Category

Resor

Äventyr, Motorcyklar, Resor

På väg till Mexiko

Det här är ett tidsinställt inlägg eftersom jag just nu, medan detta publiceras, sitter på en motorcykel någonstans i norra Mexiko. Vi är lediga på måndag pga långhelg så jag, Katie, Genevieve och Nathalie har hyrt ett hus på stranden i San Felipe. Sist jag var där, i maj förra året, tog det 10 timmar för min grupp att köra de ca 40 milen från San Diego till San Felipe. Då var vi dock omkring 20 personer, och flera hade så små bensintankar att de behövde stanna och tanka hela tiden (se bildbevis ovan). Jag utgår från att det kommer gå något snabbare med bara oss fyra. 

Jag köpte för övrigt en ny mobil häromdagen, en Google Pixel 2 med Googles eget abonnemang. Jag har alltid vägrat Apple-produkter med argumentet att Apple är en sekt, men jag får ovilligt erkänna att Google nog är precis lika illa. Oh well. Jag ska i alla fall kunna använda telefonen utomlands med det här abonnemanget, vilket var huvudanledningen till att jag bytte. Min förra mobil gick inte att använda utanför USA över huvud taget. Det jag försöker säga med allt detta är att jag förhoppningsvis kommer lyckas blogga från San Felipe. Annars får jag ta en liten paus och så hörs vi nästa vecka istället.

Äventyr, Resor

Guatemala, dag 4-7

Dag fyra i Guatemala var den helt klart sämsta, så jag tänkte inte säga så mycket om den. Vi hade hyrt en minibuss som skulle ta oss från södra delarna av landet till norra och hela resan skulle ta omkring 14 timmar. Så här glada och fräscha var vi efter den första halvtimmen. Inte lika glada och fräscha 13,5 timmar senare dock.

Vi fick i alla fall se en fin regnbåge! Okej, nog om denna dagen.

På onsdagen vaknade vi på ett bed & breakfast precis bredvid en sjö, den här gången i Petén i norra Guatemala. Där blev vi upphämtade i en minibuss (så himla många minibussar på den här resan, skulle inte ha något emot att aldrig behöva se en minibuss igen i hela mitt liv) och skjutsade hit, till Tikals nationalpark.

Tikal är känt för sina mayaruiner, vilket var hela anledningen till att vi tog oss hela vägen till norra Guatemala. Lexy och Stacey var de enda som var med på resan utan sina significant others så de fick dela rum och låtsas vara ett par på alla bilder. Oklart hur pass svartsjuka Lexys flickvän och Staceys pojkvän blev över detta.

Så sjukt mäktigt med alla dessa pyramider byggda typ på 600-talet.

Vi hade tur, för bara ett par veckor tidigare hade de öppnat Lost World, en del av parken som hade varit stängd i flera år. Innan vi klättrade uppför trapporna till Lost World-pyramiden sa vår guide åt vår kompis Ace att gå upp först, och sen hans flickvän Edy…

Ace skulle nämligen fria till Edy! Vi andra i gruppen hade känt till detta i flera månader och på något vänster lyckats hålla det hemligt från Edy. Hon blev så chockad, och SÅ glad. Jag och Katie hade sprungit efter dem upp för trapporna till pyramiden för att hinna fota ögonblicket.

Sen stod vi alla runt omkring dem och grät en skvätt medan Edy svarade “of course”. 

Vi tog ett gruppfoto för att föreviga den här väldigt fina stunden. Enligt vår guide förlovade sig Sofia Coppola också på toppen av den här pyramiden, men jag vet inte om det är sant eller inte. 

En annan ganska cool grej är att de filmade en scen i Star Wars: Episode IV här uppifrån. Jag visste inte detta förrän efteråt eftersom jag inte direkt är en Star Wars-nörd, men råkade ändå fota exakt samma vinkel som i filmen. 

Sen åkte vi hemåt igen. Stannade för att hämta upp pizza på en liten italiensk restaurang vår värdinna hade tipsat om medan solen gick ned i sjön bredvid. Inte så tokig dag detta.

