Category

Motorcyklar

edr18
Äventyr, Motorcyklar

El Diablo Run 2017

Jag tror att jag nämnde att vi var i Mexiko förra helgen? Det var vi i alla fall, på en stort fyradagars motorcykelevent som heter El Diablo Run. Det hålls bara vartannat år eftersom folk festar så hårt här att det tar två år att återhämta sig. Eller något sånt? Så här såg det ut i alla fall (och så här såg det ut för två år sen).

edr1

På torsdagen, dagen innan vi skulle åka, hade vår kompis Greg en BBQ för alla som skulle köra tillsammans från San Diego. Mitt i alltihop upptäckte jag att min hoj läckte olja genom luftrenaren (det visade sig att en massa vatten hade läckt in helgen innan, när jag körde två timmar i ösregn på väg hem från Arizona) så jag var tvungen att sätta mig på Gregs garageuppfart och göra ett sistaminuten-oljebyte fast klockan var mitt i natten. Medan 8 snubbar stod bredvid och drack öl och instagrammade. Tack för hjälpen hörrni!

(Detta är för övrigt mitt bästa trick när man byter olja på en Harley: att lägga en vikt ölkartong under oljefiltret så man inte får olja över hela framsidan av hojen när man byter ut filtret.)

edr2

Tidigt nästa morgon mötte vi upp med hela gänget igen. Jag fick den stora äran (?) att leda hela den här gruppen på omkring 20 personer i princip hela vägen ner till Mexiko, mest för att ingen annan ville leda.

edr6

Efter att ha korsat gränsen befann vi oss i Mexicali och stannade vid första bästa restaurang för att äta lunch. Det visade sig dock att de inte hade något vegetariskt, och vi hade tre vegetarianer och två veganer i gruppen, så vi fem fick helt enkelt äta varsin tallrik med skivad avokado. Och tortillachips. SÅ näringsrikt och mättande, mmmm!

edr7

Det tog jättejättelång tid (typ 10 timmar) att ta oss de 40 milen från San Diego till San Felipe, dels för att vi hade en så stor grupp, och dels för att flera personer i sällskapet hade choppers med fyraliters bensintankar, så vi var tvungna att stanna och tanka hela jäkla tiden. (Om jag låter gnällig är det för att jag bara hade ätit några avokadoskivor till lunch.)

edr8

Men fint var det! Älskar vägen ner till San Felipe, bara öken och berg och tomhet så långt ögat når.

edr9

Till slut var vi i alla fall framme i San Felipe. Vi hade hyrt ett hus på stranden, men åkte först förbi Kiki’s där de flesta andra campade för att säga hej till folk lite snabbt innan vi tog oss in till stan för att äta middag.

edr10

Här bodde vi! Paul och jag var det enda paret i huset, så vi fick the master bedroom med havsutsikt och eget lyxigt badrum. Det fanns dock inga gardiner, så det blev väldigt ljust här när solen gick upp precis utanför. Men det kan man ju egentligen inte klaga på.

edr11

Nästa morgon vaknade vi till den här utsikten ♥

edr12

Vi tog hojarna in till stan för att äta frukost. San Felipe är så himla fint, en liten sömnig semesterort på östkusten av Baja California, den mexikanska delstaten som ligger precis söder om Kalifornien.

edr13

En inte helt ovanlig syn på El Diablo Run: folk som kör runt på gamla choppers utan hjälm men med simringar runt midjan.

edr5

Det var SÅ. HIMLA. VARMT. så efter frukosten tog vi oss tillbaka till vårt hus (det vita i bakgrunden) för att svalka oss i havet. Geniet Greg hade med sig en flytande uppblåsbar kylväska, så vi hade en massa kall öl också.

edr4

Försökte ta ett gruppfoto men min GoPro var visst lite blöt.

edr15

Sen blev vi hungriga och gick över till Kiki’s för att äta och kolla på hojar.

edr17

Semester, värme, Mexiko, motorcyklar. Mitt happy place!

edr19

Nästa morgon var det dags att åka hem igen. De flesta stannade en dag till, så det var bara Paul, Adam och jag på hemvägen. Det gick BETYDLIGT snabbare än på vägen ner.

edr18

Vi fick dock stanna och tanka ganska många gånger eftersom killarna hade pyttesmå tankar. Men det kan det väl ändå vara värt när det är så här fint ute. Bra helg! Hade dock gärna stannat i San Felipe i minst en vecka till.

