna die

desert

Jag har sagt det förut, men det här året har hittills varit en smula stressigt, rent politiskt alltså. Och gårdagens (inte så otippade) nyheter, att USA drar sig ur Parisavtalet, trots att en stor majoritet av befolkningen vill stanna kvar i det, gjorde inte direkt saken bättre.

Det är extremt frustrerande att bo i ett land där regeringen är så här världsfrånvänd, och jag önskar verkligen att jag personligen hade någon sorts makt att påverka. Men jag har liksom inte ens rösträtt i det här landet. Det enda jag känner att jag faktiskt kan göra är stödja de som försöker och kan göra skillnad, och min lista på organisationer jag numera är månadsgivare hos växer i takt med att orkanen Trump dundrar fram och förstör allt i sin väg. Igår la jag till Natural Resources Defense Council på den listan.

Och alltså, det är ju fantastiskt att se hur donationer strömmar in till organisationer som Planned Parenthood, ACLU och NRDC varje gång Trump gör något dumt som påverkar mänskliga rättigheter och miljön. Men samtidigt – hur sjukt är det inte på en skala att vi som privata medborgare ska behöva gå in och kompensera för all skada regeringen gör, pga vad som verkar vara en kombination av extrem girighet och okunskap?

Det borde om något vara tvärtom.

Äventyr, Irritationsmoment

Om vädret kunde samarbeta vore det fint

weather

Jag börjar känna mig en smula motarbetad av högre makter som av någon anledning inte vill att jag ska få se Grand Canyon. Vi skulle ju åkt förra helgen, men sköt upp det en vecka pga kallt och regn den enda dagen vi skulle vara där. Alla andra dagar i hela april och hittills i maj har varit soliga och varma. Men nu ser det ut som att det ska regna helgen som kommer också. Inte bara i GC, utan i princip hela vägen från San Diego till Arizona, så vi kommer med andra ord bli ganska blöta på hojarna.

Så vi får se hur det blir. Just nu lutar det åt att vi helt enkelt packar en massa regnkläder och kör ändå. Jag har inte en ledig helg utan planer igen förrän i juni, och då är det med stor sannolikhet för varmt för att köra genom Arizona.

Aja. Detta är i alla fall mitt största problem i livet just nu, så jag antar att det kunde vara värre.

Save

Irritationsmoment, Nära döden-upplevelser

Aghhggkknrhshh folk som kör som idioter

På väg hem från jobbet idag var jag och min bil extremt nära på att bli påkörda av en annan bil (long story short: jag körde i filen längst till vänster på en trefilig enkelriktad gata när en bil i mittfilen försökte svänga vänster över två filer. Hade jag inte tvärbromsat och lagt mig på tutan hade bilen kört rakt in i mig. Nu stannade den istället med ca 1 centimeters marginal).

Vid det här laget var jag dock fortfarande osäker på om jag hade blivit påkörd eller inte – det lät som en mindre kollision, men det kunde lika gärna ha varit något annat, typ ljudet från den andra bilens bromsar eller alla mina grejer som flög ner på golvet från passagerarsätet när jag tvärnitade.

Så jag följde helt enkelt efter bilen som nästan hade krockat med mig tills den körde in på en parkeringsplats och parkerade. Alltså, jag vill påpeka att jag är ganska konflikträdd och helst undviker konfrontationer, men den här situationen gjorde mig så jäkla arg. Det finns få saker som gör mig så förbannad som folk som är ouppmärksamma i trafiken. Kanske framför allt för att jag och så många jag bryr mig om kör hoj, och då kan det ganska lätt handla om liv och död när bilförare inte är uppmärksamma.

Så jag gick helt enkelt fram till damen som körde bilen och skällde ut henne, sen tog jag för säkerhets skull ett foto på hennes registreringsskylt och gick tillbaka till min bil. Damen var ganska ursäktande, men hennes dotter som var i 20-årsåldern och var med i bilen blev skitsur när jag fotade regplåten, så det hela urartade till ett ganska ordentligt bråk. Damen hotade med att ringa polisen (oklart varför, med tanke på att hon hade gjort en olaglig vänstersväng och nästan orsakat en krock, medan jag inte gjort något olagligt alls), medan jag skrek något jag inte minns tillbaka och sen körde därifrån.

Sen var jag så arg att jag skakade hela vägen hem. Vad är det för FEL på folk? Hur tänker man om man först kör som en idiot och nästan orsakar en krock, och sen börjar hota personen man nästan har kört på? Vill verkligen veta.

Aja. Nu när jag har fått ventilera kan jag kanske släppa detta. Tack för att ni lyssnade.

beyonce2

Tacksam att jag och Beyoncé klarade oss helskinnade ur detta.

Irritationsmoment

8 Mars

IMG_28331

Jag hade storslagna planer för internationella kvinnodagen. Hade till exempel tänkt klä mig i alla röda kläder jag äger, inte köpa något på hela dagen och skippa att gå till jobbet för att vara med i A Day Without a Woman. Men sen blev jag sjuk. Så nu sitter jag här hemma klädd helt i grått med en hög snorpapper bredvid  mig och jobbar eftersom jag annars skulle gå under av tristess. Epic fail. Men till alla som är ute på gatorna och protesterar idag: tack. Ni behövs.