Nästa morgon var det mulet och vi var så himla trötta från alla äventyr de senaste dagarna att vi bestämde oss för att inte lämna vårt B&B. Vi läste böcker och badade och paddlade kajak precis hela dagen. Det var välbehövligt! (Och jag hann läsa ut både bok 30 och 31 den här veckan.)

Vår sista hela dag i Guatemala skulle vi flyga från Flores till Guatemala City klockan 20 på kvällen, så fram till dess hade vi ett gäng timmar på oss att utforska själva staden. Flores Island är en pytteliten ö som det tar ungefär 15 minuter att ta sig runt till fots, och ena halvan av ön verkar hålla på att sjunka ned i sjön? Eller om det är vattennivåerna som stiger. 

Det fanns en massa små affärer här med traditionella tyger och kläder och annat hantverk, så vi gick runt och shoppade ett tag. 

Flores = Färgglada hus, fin utsikt och trånga gränder så långt ögat kunde nå. 

Vi var ganska ledsna över att behöva åka hem nästa dag. Jag hade ju varit lite orolig innan över hur det skulle gå att resa med 10 personer, men det gick verkligen hur bra som helst. Ingen blev osams, tvärtom. Vi blev snarare helt oskiljaktiga och har redan börjat planera nästa äventyr tillsammans. 

Den här killen är i alla fall min bästa resekamrat, alla kategorier. 

Vi klappade så himla många gulliga hundar på den här resan. Den här valpen var kanske den gulligaste av dem alla. 

Sen var det någon som iceade Jordan. Icing är tydligen en grej som går ut på att man lurar någon att hitta en gömd Smirnoff Ice någonstans, och personen som hittar den måste då gå ned på ett knä och halsa hela flaskan. Såna himla frat-fasoner, men roligt var det. 

Sen gick solen ned över Flores och det var dags att börja ta sig till flygplatsen för att tillbringa en sista natt i Guatemala City innan vi åkte hem till San Diego igen. Och om det inte har framgått så ÄLSKADE jag Guatemala. Skulle varmt rekommendera alla att åka hit någon gång i livet. 

Del 1 av resan hittar ni här.

Äventyr, Resor

Guatemala, dag 1-3

Gott nytt år! Vi kom hem från Guatemala igår, en dag för sent eftersom Tijuanas flygplats var stängd pga dimma så vårt plan fick lov att landa i en annan stad i Mexiko istället och vi fick bo på hotell en extra natt i väntan på att dimman skulle lätta. Är lite sur över att vi förlorade en hel semesterdag, men det kunde samtidigt helt klart ha varit värre. Guatemala var i alla fall helt fantastiskt! Så här såg de första dagarna ut…

Vår grupp på 10 personer landade i Guatemala City ganska sent på kvällen förra lördagen. Vi blev upphämtade i en minibuss och körda två timmar ut på landsbygden, och sen fick vi ta en båt i 20 minuter för att komma till vårt Airbnb-hus. Det var kolsvart ute under hela resan så vi visste inte riktigt vad vi kunde förvänta oss. Nästa morgon vaknade vi i alla fall till den här utsikten 😍

Vi hade hyrt tre hus på samma tomt med utsikt över Lago de Atitlán, som ska vara en av världens vackraste sjöar. På den här sidan av sjön fanns det inga bilvägar, så det enda sättet att ta sig dit var med båt. Ville man åka någonstans fick man ställa sig på bryggan och vinka åt båtarna som gick förbi tills någon kom och hämtade upp en. 

Det var julafton och strålande sommarväder ute, så vi bestämde oss för att utforska våra omgivningar till fots. 

Lago de Atitlán är omgiven av vulkaner, varav minst en tydligen är aktiv. Så sjukt mäktigt! 

Vi gick i någon timme tills vi hamnade i en liten by. 

Där tog vi ett gruppfoto på bryggan (alla byar här har egna bryggor eftersom det enda sättet att ta sig till fastlandet är med båt)…

Sen hoppade vi allihopa in i såna här tuk-tuks för att ta oss vidare till nästa by. 