DSC_0149
Äventyr, Motorcyklar, Resor

Det heter liksom Grand Canyon av en anledning

Vi gjorde det! Vi tog oss ända till Grand Canyon och hem igen, 200 mil på hoj på knappt tre dagar. Så här såg det ut:

DSC_0075

I fredags tog både Katie och jag en halvdag på jobbet, och vid 13-tiden satte vi oss på hojarna och styrde kosan mot Phoenix, Arizona, ca 6 timmar från San Diego. Vi var nästan framme när solen började gå ner, så vi stannade och tog lite foton i det perfekta ljuset med den perfekta saguaro-kaktusen i bakgrunden.

DSC_0092

Det var 40 grader ute större delen av vägen, vilket är så varmt att det är svårt att beskriva. Sitter man på en hoj iklädd full skyddsmundering är det lite som att sitta i en bastu i skinnkläder. Men fint var det i alla fall!

DSC_0105

I Arizona är det lagligt att köra hoj utan hjälm på sig, något vi aldrig skulle få för oss att göra. Om man inte befinner sig på en helt tom väg i mitten av ingenstans och kör jättelångsamt bara för att ta några bilder, det vill säga.

G0131309

Sen körde vi in mot Phoenix medan solen gick ner bredvid oss och temperaturen gick ner från 40 grader till “bara” 35.

20170505_212551

Framme på hotellet bytte vi om till shorts och promenerade till närmsta bar, som råkade ligga i ett superfancy shoppingcenter. Vi hade inte ens duschat efter att ha kört hoj i ökenhetta i 6 timmar och passade verkligen INTE in bland alla extremt hippa människor på det här stället, men hur mycket brydde vi oss om det? Inte alls.

Nästa morgon satte vi av upp i bergen. Det var perfekt väder ute och kaktusar överallt.

20170506_104904

Det var fortfarande så tidigt att när vi var hungriga efter lunch hade inga restauranger öppnat ännu. Så vi fick nöja oss med en extremt underväldigande lunch på en hotellrestaurang. Jag åt till exempel världens tråkigaste avokadotoast plus en tallrik med potatis *insert gråtskrattemoji*.

20170506_120534

Att köra genom Arizona är ett jäkla äventyr i sig. Landskapet skiftar hela tiden och varje ny vy är mer spektakulär än den förra. Här var vi nästan framme vid Grand Canyon och det var så SJUKT blåsigt. Men så vackert att man kunde gråta.

DSC_0149

Ja och sen var vi då framme. Grand Canyon. Det är svårt att sätta ord på detta. Det är så stort och mäktigt att det inte riktigt går att ta in. Man måste liksom fokusera på en liten del i taget för att det blir för överväldigande annars, hjärnan kan inte registrera all den här storslagenheten på en gång.

DSC_0161

Vi körde in i nationalparken genom den östra entrén (istället för den mer populära/turistiga södra) och då är detta den första utsiktsplatsen. Desert View Tower. Men vad babblar jag för? Här kommer en bildkavalkad:

DSC_0210

DSC_0207

DSC_0160

DSC_0191

Den här sista bilden tillägnar jag min mamma eftersom jag vet hur mycket hon älskar när jag sitter längst ute på smala klippavsatser med branta stup nedanför.

20170506_132859

Katie hade sin bästa rump-tischa på sig dagen till ära.

20170506_135741

Den här dagen råkade det dessutom vara International Female Ride Day, vilket vi alltså firade med att göra den kanske mest episka motorcykelresan någonsin. Är för övrigt så glad att jag har hittat Katie, vi kör hoj så himla bra tillsammans. Plus att vi har synkat våra hjälmbluetooths till varandra så vi kan prata medan vi kör.

