Category

Motorcyklar

hk1
Helgen som gick, Motorcyklar

Hippy Killer Hoedown 2017

hk1

Igår var det lördag och det här glada gänget tog hojarna norrut för att gå på Hippy Killer Hoedown, en årlig bil- och hojfestival i Perris (uttalas likadant som Paris, men är ungefär raka motsatsen).

hk2

Katies pappa Dale hade precis köpt en sprillans ny Road King, så han hängde också på.

hk3

Vi promenerade runt och tittade på hojar och shoppade lite.

hk4

Fina bilar fanns det också. Jag gillade det gröna temat här.

hk5

Katie och Edy och jag tog en selfie…

hk6

Och så här blev den!

hk7

Dagens bästa grej: vi blev kompisar med Chopper, en liten taxvalp som var så himla kelig och glad.

hk8

Den här guldiga sportstern är en av mina favorithojar. Hoppas att min ironhead kan bli lika fin som denna en dag.

hk9

Det var ASVARMT ute, typ 35 grader och vindstilla. Så vi drack flera liter vatten och hittade lite skugga att svalka oss i. Och jag vet inte varför min selfiekamera gjorde mig helt suddig?

hk10

Vi kollade på lite flattrackracing också och fascinerades över hur de här personerna kunde ha så mycket kläder på sig i den här hettan.

hk11

En sista bild innan vi åkte hemåt igen.

IMG_3493-Edit
Äventyr, Motorcyklar

Grand Canyon 2: Revanschen

IMG_3493-Edit

För knappt ett år sen åkte jag och min kompis Genevieve på ett fyradagars motorcykeläventyr till Arizona för att få se Grand Canyon. Men vi kom inte längre än till Flagstaff, som ligger lite drygt 10 mil söder om Grand Canyon, eftersom det började snöa på vägen dit och sen inte slutade förrän nästa morgon, och då var det fortfarande snö på marken och alldeles på tok för kallt för att åka längre upp i bergen.

Jag var inte så glad över detta eftersom jag var helt inställd på att checka av GC från min bucket list innan jag fyllde 30. Men så blev det alltså inte.

Men skam den som ger sig. I slutet av den här månaden har jag och min kompis Katie bokat in en ny tur till Grand Canyon, så håll tummarna för att vädret samarbetar den här gången! Det blir en betydligt kortare resa – vi åker från San Diego fredag eftermiddag och kommer hem igen söndag, vilket innebär att vi kommer köra omkring 180 mil på motorcykel på bara lite mer än två dagar. Det är ganska mycket. Men så länge det inte snöar kan jag faktiskt inte tänka mig något jag hellre skulle vilja göra här i livet.

sunsetride
Bra saker, Motorcyklar

Den perfekta solnedgången

Den där plåtningen jag skrev om i förra inlägget? Det tar nog ett par dagar till innan jag får alla bilderna från den, men fotografen var snäll nog att skicka över ett par redan igår. Här kommer min favorit, som lyckas fånga ungefär allt jag lever för i en bild:

sunsetride

Foto taget av Jesse Bowen på Sunrise Highway i San Diego. Alltså, det är kanske knäppt att tillbringa en halv dag såhär med att ta foton som inte kommer användas till något speciellt egentligen? Jag vet inte, jag gillar att ha fina bilder att lägga upp på Instagram och bloggen, det känns ändå som en tillräcklig anledning för mig.

DSC_0232
Äventyr, Motorcyklar

Motorcyklar, övergivna tåg och gränspoliser

DSC_0121

I måndags var jag ledig eftersom det var en röd dag, och det var Katie, Ace och Edith också. Och det var soligt och varmt ute för första gången på länge, så vi gjorde det bästa av situationen och tog hojarna till de övergivna tågen i Jacumba som jag har skrivit om tidigare.

DSC_0125

Det är så tyst och fint här ute, och en perfekt dagsutflykt. Och nu kom jag på att jag ju hade lovat att skriva något om den där vita pyramiden i bakgrunden. Den tillhör någon sorts kult som kallar sig The Institute of Perception. De håller till precis bakom tågen till höger i den här bilden och ser ut som ett gäng hipsters. Här kan man läsa mer om vad de håller på med. En av dem kom ut och sa åt oss att vi inte fick klättra på en av tågvagnarna eftersom den tillhörde institutet. De andra tågen var dock fair game, tydligen.

