Category

Motorcyklar

Länkkärlek, Motorcyklar

Motorcykelrelaterad länkkärlek

På tal om motorcyklar (eller ehhhh ja, när pratar jag inte om motorcyklar?) så vill jag rekommendera två hoj-relaterade inlägg på andra bloggar:

Är så väldigt glad för Mirijams skull — hon har äntligen köpt hoj igen efter ett flera år långt uppehåll. Jag blir själv helt stissig om det går bara ett par veckor utan att jag får köra hoj, så jag kan bara föreställa mig hur det har känts för henne. Välkommen Mirijam tillbaka till livet som motorcykelåkare! Det är det bästa livet. 

Och på Red Rag Garage, den andra bloggen jag driver (eller försöker driva, livet har kommit emellan lite på sistone), har Katie skrivit ett oerhört ärligt inlägg om ångest och depression, och hur att köra motorcykel (i kombination med medicin och terapi) hjälper henne att fungera någorlunda normalt. Så viktigt inlägg detta. 

Äventyr, Motorcyklar, Resor

Mina drömmars roadtrip

Om knappt tre veckor händer det något som jag är så peppad på att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Den 30 juni ger vi oss nämligen av på en 16 dagar lång motorcykelroadtrip till Kanada. Vi = Paul, Katie, Jordan och jag. 

Vi kommer att ta oss från San Diego till Banff, en nationalpark i Alberta som på foton och film ser helt overkligt vacker ut, och sen hem igen. Hela resan kommer bli omkring 650 mil lång och gå genom sju delstater (Kalifornien, Nevada, Arizona, Wyoming, Montana, Utah och Idaho) och två länder (USA och Kanada). Vi snittar på runt 50 mil om dagen och bor på hotell eller hos kompisar över natten. 

Katie och jag har planerat detta i ganska många månader och nu börjar det äntligen kännas på riktigt. Vi har förberett oss genom att lämna in hojarna på service, se till att däck och bromsar och annat viktigt är i bra skick, installerat sadelväskor och sånt man behöver för att kunna ha med sig packning, köpt ett National Parks Pass så att vi bara kan glida in på alla nationalparker vi kommer pricka in på resan, och så vidare. 

Men mest av allt har vi förberett oss genom att kolla på en jäkla massa foton från olika enormt vackra platser vi kommer köra genom. 

Två veckor på hojen tillsammans med några av mina favoritmänniskor. Kan verkligen inte tänka mig ett bättre sätt att tillbringa sommarsemestern på. 

Motorcyklar, Vardagsanekdoter

Sadelväskor fulla med grönkål och en video

Har skaffat mig ett par sadelväskor till hojen och idag insåg jag att de är perfekta för mathandling. Det har varit så kallt på sistone att jag har tagit bilen till jobbet de senaste veckorna, men idag var det ganska varmt. Eller, “varmt”. Det var runt 12 grader när jag åkte hemifrån i morse. Ändå bättre än de 6 grader det har varit på morgnarna den senaste månaden eller så. 

I vilket fall som helst hade jag glömt att jag hade tänkt åka och handla mat direkt efter jobbet, vilket inte brukar gå om jag inte har bilen. Sen kom jag på att jag hade sadelväskor och åkte och handlade i alla fall. Och det gick hur bra som helst! 

Vet inte varför jag tyckte att detta var värt ett helt inlägg, men nu blev det så i alla fall. Jag gjorde för övrigt en recension av de här sadelväskorna på Red Rag Garage, med tillhörande video. Det var rätt kul, jag borde kanske försöka lära mig det här med att redigera video på riktigt.

Äventyr, Motorcyklar, Resor

En långhelg i San Felipe, Mexiko

Tidigt i lördags morse kom Genevieve och Nathalie ner från LA och mötte upp mig och Katie i San Diego. Tillsammans körde vi österut för att korsa den mexikanska gränsen i Calexico och köra söderut till San Felipe.

Vägen till San Felipe är en av de finaste jag vet. Den går genom skiftande ökenterräng i närmare 20 mil. Från sandöken till kaktusöken till röda klippor, ända tills Cortez hav öppnar upp sig framför en. Så märkligt att se havet på fel sida, alltså österut istället för västerut som vi är vana vid i Kalifornien. 

Vi hade tänkt oss en lugn och skön helg i San Felipe, som är en sömnig liten hamnstad mitt i ingenstans, men när vi kom fram upptäckte vi att ett jättelikt motorcykelevent pågick den här helgen. Vi googlade och insåg att runt 2000 bikers från olika klubbar i området skulle vara här.

Det var knappt några andra tjejer på hoj där så vi blev genast ganska populära, kan man väl säga. 

