-
Best of interwebz
Hörrni, mitt i allt elände som är dagens samhälle tycker jag att det kan vara skönt att få skratta lite också. Dagens två roligaste:
1. Ett restaurangägarpar i Arizona som nyligen var med i Kitchen Nightmares med Gordon Ramsey gick fullkomligt batshit crazy på sin Facebooksida. Nu har de visserligen raderat alla inlägg och ersatt med en ursäkt som hade kunnat komma direkt från Sverigedemokraternas pressekreterare, där de hävdar att de blivit hackade. Men gå in och läs den länkade artikeln, det är något av det roligaste jag läst på the interwebz. Det är kanske inte helt PK att skratta åt idioter, men om ni känner så är det bara att låta bli att klicka på länken.
2. Skrattade högt när jag läste David Sundins blogginlägg “Pöö w Cäitpivobä”. Så himla loligt!
-
Länkkärlek
Jag läser rätt många bloggar, men är för det mesta helt sämst på att kommentera eller på annat sätt visa att jag läser. Det tänkte jag kompensera lite för nu genom ett länkkärleksinlägg. Det var alldeles för länge sen sist.
Hurtin’ 4 Certain
Jag minns inte riktigt hur jag hittade den här bloggen, men har i alla fall haft den i min Reader ganska länge och blev sjukt glad när hon började blogga igen efter ett uppehåll. Ärligt, cyniskt, smart och osympatiskt på ett sympatiskt sätt. Precis som jag gillar det.Rebecka Åhlund
Det händer inte så ofta nuförtiden att jag hittar nya bloggar att följa, men Rebecka Åhlunds är ganska nytillkommen i min lista. Hon har precis skrivit en bok, sånt tycker jag är sjukt coolt.Om igen
Smart och sympatisk vardagsblogg. Har läst ganska länge men vet inte om jag någonsin ens kommenterat? Jag är världens sämsta bloggläsare.Nostalgifabriken
Borde uppdatera oftare punkt. -
Länkkärlek och annan kärlek
Läser årets kanske finaste inlägg hos Östfronten och blir helt glad, av själviska skäl. Jag är väldigt bra på att inte låta folk komma för nära, och när folk då blir sårade och i stundens hetta vräker ur sig att “om du fortsätter stöta bort folk kommer du att vakna en dag och inse att du är helt ensam” så blir jag inte rädd utan tänker att ensam inte behöver vara dåligt. Jag tycker om att vara ensam. Och inte ens de få gånger jag trott att jag har varit kär har jag känt något som är ens i närheten av känslorna som väller ut mellan raderna i Stiffys inlägg. Men det gör inget. Det är fint att det finns, och att folk får uppleva det, och om det någonsin händer mig så gör det väl det, men det är ingenting jag eftersträvar eller saknar. Och det är en insikt som jag kanske inte har formulerat för mig själv innan och som gör mig glad, detta att jag är okej med det. Jag har så mycket kärlek i mitt liv från familj och vänner och små djur och det räcker. Det räcker så himla, himla bra.
-
Ingeborg
Bland de motorcykelbloggar jag läser hör Motolady till favoriterna, eftersom den helt fokuserar på kvinnor som kör hoj. Och så häromdagen kom jag att tänka på en bild som min pappa skickade till mig för ett tag sen, på min farmorsmor Ingeborg som körde motorcykel i Boston på 1910-talet, och kände att den skulle passa perfekt i Motolady-bloggen.
Och voilà! Så här 100 år senare är min farmorsmor känd på internet.
-
Länkkärlek
Det är något vanvettigt provocerande med att som kvinna (och mamma!!) ifrågasätta den livslånga troheten. Och tacka fan för det, när varenda kulturyttring vi möter framhåller just romantisk monogami som det enda alternativet. Vi har kommit lite längre nu, man får vara gay också, men det är ungefär allt.
Tänkte bara säga lite snabbt det här är något av det bästa jag har läst på sistone på temat samhällsbetingad tvångsmonogami. Och om ni inte redan läser Kvinnopartaj så tycker jag att ni ska börja med det, snarast!
-
Plötsligt händer det
Titta, jag har blivit avritad! Det är sjukt duktiga Anna Grundberg som ligger bakom, och jag är så smickrad av det fina porträttet att jag rodnar ända ner i tårna. Det är alltså så här det känns att vara storbloggare?
-
Länkkärlek
“Ett jobb ger den arbetande lön. Pengar, cash money. Pengar är frihet och trygghet. Detta faktum kan man tycka vad man vill om, men så har vi lagt upp våra moderna, västerländska samhällen. Har man inte pengar har man väldigt få valmöjligheter. Man blir beroende av andra människor, inte för sociala relationer och kärlek, utan för ren överlevnad.”
Nina Åkestam har skrivit något av det vettigaste jag har läst på länge om hemmafruar och skillnaden mellan jobb och jobbigt. Jag har personligen väldigt svårt att förstå varför kvinnor, även om de har den ekonomiska möjligheten, väljer att bli hemmafruar. Själv skulle jag hellre betala någon för att slippa ta hand om barn och hem, men det hör egentligen inte hit. Poängen är just det som Nina Åkestam tar upp i sitt inlägg – det här med friheten och tryggheten som ett betalt yrke ger. Jag kan inte för mitt liv förstå hur någon frivilligt väljer att göra sin överlevnad totalt beroende av någon annan, oavsett vilken relation man har till personen i fråga.
Jag respekterar såklart både kvinnor och män som väljer att stanna hemma och ta hand om sina små barn, och jag tvivlar inte på att det är en heltidssyssla. Men kvinnor som inte kan, eller vill, försörja sig själva anser jag är ett allvarligt problem för jämställdheten. Så. Då fick jag det sagt också.
-
Det där med Jerringpriset
Eftersom jag bor på andra sidan jorden så når svenska nyheter mig ibland lite sent, eller inte alls. Det här med att det blev åsiktsstorm efter att Jerringpriset gick till hoppryttaren Rolf-Göran Bengtsson till exempel, det hade gått mig helt förbi om det inte vore för att jag hittat ett par välformulerade blogginlägg om saken i min Reader. Som gammal hästtjej med pånyttfött ridintresse känner jag lite att det är min plikt att rasa en smula över att folk rasar (även om jag i alla fall glädjer mig åt att exakt noll personer i mitt facebook-feed har haft något irriterande att säga om saken) och länka vidare till andra som redan har sagt det som behöver sägas.
Läs till exempel:
Egoistiska Egon
I Are Lisa
Petra Andersson
Jag och Gidget, juli 2011 -
Länkkärlek och ångestklumpar
Jag hade tänkt skriva något om domen mot de svenska journalisterna Martin Schibbye och Johan Persson i Etiopien, och hur sjukt det är och om ångestklumpen jag får i magen av att tänka på att de kan få sitta i etiopiskt fängelse i upp till 18 år. Men så läste jag Johannas inlägg och insåg att hon redan har sagt i princip allt jag tänkte säga, inklusive det där om ångestklumpen. Så läs henne istället.
-
Länkkärlek
Det här inlägget av Nina Åkestam kan vara något av det roligaste jag har läst. Mest för att det verkligen är EXAKT så saker fungerar i USA. Eller icke-fungerar snarare. Det finns så många brister i det amerikanska systemet att folk helt enkelt får lov att hitta på egna lösningar och genvägar, och har man tur resulterar det ibland i såna här hejdlöst roliga blogginlägg.