DSC_0193

Hej då Grand Canyon!

20170506_191549

Vi stannade och åt i Flagstaff och sen körde vi vidare söderut längs 89A, som är nummer 2 på den här listan över USA:s mest sceniska roadtrips. När man kommer in i Sedona är det lätt att förstå varför (även om inga bilder gör det rättvisa).

20170507_082808

Sen var det plötsligt söndag morgon. Vi vaknade i Cottonwood där det var ca 10 grader ute, och det skulle bli ännu kallare på vägen, så vi tog på oss alla varma kläder vi hade med oss och körde upp i bergen. Vi stannade lite snabbt i Jerome, en gammal gruvstad som ligger i en brant bergssluttning. Ser nästan sydeuropeiskt ut.

G0361418

Efter att ha kört flera timmar genom olika bergsstäder och på slingriga vägar med hårnålskurvor i typ 5-gradig värme tills vi tappade känseln i fingrarna, och sen ha korsat gränsen till Kalifornien igen (där det var betydligt varmare), befann vi oss plötsligt i Glamis, på en av mina absoluta favoritvägar.

20170507_144154

Att vara omgiven av de här sanddynerna är som att befinna sig i ett månlandskap.

20170507_155430

Sen stannade vi en sista gång, i El Centro. Det skulle nämligen regna resten av vägen hem så vi var tvungna att dra på oss regnställ.

20170507_154235

I brist på vattentäta stövlar får man improvisera!

20170507_155419

Sen körde vi de sista 20 milen i ösregn, kyla och vind. Det var ganska miserabelt. Men på något sätt ändå ett passande avslut på det här äventyret. När jag kom hem var jag så fysiskt utmattad att jag på riktigt började gråta när Paul frågade vad jag ville ha till middag eftersom jag inte kunde ta så stora beslut. Men betyget på den här helgen blir ändå helt klart 10 kaktusar av 10 möjliga

hk1
Helgen som gick, Motorcyklar

Hippy Killer Hoedown 2017

hk1

Igår var det lördag och det här glada gänget tog hojarna norrut för att gå på Hippy Killer Hoedown, en årlig bil- och hojfestival i Perris (uttalas likadant som Paris, men är ungefär raka motsatsen).

hk2

Katies pappa Dale hade precis köpt en sprillans ny Road King, så han hängde också på.

hk3

Vi promenerade runt och tittade på hojar och shoppade lite.

hk4

Fina bilar fanns det också. Jag gillade det gröna temat här.

hk5

Katie och Edy och jag tog en selfie…

hk6

Och så här blev den!

hk7

Dagens bästa grej: vi blev kompisar med Chopper, en liten taxvalp som var så himla kelig och glad.

hk8

Den här guldiga sportstern är en av mina favorithojar. Hoppas att min ironhead kan bli lika fin som denna en dag.

hk9

Det var ASVARMT ute, typ 35 grader och vindstilla. Så vi drack flera liter vatten och hittade lite skugga att svalka oss i. Och jag vet inte varför min selfiekamera gjorde mig helt suddig?

hk10

Vi kollade på lite flattrackracing också och fascinerades över hur de här personerna kunde ha så mycket kläder på sig i den här hettan.

hk11

En sista bild innan vi åkte hemåt igen.

IMG_3493-Edit
Äventyr, Motorcyklar

Grand Canyon 2: Revanschen

IMG_3493-Edit

För knappt ett år sen åkte jag och min kompis Genevieve på ett fyradagars motorcykeläventyr till Arizona för att få se Grand Canyon. Men vi kom inte längre än till Flagstaff, som ligger lite drygt 10 mil söder om Grand Canyon, eftersom det började snöa på vägen dit och sen inte slutade förrän nästa morgon, och då var det fortfarande snö på marken och alldeles på tok för kallt för att åka längre upp i bergen.