Vi tog oss i alla fall vidare till huset vi skulle bo i, som såg ut så här. När vi kom dit var det dock kolsvart ute, och de sista två milen var extremt otrevliga att köra på hoj i mörkret. Vägen var i så dåligt skick att den hade jättelika hål som inte gick att undvika eftersom vi inte såg dem. Jag hade ett sexpack Corona bakom skärmen frampå min hoj, och vid ett tillfälle körde jag rätt i ett hål i vägen som var så rejält att en av ölburkarna gick sönder. När vi kom fram upptäckte jag att både jag och min hoj var helt täckta i öl. Så kan det gå. 

Nästa morgon vaknade jag ungefär två timmar tidigare än alla andra. Så jag gjorde gröt och satte mig på altanen och åt frukost med den här utsikten. Kan tänka mig värre sätt att börja dagen på ändå.

När resten av gänget vaknade gick vi ner till havet. Det var inte jättevarmt ute, runt 20 grader i luften och alldeles för kallt i vattnet för att bada.

Sen åkte vi på äventyr! Vägen till och från huset var inte alls lika otrevlig mitt på dagen, när man kunde se och undvika alla hålen. Både Genevieve och Nathalie är för övrigt professionella fotografer, så vi stannade och fotade en hel del. Precis min typ av semester. 

Jag var den enda som hade varit i San Felipe tidigare (tre gånger till och med) och dessutom den enda som hade kört hoj i Mexiko så jag fick vara guide. 

Efter att ha ätit mat och shoppat lite inne i stan åkte vi tillbaka till huset och hängde på stranden en stund. Jag åt en skål färsk frukt på Katies nyinköpta filt. 

Och så fick vi besök av gulliga hundar.

På kvällen tog vi hojarna till den enda restaurangen i hela området. Den råkade ligga bara fem minuter bort och ha den här utsikten. Jag hade inte haft världens tur med vegansk mat hittills på den här resan, men kocken på den här restaurangen hade en fru som var vegan och blev mycket peppad på att få slänga ihop något gott jag kunde äta.

När vi var mätta och belåtna körde vi tillbaka till huset och satt i utomhusjacuzzin hela resten av kvällen och tittade på stjärnorna. Har nog aldrig sett en mer stjärnklar himmel i hela mitt liv.

Så här fint var det förresten i området där vi bodde. Så himla märkligt bara när solen inte går ned i havet. 

Sen var det måndag och vi skulle åka hemåt igen. Men det gick inte så bra, som sagt. Vi hamnade mitt i en våldsam ökenstorm och var tvungna att gömma oss från vinden bredvid det här huset medan vi försökte lista ut en plan. Det blåste så hårt att vi inte ville köra varken framåt eller tillbaka. Att köra tillbaka till San Felipe visade sig dock vara det minst farliga alternativet, så vi sms:ade våra chefer och sa att vi inte kunde komma till jobbet nästa dag eftersom vi var fast i Mexiko.

I San Felipe var det soligt och inte så blåsigt, så vi tog in på ett hotell och sen gjorde vi det bästa av situationen och satte oss på stranden igen.

När det började bli mörkt blev det även svinkallt ute, men vi promenerade ändå in till stan över den här mycket rangliga bron för att äta middag och ta en välbehövlig öl. 

San Felipe är så fint. Jag vill redan åka tillbaka, men väntar kanske tills det är lite varmare och inte så blåsigt ute.

På tisdagen gjorde vi ett nytt försök att ta oss hem. Det blåste betydligt mindre den här dagen, men istället var det bara runt 10 grader varmt ute, och på andra sidan gränsen låg det snö på marken. Det blev en mycket, mycket kall hemresa. Men vi tog oss hem i alla fall, det är det enda som räknas.

Äventyr, Motorcyklar, Resor

På väg till Mexiko

Det här är ett tidsinställt inlägg eftersom jag just nu, medan detta publiceras, sitter på en motorcykel någonstans i norra Mexiko. Vi är lediga på måndag pga långhelg så jag, Katie, Genevieve och Nathalie har hyrt ett hus på stranden i San Felipe. Sist jag var där, i maj förra året, tog det 10 timmar för min grupp att köra de ca 40 milen från San Diego till San Felipe. Då var vi dock omkring 20 personer, och flera hade så små bensintankar att de behövde stanna och tanka hela tiden (se bildbevis ovan). Jag utgår från att det kommer gå något snabbare med bara oss fyra. 

Jag köpte för övrigt en ny mobil häromdagen, en Google Pixel 2 med Googles eget abonnemang. Jag har alltid vägrat Apple-produkter med argumentet att Apple är en sekt, men jag får ovilligt erkänna att Google nog är precis lika illa. Oh well. Jag ska i alla fall kunna använda telefonen utomlands med det här abonnemanget, vilket var huvudanledningen till att jag bytte. Min förra mobil gick inte att använda utanför USA över huvud taget. Det jag försöker säga med allt detta är att jag förhoppningsvis kommer lyckas blogga från San Felipe. Annars får jag ta en liten paus och så hörs vi nästa vecka istället.