DSC_0138

De här riktigt gamla trävagnarna, till exempel. De håller verkligen på att falla isär, och det är nog inte helt säkert att hålla på klättra här. Men ja. Det har ju inte stoppat oss tidigare.

DSC_0183

Vi försökte ta oss in i de här vagnarna men de var låsta, så vi nöjde oss med att klättra upp på dem istället.

DSC_0163

Förstår inte hur folk i filmer alltid jagar varandra ovanpå tåg som kör i full hastighet, det är vingligt nog att klättra på tåg som står helt stilla.

DSC_0198

Jag hade min riktiga kamera med mig för en gångs skull, så vi körde ett litet impromptu photoshoot. Här med Edith och Katie.

DSC_0207

Ace fick vara med också.

DSC_0232

Och så jag och Eve of Destruction.

DSC_0237

Efter någon timme vid tågen åt vi en sen lunch på den enda restaurangen i Jacumba och sen påbörjade vi färden hemåt igen. Vi tog en slingrig bergsväg som går parallellt med gränsen, så nära Mexiko att det är en bra idé att ha mobilen i flygplansläge när man kör här för att inte åka på roamingkostnader. Jag har åkt den här vägen många, många gånger men aldrig sett så många Border Patrol-bilar som den här dagen. De var verkligen överallt. Det märks att gränspolisen har höjd beredskap i och med presidentens order om att deportera alla som är här olagligt. Så himla sorgligt att se, och ärligt talat lite läskigt också som icke-medborgare.

DSC_0242

Vi körde över 20 mil den här dagen. På vägen hem stannade vi vid Otay Lake och tog några foton i det perfekta ljuset precis innan solnedgången.

DSC_0263

Sen kom jag hem till detta. Kattrumpor ♥

20161021_124641
Äventyr, Motorcyklar

En massa bilder från Babes Ride Out 4

Det åskar och blixtrar ute och jag sitter här och läser en bok (eller ja, tog en paus för att skriva detta) och lyssnar på Lars Demian. Det är något med alkoholromantiska folkvisor på svenska som känns lämpligt för regniga dagar. Men det här skulle egentligen bli ett inlägg om Babes Ride Out, den motorcykelfestival för tjejer som jag tillbringade de senaste 4 dagarna på. Så här kommer ett megalångt inlägg med bilder från helgen.

20161020_101914

På torsdag morgon möttes vi upp hemma hos Tasha för att köra ut till Joshua Tree tillsammans. Vår lilla grupp på 6 pers hade råkat växa till 15, men the more the merrier!

Det var perfekt motorcykelväder ute, strålande solsken och oktober-ökenhetta.

20161020_160512

Väl framme på campingplatsen satte vi upp våra tält och stolar och öppnade varsin välförtjänt öl.

20161020_173930

Och bytte om till shorts eftersom det var ca 30 grader ute.

20161020_181807

Stacey och jag hade inte tröttnat på varandra ännu trots att vi var i Costa Rica tillsammans hela förra veckan (bilder därifrån kommer snart, lovar!).

Sen gick solen ner och vi tände en lägereld och gick och la oss hyfsat tidigt för att ha ork för nästa dag.

20161021_120908

Nästa morgon stod frukost först på schemat!

g0269520

Sen satte vi oss på hojarna igen och körde ett varv genom Joshua Tree National Park, som är ett av mina favoritställen i hela världen. Jag blir liksom helt lugn och lycklig inombords av att vara här.

20161021_124641

Vi stannade såklart och fotade lite här och var. På det här stället var det en dam som kom fram och erbjöd sig att ta en gruppbild på oss eftersom hon tyckte att vi såg ut att ha så kul, och hon sa att det vore synd och skam om ingen dokumenterade det. Fint ju!

20161021_132829

Sen besteg vi ett berg!

20161021_135310

Stacey, jag, Tasha, Stayc, Rachil, Katie och Aubrey. Älskar de här tjejerna SÅ mycket. Vi hade för övrigt 3 Staceys (med olika stavningar) i vår grupp den här helgen. Det var lite förvirrande, mest för alla Staceys.

20161021_174400

Tillbaka på festivalområdet igen sprang vi in i massa folk vi kände, till exempel Tyra.

20161021_190823

När det blev mörkt var det dags för BROdeo (BRO = Babes Ride Out). Rachil släppte ut sitt sjukt långa hår och tog hem någon sorts pris.

