Category

Jobbrelaterat

thehoff
Jobbrelaterat, Vardagsanekdoter

Hassling the Hoff

Så här såg min ganska märkliga torsdagsmorgon ut…

hoff1

Jag vaknade klockan 6:30 i ett varmt och mörkt hotellrum med den här utsikten.

thehoff

En timme senare tog jag hissen upp en våning till borgmästarsviten, för att intervjua David Hasselhoff. Klockan 7:50 på morgonen, innan jag ens hade ätit frukost. Det här är helt klart en av de konstigare grejerna jag har gjort i mitt liv. Han var i alla fall himla trevlig! Och lång! Och gick med på att ta ett foto!

Hela grejen var en del i en reklamkampanj för Harrah’s, som alltså är hotellet jag bodde på. De har hittat på en ny stad som heter Funner (och som bara består av det här hotellet och inget annat) och idag skulle de utnämna The Hoff till Funners första borgmästare. Sån himla rolig grej, jag älskar bra, genomtänkta kampanjer som denna. Kolla bara på den officiella reklamfilmen ovan.

hoff2

Vid 9-tiden var det dags för den officiella ceremonin att börja. De hade dukat upp runt poolen så här fint.

hoff3

Och jag fick äntligen äta frukost! Struntade i att jag inte tål kiwi och åt detta. Plus en mimosa på det.

hoff4

Ja, och sen var han alltså Funners borgmästare. (Konstigt jobb att vara en sån där Baywatch-tjej för övrigt, jag skulle känna mig extremt obekväm.)

hoff5

Ballonger för att fira! Ja, och sen satte jag mig i bilen och körde en timme söderut till kontoret. Spännande torsdag detta! Och oavsett vad som händer år 2017 (och det kan ju verkligen bli lite precis vad som helst) så kommer jag i alla fall alltid minnas detta som året då jag fick träffa både Mel B och David Hasselhoff. 90-talskändisar for the win!

Save

harrahsroom
Jobbrelaterat, Vardagsfilosoferande

Ekorrhjulet, privilegier och Hasselhoff

harrahsroom

Mitt jobb är så knäppt ibland. Som idag, just nu sitter jag helt ensam i en gigantisk hotellsvit som är större än mitt hus (och har TVÅ badrum), iklädd världens mjukaste morgonrock, och har precis ätit buffémiddag som någon annan betalade för.

Och samtidigt som jag älskar att jag får betalt för detta så tänker jag ganska ofta – i perioder nästan oavbrutet – på hur deprimerande det här ekorrhjulet är, att jobba minst 8 timmar om dagen, 5 dagar i veckan, med bara 2-3 veckors semester om året. Den där känslan av att livet pågår medan jag sitter framför en dator på kontoret och att jag går miste om så mycket, resor och upplevelser som jag hellre skulle ägna mig åt, kombinerat med känslan av att jag skulle kunna göra nytta istället, faktiskt hjälpa människor. 15 dagars semester om året är så himla lite, och jag blir liksom helt förtvivlad av att behöva tacka nej till saker med ursäkten att jag har slut på semesterdagar. (Fast så är jag också en upplevelseknarkare som ständigt behöver GÖRA saker för att inte bli rastlös.)

Men sen blir jag arg på mig själv för att jag tänker så här, att jag inte bara kan nöja mig med det jag har. Det är ju ett väldigt privilegierad beteende detta, att ha ett bra jobb och liv och ekonomi och ändå ha mage att klaga och vilja ha mer. Men det här är min blogg, så jag tänker att jag kan få klaga lite ibland.

Men med det sagt har jag en kall öl i handen och jag har just tappat upp ett hett bad i hotellrummets jacuzzibadkar som jag ska lägga mig och läsa min bok i. Sen ska jag få sova ostört, utan några katter som kliver omkring på mitt huvud och ansikte hela natten, med centralvärmen på eftersom ingen annan är här och kan klaga på att det är för varmt. Och tidigt imorgon bitti ska jag intervjua David Hasselhoff (!) här på hotellet.

Kanske att vissa saker ändå väger upp bristen på semesterdagar, i alla fall en smula?

harrahsbath

beertasting
Jobbrelaterat

TGIF

Idag är det fredag och jag är tillbaka på jobbet för första gången sen i måndags eftersom jag har dragits med en envis förkylning (som visserligen inte har gett med sig ännu, jag har bara bestämt för att ignorera den). Och eftersom ni är några som har frågat tänkte jag ge en liten sista uppdatering angående det där andra jobbet.

