• Jobbrelaterat

    Employee of the Month

    employeemonth

    Ni vet när man söker jobb och de vill att man ska lista sina största prestationer under karriären? Det här kan nog vara min. Employee of the Month på San Diego Magazine, min sjunde månad på jobbet. Mycket nöjd med detta.

    Och det bästa av allt? Jag får en extra semesterdag som belöning!

  • Jobbrelaterat,  Livet är en fest

    Ute i vimlet

    Härom veckan ställde mitt jobb till med stor fest för att fira folk med nya spännande idéer i San Diego. The Big Ideas Party hette det, passande nog. Min redaktör höll i en superintressant paneldebatt med ett par intressanta personer. Bland annat en kvinna i chefsposition på Qualcomm, som har som strategi att varje gång hon blir befordrad se till att det är en kvinna som får ta över hennes gamla tjänst. Hon pratade också om ett tekniskt sommarläger de håller för 11-åriga flickor för att få fler tjejer intresserade av att utbilda sig till ingenjörer. Alltså, sånt här är ju så himla viktigt, och det känns på något sätt betryggande att ett så gigantiskt företag aktivt jobbar för att värva fler kvinnor.

    Andra höjdpunkter på festen var i vanlig ordning en massa god mat och öppen bar. Och så hamnade vi på bild i vimlet också. Foton tagna av Eddie Garcia III, lånade från San Diego Magazine.

    bigideas3

    bigideas1

    bigideas4

  • Bra saker,  Jobbrelaterat

    Varför alla borde lära sig att koda

    Något av det bästa jag har gjort för mig själv, även om jag inte insåg det då, är att lära mig koda. När jag var typ 13-14 och hängde väldigt mycket på Skunk och Lunarstorm råkade jag komma in på det här med HTML mest för att kunna göra min Skunksida lite roligare. Sen gjorde jag en hemsida till mitt band, och sen ett par till åt kompisars band, och sen bara fortsatte det. Jag lärde mig det mesta genom att läsa en himla massa kod och försöka klura ut den. Men det var verkligen bara en hobby och absolut aldrig något jag trodde att jag skulle jobba med.

    Men fast forward till nästan 10 år senare, när jag stod nyutexaminerad och pank med en kombinerad journalist- och litteraturvetenskapexamen i ett helt nytt land under ett av de värsta åren för ekonomin sen depressionen. Då är det liksom inte läge att till varje pris följa sina journalistdrömmar. Då tar man första bästa någorlunda kvalificerade jobb som erbjuds.

    Och då kom mina HTML-skills plötsligt väldigt väl till hands. Jag fick jobb som webbdesigner på en kreativ byrå och stannade där i nästan 4 år. Sen fick jag ett nytt jobb som copywriter på ett företag som egentligen inte hade någon webbdesigner, så jag fick ta på mig den rollen också. Och ungefär vid det laget insåg jag vilken fantastisk kombination det är, att få både skriva och koda.

    Nu när jag jobbar på en tidningsredaktion och får göra allt från att bygga hemsidor och designa marknadsföringsmaterial till att skriva artiklar och gå på events, så inser jag vilken jäkla tur det är att jag började lära mig att skriva kod som 13-åring. Tack vare Skunk har jag idag mitt drömjobb. Vem hade trott?

  • Djur,  Jobbrelaterat,  Katterna

    The Cat Cafe aka himmelriket

    catcafe

    Idag fick jag leka med katter på betald arbetstid. Det kan ha varit den absoluta höjdpunkten hittills i mitt yrkesverksamma liv. Det har nämligen öppnat ett alldeles sprillans kattkafé i San Diego. Anar att det inte finns kattkaféer i Sverige, men de är tydligen vanliga i Japan och andra delar av Asien och Europa. Det går i alla fall ut på att man köper en kaffe eller liknande, och sen får man klappa katter! Kanske bästa affärsidén ever?

    Eftersom jag jobbar på en tidning som rapporterar om spännande grejer som händer i San Diego tittade jag idag förbi i egenskap av journalist för att prata med ägaren och klappa katterna och sådär. Dessutom har jag en kompis som jobbar där så fick lite the inside scoop så att säga. Alla katterna kommer från San Diego Humane Society och går att adoptera. Tur för mig att jag har i alla fall ett litet uns av självkontroll. Behöver INTE fler djur just nu!

