• Nära döden-upplevelser

    Århundradets storm

    Den där stormen jag nämnde i förra inlägget? Den heter Lucifer och ska tydligen bli den största stormen på 20 år. Både Paul och jag blev hemskickade från jobbet tidigt pga stormen – det väntas bli massiva översvämningar och strömavbrott, och det är helt klart en dålig idé att ge sig ut på motorvägarna i det vädret.

    Redan på väg hem vid 14-tiden blåste det så mycket att jag var rädd att min nya bil skulle repas av allt skräp som flög omkring på gatorna (ni vet, prioriteringar), och på nyheterna varnar de för att parkera under träd eftersom de kan blåsa omkull. Nu sitter vi i vardagsrummet och funderar på om vi borde gå ut och spänna fast saker som kan blåsa iväg eller göra skada på huset, typ våra utemöbler. Men vi går helst inte utanför dörren just nu. 

    Det blåser redan så att hela vårt hus skakar, och det har liksom inte ens börjat storma på riktigt ännu? Det känns som det kommer bli en lång natt.

  • Irritationsmoment,  Nära döden-upplevelser

    Varför jag inte kan bo i Sverige

    rain

    En av de stora anledningarna till att jag flyttade till södra Kalifornien för åttaochetthalvt år sen (och aldrig flyttade hem igen) var att jag var så trött på att behöva anpassa hela mitt liv efter dåligt väder. I San Diego kan man planera ett utomhusbröllop i slutet av oktober och veta att det med 99% sannolikhet kommer vara varmt och soligt. Inte för att jag personligen planerar några utomhusbröllop, men själva principen, att kunna göra upp planer utan att behöva oroa sig för att vädret ska förstöra allt, det är fint.

    Men nu. Nu bara regnar och regnar det. I flera veckor har det hållit på, nästan utan uppehåll. Jag får panik av detta, vill liksom bara ställa mig på gatan och skrika att jag har flyttat över halva jorden för att slippa regn och att jag betalar asmycket i “sunshine tax” för att bo här och nu får vädret faktiskt ta och skärpa sig. Men jag fattar att det är bortskämt och inte så konstruktivt. Och jag fattar också att regn i San Diego bara är en försmak av vad som komma skall med ett gäng klimatförnekare vid rodret i världens största ekonomiska stormakt.

    Antar att det är dags att köpa ett paraply.

    rain2

  • Äventyr,  Nära döden-upplevelser,  Resor

    Överleva bungee jump i Costa Rica – check!

    Hemma från Costa Rica igen och lite småstressad eftersom jag åker till Joshua Tree om två dagar. Det var en helt fantastisk resa, men jag har inte riktigt tid att redigera några bilder innan jag sticker iväg igen. Så jag tänkte att vi under tiden kunde ta en titt på det absolut bästa på hela resan, nämligen när jag hoppade Centralamerikas högsta bungee jump!

    Jag hade tid för hoppet klockan 8 på morgonen och det var ganska kallt och regnigt (det regnade varje dag medan vi var där, men det var ganska väntat eftersom oktober är den värsta regnmånaden i Costa Rica). Det här stället låg i Monteverde som är känt för sina “cloud forests” – så det är tydligen alltid mer eller mindre molnigt där.

    Jag fick ta på mig ett sele, och sen åkte jag och två instruktörer ut på en linbana som bestod av en öppen plattform på vajrar 143 meter ovanför en dal med regnskog och åker. Det var sjukt vackert men ganska skakigt och läskigt.

    Så här såg det ut. Om ni orkar ta er ända till slutet på videon så får ni se en regnbåge.

    Det här var kanske det coolaste jag någonsin gjort. Direkt när de hissade upp mig igen ville jag hoppa en gång till, och jag kunde liksom inte sluta le på flera timmar eftersom jag var så hög på adrenalin. Nu planerar jag redan nästa semester till något ställe där det går att hoppa bungee jump!

    Stacey kollade på från en utsiktsplats från sidan och filmade hela grejen på min mobil. Det är ganska molnigt men går ändå att se ungefär hur högt det var?