Vi hamnade i San Marcos, som lite oväntat visade sig vara en metropol för amerikanska hippies. Det fanns små veganska restauranger överallt, vilket vi inte alls var beredda på. Men eftersom halva vår grupp är veganer eller vegetarianer var det en mycket trevlig överraskning. Annan trevlig grej? Alla keliga hundar som sprang runt på gatorna (de flesta hade halsband så de verkade inte vara hemlösa).

Vi satte oss på ett litet vegetariskt hippiecafé som ägdes av en brittisk man som när jag sa att jag var svensk berättade att han älskade Lisa Ekdahl och brukar spela några av hennes låtar på caféet varje kväll. Jag hade blivit så himla paff om jag hade klivit in på en restaurang i en pytteliten by i Guatemala och hört Lisa Ekdahl i högtalarna. Jag åt i vilket fall som helst en väldigt god curry.

Sen tog vi en båt hemåt igen. Den här sjön alltså. En av de vackraste platser jag har varit på.

Nästa morgon var det juldagen och vi delade in oss i två grupper. Det är lite knepigt att göra saker med så många personer, så Katie, Stacey och jag tog en båt västerut för att åka och rida och resten av gänget åkte österut för att åka zipline. 

Jag fick rida den här skönheten, Paloma, som var den kanske mest perfekta häst jag någonsin ridit. Lyhörd och full av energi. Vår guide red längst bak i gruppen och Paloma och jag fick leda, och hon ville bara springa hela tiden så vi galopperade fram längs gatorna i den lilla byn i full fart medan resten av gänget hamnade på efterkälken. Det var en sån dag jag knappt ens hade kunnat drömma om som liten hästtjej, jag blev helt lycklig i hela kroppen. 

Sen saktade vi ned en smula och red upp längs slingriga skogsstigar högt över havet i ett par timmar. Stannade för att ta lite foton med vulkanerna i bakgrunden. Alltså!? Hur är detta på riktigt?

Glada i själen men ganska utmattade satte vi oss sen på en uteservering vid vattnet och åt guacamole och drack piña coladas. Vacation level: 1000. 

Sen hoppade vi på en båt hemåt igen för att möta upp resten av gänget och laga en ordentlig julmiddag tillsammans. Och nästa dag var det dags att lämna Atitlán och åka vidare till en ny del av landet, men det får bli ett eget inlägg. 

Resor

Fyra fantastiska dagar i Mexiko

Okej, här kommer en bildspäckad redogörelse av min och Pauls långhelg i Mexiko. Vi landade i Cabo i lördags och det var så fint väder att jag blev alldeles lycklig i hela själen. Runt 32 grader och molnfritt! 

Så här såg vårt rum ut. Vi bodde på Grand Velas Los Cabos, ett all-inclusive resort precis på stranden. De firade ettårsjubileum den här helgen och jag var inbjuden tillsammans med ett gäng resejournalister för att fira. Jag skulle aldrig ha råd att bo här om jag behövde betala för det, plus att jag inte riktigt fattar grejen med att åka till ett annat land och tillbringa hela resan på ett resort istället för att uppleva själva landet och dess kultur. Men nu är jag ändå i Mexiko flera gånger om året så då kan man kanske unna sig lite ren lyx ibland. Det ÄR ju himla skönt. 

En positiv grej med just det här stället är i alla fall att de behåller hela personalstyrkan ombord året runt istället för att bara anställa folk under högsäsongen, samt betalar skäliga löner. På så vis har de skapat tusentals nya jobb för de som bor i Cabo och det är ju bra. Jag grillade Grand Velas publicist kring detta eftersom jag tycker att det är viktigt. Jag vill inte stödja en hotellkedja som exploaterar lokalbefolkningen istället för att vara en positiv kraft i samhället. 

Aja. Nog om detta. Stackars Paul får aldrig slappna av och njuta, jag bara förstör allt genom att prata politik stup i kvarten.   

Utsikten från balkongen var inte så tokig den heller. 

På kvällen mötte vi upp med resten av pressgänget för att äta middag på en av hotellets restauranger. 




Jag hade varit en smula orolig över hur det skulle gå att äta veganskt här, men det var INGA problem. Kocken på den här restaurangen hade två Michelinstjärnor och skapade en helt vegansk åttarättersmiddag bara åt oss. Eftersom detta inte fanns på menyn har jag ingen aning om vad det var vi åt, men sjukt gott var det i alla fall.