Jag var inte så glad över detta eftersom jag var helt inställd på att checka av GC från min bucket list innan jag fyllde 30. Men så blev det alltså inte.

Men skam den som ger sig. I slutet av den här månaden har jag och min kompis Katie bokat in en ny tur till Grand Canyon, så håll tummarna för att vädret samarbetar den här gången! Det blir en betydligt kortare resa – vi åker från San Diego fredag eftermiddag och kommer hem igen söndag, vilket innebär att vi kommer köra omkring 180 mil på motorcykel på bara lite mer än två dagar. Det är ganska mycket. Men så länge det inte snöar kan jag faktiskt inte tänka mig något jag hellre skulle vilja göra här i livet.

sunsetride
Bra saker, Motorcyklar

Den perfekta solnedgången

Den där plåtningen jag skrev om i förra inlägget? Det tar nog ett par dagar till innan jag får alla bilderna från den, men fotografen var snäll nog att skicka över ett par redan igår. Här kommer min favorit, som lyckas fånga ungefär allt jag lever för i en bild:

sunsetride

Foto taget av Jesse Bowen på Sunrise Highway i San Diego. Alltså, det är kanske knäppt att tillbringa en halv dag såhär med att ta foton som inte kommer användas till något speciellt egentligen? Jag vet inte, jag gillar att ha fina bilder att lägga upp på Instagram och bloggen, det känns ändå som en tillräcklig anledning för mig.

DSC_0232
Äventyr, Motorcyklar

Motorcyklar, övergivna tåg och gränspoliser

DSC_0121

I måndags var jag ledig eftersom det var en röd dag, och det var Katie, Ace och Edith också. Och det var soligt och varmt ute för första gången på länge, så vi gjorde det bästa av situationen och tog hojarna till de övergivna tågen i Jacumba som jag har skrivit om tidigare.

DSC_0125

Det är så tyst och fint här ute, och en perfekt dagsutflykt. Och nu kom jag på att jag ju hade lovat att skriva något om den där vita pyramiden i bakgrunden. Den tillhör någon sorts kult som kallar sig The Institute of Perception. De håller till precis bakom tågen till höger i den här bilden och ser ut som ett gäng hipsters. Här kan man läsa mer om vad de håller på med. En av dem kom ut och sa åt oss att vi inte fick klättra på en av tågvagnarna eftersom den tillhörde institutet. De andra tågen var dock fair game, tydligen.

DSC_0138

De här riktigt gamla trävagnarna, till exempel. De håller verkligen på att falla isär, och det är nog inte helt säkert att hålla på klättra här. Men ja. Det har ju inte stoppat oss tidigare.

DSC_0183

Vi försökte ta oss in i de här vagnarna men de var låsta, så vi nöjde oss med att klättra upp på dem istället.

DSC_0163

Förstår inte hur folk i filmer alltid jagar varandra ovanpå tåg som kör i full hastighet, det är vingligt nog att klättra på tåg som står helt stilla.

DSC_0198

Jag hade min riktiga kamera med mig för en gångs skull, så vi körde ett litet impromptu photoshoot. Här med Edith och Katie.

DSC_0207

Ace fick vara med också.

DSC_0232

Och så jag och Eve of Destruction.

DSC_0237

Efter någon timme vid tågen åt vi en sen lunch på den enda restaurangen i Jacumba och sen påbörjade vi färden hemåt igen. Vi tog en slingrig bergsväg som går parallellt med gränsen, så nära Mexiko att det är en bra idé att ha mobilen i flygplansläge när man kör här för att inte åka på roamingkostnader. Jag har åkt den här vägen många, många gånger men aldrig sett så många Border Patrol-bilar som den här dagen. De var verkligen överallt. Det märks att gränspolisen har höjd beredskap i och med presidentens order om att deportera alla som är här olagligt. Så himla sorgligt att se, och ärligt talat lite läskigt också som icke-medborgare.

DSC_0242

Vi körde över 20 mil den här dagen. På vägen hem stannade vi vid Otay Lake och tog några foton i det perfekta ljuset precis innan solnedgången.