  • Nära döden-upplevelser

    Then the earth shook and quaked

    destroythefuture

    Små jordbävningar är vardagsmat i Kalifornien. Jag brukar aldrig ens känna av dem, utan får oftast reda på att det har varit jordbävning genom folks facebookuppdateringar. Det enda större skalvet jag har känt var för ungefär 6 år sen. Jag låg vid poolen och halvsov när min stol plötsligt började skaka. Det bildades vågor i poolen och jag förstod först inte vad det var som hände. Skakandet pågick i alla fall i ett par minuter. Sån knäpp känsla.

    Inatt hade vi tydligen en liknande jordbävning här i södra Kalifornien, 5.2 på Richterskalan. Jag sov mig igenom all action, men många av mina vänner och kollegor vaknade av att deras hus skakade mitt i natten.

    Ändå lite läskigt att tänka att jag inte vaknade av en stor jordbävning? Börjar tvivla på min förmåga att överleva zombieapokalypsen med den självbevarelsedriften.

    (Tror att jag ska börja med obehagliga bibelcitat som bloggrubriker oftare, känns tungt och domedagsaktigt.)

  • Nära döden-upplevelser

    Apokalypsen är nära

    Alltså, det har regnat så SJUKT mycket idag. När man bor i södra Kalifornien och förfasar sig över lite regn brukar folk från andra delar av landet/världen hånskratta lite och påpeka att vi inte vet något om riktigt regn. Och det må vara sant, jag har trots att jag är född och uppvuxen i Sverige lyckats förtränga alla sorters väder som är värre än 25 grader och solsken.

    Men idag har det verkligen regnat PÅ RIKTIGT.

    För första gången någonsin fick jag just en “Severe Flash Flood Warning Alert” i mobilen, och min kollega som åkte tidigt från jobbet (eftersom hans brandvarnare var i full gång hemma, garanterat pga vädret på något sätt) fastnade i en översvämning på vägen som förstörde något på undersidan av hans bil? Fick inte så mycket detaljer. Dessutom har ungefär 5 olika personer hört av sig för att kolla så att jag inte körde motorcykel till jobbet idag (det gjorde jag inte), eftersom det i så fall hade blivit svårt att ta sig hem.

    Det har hörts sirener utanför precis hela dagen, vilket det gör när det stormar här, mest tror jag för att San Diego-bor inte kan köra bil i regn. Och det smattrar mot rutorna på mitt kontor på 11 våningen just nu, trots att det ser ut så här utanför. Går härifrån nu med en stark känsla av att apokalypsen är nära.

    sunsetoffice

     

  • Nära döden-upplevelser,  Vardagsanekdoter

    Dagens: Get off your fucking phone

    Igår hade jag inte ont alls efter operationen, tack vare de starka smärtstillande de gav mig på sjukhuset. Idag har det varit lite värre. Har haft ont i armen hela dagen och svårt att böja armbågen. Har tagit smärtstillande men de gör mig mest trött och dåsig, så jag har sovit större delen av dagen. Försöker tycka att det är skönt att vara ledig, men jag skulle faktiskt hellre vara på jobbet. Aja. Det kunde vara så mycket värre.

    Jag har två nära kompisar som har varit med om allvarliga motorcykelolyckor bara den senaste månaden. En av dem blev påkörd rakt framifrån av en bil vars förare körde alldeles för fort och pratade i mobilen. Hon ligger hemma med brutet bäcken och ben efter ganska många operationer, och kommer antagligen inte att kunna gå på ett år eller så.

    Min andra kompis var tvungen att tvärnita efter att en bil körde ut mot rött rakt framför honom. Han fastnade med benet i bakhjulet och bröt det på flera ställen. Samma person bröt båda armarna i en annan motorcykelolycka för kanske två år sen. Stackare.

    Så jag försöker sätta saker i perspektiv. Jag har ont i armbågen, men mest är jag bara uttråkad. Det går ju över. Här är dock mitt meddelande till alla idioter som tycker att det är viktigare att kolla Facebook eller ringa ett jobbsamtal medan de kör än att potentiellt rädda någons liv:

    SB9A4399

    SB9A4394

    Foton av Jay Reilly.

