Category

Litteraturbloggen

Litteraturbloggen

Lästips: De kommer att drunkna i sina mödrars tårar

Läste ut Johannes Anyurus De kommer att drunkna i sina mödrars tårar igår kväll, och det var en sån enorm upplevelse. Hela boken var så sorglig och vacker och poetisk, och sen kom slutet som ett jäkla crescendo och gjorde mig helt andfådd.

Den handlar, lite förenklat, om en dystopisk framtid i Sverige där muslimer utmålas som svenska statens fiender efter ett islamistiskt terrorattentat i Göteborg, berättat genom två personers perspektiv: en ung tjej som var en av terroristerna och som har en mycket märklig historia, och ett författarjag som jag uppfattar som en fiktiv version av Johannes Anyuru själv.

Det är läskigt att läsa den här boken just nu, speciellt precis innan valår, eftersom det inte alls känns orimligt att det här verkligen kan hända i Sverige. Om SD får en majoritet i valet så känns steget liksom inte så långt till ett apartheidsamhälle byggt på “svenska värderingar”. Det är lite samma känsla som att läsa The Handmaid’s Tale i Trumps USA. Läskigt. Men viktigt.  

Min första tanke när jag slog ihop boken var i alla fall att bli ledsen över att Paul inte kan svenska eftersom det betyder att jag inte kan ge honom den här boken och säga LÄS DEN. Gav den 5/5 på Goodreads. (Har läst ovanligt många 5-poängare i år. Antingen har jag haft himla tur med bokval eller så har jag blivit en betydligt mer okritisk läsare på sistone.)

Litteraturbloggen

Jag behöver boktips! Och ni får några också

julklappar

Hej bloggen, jag behöver boktips! En gång i tiden pluggade jag litteraturvetenskap och jobbade på Akademibokhandeln och läste kulturdelen i DN varje morgon och hade stenkoll på alla nya böcker som kom ut och vilka man verkligen skulle läsa. Numera har jag en lite mer passiv approach där jag mest köper de böcker som Amazon tipsar mig om baserat på tidigare köp. Eh. Så jag skulle verkligen behöva lite rediga boktips från riktiga personer.

Vi kan väl göra såhär. Jag listar ett gäng böcker jag har gett 4 eller 5 i betyg på Goodreads de senaste åren, som mina tips till er (de som är länkade har jag skrivit om tidigare). Och så kan ni tipsa mig om böcker ni tror jag skulle gilla utifrån den här listan? Ok? Ok!

5 i betyg:

Hanya Yanagihara: A Little Life
Lina Wolff: De polyglotta älskarna
BJ Novak: One More Thing: Stories and Other Stories
Jonas Hassen Khemiri: Allt jag inte minns
Donna Tartt: The Goldfinch
Bea Uusma: Expeditionen: Min kärlekshistoria
Jonathan Franzen: The Corrections

4 i betyg:

Chimamanda Ngozi Adichie: Americanah / Half of a Yellow Sun / We Should All Be Feminists
Margaret Atwood: The Handmaid’s Tale
Elena Ferrante: My Brilliant Friend / The Story of a New Name
Jessica Schiefauer: När hundarna kommer
Emma Donoghue: Room
Mats Strandberg: Färjan
Emma Cline: The Girls
Miranda July: The First Bad Man
Elizabeth Hand: Generation Loss / Available Dark
Tom Rachman: The Imperfectionists
Karolina Ramqvist: Den vita staden
Linn Ullman: De oroliga
Junot Diaz: This Is How You Lose Her
James Frey: The Final Testament of the Holy Bible
Jonas Hassen Khemiri: Jag ringer mina bröder
Gillian Flynn: Gone Girl / Dark Places
Malin Persson Giolito: Störst av allt
Carol Rifka Brunt: Tell the Wolves I’m Home
Laura Jane Grace: Tranny: Confessions of Punk Rock’s Most Infamous Anarchist Sellout

Obs 1: ALLA böcker på den här listan är värda att läsas!

Obs 2: Jag gillar även en bra bladvändare även om den inte nödvändigtvis är Stor Litteratur™. Läser också gärna YA och ungdomsböcker i allmänhet.

