Category

Uncategorized

Uncategorized

Vattenfall, broar, regnskogar, sandstränder och snötäckta berg

De senaste dagarna har jag kört runt i the Pacific Northwest, dvs Oregon och Washington, på den här jättelika hojen. Hade egentligen bokat en lowrider, alltså en hoj i samma storlek som min egen, men de var slut så jag blev uppgraderad till den här rullande soffan. I mitt kompisgäng brukar vi kalla såna här stora 450-kilos Harleys för “dad bikes” eftersom det mest är gubbar som kör dem. 

Men i alla fall. Första dagen körde jag rakt västerut från Portland för att ta mig till kusten. Har alltid velat se Oregons kust och det var så himla, himla fint. 

Jag stannade och åt lunch i Astoria, som är en liten gullig hamnstad i Oregons nordvästra hörn. Jag hittade ett bryggeri precis vid vattnet och åt en vegoburgare med den här utsikten. När jag är i nya småstäder i USA och behöver äta kollar jag för övrigt alltid upp det lokala mikrobryggeriet. Det brukar finnas minst ett, och de har så gott som alltid god mat med vegetariska/veganska alternativ. Tips för den som är ute och roadtrippar i USA!

Astoria ligger som sagt i Oregon, precis på gränsen till Washington. Det går en nästan 400 meter lång bro mellan de två delstaterna, och nu när jag googlade ser jag att det är Nordamerikas längsta truss bridge (fackverksbro?). Jag hade egentligen tänkt åka rakt österut genom Oregon men ville verkligen köra över bron, så jag sa YOLO och åkte norrut genom Washington istället. 

Är så himla glad att jag gjorde det, för på andra sidan bron hamnade jag på den här helt fantastiska vägen. Dramatiska berg på ena sidan och Columbia River på den andra. Och knappt några bilar. Det finns verkligen få saker som gör mig så djupt lycklig i själen som att köra en stor Harley längs en fin väg, speciellt en som går längs med vattnet. 

Pga omvägen fick jag skynda mig lite för att hinna ta mig till min destination för dagen: Mount Rainier National Park i Washington. Sån här grön och fin regnskogsstämning var det när jag precis hade kört in i nationalparken och stannade för att byta visir på hjälmen eftersom det började bli mörkt lite smått.

Jag tjatar ju jämt om hur fina USA:s nationalparker är men KOLLA VAD FINT! Så många höga berg och djupa dalar och vattenfall och snötäckta toppar här, jag satt och ropade “WOW” i hjälmen varje gång jag körde runt ett hörn och något nytt naturfenomen uppenbarade sig. Sista bilden ovan är för övrigt Mount Rainier, alltså berget som nationalparken är döpt efter. Det var lite molnigt så man såg bara den nedre delen.

Avslutade denna mycket långa dag med en spektakulär solnedgång utanför mitt hotell. Bodde inne i parken i ett område som heter Paradise. Kändes som ett lämpligt namn.

Nästa morgon spöregnade det i Paradise. Jag fick ett par sopsäckar av receptionisten på hotellet att lägga min väska i så den inte skulle bli genomblöt, och som tur var hade jag regnkläder med mig. Så det var bara att dra på sig och fortsätta köra.

Stannade vid Reflection Lake som är känt för att Mount Rainier speglar sig i vattnet på klara, soliga dagar. Dvs inte den här dagen. Såg ännu mindre av berget än dagen innan. Men det var fint ändå!

En bra grej med att vara ute och roadtrippa helt själv är att man kan stanna och fota precis hur mycket man vill utan att någon klagar. Ett par gånger stannade jag hojen och bara stirrade utan att ta fram kameran eftersom jag insåg att det ändå inte skulle gå att göra de här vyerna rättvisa. Andra gånger var jag tvungen att fota. Det här var en sån gång.