  • Bra saker,  Jobbrelaterat

    Winner winner Thanksgiving dinner

    Får man skryta lite? Jamen det får man väl, vad ska man annars ha en blogg till?

    Idag hade vi en cook-off på jobbet, där alla som ville fick laga en maträtt och ta med sig till vår Thanksgiving-lunch på kontoret. Sen fick alla rösta på en favorit, plus att vår matkritiker (som är ganska känd, i alla fall i San Diego, och har ett eget tv-program) kom in på redaktionen som hedersgäst och fick välja en egen vinnare.

    Jag gjorde en höstig sallad med ugnsrostade grönsaker och apelsin-kanel-och sirapsdressing som jag blev väldigt nöjd med. Det kan till och med ha varit bland det godaste jag någonsin har lagat. Och så vann jag! I matkritikerns kategori!

    Är väldigt nöjd över att ha lyckats imponera på någon som faktiskt försörjer sig på att äta och skriva om andra personers mat. Och så himla kul att vinna grejer! (Den här gången: ett presentkort på restaurang värt $100.) Innan jag började jobba här hade jag typ aldrig vunnit något. Nu tror jag att mina kollegor kanske hatar mig lite eftersom jag vann både detta och Halloween-tävlingen. Men oh well. Haters gonna hate.

    Den här dagen började ganska kasst med galningar och poliser, men sen blev det helt klart bättre.

    Slut på skryt.

    thanksgivingfeast

    (Lunch-aftermath. Bild snodd från San Diego Magazines Instagram.)

  • Jobbrelaterat

    V.I.P.

    Så himla konstig grej. Nu när jag jobbar för en tidning, och dessutom bloggar för den med jämna mellanrum, så får jag plötsligt en massa mail från PR-personer och festfixare som vill bjuda in mig (i egenskap av influencer) till sina event.

    Nu är jag inte så mycket för minglande, men lite då och då dyker det upp grejer som verkar kul. Häromveckan stod jag till exempel på listan när Top Shop öppnade sin första San Diego-butik och ställde till med party, och för ytterligare några veckor sen tog jag med mig min karl och hans mamma på en fest med 60-talstema på San Diego Museum of Art.

    Det bör kanske tilläggas att jag inte gick på Top Shop-partyt eftersom jag kände mig lat och min soffa kändes betydligt mer lockande. Men det är ändå lite knäppt att jag numera blir bjuden på såna här tillställningar. Måste vara såhär det känns att vara storbloggare.

  • Bra saker,  Jobbrelaterat

    Om det var någon som undrade över mitt nya jobb

    Det här med att jag numera jobbar på en tidningsredaktion, 7 minuter hemifrån, på 11:e våningen i en skyskrapa i Downtown, i ett kontor med utsikt över havet – kan vi prata om det? Jag trivs så himla bra. Dels är jag fortfarande helt fascinerad över att ha hittat ett jobb som passar mig så perfekt, och över att jag faktiskt FICK jobbet, och dels känner jag nu, efter ungefär tre veckor, att jag börjar komma in i det på riktigt.

    Det är mycket att göra. Så mycket att jag hittills inte har hunnit ta en enda lunchrast samt jobbar över nästan varje dag. Men det vägs upp av ständiga minifester på kontoret och AW, och av att personen jag delar kontor med har ungefär exakt samma musiksmak som jag. Så vi sitter och lyssnar på punk och hardcore hela dagarna.

    Den här veckan är det deadline för nästa nummer av tidningen. Det innebär att vi på fredag firar en gång till, med något som kallas TGIO – Thank God It’s Over. Fast eftersom jag jobbar med webbupplagan innebär TGIO egentligen det motsatta – så fort ett nytt nummer kommer ut är det nämligen min tur att få upp hela skiten på webben, och det tar sin lilla tid. Men kul är det! Ville bara säga det.

  • Jobbrelaterat

    Klirr i kassan

    För ett litet tag sen började jag fundera på allvar på det här med frilansjobb. Inte så att jag vill sluta mitt jobb och börja frilansa på heltid, i alla fall inte just nu, utan mer att det vore trevligt med lite extra inkomst. Sen landade ett frilansjobb på mitt bord, och sen ett till. Och nu sitter jag plötsligt här med projekt för flera månader framåt utan att jag riktigt vet hur det gick till. Det enda jag gjorde var nämligen att lägga till “Freelance” som en sysselsättning på min LinkedIn-profil, och resten skötte tydligen sig självt.