DSC_0263

Sen kom jag hem till detta. Kattrumpor ♥

20161021_124641
Äventyr, Motorcyklar

En massa bilder från Babes Ride Out 4

Det åskar och blixtrar ute och jag sitter här och läser en bok (eller ja, tog en paus för att skriva detta) och lyssnar på Lars Demian. Det är något med alkoholromantiska folkvisor på svenska som känns lämpligt för regniga dagar. Men det här skulle egentligen bli ett inlägg om Babes Ride Out, den motorcykelfestival för tjejer som jag tillbringade de senaste 4 dagarna på. Så här kommer ett megalångt inlägg med bilder från helgen.

20161020_101914

På torsdag morgon möttes vi upp hemma hos Tasha för att köra ut till Joshua Tree tillsammans. Vår lilla grupp på 6 pers hade råkat växa till 15, men the more the merrier!

Det var perfekt motorcykelväder ute, strålande solsken och oktober-ökenhetta.

20161020_160512

Väl framme på campingplatsen satte vi upp våra tält och stolar och öppnade varsin välförtjänt öl.

20161020_173930

Och bytte om till shorts eftersom det var ca 30 grader ute.

20161020_181807

Stacey och jag hade inte tröttnat på varandra ännu trots att vi var i Costa Rica tillsammans hela förra veckan (bilder därifrån kommer snart, lovar!).

Sen gick solen ner och vi tände en lägereld och gick och la oss hyfsat tidigt för att ha ork för nästa dag.

20161021_120908

Nästa morgon stod frukost först på schemat!

g0269520

Sen satte vi oss på hojarna igen och körde ett varv genom Joshua Tree National Park, som är ett av mina favoritställen i hela världen. Jag blir liksom helt lugn och lycklig inombords av att vara här.

20161021_124641

Vi stannade såklart och fotade lite här och var. På det här stället var det en dam som kom fram och erbjöd sig att ta en gruppbild på oss eftersom hon tyckte att vi såg ut att ha så kul, och hon sa att det vore synd och skam om ingen dokumenterade det. Fint ju!

20161021_132829

Sen besteg vi ett berg!

20161021_135310

Stacey, jag, Tasha, Stayc, Rachil, Katie och Aubrey. Älskar de här tjejerna SÅ mycket. Vi hade för övrigt 3 Staceys (med olika stavningar) i vår grupp den här helgen. Det var lite förvirrande, mest för alla Staceys.

20161021_174400

Tillbaka på festivalområdet igen sprang vi in i massa folk vi kände, till exempel Tyra.

20161021_190823

När det blev mörkt var det dags för BROdeo (BRO = Babes Ride Out). Rachil släppte ut sitt sjukt långa hår och tog hem någon sorts pris.

20161021_214012

Och ännu senare spelade Iron Maidens, ett Iron Maiden-coverband med bara tjejer. Så himla bra, och jag är inte ens ett Maiden-fan.

20161022_070952

Dag 3 vaknade jag till den här utsikten från mitt lilla tält. Ökensoluppgångar är nästan lika fint som ökensolnedgångar.

20161022_091217

Innan vi kunde åka någonstans var det hårflätning som gällde för Stayc och Stacey.

20161022_115109

Sen tog vi en snabb sväng till Pioneertown för att äta lunch. En man som presenterade sig som professionell fotograf tog det här fotot på oss och lyckades få med sin tumme i bilden också, haha!

Eftersom det var sjukt varmt ute åkte vi till ett hotell vi hittade förra året där man kan betala för att använda poolen. Bästa idén på hela helgen!

DCIM100GOPROG0409612.

Undervattensselfies är min nya favoritgrej!

cannonball

Hepp!

20161022_194852

Senare på kvällen var det dags för raffle. Jag fick vara med på scenen eftersom jag är med i Moto FAM, den välgörenhetsorganisation som pengarna för sålda lotter gick till. Spännande ändå att stå framför 2000 pers, så jag passade på att ta ett foto med mobilen.