Jag körde vidare söderut mot Oregon igen och vädret blev betydligt trevligare. Hamnade på en liten slingrig skogsväg där jag knappt såg en enda bil på flera timmar. Själva vägen var i fruktansvärt skick, men det var fint. Såg vattenfall och bäckar och löv som hade börjat ändra färg trots att det var säkert 27 grader varmt. Sen körde jag över den här bron som förbinder Washington och Oregon och har det dramatiska namnet Bridge of the Gods.

Columbia River skiljer de två delstaterna från varandra och det går vägar längs med vattnet på båda sidorna. Det här är bara drygt 6 mil öster om Portland, den största staden i Oregon. Jag kan knappt fatta att allt det här ligger så pass nära en storstad. Om det inte vore för allt regn i Pacific Northwest skulle jag seriöst överväga att flytta hit. Är i alla fall väldigt glad att jag fick köra runt och utforska allt detta i några dagar. 

Uncategorized

Skandinavien mitt i vintern

Mitt i all den här potentiella husköparstressen har jag nästan glömt bort hur fint det ska bli att få hänga i Norge med min familj (halva familjen på bild ovan) nästa vecka. En dag tänkte Paul och jag även ta bilen till Mora så att jag kan ansöka om ett nytt pass på passexpeditionen där. Jag är så peppad på att få en hel dag i Sverige, ni fattar inte.

Tänkte gå in på Akademibokhandeln i Mora och köpa ett gäng svenska böcker, har en lång lista. Vill även plocka på mig några bra deckare. Om ni har läst några bra svenska deckare (eller romaner i allmänhet för den delen), helst som finns ute i pocket nu, tar jag hemskt gärna emot tips!

Och så ska jag köpa godis. Kexchoklad! Gott & Blandat! Kanske den formbara färsen, även om det för all del inte räknas som godis. 

Skandinavien mitt i vintern. Det var verkligen inte igår. 

Uncategorized

Gulliga djurbilder kommer lastat

Det bor ett gäng exceptionellt gulliga djur hemma hos mig, så om det är ok med er tänkte jag bara lägga in några bilder på dem här från de senaste dagarna. (Ni kan ignorera allt som katterna har förstört i bakgrunden, till exempel soffan och klösträdet.) Enjoy! 

😍😭❤️

Nära döden-upplevelser, Uncategorized

Den sjukaste grejen som hände idag

Sitter i vår stuga i Big Bear just nu. Det snöar ute men vi har en utomhusjacuzzi på uppvärmning så snart bär det nog av ut i kylan.

Måste ändå skriva något om en grej som hände idag när vi stod i kö till en lift uppe på berget. En liten flicka, kanske 4-5 år gammal, föll ur en sittlift. Skidläraren som satt i liften med henne lyckades hålla fast i henne i flera minuter tills en massa personer sprang dit och ställde sig under liften. Till slut kom de med ett nät som flickan släpptes ned i, med skidor och allt. Vet inte om det framgår från bilderna, men det var ett ganska långt fall.

Det var så läskigt, jag har aldrig sett något liknande. Den lilla flickan grät när de bar bort henne och jag kan tänka mig att det är en skidlärares värsta mardröm. Den ungen lär aldrig vilja åka skidor igen.

Livet och lyckan, Uncategorized

Vi ses på andra sidan

Om jag bloggar lite halvdåligt just nu är det för att jag är upptagen med att genomgå en smärre ålderskris. Jag fyller 25 imorgon, och även om jag inser att det inte är speciellt gammalt så är det något med just 25 – det är halvvägs till 50 och en ålder som jag alltid har sett som något av ett vägskäl. Man är liksom inget barn längre, kommer inte undan med vad som helst.

För ett och ett halvt år sen skrev jag det här inlägget, om omvänd livsångest – att känna att man har gjort för mycket för tidigt, istället för för lite för sent. Då var jag lyckligt gift och trivdes på mitt jobb och bodde i ett alldeles för stort hus och hade hela tiden lite tyst inre panik över att allt liksom redan hade fallit på plats.