Det var en position som Digital Executive Producer på en av de största nyhetskanalerna i stan, och jag skickade ärligt talat in ansökan lite halvt med hopp om att aldrig höra något. Men sen blev jag alltså kallad på en första intervju, och sedan en andra, och till sist en tredje, och trots att alla intervjuerna gick bra hade jag vid det laget velat ganska mycket fram och tillbaka kring huruvida jag verkligen ville ha jobbet. En del av mig ville det, absolut, men en annan del av mig gillar mitt nuvarande jobb så himla mycket att jag inte alls kände mig redo att lämna det. Och till slut vann delen som vill stanna kvar där jag är, så för några dagar sen mailade jag det nya jobbet för att, ja, withdraw my candidacy. Det kändes schystare att inte slösa bort mer av varken deras eller min egen tid.

Och jag känner mig nöjd med detta. Inte minst för att min arbetsdag idag innehåller både en kock som kommer in med pizza och glass till lunch, och en ölprovning med några av San Diegos nyaste bryggerier. Det hade varit fint att jobba med nyhetsjournalistik, men det kan jag ju fortfarande göra någon gång i framtiden. Just nu känner jag mig ändå ok med att få betalt för att äta pizza och dricka öl istället. Det gör mig eventuellt till en sämre människa, men då får det vara så.

beertasting

snow
Jobbrelaterat, Vardagsfilosoferande

Allt suger inte, bara nästan

snow

Aja, men allt är faktiskt inte domedagsvarning och katastrof, i alla fall inte för mig personligen. Den här veckan blev jag till exempel befordrad på jobbet med tillhörande löneförhöjning. Jag gillar mitt jobb väldigt mycket, och det är fint att jobba för ett företag som värderar och belönar de som jobbar hårt och är bra på det de gör. Min nya titel är Digital Production Manager & Editor. Inte så tokigt!

Själva löneförhöjningen kommer jag nog dock inte att märka av så mycket eftersom det första jag gjorde var att skänka pengar till Standing Rock och anmäla mig som månadsgivare hos ACLU. Försöker “äga mina privilegier” och leva efter devisen put your money where your mouth is. På tal om detta; eftersom Trump gick till val på sänkta skatter kommer många amerikaner att få “mer i plånboken” varje månad. En av mina kompisar har kommit på idén att starta en sajt där man kan skänka överskottet man tidigare betalade i skatt till ACLU, Planned Parenthood och andra organisationer som verkligen kommer behövas de kommande 4 åren. För de som har råd är det den bästa idén jag har hört på länge. 

descendents
Jobbrelaterat

Öl och punk!

descendents

Ibland är mitt jobb extra roligt, till exempel när jag får betalt för att skriva artiklar om öl och punk, två av mina favoritgrejer i hela världen. Men såhär: San Diego är en av världens mikrobryggeritätaste städer, vi har omkring 130 mikrobryggerier på en stad av ungefär samma storlek som Stockholm. Och det öppnar fler hela tiden, ofta så många som ett nytt bryggeri i veckan.

Den här veckan släpptes ett ölsamarbete mellan Mikkeller i San Diego (ett danskt bryggeri som just öppnade här!) och the Descendents, ett av världens rent objektivt bästa punkband. Och eftersom det dessutom är San Diego Beer Week just nu pågår det ungefär en miljon olika ölevent den här helgen, vilket är bra tajming av två anledningar. 1: Det är min första helg i San Diego på en månad eftersom jag knappt har varit hemma i oktober. Och 2: Det är amerikanskt presidentval på tisdag och jag känner att jag behöver lagom mängder alkohol för att kunna hantera stressen från detta.

Alltså: öl. Här är artikeln om ni vill läsa (fast detta är nog inte så intressant för någon utanför San Diego).

morningride
Jobbrelaterat, Motorcyklar

Peppad på livet

morningride

Det har varit så himla varmt och skönt här på sistone. Soligt och runt 28 grader på dagarna, min bästa temperatur. Eftersom mitt humör till kanske 90% styrs av vädret har jag vaknat tidigt och känt mig peppad på livet de senaste dagarna. Och att få börja dagen med att köra motorcykel i varmt väder är verkligen helt oslagbart, så jag tar den långa vägen till jobbet. Nu kommer jag in på kontoret med ett stort leende som inte riktigt lägger sig förrän framåt eftermiddagen. Och då är det ju ändå dags att sätta sig på hojen och köra hemåt igen.

(Bilden ovan la jag för övrigt upp på Instagram i måndags och den har i nuläget 800 likes, vilket gör den till den i särklass mest gillade bilden jag någonsin postat. Lite kuriosa sådär!)

videoframe
Jobbrelaterat, Motorcyklar

Morning Commute

Jag har inte kört hoj till jobbet hittills det här året utan tagit bilen istället, mest för att det just nu är ungefär 6 grader ute om morgnarna och det är fan KALLT. Men min kompis Fred – som äger kanske 10 motorcyklar men ingen bil och alltså kör hoj varje dag året runt – kallade mig mesig pga detta, visserligen mest på skämt, men ändå. Jag tog åt mig. För två år sen hade jag inte heller någon bil och tog hojen 3 mil till jobbet varje morgon även så här års. Nu jobbar jag 3 kilometer hemifrån och har alltså ingen ursäkt.