Dag två beställde vi tidig room service och åt frukost framför nyheterna. Jag åt gröt och frukt! 

Sen blev vi upphämtade i en buss och skjutsade till hamnen i Cabo.

Vi skulle nämligen ut och segla! Hela kalaset började med en välkomst-mimosa. 

Vi åkte förbi den här bågen som kanske är det som Cabo är mest känt för. Tydligen håller den dock på att falla ihop pga väderpåfrestningar. 

Vi stannade i en vik och dök i från båten. Vattnet var alldeles ljummet och turkost. Och fullt av fisk. 

Drack en kall öl i fören och kände mig allmänt harmonisk.

Sen hann vi tillbaka till hotellet igen i tid för ett dopp i bubbelpoolen innan det blev mörkt. 

På kvällen var det dags för ytterligare en helt mindblowing middag, den här gången på hotellets franska restaurang. Vi åt och åt och stupade i säng alldeles för sent, alldeles för mätta. Frosseri är visst en dödssynd. Tur att man inte är kristen. 

Dag tre tillbringades nästan uteslutande i hotellets spa. Jag fick en massage som var den överlägset bästa massageupplevelsen hittills i mitt liv och kände mig som en helt ny människa efteråt. (Man skulle kunna tro att jag får betalt för att skriva allt detta, men eftersom ingen bryr sig om min lilla blogg på svenska så kan jag lova att jag bara säger saker jag verkligen menar. Detta är inte ett sponsrat inlägg.) Sen gjorde vi oss i ordning för ytterligare en middag.

Men först fick vi en property tour. Här är receptionen.

Så här såg hallen i presidentsviten ut. Det fanns även en walk-in closet som var större än mitt sovrum hemma, två balkonger med egna bubbelpooler, och ett teleskop i guld. För att bara nämna några saker som riktigt, riktigt rika människor tydligen behöver när de är på semester.

Utsikten från sviten var väl helt okej den också.

Innan middagen var det dags för tequilaprovning. Jag dricker inte sprit, så jag satt mest bara bredvid och fotade. 

Och så var det alltså middagsdags igen, den här gången på en mexikansk restaurang. Allt var så gott, jag är fortfarande helt imponerad över alla veganska matupplevelser de lyckades slänga ihop bara sådär. 

Och så en sista matbild. Den fjärde dagen hade vi ingenting på schemat annat än att åka hem igen. Vi började dagen med en frukostbuffé vid havet. Jag åt gröt, plantain, bröd och ca 10 olika sorters frukt och bär. Den ultimata frukosten!

Sen flöt vi runt i poolen och carpade det allra sista av den här semestern (som egentligen inte var semester utan jobb) och försökte lista ut hur vi skulle kunna stanna precis här forever and ever. 

Resor, Vardagsfilosoferande

Kan vänja mig vid detta livet

Dag två i Cabo har varit helt perfekt (vädret! maten! havet!) och jag funderar på att sätta den här bilden som mitt permanenta frånvaromeddelande på mailen och helt enkelt aldrig åka härifrån.

Vi har hängt hela dagen med en grupp resejournalister från USA och Kanada som är här på samma pressresa som vi, och jag känner mig väldigt inspirerad.

En av dem designar smycken och jobbar deltid som resejournalist, så hon är ute och reser hela tiden. En annan jobbar som privat mattelärare åt till exempel Will Smiths och Mariah Careys barn samt frilansar för en massa tidningar, så hon följer med på turné överallt och passar på att skriva resereportage. Det är kanske den mest Los Angelesiga karriären jag någonsin hört talas om, men det låter så jäkla fint ändå. Inte att jobba som mattelärare kanske, men hela grejen med att kombinera resande och journalistik med en helt annan karriär som hjälper till att betala hyran. Det skulle jag också kunna tänka mig att göra. 

Jag måste bara komma på en till grej jag är bra på. 

