Category

Resor

DSC_0149
Äventyr, Motorcyklar, Resor

Det heter liksom Grand Canyon av en anledning

Vi gjorde det! Vi tog oss ända till Grand Canyon och hem igen, 200 mil på hoj på knappt tre dagar. Så här såg det ut:

DSC_0075

I fredags tog både Katie och jag en halvdag på jobbet, och vid 13-tiden satte vi oss på hojarna och styrde kosan mot Phoenix, Arizona, ca 6 timmar från San Diego. Vi var nästan framme när solen började gå ner, så vi stannade och tog lite foton i det perfekta ljuset med den perfekta saguaro-kaktusen i bakgrunden.

DSC_0092

Det var 40 grader ute större delen av vägen, vilket är så varmt att det är svårt att beskriva. Sitter man på en hoj iklädd full skyddsmundering är det lite som att sitta i en bastu i skinnkläder. Men fint var det i alla fall!

DSC_0105

I Arizona är det lagligt att köra hoj utan hjälm på sig, något vi aldrig skulle få för oss att göra. Om man inte befinner sig på en helt tom väg i mitten av ingenstans och kör jättelångsamt bara för att ta några bilder, det vill säga.

G0131309

Sen körde vi in mot Phoenix medan solen gick ner bredvid oss och temperaturen gick ner från 40 grader till “bara” 35.

20170505_212551

Framme på hotellet bytte vi om till shorts och promenerade till närmsta bar, som råkade ligga i ett superfancy shoppingcenter. Vi hade inte ens duschat efter att ha kört hoj i ökenhetta i 6 timmar och passade verkligen INTE in bland alla extremt hippa människor på det här stället, men hur mycket brydde vi oss om det? Inte alls.

Nästa morgon satte vi av upp i bergen. Det var perfekt väder ute och kaktusar överallt.

20170506_104904

Det var fortfarande så tidigt att när vi var hungriga efter lunch hade inga restauranger öppnat ännu. Så vi fick nöja oss med en extremt underväldigande lunch på en hotellrestaurang. Jag åt till exempel världens tråkigaste avokadotoast plus en tallrik med potatis *insert gråtskrattemoji*.

20170506_120534

Att köra genom Arizona är ett jäkla äventyr i sig. Landskapet skiftar hela tiden och varje ny vy är mer spektakulär än den förra. Här var vi nästan framme vid Grand Canyon och det var så SJUKT blåsigt. Men så vackert att man kunde gråta.

DSC_0149

Ja och sen var vi då framme. Grand Canyon. Det är svårt att sätta ord på detta. Det är så stort och mäktigt att det inte riktigt går att ta in. Man måste liksom fokusera på en liten del i taget för att det blir för överväldigande annars, hjärnan kan inte registrera all den här storslagenheten på en gång.

DSC_0161

Vi körde in i nationalparken genom den östra entrén (istället för den mer populära/turistiga södra) och då är detta den första utsiktsplatsen. Desert View Tower. Men vad babblar jag för? Här kommer en bildkavalkad:

DSC_0210

DSC_0207

DSC_0160

DSC_0191

Den här sista bilden tillägnar jag min mamma eftersom jag vet hur mycket hon älskar när jag sitter längst ute på smala klippavsatser med branta stup nedanför.

20170506_132859

Katie hade sin bästa rump-tischa på sig dagen till ära.

20170506_135741

Den här dagen råkade det dessutom vara International Female Ride Day, vilket vi alltså firade med att göra den kanske mest episka motorcykelresan någonsin. Är för övrigt så glad att jag har hittat Katie, vi kör hoj så himla bra tillsammans. Plus att vi har synkat våra hjälmbluetooths till varandra så vi kan prata medan vi kör.

DSC_0193

Hej då Grand Canyon!

20170506_191549

Vi stannade och åt i Flagstaff och sen körde vi vidare söderut längs 89A, som är nummer 2 på den här listan över USA:s mest sceniska roadtrips. När man kommer in i Sedona är det lätt att förstå varför (även om inga bilder gör det rättvisa).