20161021_214012

Och ännu senare spelade Iron Maidens, ett Iron Maiden-coverband med bara tjejer. Så himla bra, och jag är inte ens ett Maiden-fan.

20161022_070952

Dag 3 vaknade jag till den här utsikten från mitt lilla tält. Ökensoluppgångar är nästan lika fint som ökensolnedgångar.

20161022_091217

Innan vi kunde åka någonstans var det hårflätning som gällde för Stayc och Stacey.

20161022_115109

Sen tog vi en snabb sväng till Pioneertown för att äta lunch. En man som presenterade sig som professionell fotograf tog det här fotot på oss och lyckades få med sin tumme i bilden också, haha!

Eftersom det var sjukt varmt ute åkte vi till ett hotell vi hittade förra året där man kan betala för att använda poolen. Bästa idén på hela helgen!

DCIM100GOPROG0409612.

Undervattensselfies är min nya favoritgrej!

cannonball

Hepp!

20161022_194852

Senare på kvällen var det dags för raffle. Jag fick vara med på scenen eftersom jag är med i Moto FAM, den välgörenhetsorganisation som pengarna för sålda lotter gick till. Spännande ändå att stå framför 2000 pers, så jag passade på att ta ett foto med mobilen.

20161022_205052

Dagens middag bestod av Pineapple fried rice serverat i en ananas, samt en burk Babe-rosé. Plus röda ögon från poolen men eh, jag orkade inte redigera de här bilderna. Sorry!

20161023_074645

Dag 4 var det dags att åka hem igen. Men först ett klassiskt tältfoto med min hoj i bakgrunden.

20161023_103337

Rachil hade kört sin pickis från Indiana med hojen bakpå, så vi hjälpte till att lasta upp den igen. Eller ja, de andra hjälpte till medan jag fotade.

DCIM100GOPROG0539690.

Och så var det dags att köra hemåt igen. Det regnade lite på vägen, men det var rätt skönt eftersom vi var helt täckta i ökendamm. Och det var den helgen! Så perfekt. Nu ser jag dock fram emot att få tillbringa lite kvalitetstid med min kille eftersom vi knappt har sett varandra på två veckor.

rumble
Motorcyklar, Vardagsanekdoter

Min lördag i bilder: Rumble in Ramona

Jag borde väl egentligen säga något om gårdagens “debatt” mellan Hillary Clinton och Donald Trump, eller om den senaste rundan av Trump-skandaler (aka pussygate), men jag orkar verkligen inte. Om ni såg spektaklet till debatt igår förstår ni kanske varför. Så vi kör en “Min lördag i bilder” istället.

20161008_100907

Lördag morgon mötte jag och Paul upp våra kompisar Colin och Adam för en liten motorcykeltur. De skulle på Rumble in Ramona, som är ett årligt skateboardevent i Ramona, en liten by uppe i bergen ca 6 mil nordost om San Diego. Rumble in Ramona äger rum hemma hos en kille som bor på en stor gård med en gigantisk skateboardramp mitt i alltihop, och det är tydligen väldigt exklusivt och invite only. Colin stod på listan +2, så det var egentligen bara grabbarna som skulle gå. Jag hängde mest med för att få komma ut och köra hoj en liten stund.

20161008_124057

Men sen blev vi insläppta på tomten eftersom vi kom på motorcykel (nyare bilar fick parkera på andra sidan gatan, här inne var det bara hojar och hodrods som gällde) och väl inne var det ingen som kollade gästlista eller biljetter. Så jag stannade med grabbarna, det kändes som en bättre idé än att åka hem.

20161008_132409

Resten av dagen hängde vi i skuggan eftersom det var över 30 grader varmt ute och kollade på alla som skejtade.

20161008_132444

Den enda tjejen i rampen körde rullskridskor istället för skateboard och var grym! Men hon hade inga byxor på sig så jag var hela tiden lite orolig för att hon skulle ramla?

20161008_142029

Sen blev vi hungriga. Jag åt en spännande lunch bestående av en vegoburgare utan något på :(

rumble

Vi var där tidigt, och sen fylldes det på med mer och mer människor under dagen. Till slut var det helt packat med folk. Så här såg Paul och jag ut.

