Category

Irritationsmoment

Irritationsmoment, Vardagsfilosoferande

We’re all gonna die

desert

Jag har sagt det förut, men det här året har hittills varit en smula stressigt, rent politiskt alltså. Och gårdagens (inte så otippade) nyheter, att USA drar sig ur Parisavtalet, trots att en stor majoritet av befolkningen vill stanna kvar i det, gjorde inte direkt saken bättre.

Det är extremt frustrerande att bo i ett land där regeringen är så här världsfrånvänd, och jag önskar verkligen att jag personligen hade någon sorts makt att påverka. Men jag har liksom inte ens rösträtt i det här landet. Det enda jag känner att jag faktiskt kan göra är stödja de som försöker och kan göra skillnad, och min lista på organisationer jag numera är månadsgivare hos växer i takt med att orkanen Trump dundrar fram och förstör allt i sin väg. Igår la jag till Natural Resources Defense Council på den listan.

Och alltså, det är ju fantastiskt att se hur donationer strömmar in till organisationer som Planned Parenthood, ACLU och NRDC varje gång Trump gör något dumt som påverkar mänskliga rättigheter och miljön. Men samtidigt – hur sjukt är det inte på en skala att vi som privata medborgare ska behöva gå in och kompensera för all skada regeringen gör, pga vad som verkar vara en kombination av extrem girighet och okunskap?

Det borde om något vara tvärtom.

Äventyr, Irritationsmoment

Om vädret kunde samarbeta vore det fint

weather

Jag börjar känna mig en smula motarbetad av högre makter som av någon anledning inte vill att jag ska få se Grand Canyon. Vi skulle ju åkt förra helgen, men sköt upp det en vecka pga kallt och regn den enda dagen vi skulle vara där. Alla andra dagar i hela april och hittills i maj har varit soliga och varma. Men nu ser det ut som att det ska regna helgen som kommer också. Inte bara i GC, utan i princip hela vägen från San Diego till Arizona, så vi kommer med andra ord bli ganska blöta på hojarna.

Så vi får se hur det blir. Just nu lutar det åt att vi helt enkelt packar en massa regnkläder och kör ändå. Jag har inte en ledig helg utan planer igen förrän i juni, och då är det med stor sannolikhet för varmt för att köra genom Arizona.

Aja. Detta är i alla fall mitt största problem i livet just nu, så jag antar att det kunde vara värre.

Save

Irritationsmoment, Nära döden-upplevelser

Aghhggkknrhshh folk som kör som idioter

På väg hem från jobbet idag var jag och min bil extremt nära på att bli påkörda av en annan bil (long story short: jag körde i filen längst till vänster på en trefilig enkelriktad gata när en bil i mittfilen försökte svänga vänster över två filer. Hade jag inte tvärbromsat och lagt mig på tutan hade bilen kört rakt in i mig. Nu stannade den istället med ca 1 centimeters marginal).

Vid det här laget var jag dock fortfarande osäker på om jag hade blivit påkörd eller inte – det lät som en mindre kollision, men det kunde lika gärna ha varit något annat, typ ljudet från den andra bilens bromsar eller alla mina grejer som flög ner på golvet från passagerarsätet när jag tvärnitade.

Så jag följde helt enkelt efter bilen som nästan hade krockat med mig tills den körde in på en parkeringsplats och parkerade. Alltså, jag vill påpeka att jag är ganska konflikträdd och helst undviker konfrontationer, men den här situationen gjorde mig så jäkla arg. Det finns få saker som gör mig så förbannad som folk som är ouppmärksamma i trafiken. Kanske framför allt för att jag och så många jag bryr mig om kör hoj, och då kan det ganska lätt handla om liv och död när bilförare inte är uppmärksamma.

Så jag gick helt enkelt fram till damen som körde bilen och skällde ut henne, sen tog jag för säkerhets skull ett foto på hennes registreringsskylt och gick tillbaka till min bil. Damen var ganska ursäktande, men hennes dotter som var i 20-årsåldern och var med i bilen blev skitsur när jag fotade regplåten, så det hela urartade till ett ganska ordentligt bråk. Damen hotade med att ringa polisen (oklart varför, med tanke på att hon hade gjort en olaglig vänstersväng och nästan orsakat en krock, medan jag inte gjort något olagligt alls), medan jag skrek något jag inte minns tillbaka och sen körde därifrån.

Sen var jag så arg att jag skakade hela vägen hem. Vad är det för FEL på folk? Hur tänker man om man först kör som en idiot och nästan orsakar en krock, och sen börjar hota personen man nästan har kört på? Vill verkligen veta.

Aja. Nu när jag har fått ventilera kan jag kanske släppa detta. Tack för att ni lyssnade.

beyonce2

Tacksam att jag och Beyoncé klarade oss helskinnade ur detta.