Litteraturbloggen

Lästips: The Handmaid’s Tale

Har ni läst Margaret Atwood’s The Handmaid’s Tale (Tjänarinnans berättelse på svenska)? Det hade inte jag, fram till ganska nyligen. Det är en dystopisk roman skriven i mitten av 80-talet, om en framtid där kvinnor har fråntagits alla rättigheter och används som barnalstringsmaskiner åt rika män och deras infertila fruar. Hade jag läst den här boken för ett år sen hade jag tyckt att den var intressant men lite långsökt, men nu känns den plötsligt mer som en instruktionsbok för USA:s nuvarande regering.

handmaidstale

Efter att Trump blev vald till president har The Handmaid’s Tale, tillsammans med ett helt gäng andra dystopiska romaner (typ 1984 och Fahrenheit 451) hamnat ganska högt på Amazons bestseller-lista, vilket jag tycker är både lustigt och lite läskigt på samma gång. Och i Texas för någon månad sen dök ett gäng kvinnor upp i senaten klädda som handmaids för att protestera mot en ny anti-abortlag.

Hulu har dessutom just gjort en tv-serie som bygger på boken och som har premiär nästa vecka. Jag har kollat på trailern ett par gånger och får lite gåshud varje gång. Så sjukt obehagligt detta:

Litteraturbloggen

En bok om män som gör hemska saker och män som räddar män från hemska saker

alittlelifeJag läste ut A Little Life av Hanya Yanagihara igår kväll, efter att ha tagit mig igenom de första 700 sidorna i snabbfart. De sista 115 eller så gick lite långsammare. Det här är nämligen ingen lätt bok att läsa, tvärtom, den är 800+ sidor av misery porn (misärporr?) på hög nivå.

Boken presenteras som en berättelse om vänskapen mellan fyra män, och det stämmer väl till viss mån, men egentligen handlar det om en man, Jude, och hans relationer till framför allt olika män genom livet. Män i den här boken är ganska svartvita – de är antingen onda eller goda. De flesta, verkar det som, är hemska, hemska varelser som utnyttjar de som är svagare än de själva, vilket väl ändå känns någorlunda realistiskt. Andra män är så goda att det liksom bara är en tidsfråga innan något hemskt händer dem.

Däremot finns det knappt några kvinnor i boken, mer än nämnda lite i förbifarten, och jag tror inte att den klarar Bechdel-testet. Vilket är intressant, speciellt med tanke på den mångfald i sexualitet och etnicitet som annars finns närvarande som en självklarhet genom hela berättelsen.

Men trots sina brister är A Little Life en av de bästa böcker jag har läst på väldigt länge. Jag gav den en femma i betyg på Goodreads. Det är en sån bok som jag tänker att aspirerande författare får prestationsångest av eftersom de aldrig kommer att kunna skriva något så här bra. Yanagiharas språk är helt fantastiskt. Berättelsen vävs fram lite i taget, men trots att den är full av kärlek och varm humor blir den bara mörkare och mer brutal ju längre den pågår. Jag grät flera gånger och var ibland tvungen att lägga ifrån mig boken för att det blev för tungt. Som sagt, misärporr. Författaren själv har sagt så här om boken:

One of the ways I’d always described the book (to my editor and to my agent) was as a piece of ombré cloth: something that began on one end as a bright, light bluish-white, and ended as something so dark it was nearly black.

Jag skulle inte rekommendera A Little Life till någon som har upplevt trauma, eller som mår psykiskt dåligt, eller går igenom en svår period i livet, eller har någon form av självskadebeteende. Alla andra: läs den, men var beredd på ett jävla knytnävsslag i magen.

Bra saker, Litteraturbloggen

Mina julklappar 2016

Det tog emot att ens skriva den här rubriken, jag har ganska svårt för själva grejen där bloggare liksom radar upp alla lyxiga grejer de har fått/köpt i någon sorts konsumtionsorgie. Men jag fick ett par julklappar i år trots att jag inte hade önskat mig något, och trots att jag inte gav bort något själv (förutom en Puerto Rico-resa till Paul), och jag vill visa upp dem mest för att jag tycker att det är så fint att folk i min närhet verkligen känner mig. Jag fick alltså inte en enda symbolisk eller onödig grej som bara kommer samla damm, och det tackar mitt prylsamvete för. Tack tack.

julklappar

Av mamma fick jag Jessica Schiefauers När hundarna kommer. Den läste jag ut samma dag jag fick den, mestadels sittande på en strand i Puerto Rico, och tyckte mycket om den. 

Av pappa fick jag Lina Wolffs De polyglotta älskarna och Linn Ullmans De oroliga. Den första älskade jag så mycket att jag inte kunde lägga ifrån mig den och läste hela på en dag. Den andra läser jag nu, lite i taget på kvällarna.