Motorcyklar

En massa bilder på mig och min kille och våra hojar

Nä idag jag ingenting spännande att blogga om, igen. Men nu har jag sagt att jag ska blogga varje dag så jag har inte så mycket val! Vi kanske kan titta på lite bilder? Paul och jag blev fotade på våra hojar för ett par veckor sen av Jesse Bowen (samma person som har tagit fotot i min bloggheader) och jag tycker att bilderna blev så fina. Här är några av mina favoriter:

Borde kanske sparat dessa till imorgon och gjort någon sorts alla hjärtans dag-inlägg istället? Jaja, too late. Om ni har något speciellt ni vill läsa om får ni hemskt gärna säga till!

Motorcyklar

Livet är för kort för sport

Idag var det Superbowl Sunday, den kanske bästa dagen på hela året att vara ute och göra saker eftersom alla sitter hemma och kollar på amerikansk fotboll, så det är helt tomt på vägarna. Katie, Jordan, Lexy och jag tog tillfället i akt och körde hela vägen till Salton Sea och sen hem igen, omkring 40 mil totalt. Det var helt perfekt väder ute. Runt 28 grader och alldeles molnfritt. Och vi slapp titta på eller prata om sport på hela dagen, så win win. 

Ja, det var bara det. 

Motorcyklar

Välkommen till familjen, Stabitha Christie

Som jag nämnde i förra inlägget köpte jag alltså en ny motorcykel i helgen, och här är är hon, min shovelhead.

Jag köpte den här hojen av Pauls lillebror Brian, som bor i Memphis och aldrig kör den. Så den stod bara och samlade damm i deras pappas garage i Kalifornien, och när vi var där och hälsade på över Thanksgiving kom jag på att jag ville köpa den. Så jag messade Brian ett bud och han accepterade det på en gång. 

Och nu i söndags körde jag alltså tre timmar norrut för att hämta upp den. Eftersom den har stått ganska länge behöver den lite smågrejer fixade innan den är körbar, men det borde vara hyfsat enkelt: nytt batteri, ny olja och bensin, rengöra förgasaren, fylla på däcken, såna saker. Annars tänkte jag inte ändra så mycket. Nytt styre och eventuellt ett nytt säte bara. Det är för övrigt Pauls andra lillebror Adam som har lackat tanken och bakskärmen. Alla är hojgalna i den här familjen!

Jag har döpt henne till Stabitha Christie, efter den här låten med mitt favoritband Against Me. Min andra hoj är också döpt efter en låt, och det är förresten den här bloggen också, så det kändes som ett bra tema. 

Visst är hon fin?

Motorcyklar

Sanna testar supermoto

Jag och Katie gjorde en rätt så kul grej igår: vi klev upp jättetidigt och åkte till Riverside för att köra supermoto! Supermoto är som en blandning mellan motocross och roadracing, och man kör små, lätta supermoto-hojar på en bana som består av både asfalt och offroad-partier med hopp. Igår tog Babes Ride Out över hela banan, så vi var en klass på 18 kvinnor som var där för att kick ass and take names.

Ungefär halva tiden fick vi sitta i klassrummet och lära oss teknik. Supermoto använder en HELT annan teknik än i princip alla andra sorters mc-åkning, så det var rätt mycket att försöka komma ihåg när man väl var ute på banan.

Det var jättevarmt ute, egentligen alldeles för varmt för att ha skinnställ på sig. Men safety first!

Efter 15 minuter i klassrummet fick vi köra 15 minuter på banan, och sen var det dags för nästa lektion. Och så höll det på hela dagen. 

Så himla empowering detta. Bara en massa grymma brudar och inga störiga snubbar, vilket jag utgår från att det vanligtvis är på de här kurserna. Ni vet, såna som ska visa sig tuffa genom att köra alldeles för fort och göra wheelies innan de ens behärskar tekniken.  

Jag körde en sån här DR-Z400SM hela dagen. Det var kul att testa något nytt, men varje gång jag kör så här lätta hojar saknar jag min 350 kilos Harley. Tror inte att supermoto egentligen är min grej, men det var roligt att prova på i alla fall!

Sista omgången på banan körde vi ett ordentligt race. Vi körde en s.k. Le Mans-start där alla fick parkera hojarna på ena sidan av banan och sen ställa sig på andra sidan. När startsignalen gick fick man springa till sin hoj, starta den och sen börja köra. Mitt enda mål med det här racet var att inte komma sist för jag är en så himla dålig förlorare. Jag landade någonstans i mitten så: mission accomplished. (Lånade bilden ovan från Anya.)

Bra gäng! Bra dag! Fast idag har jag ont i hela kroppen och kan knappt lyfta armarna. Är eventuellt för gammal för sånt här.