Irritationsmoment

8 Mars

IMG_28331

Jag hade storslagna planer för internationella kvinnodagen. Hade till exempel tänkt klä mig i alla röda kläder jag äger, inte köpa något på hela dagen och skippa att gå till jobbet för att vara med i A Day Without a Woman. Men sen blev jag sjuk. Så nu sitter jag här hemma klädd helt i grått med en hög snorpapper bredvid  mig och jobbar eftersom jag annars skulle gå under av tristess. Epic fail. Men till alla som är ute på gatorna och protesterar idag: tack. Ni behövs.

Äventyr, Irritationsmoment

Att “fira” President’s Day

G0026699_1460700857941_high

Det är långhelg i USA nu i helgen eftersom måndag är President’s Day. Det känns ju som en jäkla skämt att fira i dessa tider, även om jag för all del inte klagar över en extra ledig dag. Däremot hade jag och ett gäng kompisar planerat att göra det bästa av långhelgen och åka på en motorcykelroadtrip till Death Valley, en nationalpark i öknen på gränsen mellan Kalifornien och Nevada. Eftersom republikanerna vill sälja ut landets nationalparker kändes det som en vettig grej att åka och stödja en nationalpark på President’s Day.

Vi hade fått ihop ett bra gäng, bokat hotell och gjort upp ett gäng planer för helgen — men i sista sekund har vi nu fått ställa in. Väderleksrapporten varnar nämligen för en megastorm som kommer in över södra Kalifornien imorgon kväll, och är det något man vill undvika när det stormar är det hojäventyr. Speciellt i öknen mitt i vintern. Jag kan inte hjälpa att jag är så himla besviken på detta.

Förhoppningsvis regnar i alla fall inte hela helgen bort. Om det är fint väder på måndag tar vi eventuellt en dagstur till Mexiko istället. Det känns också extra passande just den dagen, att stödja våra grannar söderut istället för USA:s ärkeskurk till president och hans dumma jävla mur.

IMG_20951

Irritationsmoment

Just kill me now

plannedp2

Om ni tycker att jag bloggar om oviktiga saker just nu, trots att det händer väldigt viktiga saker i USA och resten av världen, så är det helt enkelt för att vi drunknar i så mycket skit just nu att jag inte ens vet var jag ska börja. Men okej, några guldkorn från de senaste dagarna:

  • Den sprillans nya republikanska kongressen har redan försökt – och misslyckats med – att lägga ner sin egen etikgranskare.
  • Flera delstater har redan, under årets första vecka, lagt fram ett helt gäng förslag för att göra abort om inte olagligt så åtminstone väldigt begränsat. Plus att man i vanlig ordning vill lägga ner Planned Parenthood. Jag ser rött av detta, det finns nog ingenting som gör mig argare än gamla vita, kristna, rika gubbar som försöker kontrollera livmoderbärares rätt till sina egna kroppar. För det handlar ju bara om kontroll, inget annat.
  • Idag blev det officiellt att Trumps svärson kommer utnämnas till Senior White House Adviser. Om detta extremfall av nepotism och intressekonflikter går igenom kommer jag antagligen att förlora den sista gnutta tro jag har kvar på USAs politiska system. Fast det är ärligt talat inte mycket kvar vid det här laget.
  • Och så hela grejen med Meryl Streeps fantastiska Golden Globes-tal, den blivande presidenten som går till en förutsägbar motattack på Twitter, och folk som tycker att “kändisar inte ska prata politik” men ändå har röstat in en kändis utan politisk erfarenhet i Vita Huset.
  • Sist men inte minst: Nordkorea. Atomvapen. Världskrig. Jordens undergång.

Jamen 2017, hörrni. Det börjar ju bra det här.

Irritationsmoment, Nära döden-upplevelser

Varför jag inte kan bo i Sverige

rain

En av de stora anledningarna till att jag flyttade till södra Kalifornien för åttaochetthalvt år sen (och aldrig flyttade hem igen) var att jag var så trött på att behöva anpassa hela mitt liv efter dåligt väder. I San Diego kan man planera ett utomhusbröllop i slutet av oktober och veta att det med 99% sannolikhet kommer vara varmt och soligt. Inte för att jag personligen planerar några utomhusbröllop, men själva principen, att kunna göra upp planer utan att behöva oroa sig för att vädret ska förstöra allt, det är fint.

Men nu. Nu bara regnar och regnar det. I flera veckor har det hållit på, nästan utan uppehåll. Jag får panik av detta, vill liksom bara ställa mig på gatan och skrika att jag har flyttat över halva jorden för att slippa regn och att jag betalar asmycket i “sunshine tax” för att bo här och nu får vädret faktiskt ta och skärpa sig. Men jag fattar att det är bortskämt och inte så konstruktivt. Och jag fattar också att regn i San Diego bara är en försmak av vad som komma skall med ett gäng klimatförnekare vid rodret i världens största ekonomiska stormakt.