20161008_144805

Det var ett gäng punkband som spelade också.

gopro

Och när solen började gå ner åkte vi hemåt igen. Kul dag!

saturday10
Motorcyklar, Vardagsanekdoter

Min lördag i 11 bilder

Fick en kommentar från Heidi:
Kan du inte ibland köra “min helg i bilder” som Michaela Forni kör med. Det är så otroligt intressant att följa din vardag (eller helg or both haha) in da USA! Kram:)!

Nu har jag visserligen aldrig läst Michaela Fornis blogg, men jag blir så glad när ni önskar inlägg så här kommer min lördag i bilder! (Klockan är 9 på söndag morgon när jag skriver detta, så har liksom inte avklarat hela helgen ännu.)

saturday10

Lördagen började tidigt, med att jag och min kompis Edith möttes upp klockan 8:30 för en liten frukosttur. Edith är nybörjare på det här med att köra hoj, så jag tog med henne på en fin och långsam och inte så tekniskt krävande tur till Cabrillo National Monument.

saturday6

Cabrillo ligger längst ute på en udde i Point Loma i närheten av downtown, och åt alla håll ser utsikten ut så här. Det var dessutom alldeles strålande väder ute. Jag som var inställd på att det skulle vara höst och inte 40 grader varmt hade alldeles för mycket kläder på mig.

saturday7

Här ute finns även ett gammalt fyrtorn som man kan klättra upp i. Sånt himla fint sätt att börja helgen på.

saturday9

Väl hemma igen hängde jag och Paul i garaget en stund med vår kompis Jess. Paul visade upp sina fina tånaglar som jag hade målat i olika färger några dagar tidigare *hjärtögonemoji*.

saturday11

Sen åkte vi till San Diego Harley-Davidson på en fundraiser för en tjej som var med i en allvarlig motorcykelolycka för ett tag sen. Där var det bland annat en stuntshow, dvs en massa snubbiga snubbar som gjorde burnouts och wheelies på en parkeringsplats. De hade även en utlottning av lite blandade grejer, och Paul vann detta fina åt mig! En jacka, tröja och mössa från Babes Ride Out.

saturday8

Efter detta var vi sugna på att köra motorcykel. Det var jättejättevarmt ute så vi tog motorvägen ut till ett bryggeri i Alpine öster om San Diego, där vår kompis Colin satt och väntade på oss. Jess tog det här snygga kortet på oss i Pauls och Colins hjälmar.

saturday1

På väg tillbaka till San Diego tog vi de betydligt trevligare bakvägarna. Det här är för övrigt kanske det bästa jag vet, att köra motorcykel med en liten grupp människor jag gillar, på fina vägar i perfekt väder. ÅH!

saturday5

Sen fick Colin slut på bensin mitt på motorvägen, så vi fick köra av och parkera vid sidan av vägen för att hitta närmsta bensinmack. Han har inte kört den här hojen mer än ett par gånger så han har inte riktigt listat ut hur ofta han behöver tanka ännu. Paul gjorde en stor grej av att han aldrig får bensinstopp…

saturday4

…och sen fick han OCKSÅ bensinstopp! HAHAHA. Dog lite åt hur roligt detta var.

saturday3

Dagen avslutades för min del med en tidig middag på Soda & Swine eftersom jag fick en craving efter deras broccolini. Sen gick jag hem och la mig klockan 21 medan Paul gick ut med sina vänner och kom hem klockan 3 på morgonen. Man skulle lätt kunna tro att det är jag som snart är 40 och han som fortfarande är 20 something, och inte tvärtom.

20160904_111203
Äventyr, Motorcyklar

Motorcyklar och övergivna tåg

20160904_111203

Igår morse mötte jag upp 6 kompisar för att åka på en liten dagsutflykt. Vi hade hört talas om en övergiven järnväg i Jacumba, en liten håla drygt 11 mil öster om San Diego, som vi såklart ville utforska.

20160904_104637

Väl framme upptäckte vi ett helt gäng gamla tågvagnar från olika epoker och i olika skick. De här gamla trävagnarna var till exempel ganska fallfärdiga.

20160904_105047

Vi klättrade ändå in för att utforska.

train1

Bandfoto 1

14199739_10207339791834605_8761085239179354155_n

Bandfoto 2

14237601_10207339789274541_127917388471178477_n

Jimmy och Stayc lajvade gamla järnvägsarbetare.