20170507_082808

Sen var det plötsligt söndag morgon. Vi vaknade i Cottonwood där det var ca 10 grader ute, och det skulle bli ännu kallare på vägen, så vi tog på oss alla varma kläder vi hade med oss och körde upp i bergen. Vi stannade lite snabbt i Jerome, en gammal gruvstad som ligger i en brant bergssluttning. Ser nästan sydeuropeiskt ut.

G0361418

Efter att ha kört flera timmar genom olika bergsstäder och på slingriga vägar med hårnålskurvor i typ 5-gradig värme tills vi tappade känseln i fingrarna, och sen ha korsat gränsen till Kalifornien igen (där det var betydligt varmare), befann vi oss plötsligt i Glamis, på en av mina absoluta favoritvägar.

20170507_144154

Att vara omgiven av de här sanddynerna är som att befinna sig i ett månlandskap.

20170507_155430

Sen stannade vi en sista gång, i El Centro. Det skulle nämligen regna resten av vägen hem så vi var tvungna att dra på oss regnställ.

20170507_154235

I brist på vattentäta stövlar får man improvisera!

20170507_155419

Sen körde vi de sista 20 milen i ösregn, kyla och vind. Det var ganska miserabelt. Men på något sätt ändå ett passande avslut på det här äventyret. När jag kom hem var jag så fysiskt utmattad att jag på riktigt började gråta när Paul frågade vad jag ville ha till middag eftersom jag inte kunde ta så stora beslut. Men betyget på den här helgen blir ändå helt klart 10 kaktusar av 10 möjliga

18120296_10209077483721494_1332647123_o
Äventyr, Livet är en fest, Resor

24 timmar i Mexico

Vissa veckor gillar jag mitt jobb extra mycket. Den här veckan var en sån vecka. Jag fick nämligen följa med Southwest Airlines på deras allra första direktflyg mellan San Diego och Cabo, Mexico. Det var en kort resa, bara 24 timmar, så det gällde att maxa njutningen. Så här såg det ut:

20170425_090240

Jag fick ta med min kompis Sarah, och när vi kom fram till vår gate möttes vi av mariachi-musik, ballonger och burritos för att fira Southwests första internationella destination från San Diego.

17992058_10155419969633949_6270004049518101041_n

Alla ombord fick goodie bags med små presenter i och det var fotografer ombord som dokumenterade den här historiska (!) dagen. Den här bilden har jag snott från Southwest Airlines Facebooksida. Sarah och jag sitter i tredje raden till vänster, men mitt ansikte är dolt bakom en flagga. Ha!

20170425_135806

Väl framme i Cabo fick vi först gå på en presskonferens, sen bussades vi hit, till Hyatt Ziva Los Cabos, ett all-inclusive resort där vi skulle bo över natten. Det här var utsikten från vårt hotellrum.

20170425_140500

Jag var tvungen att jobba en stund, men det går ju helt okej att göra på en tropisk balkong med havsutsikt och en kall öl i handen.

18110175_10209077484681518_53797641_o

Vi hade någon timme innan det var dags för middag, så vi gick ner till poolen. Jag har aldrig bott all-inclusive förut så det här var som en helt ny värld som öppnade sig. Vi hade liksom aldrig haft råd att bo så här fräsigt om vi behövde betala för det själva.

18120296_10209077483721494_1332647123_o

Att bada i en pool på stranden bara några meter från havet är nog mitt ultimata livsnjut. Man får hela upplevelsen men slipper oroa sig för vågor och hajar och sånt.

20170425_180929

Sen fick vi skynda oss upp på rummet igen och göra oss i ordning innan det var dags att kliva på en buss och åka hit, till Sunset Monalisa, för drinkar och middag med Southwest-gänget.

20170425_171053

Den här restaurangen var så extremt romantisk att jag och Sarah skojade om att det var tur att Paul inte var här (hans pass hade gått ut) eftersom vi nog inte hade kunnat hålla oss ifrån att fria till varandra. Och vi har verkligen inte tid att hålla på och planera bröllop och ha oss!

20170425_180259

Utsikten ♥♥♥

18120438_10209078334662767_593704122_o

När solen började gå ner var vi tvungna att ta några glamour shots med den här fantastiska himlen i bakgrunden.