  • Nära döden-upplevelser,  Vardagsanekdoter

    Dagens: Post-Op

    operation1

    Operationen gick snabbt och bra i morse, så större delen av dagen har jag mest legat på soffan och kollat på Netflix. Enligt min läkare är det bra för armen att utföra lättare aktiviteter, som att skriva detta. Men jag får inte lyfta något tyngre än två kilo på ett par veckor, och så får jag inte duscha på fem dagar. Tycker lite synd om Paul. Men stannar han kvar efter detta så tar jag det som ett tecken på true love!

    Paul har förresten varit en klippa idag. Han tog ledigt idag för att kunna köra mig till sjukhuset klockan 5:30 och vänta där i flera timmar fast han inte kom hem från jobbet förrän efter 23 igår kväll, och fast han inte hade några semesterdagar kvar. Och nu har han åkt till min bästa vegetariska restaurang för att hämta upp middag åt mig, medan jag sitter här med katter och bonushund i soffan och latar mig.

    Bästa operationssällskapet ♥

    operation2

  • Nära döden-upplevelser,  Vardagsanekdoter

    Dagens händelse

    Jag VILL verkligen blogga, men har svårt att hitta inspiration eller något att skriva om. Kanske om jag testar ett nytt format? Nu lägger jag ribban ganska lågt här och hoppas på att jag ska lyckas blogga en gång om dagen, eller i alla fall ett par gånger i veckan. Och då behöver det kanske inte vara så himla avancerade inlägg varje gång, så nu provar jag att helt enkelt bara rapportera om vad som har hänt under dagen.

    Dagens händelse pågår just nu, och är detta: Active Shooter Engaged in Hours-Long Standoff with Police in San Diego

    Det sitter alltså en man i en byggnad och skjuter genom ett fönster i downtown, ungefär 10 minuter från mitt jobb. Flygplatsen och närliggande skolor har stängts ner och SWAT är på plats för att försöka förhandla med mannen. Spännande grejer. Det går ju liksom inte en dag utan att det är någon sorts skottlossningsdrama i det här landet, men i vanliga fall sker det liksom inte precis runt knuten.

    Förutom för ett par veckor sen, när polis sköt en beväpnad man bara ett kvarter från mitt jobb.

    Såatteh. Var det någon som sa gun control? Nä? Inte det, nej.

     

  • Nära döden-upplevelser

    Krigsskador

    bruises

    På tal om att ha ont… Så här såg mitt ben (rumpa? lår?) ut hela förra veckan efter att hästen Koda bockade av mig. Nya spännande färger varje dag. Nu är det nästan borta, men jag är fortfarande lite öm. Herregud alltså. Sist jag hade ett blåmärke i den här storleken var efter en snowboardolycka för ganska många år sen. Det var snöstorm och omöjligt att ens se handen framför sig, så jag åkte med benet före rätt in i ett staket som stod mitt i backen, eftersom jag inte såg det. Vem bygger ett staket mitt i en pist, liksom? Aja. Sa ju att jag behöver mindre riskabla hobbies…

  • Nära döden-upplevelser

    Här ska opereras

    Min handled är som ni kanske vet vid det här laget inte i världens bästa skick, efter att jag och min hoj blev påkörda av en bil för ett och ett halvt år sedan.

    Under de senaste 18 månaderna har jag blivit runtslussad till en hel bunt olika läkare och specialister, gjort nervtester och magnetröntgen, och provat allt från sjukgymnastik till akupunktur till kortisonsprutor till massage. Och ingenting har hjälpt. Snarare har jag mer ont idag än jag hade för ett år sedan, plus att hela handen numera domnar bort flera gånger om dagen.

    Det enda jag fortfarande inte har provat är operation, eftersom alla säger att det är sista utvägen. Well, jag tror att det är där jag är nu, det är dags att göra något lite mer drastiskt. Så om knappt två månader kommer en ortopedisk kirurg att operera min armbåge, för att frigöra en nerv som han tror orsakar den största delen av smärtan och domningarna i handen. Det finns inga garantier för att det kommer fungera, men å andra sidan är det en förhållandevis enkel operation så jag känner att det är värt ett försök. Jag är trött på att alltid ha ont.

    Bra grej: när jag pratade med kirurgen sa han att en av hans specialiteter är att sy ihop folks tatueringar efter operation så att man inte ser att de har blivit skurna i. Känns betryggande på något sätt.

    sannaninja