Nu har jag inget fast jobb, ingen make och ingen bostad (ja, jag flyttar ut ur nya lägenheten om en månad) och man skulle ju kunna tänka sig att det borde kännas jobbigt och allmänt stressigt, speciellt för ett kontrollfreak som jag. Men det gör det inte. Istället känner jag så intensivt att jag har tagit rätt beslut att jag liksom går runt och sprudlar inuti. Det här är ju ganska märkligt, det förstår jag själv. Speciellt med tanke på att jag i praktiken har tagit flera steg tillbaka, till ganska exakt hur mitt liv såg ut för två år sen.

Livet går i cirklar. Men jag är i alla fall ganska många erfarenheter rikare, och det hade jag inte velat byta ut för allt i världen. Jag hoppas bara att mitt 25-åriga jag känner sig lika säker, och inte får för sig att sälja allt hon äger och börja irra planlöst runt världen och försörja sig på ströjobb. För det låter ganska jobbigt, om än stundvis mycket lockande.

Uncategorized

Djuren och jag


Imorse när jag var och red var det så varmt ute att vi var tvungna att sätta igång vattenspridarna i paddocken för att svalka av oss lite. Så här såg jag och Gidget i alla fall ut innan vi blev helt genomsvettiga i hettan.


Nu ligger jag här på sängen med en varm spinnande kattunge på magen, och tänker att livet är nog inte så tokigt ändå.

Uncategorized

Det är jag och Donald Trump

Idag fick jag den tveksamma äran att ge någon sparken. Det är ett uppdrag jag inte önskar ens min värsta fiende. Men å andra sidan är det kanske inte jag som ska klaga. Nu har jag visserligen aldrig fått sparken från någonting, men jag har en bestämd känsla av att mina kval inför att behöva berätta för någon att de inte har ett jobb längre inte ens kommer i närheten av hur mycket det suger för personen som tar emot beskedet.

Nu sitter jag i alla fall här och känner mig lite som världens sämsta person.

Tog en bild på mig själv på kontoret med mobilkameran. Man verkligen ser vilken elak chef jag är, tycker ni inte?

Uncategorized

Cinderalley.com

Efter ganska mycket velande har jag nu äntligen tagit steget och bytt från Blogger till WordPress.  Alla gamla inlägg har importerats – men om ni saknar något från den gamla bloggen finns den såklart fortfarande kvar här.

Såååå. Vad tycker ni om nya plattformen, nya bloggdesignen och allt annat? Alla kommentarer, synpunkter och förslag uppskattas. Och glöm för all del inte att uppdatera era bokmärken, länklistor, RSS-läsare och så vidare.

Här får ni lite hjälp på traven:

RSSPrenumerera via RSS

bloglovin

Uncategorized

Älskade hem

Om det var någon som undrade hur vi bor så kan jag berätta att det här huset är 200 kvadratmeter ren kärlek. Det slog mig nyss när jag satt här vid matsalsbordet och läste, så jag tänkte dela med mig av min utsikt. Det vill säga vårt vardagsrum. Ärvda tikimöbler från 50-talet, discokula, öppen spis och ingen TV – precis som jag vill ha det.

Och som vanligt när man tar kort hemma hos mig kan man leka hitta-katterna efteråt. En är lätt. Hittar ni den andra?

Uncategorized

High five på den

I ett svagt ögonblick klickade jag häromveckan hem ett par vita stretchjeans från Hot Topics nätbutik. Sen dess har de legat orörda i den vita sektionen av min färgsorterade garderob, som jag egentligen inte vet varför jag har, eftersom jag aldrig lyckas hitta användningsområden för vita kläder.

Men idag bestämde jag mig för att det var dags. Har hittills haft på mig de vita jeansen i 9 timmar, och de är fortfarande vita. Annars skulle man ju kunna tänka sig att jag alltid har svart på mig av en anledning. Typ att jag är skitdålig på att hålla mig hel och ren, och svart är en mycket förlåtande färg. Fast riktigt så illa är det ju inte, har jag fått bevis på nu. Åt till och med tomatsås på lunchen – och inte en droppe på byxorna.