18120596_10209078329142629_1133713658_o

Fast i verkligheten var det extremt blåsigt så vi satt mest och höll i hattarna för att de inte skulle blåsa iväg.

20170425_185932

Middagen var för övrigt helt strålande. Jag åt den här tortillasoppan till förrätt, sen gick solen ner och det blev för mörkt för att fota resten av maten.

20170425_185448

Men fint var det!

20170425_213836

Väl tillbaka på hotellet hade vi både ätit och druckit i ganska många timmar och det var full fest trots att det var tisdag. Hela vår grupp på kanske 20 personer gick in på en av hotellets alla barer för att dansa och spela biljard, medan jag istället gick och la mig tidigt, innan midnatt.

20170426_084642

Nästa morgon åt vi frukostbuffé med allt som är gott: frukt, yoghurt, granola, bröd, ost och pannkakor.

20170426_092556

Sen hade vi ungefär en timme kvar innan flygbussen gick så vi gjorde det enda rätta och gick ner till poolen igen. Som sagt, måste maxa njutningen!

20170426_094411

En mimosa på det också!

20170426_101410

Hejdå Cabo och Hyatt Ziva! Det här var nog den bästa 24-timmarssemestern jag någonsin varit på, även om jag tillbringade den med att vara ganska konstant stressad över att behöva åka hem. Hade gärna stannat en vecka till, minst.

(Detta var en pressresa genom mitt jobb på ett magasin och alltså inget bloggsamarbete. Om det inte framgick alltså.)

sverige2014
Resor, Sverige

Vi kommer till Sverige!

sverige2014

Som jag har nämnt tidigare har jag bara har varit i Sverige två gånger sen jag flyttade till USA. Det är TVÅ gånger på snart NIO år. Under all kritik, verkligen. Så i fredags, för att väga upp all skit som hände den dagen, bokade jag och Paul varsin flygbiljett till Stockholm. Det är några månader kvar, vi kommer inte förrän i slutet av juni, men jag är ändå så himla glad över detta.

Jag har aldrig tagit med en kille till Sverige förut så bara det är ju en ganska stor grej. Men det gör också att jag ser fram emot resan ännu mer. Det ska bli så fint att få visa Paul var jag växte upp. Andra saker jag tänker att vi ska hinna med: bada från klipporna på min familjs lantställe, åka ut med pappas båt i skärgården, kanske låna en bil och köra söderut till Malmö och Köpenhamn, ta Gotlandsbåten till Visby för en dag, dricka öl i Vitabergsparken, hänga med mina syskon och systerdöttrar, träffa min mammas hund för första gången, promenera över Djurgården och gå på Vasamuseet (mest för att Paul är så himla fascinerad av Vasaskeppet). Och så vill jag såklart presentera Paul för alla mina vänner (om de fortfarande kommer ihåg mig, det var ju ett tag sen sist…) och släktingar. Vi är i alla fall där i två veckor, så tips på nya saker som man borde göra i Stockholm med omnejd är också välkomna!

Bilderna ovan är från sist jag var i Sverige, 2014. Nedan är från gången innan dess, 2011.

sverige2011

IMG_1519
Resor

Puerto Rico, dag 2

Vi fick ett par dagars uppehåll, men nu regnar det igen, och det ska tydligen hålla på ett tag. Enligt vissa experter lutar det åt att hela San Diegos genomsnittliga årsnederbörd kommer de närmaste dagarna. Så, med det sagt längtar jag tillbaka till Puerto Rico där det var varmt och soligt och bara några enstaka, tropiska regnskurar medan vi var där. Så här såg dag 2 ut:

Foto-2016-12-26-17-36-14

Vi började dagen med att köra från Arecibo, där vi bodde, på norra kusten till Ponce på södra kusten för att gå på konstmuseum.

20161226_120745

Museo de Arte de Ponce hette det, och hade bland annat en fin utställning med samtida puertoricanska konstnärer.

20161226_132028

Sen gick vi förbi Parque de Bombas, som är en historisk brandstation och numera ett museum i Ponce.

20161226_135216

Vid det här laget var vi hungriga och törstiga, så vi satte oss på första bästa fik. Den här mimosan på passionsfruktsjuice var HELT fantastisk. Och pappa tog sig en öl.