Av Paul fick jag Laura Jane Graces Tranny. Grace sjunger i mitt favoritband Against Me! och kom för några år sen ut som trans. Det här är hennes sprillans nya självbiografi som jag länge har sett fram emot att läsa, trots att jag egentligen är sämst på att läsa non-fiction. Paul skänkte även en slant i mitt namn till en organisation som jobbar för att öka läs- och skrivkunnigheten hos unga, och det tyckte jag var så himla fint.

Av Pauls mamma fick jag ett presentkort på bokhandeln Barnes & Noble. Jag planerar att spendera det på A Little Life av Hanya Yanagihara, så fort det slutar regna och jag faktiskt lyckas ta mig till affären.

Litteraturbloggen

Det näst sämsta bokåret någonsin

books

Någon kanske minns att jag utnämnde 2015 till det sämsta bokåret någonsin? Jag läste bara 16 böcker sammanlagt under hela året, vilket är under all kritik för någon utan barn men med en examen i litteraturvetenskap, och som faktiskt ändå läser varje kväll. I skrivande stund ligger årets skörd på 19 böcker, vilket verkligen inte är något att hurra över heller, speciellt i jämförelse med till exempel Jenny, som läste 17 böcker bara i November(!?).

Med en knapp månad kvar på 2016 tror jag inte heller att jag tar mig upp i mitt mål för det här året – 24 böcker, dvs ett snitt på två i månaden. Jaja. Jag får väl tänka att jag inte läste mer än såhär för att jag var upptagen med att göra annat roligt istället. Och i förrgår läste jag ju som sagt nästan 600 sidor i en sittning, så jag har det fortfarande i mig om jag vill.

Med allt detta sagt, här kommer en liten sammanfattning av mitt bokår 2016 (i alla fall fram till 6 december).

Bästa boken jag läste i år:
Antagligen Room av Emma Donoghue, det var i alla fall den som stannade kvar i medvetandet längst. Jag läste dock inte en enda bok i år som jag gav en femma i betyg.

Svårast att lägga ifrån sig:
Kaninjägaren av Lars Kepler. Jag hyser en hatkärlek till Kepler. Dels är böckerna fulla av ganska trötta, könsstereotypa klichéer, och dels är de helt omöjliga att lägga ifrån sig.

Sämsta boken jag läste i år:
The Good Girl av Mary Kubica. Var typ arg på hur dålig den var under hela läsningen, men eftersom det utlovades en “twist” på slutet var jag tvungen att läsa ut den. (Det var inte värt det.)

Sorgligaste boken jag läste i år:
All the Bright Places av Jennifer Niven. Varför jag envisas med att läsa såna här supersorgliga YA-romaner som gör att jag gråter mig till sömns (se även: The Fault in Our Stars) kommer jag väl aldrig få veta.

Roligaste boken jag läste i år:
Jag kan inte minnas att jag läste något roligt i år? Det blev mest bara ond, bråd död.

Längsta boken jag läste i år:
Kepler, igen. 571 sidor.

Antal kvinnliga författare:
14

Antal manliga författare:
6

Antal böcker på svenska:
6

Antal böcker på engelska:
13

Antal böcker i översättning:
Bara en, The Dinner av Herman Koch, översatt till engelska från nederländska. Alla andra böcker jag läste i år var skrivna på antingen svenska eller engelska. Alltså, jag fattar att jag verkligen borde läsa böcker skrivna av icke-engelskspråkiga författare, men jag har så himla svårt för att läsa böcker i översättning. Oavsett hur bra översättningen är tycker jag att det känns så uppenbart att man inte läser på originalspråket, det blir styltigt och man går miste om nyanser. Så, jag vet inte, jag får väl ta och lära mig flera språk istället.

Litteraturbloggen

Det sämsta bokåret någonsin

2015books

Jag kom mig äntligen för att logga in på Goodreads och lägga till alla böcker jag läste under 2015. Det blev en ynklig lista på 16 böcker totalt, vilket nog är mitt sämsta bokår någonsin. Dessutom var det ganska många av dem som jag inte tyckte var speciellt bra, vilket nog är anledningen till att jag inte läste mer än såhär; de sämre böckerna tog helt enkelt för lång tid att ta sig igenom. Här kommer undantagen (de böcker jag gav 4 eller 5 i betyg):

  • Jonas Hassen Khemiri – Allt jag inte minns    
  • Karolina Ramqvist – Den vita staden    
  • Junot Díaz – This Is How You Lose Her    
  • B.J. Novak – One More Thing: Stories and Other Stories    
  • Tom Rachman – The Imperfectionists
  • Miranda July – The First Bad Man
  • Rainbow Rowell – Eleanor & Park    

Jag kan tyvärr inte säga så mycket om de här böckerna eftersom jag aldrig kommer ihåg handlingen i något jag läst (detta gäller även filmer och tv-serier, för övrigt), oavsett hur mycket jag gillade boken och hur många gånger jag läst om den. Så ni får helt enkelt bara tro mig när jag säger att böckerna ovan är läsvärda.