Antar att det är dags att köpa ett paraply.

rain2

Irritationsmoment, Vardagsanekdoter

En sjuk jul och Skam

ninjacouch

När jag blev sjuk förra veckan tänkte jag att det var bra att det hände då och inte den här veckan eftersom vi flyger till Puerto Rico imorgon, på julafton. Men nu har det gått 8 dagar och jag är FORTFARANDE sjuk!? Hostar så mycket att jag knappt kan prata eller sova, och har inte varit på jobbet på hela veckan. Förutom hostan känner jag mig i och för sig inte sjuk alls.

Nu gör jag allt jag kan för att sluta hosta eftersom jag verkligen inte ser fram emot att vara den som förstör alla medpassagerares flygresa imorgon med mitt hostande. Det är ju nästan värre än skrikande barn. Så jag dricker enorma mängder te med honung och citron i och gurglar halsen med saltvatten och tar typ 10 olika sorters hostmedicin. Än så länge hjälper inget dock.

Jag började förresten kolla på Skam förra veckan eftersom alla hyllar den. Men jag kom bara till avsnitt 7 på första säsongen, sen fick jag stänga av. Jag får så sjukt mycket ångest av den här serien?! Vet inte riktigt varför, men det är plågsamt att ens tänka på att vara tonåring igen. Och då var mina tonår ända himla bra på många sätt. Nä, jag vet inte. Får kanske ge den en till chans.

Amerika, Irritationsmoment

Du ska va president, du ska va miljonär

debate

I går kväll kollade Paul och jag på den direktsända debatten mellan presidentkandidaterna Hillary Clinton och Donald Trump. Vi tog oss igenom hela med hjälp av ett drinking game som gick ut på att vi drack varje gång Trump sa “tremendous” och varje gång Hillary sa något vettigt. Så det blev en del drickande. I sammanfattning så gick debatten till ungefär så här:

Trots att det egentligen är helt obegripligt hur någon enda människa kan tänka sig att rösta på Donald Trump så känner jag flera stycken som gör det, och i söndags umgicks vi med ett par av dem. Pauls syster hade födelsedagskalas för sina barn och hela släkten var där. Jag gillar verkligen Pauls familj och det är fint att ha en surrogatfamilj på den här sidan Atlanten, men vissa av dem har en lite… begränsad världsbild, kan vi väl kalla det. Till exempel pratade vi om Kina eftersom en av våra kompisar just hade varit där, och en av de Trumpröstande släktingarna sa på fullaste allvar att i Kina kan man säga vad man vill eftersom deras yttrandefrihet är så mycket bättre än USA:s (!?!?!). Jag fick bita mig väldigt hårt i tungan för att inte ge mig in i den diskussionen på ett barnkalas. Men ja, på den nivån är det liksom.

Förhoppningsvis är det i alla fall en majoritet i det här landet som skulle föredra en intelligent, vältalig och erfaren politiker som president över en sexistisk, rasistisk och lättkränkt jättebebis utan filter mellan hjärnan och munnen. En dryg månad kvar till valet nu, jag är redan sjukt nervös.

Bonus: 10 Times Women Wanted To Throw Things At The TV During The Debate

Irritationsmoment, Resor

Myggjävlar och djungeln

När jag får en sällsynt släng av hemlängtan till Sverige brukar jag tänka på myggor. Då går det över. Jag är en sån person som myggor älskar, och jag är dessutom allergisk mot myggbett. Eller ja, det är självdiagnostiserat, men alla mina myggbett svullnar upp till tennisbollsstorlek och gör ont. Så en grej som är extrabra med södra Kalifornien är att vi, till skillnad från sommarsverige, i regel är väldigt skonade från blodsugande insekter.

Förutom just nu, tydligen. De senaste två veckorna har jag blivit fullkomligt uppäten av mygg. Förra veckan fick jag 11 myggbett runt fotlederna inom loppet av ett par timmar, och i fredags kväll hade min ena fot svullnat upp så ordentligt från detta att jag inte kunde gå på den. Paul fick gräva fram ett par gamla kryckor ur garderoben så att jag i alla fall kunde ta mig runt huset. Jag hade glömt hur jävulsjobbigt det är att bli insektsbiten.

myggbett (Obs att detta foto är taget två dagar efter att det var som mest svullet. *Insert skriet-emoji*)

Jag nämner detta eftersom jag ska till Costa Rica om en månad, och är det något Costa Rica är känt för – förutom djungel och stränder – så är det äckliga insekter som bär på äckliga virus. Speciellt just nu när zikaviruset har fått så pass stor spridning. Och även om zika kanske inte är min största oro så är jag på riktigt orolig över att bli så myggbiten att jag förvandlas till en stor kliande svullen boll som inte kan gå eller sova ordentligt.

Så jag varvar mina googlingar av “chemical bug repellent” med att bildgoogla “Costa Rica waterfalls”. För känslan av att inte vilja bli myggbiten överträffas trots allt av tanken på att jag om en månad kommer befinna mig i det här paradiset:

costa-rica-waterfall

costaricajungle

costa-rica-Nicoya-Peninsula