IMG_1519

Eftersom vi befann oss på kusten tog vi en sväng ner till havet och köpte glass också.

20161226_152359

Vattnet var alldeles ljummet, så är det tydligen året om i Puerto Rico.

20161226_171301

På vägen hem körde vi längs med västkusten hela vägen norrut igen. Vi stannade i Rincón på Puerto Ricos västra spets för att ta ett litet dopp i havet innan solen gick ner. Rincón är egentligen känt för sina surfvänliga vågor, men med hjälp av vår guidebok hittade jag en strand där vågorna inte var för höga för att bada.

puertorico

Den här bilden har ni redan sett men jag gillar den så nu lägger jag upp den igen. Golden hour i Rincón!

20161226_200642

Senare på kvällen gick vi till en pastarestaurang som var en av få öppna restauranger i Arecibo. Inte världens mest spännande stad kanske. Jag brukar alltid försöka dricka lokalbryggd öl när jag är ute och reser, men finns det inte så tar jag en öl från San Diego istället. Det finns nästan alltid oavsett var man befinner sig.

20161225_131718
Äventyr, Resor

Puerto Rico, dag 1

20161225_075126

Eftersom det är svindyrt att flyga över julen och eftersom jag tydligen är masochist hade jag bokat ett flyg från San Diego klockan 22 på julaftonskvällen, med en mellanlandning i Atlanta typ 4 på morgonen (där vi visserligen fick se en soluppgång), och sen landade vi i San Juan klockan 13 på juldagen, lokal tid. Paul och jag var med andra ord lite slitna vår första dag i Puerto Rico.

20161225_131718

Min pappa och styvmamma var redan i Puerto Rico, så de hämtade upp oss på flygplatsen. Sen åkte vi in till gamla San Juan för att äta och ta oss en liten semesterstänkare. Alla drack mojitos (man ska dricka rom i Puerto Rico!) utom jag som tog en Corona, det kanske tråkigaste som fanns på menyn. Aja. Jag hade bara sovit två timmar så jag skyller på det.

20161225_142044

Sen promenerade vi längst ut på San Juans nordvästra spets för att titta på Castillo San Felipe del Morro, ett jättelikt fort byggt på 1500-talet.

20161225_143932

Pappa ♥

IMG_1465

Bakom kulisserna-selfie.

20161225_145224

Old San Juan är så himla fint – alla hus ser ut så här, målade i olika pastellfärger. Och! Katter överallt.

20161225_160533

Så här skulle man kunna tänka sig att bo ändå.

20161225_160803

Plötsligt sprang vi rakt in i någon sorts gatufest.

20161225_161139

Folk dansade och sjöng på gatan och några amerikanska killar som började prata med oss sa “Welcome to Puerto Rico” eftersom vi fick en så autentisk upplevelse. Fint!

20161225_162045

Utanför själva stadskärnan och precis vid havet ligger La Perla, som ska vara San Juans slum (och som har en ganska fascinerande historia). Sån väldig kontrast med en fattig stadsdel med hög brottslighet som samtidigt har en utsikt som i San Diego skulle kosta många miljoner dollar.

20161225_162057

När solen så smått började gå ner gick vi tillbaka till vår hyrbil (och upptäckte att vi hade fått en parkeringsbot på 250 dollar!?) och körde ca en timme österut till vårt Airbnb-hus. Där satt vi på verandan i den ljumna kvällsluften och drack glögg och pratade tills klockan var mitt i natten och jag verkligen började känna av min sömnbrist. Fin första dag i alla fall!

puertorico
Äventyr, Resor

Årets sista inlägg

puertorico

Vi kom hem från Puerto Rico igår. Det var HELT fantastiskt och kanske mitt nya favoritresmål. Inlägg med fler bilder kommer, men först ska jag iväg på nästa äventyr. Om en timme sticker jag till Mammoth med en kompis för att åka snowboard över nyårshelgen. Från tropisk värme på en ö i Karibien till snö och minusgrader på ett berg i norra Kalifornien på en och samma vecka. Spännande!

Det är osannolikt att jag hinner blogga mer innan jag kommer hem igen, så nästa gång vi hörs är det antagligen 2017. Gott nytt år allihopa! Hoppas att 2017 blir bättre än 2016.