20161022_205052

Dagens middag bestod av Pineapple fried rice serverat i en ananas, samt en burk Babe-rosé. Plus röda ögon från poolen men eh, jag orkade inte redigera de här bilderna. Sorry!

20161023_074645

Dag 4 var det dags att åka hem igen. Men först ett klassiskt tältfoto med min hoj i bakgrunden.

20161023_103337

Rachil hade kört sin pickis från Indiana med hojen bakpå, så vi hjälpte till att lasta upp den igen. Eller ja, de andra hjälpte till medan jag fotade.

DCIM100GOPROG0539690.

Och så var det dags att köra hemåt igen. Det regnade lite på vägen, men det var rätt skönt eftersom vi var helt täckta i ökendamm. Och det var den helgen! Så perfekt. Nu ser jag dock fram emot att få tillbringa lite kvalitetstid med min kille eftersom vi knappt har sett varandra på två veckor.

rumble
Motorcyklar, Vardagsanekdoter

Min lördag i bilder: Rumble in Ramona

Jag borde väl egentligen säga något om gårdagens “debatt” mellan Hillary Clinton och Donald Trump, eller om den senaste rundan av Trump-skandaler (aka pussygate), men jag orkar verkligen inte. Om ni såg spektaklet till debatt igår förstår ni kanske varför. Så vi kör en “Min lördag i bilder” istället.

20161008_100907

Lördag morgon mötte jag och Paul upp våra kompisar Colin och Adam för en liten motorcykeltur. De skulle på Rumble in Ramona, som är ett årligt skateboardevent i Ramona, en liten by uppe i bergen ca 6 mil nordost om San Diego. Rumble in Ramona äger rum hemma hos en kille som bor på en stor gård med en gigantisk skateboardramp mitt i alltihop, och det är tydligen väldigt exklusivt och invite only. Colin stod på listan +2, så det var egentligen bara grabbarna som skulle gå. Jag hängde mest med för att få komma ut och köra hoj en liten stund.

20161008_124057

Men sen blev vi insläppta på tomten eftersom vi kom på motorcykel (nyare bilar fick parkera på andra sidan gatan, här inne var det bara hojar och hodrods som gällde) och väl inne var det ingen som kollade gästlista eller biljetter. Så jag stannade med grabbarna, det kändes som en bättre idé än att åka hem.

20161008_132409

Resten av dagen hängde vi i skuggan eftersom det var över 30 grader varmt ute och kollade på alla som skejtade.

20161008_132444

Den enda tjejen i rampen körde rullskridskor istället för skateboard och var grym! Men hon hade inga byxor på sig så jag var hela tiden lite orolig för att hon skulle ramla?

20161008_142029

Sen blev vi hungriga. Jag åt en spännande lunch bestående av en vegoburgare utan något på :(

rumble

Vi var där tidigt, och sen fylldes det på med mer och mer människor under dagen. Till slut var det helt packat med folk. Så här såg Paul och jag ut.

20161008_144805

Det var ett gäng punkband som spelade också.

gopro

Och när solen började gå ner åkte vi hemåt igen. Kul dag!

saturday10
Motorcyklar, Vardagsanekdoter

Min lördag i 11 bilder

Fick en kommentar från Heidi:
Kan du inte ibland köra “min helg i bilder” som Michaela Forni kör med. Det är så otroligt intressant att följa din vardag (eller helg or both haha) in da USA! Kram:)!