Resor

Hej från Grand Velas Los Cabos

Hej! Paul och jag är i Mexiko! Jag är här på pressresa och Paul fick följa med som min gäst. Snällt! Vi bor på Grand Velas i Cabo och har ett fullspäckat schema med en massa olika aktiviteter de närmaste dagarna. Idag har vi till exempel ätit en åttarätters middag (där kocken skapade en helt vegansk meny bara för oss) och imorgon ska vi åka båt. Det är 32 grader varmt ute och livet är gött. Ursäkta om det här inlägget låter drygt, men jag har druckit några glas vin och är väldigt glad över att jag får betalt för att göra sånt här. Nu är det dock sovdags, vi hörs imorgon!

Äventyr, Resor

Fler bilder från Kroatien

Jag vet inte om ni är intresserade av att höra om resor och sånt? Men jag har så mycket bilder jag bara måste dela med mig av, så nu kör vi ändå. Kroatien i bilder, del 2!

Vi hade lite växlande tur med vädret. Det var kallt, regnigt, blåsigt och åska några dagar, och varmt och soligt andra. Här var en varm dag. Pappa insisterade på att jag skulle köra båten, och eftersom det var hans födelsedag kunde jag liksom inte säga nej.

Det är sällan man ser min far så glad som när han får segla tillsammans med sin familj och sina vänner, speciellt när det blåser så mycket att seglen är parallella med horisonten.

En av de lite sämre dagarna vädermässigt blev jag så himla sjösjuk. Låg under däck och kaskadkräktes i typ tre timmar, jag som verkligen aldrig spyr. Det var vidrigt. Har nog aldrig mått så dåligt i hela mitt liv. Så när vi äntligen la till (i en hamn på ön Vis) så kunde jag inte vistas på båten längre, jag var tvungen att kliva i land.

Då hyrde min lillebror och jag scootrar och körde rakt över hela ön. Det var så SJUKT VACKERT.

Det enda som saknades var en ordentlig motorcykel istället för en sketen liten hyrscooter, speciellt när vi körde längs en väldigt slingrig bergsväg med den här utsikten. Kanske den finaste vägen jag någonsin kört.

På väg tillbaka till båten tog vi en omväg för att titta på en fin strand som Petter hade hittat i någon Vis-guide. Man var dock tvungen att klättra ner för en väldigt lång och väldigt brant stig som helt bestod av stora stenar för att komma dit, så vi orkade bara halvvägs. Det var ändå värt det för den här utsikten.

Och precis bredvid där vi låg med båten höll de på att filma Mamma Mia 2. Vi kom knappt in till duscharna och toaletterna för allt var avspärrat. Men ganska coolt ändå!

På en annan ö där vi hade lagt till gick Petter och jag ut och utforskade. Vi hittade en stig som visade sig inte alls vara en stig utan ett litet vattenfall som tog oss till toppen av ön. Jag har lärt mig att om jag bara är tyst och följer efter min bror brukar man hamna i något sorts äventyr. Här är han en flagga.

En annan stig vi tog ledde ner till de här fina klipporna. Vi var dock på jakt efter någonstans att bada, och det här var inte ultimat för det.

Ja, och så åt vi en massa god mat också.

Och min pappa fyllde 60. Det var en himla fin resa detta, även om det enligt en svensk vi träffade på en restaurang var den kallaste septembermånaden i Kroatien på hur länge som helst. Och min första natt tillbaka i San Diego vaknade jag flera gånger av att det kändes som att min säng gungade, efter att ha sovit på en båt i en vecka. Nästa gång åker jag motorcykel genom Kroatien istället för segelbåt.

Äventyr, Resor

Jag är i Kroatien!

Jag är i Kroatien och seglar tillsammans med fyra svenskar och en britt (min pappa, styvmamma, och lillebror, samt min pappas bästis och hans fru). Det tog knappt tre timmar för dem att flyga hit. För mig tog det ungefär 18, och jag fick vara vaken i över 30 timmar i sträck för att inte förstöra dygnsrytmen. Men känner mig inte så jetlaggad i alla fall, vilket är skönt.

Kroatien är SÅ. HIMLA. FINT. Nu har jag i och för sig bara sett skärgården, som består av något tusental öar där flera har såna här fina byar med stenhus med tegeltak. Det här är segelbåten vi hyr, Victoria of Sweden heter den passande nog.