20161126_125444
Mexico, Resor

Thanksgiving, hundar och vin i Valle de Guadalupe

20161124_115708

För två helger sen var det Thanksgiving vilket innebar 4 dagars ledighet, så jag och Paul och våra kompisar Colin och Renee packade in oss i Renees Jeep och körde söderut längs kusten, till Valle de Guadalupe i nordvästra Mexiko.

20161124_130647

Vi stannade i Ensenada för att äta lunch. Renee hade hört talas om en tacotruck som tydligen skulle vara jättebra men ingen visste var den låg. Men när vi stannade vid ett random gathörn och tittade oss omkring så var den precis där!? Colin och Renee beställde varsin tostada.

20161124_133014
Sen gick vi vidare till en “riktig” restaurang och åt helt sanslöst goda portobellotacos och drack lite lokalbryggd öl.

20161124_153322

Efter maten körde vi vidare inåt landet till Valle de Guadalupe, som är norra Mexikos svar på Napa Valley, dvs wine country. Här finns över 120 vingårdar och det öppnar nya hela tiden. Vi hade bokat rum på ett jättefint litet B&B, och vi fick en flaska vin av ägarinnan som vi direkt öppnade på altanen.

20161124_160124

Vi blev direkt kompisar med ägarnas lilla hund. Han hette Cepillo, vilket betyder borste på spanska.

20161124_162949

Så här såg det ut där vi bodde. Det var alldeles tyst och lugnt, och bara ett fåtal rum. Så fint.

20161124_184746

Vi hade reserverat bord för middag på lyxrestaurangen Laja. För cirka 800 kronor per person fick man en fyrarättersmåltid med ett nytt vin till varje rätt. SÅ. SJUKT. GOTT.

20161125_105124

Nästa morgon lagade vår värdinna frukost åt oss, och sen gav vi oss ut på vinäventyr. Paul började starkt dagen med en Tecate medan vi väntade på att Colin och Renee gjorde sig i ordning.

20161125_102616

Så här ser det ut överallt i Valle de Guadalupe, vinodlingar så långt ögat räcker. Och väldigt torrt, det är samma klimat här som i San Diego, men det går tydligen att odla vin ändå. 

20161125_113645

Eftersom nästan varje hus man kör förbi har en egen vinproduktion finns det väldigt mycket att välja mellan, även om öppettiderna skiljer sig ganska mycket åt. Först hamnade vi i alla fall på El Cielo, som är en av de större, mer kommersiella vingårdarna. Vi provade fyra olika vita viner som alla var väldigt goda. Obs att jag inte vet någonting om vin, så min bedömning brukar hamna någonstans mellan “gott” och “inte gott”.

20161125_134723

Sen nämnde Renee en vingård som låg i en grotta byggd av uppochnedvända båtar som hon ville besöka, och precis när hon sa vad stället hette så åkte vi förbi en skylt med det namnet på! Samma flyt som med tacotrucken i Ensenada med andra ord. Så vi svängde av direkt och hamnade här, på Vena Cava.

20161125_131303

Vi gick in i båtgrottan och körde en provning med fyra av Vena Cavas egna viner. Brödet var min favorit!

20161125_134758

Och så här fint var det utanför.

20161125_162937

Vi hade kört förbi den här rymdskeppsliknande byggnaden några gånger under dagen och tänkte att vi skulle stanna och kolla in den.

20161125_161332

Därinne hade de tre våningar fyllda med vintunnor.

piano

De hade även ett piano, till min stora glädje. Jag satte mig och spelade typ allt jag fortfarande kommer ihåg (jag spelade piano som barn och kan läsa noter och sådär, men har inte haft ett piano på många år) vilket tydligen var jätteunderhållande för de andra som inte hade en aning om att jag kan spela piano. Dold talang!

fincaaltozano

Sen bytte vi om och åkte vi vidare till Finca Altozano, som ägs av stjärnkocken Javier Plascencia (aka the Mexican George Clooney), där vi hade middagsreservationer. Jag hade ett presentkort på 100 dollar på just Finca Altozano men jag glömde att ta med det!? Var så arg på mig själv över detta. Aja. Det var ändå prisvärt, som mycket är i Mexiko. Dock var det svinkallt, men det blev bättre av att det sprang runt hundar överallt.

