Category

Katterna

Djur, Jobbrelaterat, Katterna

The Cat Cafe aka himmelriket

catcafe

Idag fick jag leka med katter på betald arbetstid. Det kan ha varit den absoluta höjdpunkten hittills i mitt yrkesverksamma liv. Det har nämligen öppnat ett alldeles sprillans kattkafé i San Diego. Anar att det inte finns kattkaféer i Sverige, men de är tydligen vanliga i Japan och andra delar av Asien och Europa. Det går i alla fall ut på att man köper en kaffe eller liknande, och sen får man klappa katter! Kanske bästa affärsidén ever?

Eftersom jag jobbar på en tidning som rapporterar om spännande grejer som händer i San Diego tittade jag idag förbi i egenskap av journalist för att prata med ägaren och klappa katterna och sådär. Dessutom har jag en kompis som jobbar där så fick lite the inside scoop så att säga. Alla katterna kommer från San Diego Humane Society och går att adoptera. Tur för mig att jag har i alla fall ett litet uns av självkontroll. Behöver INTE fler djur just nu!

Katterna, Nära döden-upplevelser

Bättre än att vara blind

Min katt Turtle och jag har en speciell relation. Hon är ganska neurotisk och skygg och rädd för allt och alla. Utom mig. Varje morgon när hon hör min väckarklocka kommer Turtle upp i min säng för att bli kliad på huvudet. Så jag lyfter på täcket och hon kryper in och lägger sig bredvid mig alldeles nära och spinner så högt att det låter som att ett flygplan håller på att landa i sängen. Det är en fin liten stund och jag kan absolut tänka mig värre sätt att börja dagen på.

Förutom igår. Vi hade vår lilla gosstund som vanligt på morgonen när hon helt plötsligt klöste mig hårt i ansiktet. Jag tror att hon egentligen bara sträckte på sig och mitt ansikte råkade vara ivägen, men man vet inte så noga med katter. Nu har jag i alla fall ett flera centimeter långt klösmärke som går diagonalt precis under vänsterögat, och som med all säkerhet kommer att lämna ett ärr.

Det är väl ändå att föredra över att vara blind på ena ögat, vilket nog lätt hade kunnat hända om kattskrället hade bestämt sig för att sträcka på sig ungefär tre centimeter högre upp. Lite väl mycket action innan klockan 7 på morgonen för min smak.

turtle

Katterna, Vardagsanekdoter

Känn er överlistade

Mina katter alltså, det är tur att de är söta. Jag bor i ett ganska gammalt hus där inga dörrar riktigt går att stänga ordentligt, och ända sen jag flyttade in har jag haft problemet att så fort jag tittar bort öppnar katterna min garderob och välter ner alla kläder från hyllorna och river upp alla underkläder ur lådorna. Och somnar på det som blir kvar så att allt jag har på mig är täckt i katthår (lonely people glitter). Jag måste alltså blockera garderobsdörren med till exempel en kudde eller en skohylla så fort jag har tagit ut de kläder jag behöver för dagen.

Dörren till toan går inte heller igen helt, vilket egentligen bara är ett problem när jag har folk på besök. Det är liksom inte alla som uppskattar att två katter knuffar upp dörren och kommer in och vill hänga medan man ägnar sig åt, eh… egentid.

Men! Efter att med blandade resultat ha ignorerat det här problemet i snart ett och ett halvt år har jag nu kommit på en lösning. Nämligen att skruva fast hasplås på dörrarna. Det är väl egentligen en ganska uppenbar lösning som jag borde ha kommit på tidigare. Men nu går jag i alla fall runt i huset och känner mig mycket stolt över att ha överlistat katterna. Kan eventuellt även ha hånskrattat åt en av dem när hon försökte ta sig in i garderoben i morse. Eventuellt.

kittylock

Katterna

#CCLTD

Jag har länge varit under uppfattningen att har man katt får man finna sig i en hel massa saker man inte skulle finna sig i under andra omständigheter, eftersom katter gör vad fan de vill.

Sen för några dagar sen var jag på middag hemma hos en kompis som har katt. Hon har även ett fint litet hus med krukväxter, blommor i vas, hyllor med prydnadssaker och en julgran. Saker jag inte kan ha i mitt hem eftersom katterna skulle förstöra det: krukväxter, blommor i vas, hyllor med prydnadssaker och julgran.

Jag hade en gran för några år sen, under ett sånt där märkligt år när jag bestämde mig för att faktiskt fira jul. Det var en vit plastgran med färgglada plastkulor och ett gäng inslagna paket under. Ungefär en sekund efter att katterna hade upptäckt julgranen låg alla kulor på golvet och presentpappret på paketen var upprivet i remsor. Sen hittade jag julgranskulor i hela huset i ett år efteråt.

För kanske två veckor sen slängde jag ut min soffa. Den hade nämligen ett gigantiskt hål i sidan som katterna hade grävt ut för att kunna hoppa in och ut ur själva möbelstrukturen. Jag fick en ny soffa av en kompis och klädde genast in varenda klösbar yta med dubbelhäftande tejp. Det är inte så snyggt, men det funkar.