20160904_111654

14222278_10207339795634700_6483519873281330699_n

De här lite nyare vagnarna kunde man klättra upp på.

20160904_112901

20160904_112711

Fin utsikt åt alla håll.

20160904_141341

Efter att ha ätit en ganska kass lunch på den enda restaurangen i Jacumba var vi sugna på fler tåg, så vi satte oss på hojarna igen och körde en halvtimma västerut till tågmuséet i Campo. Och sen tog vi den långa vägen hem på de slingriga bergsvägarna längs den mexikanska gränsen. Kanske världens bästa söndag.

hearst3
Äventyr, Motorcyklar, Resor

En liten roadtrip till Hearst Castle

För ett par veckor sen tog jag en liten solotripp på hojen, upp till Kaliforniens Central Coast och Hearst Castle. Ungefär så här såg det ut:

Dag 1:
DCIM100GOPROG0057843.
Morro Bay, som var min destination första dagen, ligger ca 55 mil norr om San Diego, så jag hade en ganska lång resa framför mig. Men jag bestämde mig för att låta det ta den tid det tog, och ta alla fina omvägar jag kunde hitta. I LA svängde jag av motorvägen och tog den otroligt fina kustvägen längs Highway 1 genom Malibu.

DCIM100GOPROG0037834.

Jag hade köpt ett litet stativ till min GoPro så jag kunde stanna och ta en miljon såna här strand-selfies.

hearst1

Efter ca 7 timmar var jag framme i Santa Barbara, som är en sån stad jag inte har tillbringat mycket tid i, men som jag har fått för mig att jag älskar. Jag hade i förväg hittat en vegetarisk restaurang som jag tänkte äta på, men Google Maps tog mig på en ordentlig omväg till en gata som inte existerade så det tog ett tag att hitta stället. Väl framme åt jag världens godaste tempeh-macka samt drack en välförtjänt lokalbryggd öl.

hearst2

Jag hade fortfarande knappt 20 mil kvar till Morro Bay, så efter maten var det bara att skynda vidare. Den här gången körde jag bort från kusten en bit för att ta en genväg genom bergen. Så himla, himla fin väg. Perfekta kurvor och fantastisk utsikt. Var återigen tvungen att stanna och fota lite.

hearst5

Strax efter klockan 19 rullade jag in på garageuppfarten till mitt Airbnb i Morro Bay. Mina värdar var en kvinna i 50-årsåldern och hennes snubbe. De hade två gulliga (men blyga) katter och var båda med i en motorcykelklubb sen många år tillbaka. Så det var lite som att se in i min och Pauls framtid. Fint!

Dag 2:
hearst4
Nästa morgon hade jag biljetter till en guidad tur på Hearst Castle, så efter att ha ätit frukost tillsammans med min värdinna var det bara att sätta sig på hojen igen och köra norrut mot San Simeon. Själva slottet ligger högst upp på en kulle, och det enda sättet att ta sig dit är på en sån här buss från besökscentret upp längs en väldigt slingrig väg.

hearst3
Jag hade tur och fick en jättebra guide som var både rolig och kunde varenda liten detalj om det här slottet och dess upphovspersoner. Hearst Castle byggdes alltså under ganska många år med start 1919 av tidningsmagnaten William Randolph Hearst, tillsammans med arkitekten Julia Morgan, som ett av hans många privata residens.

DCIM100GOPROG0147906.
Förutom det stora slottet, Casa Grande med sina 115 rum, finns det tre “gäststugor” med sammanlagt 46 rum, plus en utomhuspool, en inomhuspool, en tennisbana och en massa andra galenskaper. Och alltihop med utsikt över Stilla Havet.

DCIM100GOPROGOPR7886.
Utomhuspoolen håller på att renoveras just nu så den var tömd på vatten. Hela det här stället har en så sjukt fascinerande historia, om ni har möjlighet att ta er hit någon gång kan jag verkligen, verkligen rekommendera det. En av höjdpunkterna: Hearst hade ett personligt zoo här uppe i bergen med alla möjliga exotiska djur. Vissa djur finns kvar och lever nu vilda i San Simeon, till exempel bor här en hord på ca 100 vilda zebror (!) som brukar stå och beta längs kustvägen. (Jag spanade så gott jag kunde men lyckades inte se några…)