20161126_113803

Dag tre började vi med – surprise! – mer vin, den här gången på El Mogor. Vi hade egentligen tänkt äta lunch på Deckman’s, som är El Mogors restaurang och ägs av en amerikansk kock med en Michelinstjärna, men de hade inte öppnat ännu.

20161126_112620

Så vi tog ett glas vin på vingården bakom restaurangen och hängde med hönsen.

20161126_114718

Renee hittade en jättekonstig fjäril som hade en stor, luden spindelkropp under de här vingarna.

20161126_115854

Och i anslutning till vingården fanns en ekologisk gårdsbutik med en egen katt. Jag köpte lite bröd och tortillas och sen åkte vi vidare.

20161126_125444

Våra kompisar Greg och Lola var på väg till Guadalupe från San Diego, och vi hade bestämt träff med dem på en vingård som vi hade valt på måfå från en karta. Den visade sig dock bestå av ett litet rum bredvid ägarens bostadshus, och det fanns ingenstans man kunde sitta och vänta. Så vi gick över till grannen och köpte en flaska som vi delade på på altanen medan vi väntade på Greg och Lola. Det var för övrigt kallt och regnigt den här dagen, därav min halsduk och vinterjacka.

20161126_133753

Paul hittade en hund.

20161126_140623

Sen dök Greg och Lola upp. De hade med sig sin fina Golden Retriever som heter Delilah.

20161126_143559

Vid det här laget var vi hungriga, så vi hittade en pizzarestaurang där de serverade insekter!? :(

20161126_153526(0)

Det var svinkallt ute så de som jobbade på restaurangen tände en eld åt oss. Och Paul hittade fler hundar!

20161126_153610

Maten var jättegod och alla var så himla trevliga, så vi satt kvar här ända tills det blev mörkt, trots att det började ösregna. Typ allt är utomhus här så det är svårt att undvika vädret. Även om det för all del nästan aldrig regnar här, vi hade bara oflyt.

20161126_191511

Det enda stället som var öppet efter klockan 17 var El Cielo, det stora, kommersiella stället vi hade varit på första dagen, så vi åkte tillbaka dit och beställde en ostbricka. Vid det här laget var jag ganska trött på vin så jag tog en öl istället. 

20161127_113524

Sen var det söndag och dags att åka hem igen! Det var lite sorgligt att behöva lämna vårt fina B&B, men vi hade i alla fall den här utsikten hela hemvägen så det kunde varit värre.

20161127_132006

Vi stannade i Rosarito för lunch och lite shopping innan vi kände oss redo för att närma oss gränsköerna. Jag köpte det här armbandet med en mexikansk flagga och ett viktigt budskap. Sen satt vi i kö i lite drygt tre timmar innan vi var tillbaka i USA igen.

Det här var min första gång i Valle de Guadalupe, men inte den sista. Vill tillbaka hit igen så fort som möjligt, och rekommenderar helt klart ett besök för alla som gillar vin och god mat. Det ligger dessutom mindre än två timmar från San Diego. Win!

Save

yellow
Resor

Gult är fult

yellow

Hej bloggen, jag har inte glömt dig, jag har bara varit i Mexico i fyra dagar över Thanksgiving och sen kommit hem till massa jobb och nya Gilmore Girls-avsnitt. Så, ni vet, prioriteringar. Mexiko var i alla fall alldeles strålande. Bilder kommer snart! (Den här ovan tog Paul utanför vårt B&B som hade en väldigt gul vägg som matchade min jacka.)

Vad har ni haft för er den senaste veckan?

ensenada
Det ofattbara, Resor

Anti-Thanksgiving

Den här helgen är det Thanksgiving i USA, vilket känns som en helt absurd grej att fira just nu. Jag vet inte hur mycket det har rapporterats i Sverige kring protesterna mot the Dakota Access Pipeline – här har det varit ganska tyst i mainstreammedierna, men mitt Facebookfeed svämmar över av gräsrotsrapporteringar och namninsamlingar för att stoppa bygget av en oljeledning genom Sioux-stammens heliga mark. Samtidigt sätter sig hela USA runt middagsbordet på torsdag och firar en fredlig måltid mellan brittiska pilgrimer och amerikansk ursprungsbefolkning för 400 år sen. Dubbelmoralen i detta?