    För en liten stund sen avslutade jag dessutom ett två timmar långt telefonsamtal med min förra chef, som vill att jag tar hand om en del projekt för henne också. Det bästa är att jag nu dels kan bestämma över mina egna arbetstider och dels ta betydligt mer betalt än när jag jobbade heltid för henne. Så win på den.

    Mitt i alla projekt kände jag också att det var en bra idé att slänga upp en frilansportfolio. Den kan man titta på här om man vill. Så nu sitter jag här och äter en lussekatt (tack IKEA) och är allmänt nöjd med livet. Ville bara säga det.

    sannawebsite

  • Jobbrelaterat,  Vardagsfilosoferande

    Jobbet

    Mitt nya jobb, alltså. I teorin är det perfekt. Men eftersom jag är den första person företaget någonsin anställt för den här positionen börjar jag misstänka att de inte gjorde en helt realistisk analys av den förväntade arbetsbördan innan de anställde mig. Jag har gärna mycket att göra – jobbar som bäst under press och deadlines och är van vid många bollar i luften samtidigt.

    Vad jag däremot inte är van vid är att inte ha någonting att göra. Att typ skriva ett pressmeddelande eller ett blogginlägg på morgonen och sen behöva sitta på företagets Twitter resten av dagen bara för att få tiden att gå. Nu får jag visserligen rätt hyfsat betalt för att göra absolut ingenting, men det är så himla mentalt utmattande. Tittar ut genom kontorsfönstret och ser mina drömmar och ambitioner springa iväg utan mig.

    Närå. Så illa är det kanske inte.

    Men jag har börjat ta på mig arbetsuppgifter som ligger utanför min arbetsbeskrivning bara för att ha något att göra. Så nu håller jag för fullt på att bygga en sprillans ny hemsida åt företaget. Jag sitter alltså och kodar mest hela dagarna. Precis som jag gjorde på mitt gamla jobb. Som jag sa upp mig från för att jag var så trött på att skriva kod.

    Dessutom är det så mörkt på kontoret att jag var tvungen att ta med en skrivbordslampa hemifrån för att inte somna så fort jag kommer till jobbet.

    Men på plussidan får jag i alla fall sjukförsäkring om två månader. Och idag hittade jag detta i kylskåpet:

    justasoda

  • Bilar och sånt,  Irritationsmoment,  Jobbrelaterat

    Det fina i kråksången

    Ända sen jag slutade plugga och började jobba heltid har jag antingen bott väldigt nära jobbet eller jobbat hemifrån. Jag har alltså aldrig behövt ge mig i kast med att köra bil i rusningstrafik. I ärlighetens namn har jag alltid känt mig en smula bättre än de människor som tillbringar halva sina liv i bilköer till och från jobbet, som viljelösa slavar under systemet. Men nu är jag plötsligt själv ett får i skocken. Mitt nya jobb ligger drygt 3 mil från mitt hus, men i eftermiddagsrusningen känns det som 30.

    En av mina absolut sämsta egenskaper är att jag inte har något tålamod. Är själv ett under av effektivitet (typ) och förväntar mig detsamma av min omgivning. Så det är bortom frustrerande för mig att sitta fast i bilköer utan att komma någon vart. Det är inte ens att det tar tid som är problemet, utan det faktum att man är i princip stillastående på en fyrfilig motorväg utan någonstans att ta vägen.

    Så jag gör allt jag kan för att undvika trafiken: kollar min Sigalert-app för trafikuppdateringar säkert 10 gånger om dagen, testar olika motorvägar för en smidigare lösning (hittills är alla ungefär lika illa), och igår blev jag så less att jag helt sonika körde av motorvägen och tog sidogator hela vägen hem istället. Sidogator är trevligare men tar mycket längre tid. Igår körde jag i alla fall kusten ner till Mission Beach och stannade vid en bar på boardwalken och tog en öl. Satt i solen och läste en bok och drack min Newcastle ända tills Sigalert sa att det var safe att ge sig hemåt igen. Det fina i kråksången, kan vi väl kalla det.

    beachbeer