DCIM100GOPROGOPR7894.
På 1920- och 30-talen var slottet en samlingsplats för den samtida eliten – Hearst hade alltid gäster, allt från kända skådespelare till politiker. Till exempel Charlie Chaplin, Greta Garbo och Winston Churchill. Och överallt finns gamla antika skulpturer och konst importerad från Europa under efterkrigstiden, sånt som idag är helt oersättligt och värt många miljoner dollar.

hearst6
Inomhuspoolen var nog min favoritgrej på hela turen. Tänk att ha en sån här privat simhall hemma!?

hearst7
Efter att ha strosat runt på slottsgården och oooh:at och aaaah:at i ett par timmar så tog jag mig vidare till nästa stopp, för att titta på sjöelefanter! Dessa gigantiska sälar ligger i drivor och latar sig längs kusten norr om San Simeon.

DCIM100GOPROG0187950.
Att köra upp och ner längs Highway 1 är som en orgie i fin utsikt. Så här kör man liksom precis bredvid havet i flera mil. Och det finns såklart en massa ställen att stanna och fota om man är lagd åt det hållet (vilket jag är).

hearst8
Sen blev jag hungrig och tog mig in till Morro Bay för att äta en sen lunch. Jag hittade genast ett helvegansk café och beställde in en helt amazing tempeh-taco. Gick även in i en massa second hand-affärer som låg i närheten men hittade ingenting.

hearst9
Morro Bay är en ganska sömnig liten hippie-kuststad som nog är mest känd för Morro Rock, en gigantisk klippa som ligger mitt i smeten. Så jag gjorde det enda rätta och satte mig på en turistrestaurang på kajen och drack en öl och tittade på klippan.

hearst10

Något jag inte var beredd på var hur mycket kallare det var här uppe jämfört med några timmar söderut där jag bor. Bara runt 20 grader jämfört med 35 i LA. Jag hade heller inte räknat med att det skulle vara så dimmigt och molnigt på kvällar och morgnar. Så min sista kväll i Morro Bay försökte jag mig på att åka ner till stranden och titta på solnedgången. Det gick sådär.

Dag 3:
DCIM100GOPROG0278155.
På söndagen hade jag en låååång resa framför mig och jag ville helst undvika den värsta LA-trafiken, så jag gick upp klockan 5:30 på morgonen för att köra hemåt. Förutom att det var jättedimmigt och ganska kallt de första 20 milen eller så var det en väldigt smidig hemresa. Det tog bara 5 timmar, inklusive två stopp för att tanka, och jag var hemma i San Diego igen lagom till lunchtid. Så här fint är det att köra mellan Santa Barbara och Ventura på 101:ans motorväg.

Sammanfattningsvis är jag så himla glad att jag åkte på den här resan ensam, det var välbehövligt och terapeutiskt. Men nu ser jag fram emot kommande roadtrips med min kille och våra kompisar.

eveofdestruction1
Äventyr, Motorcyklar

Hearst or Bust

eveofdestruction1

Paul är i Las Vegas på sin lillebrors svensexa i fem dagar, och eftersom jag tyckte att det lät så tråkigt att sitta hemma själv hela helgen så har jag planerat en liten solo-motorcykelroadtrip istället (min hoj har för övrigt fått sig en liten makeover, mer om detta senare!). Jag frågade efter tips på resmål på Instagram för ett tag sen och fick alldeles för många bra förslag, men till slut bestämde jag mig för detta: Hearst Castle.

Så här står det på svenska Wikipedia om Hearst Castle:
“Hearst Castle var den amerikanske tidningsmagnaten William Randolph Hearsts palatsliknande residens; av honom själv vanligen refererat till som ‘the ranch’. Det ligger i San Luis Obispo County, i närheten av San Simeon. Byggnaden förekommer i filmerna Gudfadern (1972) och Bodyguard (1992).”

Själva slottet ligger högst uppe på ett berg med utsikt över Stilla Havet, och för att komma dit tar man Highway 1 hela vägen upp längs kusten. Just den här kustvägen är jag extra peppad på eftersom jag inte har kört så här långt norrut på den tidigare.

Jag planerar att ta alla omvägar som krävs för att hitta fina grejer att stanna och fota, så var beredda på bildkavalkad när jag kommer tillbaka. Under tiden får ni gärna hänga med på Instagram (@cylinderella) och Snapchat (Cinderalley). Puss!