Och meanwhile in D.C. firar neo-nazister och extremhögern Trumps valseger med en konferens där folk står och heilar helt öppet.

HALLÅ VÄRLDEN, VAD ÄR DET SOM HÄNDER? Är folk så historielösa att de inte fattar hur det här kommer sluta?

Det jag dock egentligen ville säga (har svårt att hålla mig från politiska rants nuförtiden, ni får förlåta) är följande. Alla tipsartiklar jag har sett de senaste veckorna om hur man bäst firar Thanksgiving i år verkar fokusera på en sak: prata inte politik med dina släktingar. Det är väl för all del inte världens sämsta råd i dessa tider.

Själv har jag ett ännu bättre förslag: undvik släkten och Thanksgiving helt och hållet och stick till Mexiko i fyra dagar med några likasinnade vänner istället. Det tänker Paul och jag göra. Man får passa på innan den nya presidenten bygger sin mur………………………….

ensenada

DSCF3533
Äventyr, Djur, Resor

Här kommer Costa Rica-bilderna… varning för djur!

Eftersom jag har sagt att jag ska lägga upp bilder från Costa Rica ett tag nu är det väl lika bra att få det gjort. Jag och Stacey var alltså i Costa Rica i fem dagar för ett par veckor sen. Om det är någon som läser här som mot förmodan inte gillar djur så kan jag avråda från att läsa vidare. Mina foton från den här resan består till kanske 90% av bilder på djur vi träffade. Bästa sortens semester!

20161012_090155

Vi landade i Liberia sent på tisdagkvällen och blev upphämtade på flygplatsen av Staceys kompis Mickey och hennes mamma Dawn, som båda bor i Nuevo Arenal i nordvästra Costa Rica. Nästa morgon åkte vi direkt till deras veterinär och hämtade upp en kattunge!!!

20161012_084335

Det här är Mickey. Både hon och Dawn är stora djurälskare och fostrar kattungar och hundvalpar för adoption. Mickey bor dessutom på en gigantisk ranch full av olika sorters djur. HEAVEN!

20161015_141958

Här är huset vi bodde i på Mickeys ranch…

20161015_141222

Och här är utsikten från baksidan. Mickey har 6 hundar och 8 katter som följer efter henne vart hon än går. Här är några av dem. Den stora sjön heter Laguna de Arenal och har en ganska fascinerande historia. Nuevo Arenal betyder alltså “Nya Arenal”. Gamla Arenal ligger på botten av sjön, som är artificiell och skapades på 70-talet för att generera hydroelektricitet. Eftersom man dränkte hela staden skapades Nuevo Arenal som ett sätt att omlokalisera lokalbefolkningen.

Någonstans bakom molnen ligger även en stor vulkan som vi aldrig lyckades se eftersom det var för molnigt hela resan.

20161012_152415

20161012_100737

Förutom katter och hundar har Mickey även: hästar, kor, höns – och minikor! Kolla vad gulliga.

20161012_111131

Vår första hela dag i Costa Rica regnade det oavbrutet, så vi hoppade in i vår lilla sketna hyrbil och körde till La Fortuna någon timme bort.

G0069319_1476321618369_high

Där fanns det nämligen hot springs! Så vi satt i alldeles varmt mineralvatten och drack öl mitt i det tropiska regnet. Fint!

20161012_143807

På väg hem till Mickey igen stannade vi på en restaurang med den här utsikten för att köpa två flaskor vin att ta med oss. Är det semester så är det!

20161014_065200

Nästa dag hade vi siktet inställt på att se ett vattenfall! Vägarna i Costa Rica är de sämsta jag någonsin sett. Asfalterade vägar är ovanligt, de flesta ser istället ut så här. Grus och lera och djur på vift överallt. Man får tuta så flyttar de (förhoppningsvis) på sig.