Litteraturbloggen

Bilingual and ready to mingle

Har i några år funderat på att joina NaNoWriMo, National Novel Writing Month, för att få tummen ur och faktiskt skriva något ordentligt. Men jag har ett problem som sätter käppar i hjulet – förutom då att jag inte har några idéer eller tid att skriva, ehrm – och det är att jag inte kan bestämma mig för vilket språk jag ska skriva på.

Svenska är mitt modersmål, jag har pratat svenska betydligt längre än engelska, och jag kan fler ord på svenska. Men jag pratar och skriver på engelska varje dag, på jobbet, hemma, med vänner. Jag tänker på engelska, och känner ganska ofta att jag har lättare att uttrycka mig på engelska, i alla fall i tal. Men jag skriver nog bättre på svenska.

Problemet med att ha två språk ständigt närvarande, i alla fall för mig, är att jag inte känner att jag är speciellt bra på något av dem. Min svenska har definitivt blivit sämre sen jag flyttade till USA, och min engelska bättre. Med resultatet att jag har två språk jag behärskar hyfsat bra, men inget som känns helt klockrent att välja framför det andra.

Det är lite av samma anledning som jag aldrig har lyckats börja använda Twitter ordentligt. Kan inte bestämma mig för vilket språk jag ska skriva på.

Litteraturbloggen, Vardagsanekdoter

Allt är Lars Keplers fel

Jag hade en sån där morgon där allt bara gick åt helvete, så pass att jag på väg ut genom dörren för fjärde gången imorse insåg att det nog skulle vara säkrare att inte gå till jobbet alls. When it rains it pours och allt det där. Så jag jobbar hemifrån idag. Det är kanske årets hittills varmaste dag och vi har ingen AC, men det går väl hand i hand med temat för dagen.

Och allt är Lars Keplers fel.

stalkerJag läser nästan aldrig deckare, men jag har läst alla Keplerböcker hittills. Från början läste jag dem mest för att Alexandra Coelho Ahndoril, som är ena halvan av författarduon bakom pseudonymen, var en av mina handledare när jag skrev C-uppsats i litteraturvetenskap på Stockholms universitet för en massa år sen. Och sen var jag fast. De går ju inte att lägga ifrån sig?

Min pappa och hans fru var här och hälsade på förra veckan, och de hade med sig en hög svenska böcker som jag hade efterfrågat, bland annat Stalker. Jag började läsa den onsdag kväll, och läste ut den kvällen efter, det vill säga igår. Det är över 600 sidor på två kvällar, så det kanske säger sig självt att jag fick offra en del sömn. Och jag fungerar inte speciellt bra utan sömn. Vet inte hur ni med småbarn grejar livet.

Men i alla fall. Boktips. Läs Kepler om du gillar välskrivna deckare med obehagliga plotlines och non-stop sidvändaraction, samt om du inte tycker att det här med nattsömn är så himla viktigt.

Litteraturbloggen, Vardagsfilosoferande

#GIRLBOSS

girlboss

Jag läste #GIRLBOSS, skriven av Nasty Gals grundare Sophia Amoruso, och blev så inspirerad att jag ett par dagar senare gick in till vår CEO och presenterade en idé som jag har funderat på ett tag. Och fick positiv respons, så nu verkar det mest vara detaljer och budget som ska funderas ut. Är lite chockad över att det var så enkelt.

Jag är i regel väldigt skeptisk till självhjälpsböcker, men denna funkar för att den är skriven av någon jag faktiskt kan identifiera mig med. Jag och Sophia Amoruso är ungefär lika gamla, har typ exakt samma frisyr, och är båda gamla punkare. Mellan lika delar girlpower-klyschor och handfasta råd droppar hon bandreferenser och citerar obskyra band. Så om hon kunde bli miljonär innan 30 så kan väl jag? Eller nej, det kan jag nog med all sannolikhet inte, men ändå. Det är en motiverande tanke!