Nu har jag visserligen aldrig läst Michaela Fornis blogg, men jag blir så glad när ni önskar inlägg så här kommer min lördag i bilder! (Klockan är 9 på söndag morgon när jag skriver detta, så har liksom inte avklarat hela helgen ännu.)

saturday10

Lördagen började tidigt, med att jag och min kompis Edith möttes upp klockan 8:30 för en liten frukosttur. Edith är nybörjare på det här med att köra hoj, så jag tog med henne på en fin och långsam och inte så tekniskt krävande tur till Cabrillo National Monument.

saturday6

Cabrillo ligger längst ute på en udde i Point Loma i närheten av downtown, och åt alla håll ser utsikten ut så här. Det var dessutom alldeles strålande väder ute. Jag som var inställd på att det skulle vara höst och inte 40 grader varmt hade alldeles för mycket kläder på mig.

saturday7

Här ute finns även ett gammalt fyrtorn som man kan klättra upp i. Sånt himla fint sätt att börja helgen på.

saturday9

Väl hemma igen hängde jag och Paul i garaget en stund med vår kompis Jess. Paul visade upp sina fina tånaglar som jag hade målat i olika färger några dagar tidigare *hjärtögonemoji*.

saturday11

Sen åkte vi till San Diego Harley-Davidson på en fundraiser för en tjej som var med i en allvarlig motorcykelolycka för ett tag sen. Där var det bland annat en stuntshow, dvs en massa snubbiga snubbar som gjorde burnouts och wheelies på en parkeringsplats. De hade även en utlottning av lite blandade grejer, och Paul vann detta fina åt mig! En jacka, tröja och mössa från Babes Ride Out.

saturday8

Efter detta var vi sugna på att köra motorcykel. Det var jättejättevarmt ute så vi tog motorvägen ut till ett bryggeri i Alpine öster om San Diego, där vår kompis Colin satt och väntade på oss. Jess tog det här snygga kortet på oss i Pauls och Colins hjälmar.

saturday1

På väg tillbaka till San Diego tog vi de betydligt trevligare bakvägarna. Det här är för övrigt kanske det bästa jag vet, att köra motorcykel med en liten grupp människor jag gillar, på fina vägar i perfekt väder. ÅH!

saturday5

Sen fick Colin slut på bensin mitt på motorvägen, så vi fick köra av och parkera vid sidan av vägen för att hitta närmsta bensinmack. Han har inte kört den här hojen mer än ett par gånger så han har inte riktigt listat ut hur ofta han behöver tanka ännu. Paul gjorde en stor grej av att han aldrig får bensinstopp…

saturday4

…och sen fick han OCKSÅ bensinstopp! HAHAHA. Dog lite åt hur roligt detta var.

saturday3

Dagen avslutades för min del med en tidig middag på Soda & Swine eftersom jag fick en craving efter deras broccolini. Sen gick jag hem och la mig klockan 21 medan Paul gick ut med sina vänner och kom hem klockan 3 på morgonen. Man skulle lätt kunna tro att det är jag som snart är 40 och han som fortfarande är 20 something, och inte tvärtom.

20160904_111203
Äventyr, Motorcyklar

Motorcyklar och övergivna tåg

20160904_111203

Igår morse mötte jag upp 6 kompisar för att åka på en liten dagsutflykt. Vi hade hört talas om en övergiven järnväg i Jacumba, en liten håla drygt 11 mil öster om San Diego, som vi såklart ville utforska.

20160904_104637

Väl framme upptäckte vi ett helt gäng gamla tågvagnar från olika epoker och i olika skick. De här gamla trävagnarna var till exempel ganska fallfärdiga.

20160904_105047

Vi klättrade ändå in för att utforska.

train1

Bandfoto 1

14199739_10207339791834605_8761085239179354155_n

Bandfoto 2

14237601_10207339789274541_127917388471178477_n

Jimmy och Stayc lajvade gamla järnvägsarbetare.

20160904_111654

14222278_10207339795634700_6483519873281330699_n

De här lite nyare vagnarna kunde man klättra upp på.

20160904_112901

20160904_112711

Fin utsikt åt alla håll.

20160904_141341

Efter att ha ätit en ganska kass lunch på den enda restaurangen i Jacumba var vi sugna på fler tåg, så vi satte oss på hojarna igen och körde en halvtimma västerut till tågmuséet i Campo. Och sen tog vi den långa vägen hem på de slingriga bergsvägarna längs den mexikanska gränsen. Kanske världens bästa söndag.