20161013_123733

På grund av extremt dåliga vägar och ganska dålig väder tog det jättelång tid att ta oss till Tenorio Volcano National Park. För att komma till vattenfallet fick man hajka genom regnskogen i en halvtimme eller så. Jag har aldrig sett så mycket grönska som i Costa Rica.

20161013_125310

Vi gick ner för en trappa och så öppnade sig plötsligt djungeln…

20161013_125319

…till detta! Rio Celeste heter floden som har det här vattenfallet, den är känd för sitt turkosa vatten.

20161013_125618

Något av det finaste jag har sett! Det här råkade för övrigt vara samma vattenfall som jag la upp en bild på innan jag åkte hit, bara av en slump.

20161013_140258

Efter vattenfallet var vi helt utsvultna och hittade ett helt tomt hotell (eftersom det var lågsäsong) med en liten restaurang. Jag hade förväntat mig att det skulle vara svårt att vara vegetarian här, men istället åt jag så himla god mat hela resan!? Detta får man om man beställer “Typical food” – ris, bönor, hemmagjord ost, salsa, sallad och kokbanan. Och så en liten öl på det.

20161012_182842

När det var läggdags såg det ut såhär i Staceys rum. Inte så mycket plats för henne…

20161013_210442

Så vi flyttade katterna till mitt rum istället! Bästa sovsällskapet.

20161014_071000

Nästa dag var det dags för mig och Stacey att ge oss ut på egen hand för första gången, utan Mickey. Stacey körde och jag navigerade.

20161014_093922

Vi skulle till Monteverde på en zipline tour, plus att jag skulle hoppa bungee jump. På parkeringplatsen stod en ensam häst och betade.

G0047166

Sen åkte vi 14 olika linbanor i mestadels ösregn. Tur att det var varmt!

DSCF3533

Vid ett tillfälle skickades vi ner till marken från en hög plattform med hjälp av ett rep. Inget för höjdrädda detta!

Det roligaste på hela touren var detta: en Tarzan-lian!

20161015_065138

När det var dags för mig att hoppa bungee jump så började det ösregna och åska och blixtra, så guiderna tyckte inte att det var någon bra idé att hoppa. Så vi fick köra ner till Monteverdes lilla by och ta in på ett hotell över natten, istället för att åka tillbaka hem till Mickey som vi hade tänkt. Och tidigt nästa morgon infann vi oss på Monteverde Extremo Park igen, och så fick jag äntligen hoppa!

20161015_070303

Här kan ni se videon med hoppet om ni vill.

20161015_110441

Efter bungee jumpingen körde vi raka vägen tillbaka till Mickeys ranch igen. Det var vår sista dag i Costa Rica och vi ville gärna hänga med Mickeys hästar lite. Hon har ett sto, en hingst och ett litet föl.

20161015_113532

Jag fick rida hingsten eftersom jag är en van ryttare. Mickey var ganska nervös eftersom hon själv aldrig har vågat rida den här hästen – han är ung och ny under sadeln – men det gick hur bra som helst. Fölet och alla hundarna följde efter oss under hela turen.

20161015_115609

Efter ridturen satte vi oss på altanen och tog ett glas vin. Jag fick en pytteliten kattunge i knät.

20161015_123632

Sen tog Mickey med oss på en tur i sin dune buggy runt sina ägor.

20161015_123527

Det låg kor och latade sig mitt i vägen.

20161015_123614

Och så här fin var utsikten.

20161015_145008

Sen var vi tvungna att ta oss tillbaka till Liberia ca två timmar bort eftersom vi skulle flyga hem igen nästa morgon. På ett ställe hade halva vägen täckts av ett lerras.

20161015_090938

UFO zone. Oooookej.

20161015_184624

Vårt hotell för natten låg vägg i vägg med ett casino, så vi tänkte att vi lika gärna kunde spela bort de sista av våra colónes. För mig gick det snabbt, men Stacey vann en massa pengar istället.

Och så nästa morgon flög vi hem igen. Vi hade egentligen planerat att ta oss till stranden en dag också, men allt tog mycket längre tid än planerat eftersom vägarna var så dåliga. Så det får väl bli nästa gång istället. Tur att vi har gott om stränder här hemma! (Och sorry för megalångt inlägg.)