Sagt och gjort, jag tog hojen till jobbet imorse och det var faktiskt inte så farligt. Frös lite om händerna bara men what else is new, jag fryser alltid om händerna. Här är en spännande 20 sekunders inblick i min färd till jobbet…

(Musik: Millencolin – Fox)

Jobbrelaterat

Employee of the fucking universe

En grej som jag verkligen har tänkt på de senaste dagarna är det här med att gilla sitt jobb. Om man jobbar till exempel på kontor med andra människor (alltså i motsats till att vara sin egen chef och lyckas smed och allt det där) så känns det viktigt att då och då få bekräftelse från sina kollegor. Om det aldrig är någon som visar uppskattning för det man gör spelar det liksom ingen roll hur mycket man gillar sina faktiska arbetsuppgifter, det kommer ändå vara svårt med motivationen. Eller, är det bara jag som känner så?

Med det i åtanke har jag haft den kanske mest fantastiska veckan på jobbet någonsin. Efter att jag lanserade det där stora projektet i tisdags har jag fått så mycket lovord från chefer och kollegor att jag känner mig mer accomplished än någonsin tidigare i min karriär. Som tack för allt jobb fick jag dessutom ett presentkort på en dyr restaurang, en fin rekommendation på LinkedIn, en hel massa peppiga emails, OCH så är jag nominerad till Employee of the YEAR. Det här är alltså inte menat som skryt, även om jag för all del inte tycker att det är något fel med att tuta sitt eget horn ibland, utan mer som en påminnelse om att uppskatta de man jobbar med. Ett snällt email eller en high-five kan göra så himla stor skillnad för arbetsmoralen.

Jag gillar mitt jobb väldigt mycket i vanliga fall, men just nu ÄLSKAR jag det verkligen.

skal

Skål för det!

Jobbrelaterat, Motorcyklar

Stressdöden och den själsliga harmonin

Jag har jobbat på ett stort projekt under några månader nu, och idag var dagen det skulle lanseras. Jag har pga detta varit “ganska” stressad de senaste veckorna. Har jobbat över många kvällar för att få allt klart till idag. Så i morse vaknade jag innan väckarklockan och låg klarvaken med stressångest och försökte somna om i några minuter, innan jag insåg att det nog var lika bra att gå till jobbet och få det överstökat. Och allt gick bra, enligt planerna, och jag har redan fått en massa high-fives och gratulationer från kollegor.

Så det var ju inget att oroa sig över egentligen, det är bara jag som stressar upp mig över saker i vanlig ordning. Jag tror dock att det är värre än vanligt just nu eftersom jag inte har fått köra motorcykel på tre veckor, sen operationen. Det låter kanske knäppt, men för mig finns det verkligen ingen bättre bot mot stress, ångest och allmän nedstämdhet än att köra hoj. Och får jag inte göra det på ett tag försvinner den själsliga harmonin och ersätts med stora stressdöden.

Jag tog i alla fall hojen runt kvarteret häromdagen, för att testa nya avgassystemet och andra uppgraderingar vi gjorde i helgen. (Videobevis nedan.) Och om några dagar kan jag nog köra igen på riktigt. Måste i alla fall intala mig själv det. Snart snart. Snart.

A video posted by @cylinderella on

Jobbrelaterat, Sportrelaterat

Take me out to the ballgame

baseball6

Igår gjorde jag något så amerikanskt som att gå på mitt livs första baseballmatch. Det var mitt jobb som bjöd på en heldag på Petco Park, som är San Diegos baseballarena. Vi började på kontoret med öl och pizza, sen promenerade hela gänget på omkring 30 pers ner till Petco Park som ligger i downtown, bara några kvarter från vårt kontor. Jag fick ganska mycket skit för att aldrig ha sett en baseballmatch innan. Jag kontrade med att jag är från Europa och att vi bara bryr oss om fotboll där. Eller ja. “Soccer”.

baseball4

Jag satt bredvid två baseballfantaster så jag fick chans att ställa jättemånga dumma frågor under matchens gång, och nu vet jag ganska mycket mer än jag gjorde tidigare om sporten och dess regler. Är dock fortfarande helt ointresserad.

baseball3

I San Diego har de här två bokstäverna lite trevligare innebörd än i Sverige. Vi förlorade dock mot San Francisco, även om jag var mer intresserad av att dricka öl än att faktiskt kolla på matchen. Det händer ju liksom ingenting i baseball?

baseball1

Hela gänget! Bra arbetsdag på det hela taget. Har jag sagt att jag har världens bästa jobb?