På mitt hemmakontor har jag fått lägga en filt över kontorsstolen för att dölja att katterna har dragit ur halva stoppningen. Mina fina röda dinerstolar från 50-talet är helt knottriga från alla klösmärken. Nästan varje dag när jag kommer hem från jobbet är alla kökslådor och skåp öppna och innehållet spritt över golvet. Råkar jag lämna dörren till min garderob öppen drar katterna genast ut hela innehållet i min underklädeslåda och lämnar det i en hög på golvet. Och oavsett hur väl jag gömmer mina hårsnoddar ligger de i katternas vattenskål nästa dag, utan undantag.

Inget av det här är egentligen saker som stör mig, eftersom jag har vant mig vid att bo med två små hyperaktiva monster och har anpassat mitt liv därefter. Alltså, mina katter är inte illvilliga, de försöker så vitt jag förstår inte göra mitt liv svårt med flit. Men nu råkar jag ha en katt som är helt sjukt nyfiken, orädd och gillar att testa gränser. Och en katt som är väldigt, väldigt dålig på att stå emot grupptryck. Och då blir det som det blir.

När jag var hemma hos min kompis häromdagen kom jag på mig själv med att önska att jag också kunde få ha fina saker utan att de blir förstörda. Sen insåg jag att katter eller ej – jag skulle ändå inte ha krukväxter, blommor i vas, hyllor med pydnadssaker eller granar i mitt hus.

Och jag skulle aldrig i livet byta bort detta:

ninja2

ninjalove

Katterna

Ninja 4 år

ninja3

Det här är Ninja. Hennes favoritgrejer är:

att alltid vara allas center of attention
att sitta i duschen och slicka mig på fötterna
att dricka vatten direkt ur kranen
att bli kliad på hakan och morrhåren
att stjäla hårsnoddar och lägga dem i sin vattenskål
att springa jättesnabbt fram och tillbaka i hela huset mitt i natten så att det låter som att det åskar
att sova på min mage medan jag jobbar
att försöka äta upp min killes skägg (går inte så bra hittills)

Grattis på födelsedagen Ninja, du är världens bästa katt och jag älskar dig så himla mycket ♥

ninja1

Katterna

Borde veta bättre

Gjorde misstaget att klicka på en kattrelaterad länk på Facebook, vilket i sin tur ledde till misstaget att kolla igenom en massa bilder på min lillkatt när hon var 8 veckor gammal och precis hade flyttat hem till mig, och var så liten att hon fick plats i min handflata.

Rent rationellt är jag medveten om att kattungar är skitjobbiga, men det kan inte hjälpas. Så fort jag ser såna här bilder vill jag bara springa iväg till närmsta katthem och adopera alla kattungar de har.

Jag borde verkligen veta bättre än att klicka på kattlänkar på Facebook.

kitten

kitten3

kitten2

Katterna

Hundmänniskor kan bläddra vidare, här finns inget att se

För några veckor sen blev jag intervjuad för en svensk tidning om fenomenet (?) att posta kattbilder på Instagram. Jag tyckte att det var ganska roligt, mest för att i proportion till hur många bilder jag faktiskt tar på mina katter är det en extremt liten andel som publiceras någonstans. Om jag la upp alla kattbilder jag har i min mobil skulle jag framstå som ett psykfall. Men ibland kan jag faktiskt inte låta bli.

Häromdagen köpte jag en ny bädd till katterna, och inom loppet av minuter var katterna och bädden helt oskiljaktiga. Nu ligger de där och sover precis hela dagarna och är så söta att man vill äta upp dem. Så nu tar jag och lägger upp ett gäng bilder på det hela en gång för alla, så behöver vi inte prata om det här igen. Okej?

Katterna

Pavlovs katter

Jag går runt lite som i limbo här, medan jag väntar på det där samtalet som ska tala om för mig att jag får flytta tillbaka in i min lägenhet igen. Men jag börjar tvivla på att det kommer. Idag fick jag veta att det nog dröjer minst 10 dagar till, och det värsta är att det finns absolut ingenting jag kan göra åt saken. Det är bara att acceptera.

Under tiden får jag tiden att gå genom att utföra sociala experiment på mina katter, som är om möjligt ännu mer missnöjda än jag över situationen. Lilla Blue, som vi tillfälligt har döpt om till Turtle, är kanske världens keligaste katt, speciellt på morgonen när jag precis har vaknat. Då kryper hon in under mitt täcke och lägger sig tätt intill och spinner och ger mig blöta kattpussar i ansiktet. Det sociala experimentet har gått ut på att återskapa samma situation mitt under dagen. Och det ger resultat – sätter jag igång min väckarklocka nu, när som helst på dygnet, så hoppar hon upp i mitt knä och börjar spinna. Cuddle by brainwash, som jag föredrar att kalla det.

Och eh, kanske att jag behöver komma ut ur huset lite oftare innan crazy catlady-tendenserna tar över helt. Typ skaffa en hobby eller så.