Alltså!? Den här byn heter Pučišća och ligger på ön Brač. Vi tillbringade första natten här efter att jag hade landat i Split och sen tagit en färja från fastlandet till Brač för att möta de andra. Jag somnade på färjan eftersom jag var helt slut från allt resande och vaknade i panik när jag insåg att vi var framme. Men hann av i alla fall.

Vi tog en promenad runt den lilla staden, och pappa fotade mig när jag tog ca en miljon bilder på allt fint.

Dag två hade vi himla tur med vädret. Förutom att det först inte blåste så mycket, vilket gör det svårt att segla. Men jag har ingenting emot att åka på motor. Här är för övrigt min fina pappa och min fina lillebror.

Ju äldre jag blir, desto mer börjar jag uppskatta att åka båt. Min familj har haft båt i hela mitt liv, och min pappa kappseglar med både folkbåt och laserjolle, men jag har alltid varit en motvillig båtresenär. Men för något år sen så ändrades detta. Nu älskar jag det. Det är som ett lugn som infinner sig när man är ute på havet som är annorlunda från det lugn som infinner sig till exempel när jag åker hoj. Det är en intensiv form av lycka. Rekommenderas till den som har möjlighet.

Petter och jag låg på däck och läste, men inte för länge. Jag hade tre böcker med mig, men jag läste ut två och en halv på flygresan på vägen hit. Så nu får jag snåla med den sista halvan.

Eftersom det inte blåste var det lika bra att stanna båten och bada mitt i havet. Det är knappt 25 grader i vattnet, så till och med jag blir badsugen.

Jag försöker få Petter att läsa ut sin bok så jag kan läsa den sen. Det går ganska bra, han sitter bredvid mig och läser medan jag skriver detta.

Igår kväll la vi till vid Stari Grad på ön Hvar. Där var det så himla fint, det kändes som att vara i Italien. Eller, som jag tänker mig att Italien känns, jag har fortfarande aldrig varit där.

Här är hela gänget (utom pappa som tog fotot) på väg till en helt fantastisk middag på en liten restaurang i en gränd. Sen gick vi tillbaka till båten och somnade. Jag vaknade klockan 6 nästa morgon av ett våldsamt ösregn med tillhörande åska som gjorde så att det lät som att hela båten höll på att gå under. Det gjorde den inte. Men det får bli nästa inlägg!

Äventyr, Resor

Har ni varit i Kroatien?

Eftersom jag lever efter devisen “varje helg är en minisemester” så har jag haft så fullt upp med roliga grejer på sistone att jag nästan har glömt bort att jag sticker till Kroatien nästa vecka (gud vilken dryg grej att säga, förlåt). Jag har aldrig varit i Kroatien tidigare och vet ärligt talat inte så mycket om landet, men nu när jag har börjat googla ställen att besöka så börjar jag bli så himla peppad på detta. Det är SÅ SJUKT FINT, och jag får tygla mig själv för att inte börja överplanera, vilket jag annars har en tendens att göra. (Enligt min pappa brås jag på min farmors sida av släkten som var full av reseledare och researrangörer. Pappas morbror Per hade till exempel följande slogan: “Per buss, per båt, Per Brodin”.)

Vi ska alltså segla runt i Adriatiska havet i en vecka och borde hinna med ganska många öar/städer, till exempel Split/Trogir, Brac, Hvar, Vis, Bisevo… Om någon av er har varit i Kroatien skulle jag vara oändligt tacksam över tips på – ja, egentligen vad som helst. 

(Alla foton lånade från visiting-croatia.com)

Djur, Resor, Sverige

Sverige, del 4: Alla hundar vi klappade

Jag är så trött. Den här jetlaggen är inte nådig. I morse vaknade jag klockan 5 för andra dagen i rad och kunde inte somna om, så jag klev helt enkelt upp och gick till jobbet istället. Nu är klockan 19:45 och jag har svårt att hålla mig vaken. Så i brist på något mer välformulerat kommer här en bildserie med (nästan) alla hundar vi klappade i Sverige.

Okej, gonatt!