Categories
Vardagsanekdoter

Om hur det gick till när jag hade jury duty

Jag skulle kunna skriva en miljon inlägg till om hur coronaviruset påverkar det dagliga livet här—till exempel genom att alla barer och restauranger numera är stängda i San Diego (fast man kan fortfarande beställa takeout)—men har en känsla av att många är rätt trötta på att bara läsa om detta nu.

Vi kan ta en paus och titta tillbaka på en torsdag för en knapp månad sen, då jag hade jury duty för första gången. Det var en intressant erfarenhet, både precis som jag hade tänkt mig och inte alls som jag hade tänkt mig.

Dagen började med att några hundra personer fick infinna sig i en “jury lounge” (dvs ett stort rum med en massa stolar) i San Diegos domstolsbyggnad. Många av mina vänner och bekanta hade ifrågasatt varför jag ens planerade att dyka upp, det verkar som att de flesta bara ignorerar sina kallelser och låtsas som att de inte har fått dem (ganska säker på att detta är olagligt dock). Men eftersom jag fortfarande är en ganska nybliven amerikansk medborgare ville jag uppleva denna ultraamerikanska tradition i alla fall en gång i livet.

Efter ett par timmar i juryrummet (jag hade med mig min laptop och passade på att få lite jobb gjort) började de ropa upp namn i högtalare på de som hade blivit slumpmässigt utvalda till juryutval och behövde infinna sig i en rättssal. Mitt namn ropades upp i den andra gruppen, tillsammans med 50 andra personer. Jag tog hissen upp till femte våningen i byggnaden och blev tilldelad ett nummer (46) som domaren och advokaterna skulle använda istället för mitt namn.

Sen fick vi gå in och sätta oss i rättssalen. Därinne befann sig redan en domare, en åklagare och en försvarsadvokat tillsammans med den misstänkte, en man som stod åtalad för vapenbrott.

Nu började själva urvalsprocessen. Vi var 51 stycken och bara 12 skulle bli valda till att sitta i juryn. Vi fick räcka upp handen och svara på frågor som handlade om hur vi kände inför vapeninnehav (bara jag och en tjej till svarade att vi tyckte att det borde vara olagligt att äga vapen), vad vi jobbade med (jag och samma tjej som innan var båda journalister och fick följdfrågor på detta), våran tillit till poliser (jag sa att jag inte känner någon tilltro till polisväsendet i det här landet, vilket är sant), och så vidare. Nästan alla män i rummet ägde vapen själva och flera var medlemmar i NRA.

Efter många, många timmar av detta var det dags för advokaterna för att skicka hem en första grupp de inte tyckte var lämpliga för den här juryn. Jag och den andra *radikalvänstertjejen* blev hemskickade först, tillsammans med alla NRA-männen. Det var en lite obekväm stämning i hissen på vägen ner kan jag meddela. Hon och jag bytte i alla fall nummer efter att vi insåg att hon jobbar med flera av mina gamla kollegor.

Hade jag velat sitta i juryn så hade jag nog helt låtit bli att räcka upp handen och vara så ärlig. Men nu ville jag inte det. Man får $15 om dagen i jurylön och bara att parkera i närheten av domstolsbyggnaden kostar minst $20 om dagen. Plus att jag hade en massa jobb att göra och dessutom skulle åka till Mexico några dagar senare. Men jag hade läst innan att det bästa sättet att hamna i en jury är att hålla käften, så jag gjorde motsatsen.

Det var i alla fall en intressant upplevelse. Det blev uppenbart på ett sätt jag inte är van vid hur pass extrema mina åsikter om det mesta är jämfört med “vanliga” människor i det här landet. Standardvärdet i USA ligger så himla mycket längre till höger än i Sverige.

Det var väl det. Frågor på detta?

Categories
Vardagsanekdoter

Finer Things Club

Jag nämnde lite i förbifarten i ett annat inlägg att jag har två nya kompisar, L och M. Vi träffades på ett knäppt sätt. Jag var på en tinderdejt med en kille som visade sig vara… eh, inte min typ kan vi väl säga. Det kom fram att han röstade på Trump, till exempel. Men vi hängde på en bar tillsammans med ett gäng av hans kompisar (och några av mina, som han också kände – San Diego är så himla litet ibland) och jag började prata med två av dem. Vi kom genast överens och höll kontakten även efter den ganska misslyckade dejten. Eller, egentligen var den väl ganska lyckad eftersom jag fick två nya kompisar som ett resultat av den.

I alla fall, L och M är båda veganer och älskar ramen, så vi bestämde oss för att starta en ramenklubb. Vi går alltså ut på restaurang typ en gång i månaden för att äta oss igenom San Diegos utbud av vegansk ramen. Igår var vårt andra klubbmöte. Vi gick till Hachi, som har flera veganska ramenvarianter på menyn. Både L och M beställde en med vegansk ost (!) i, men det tyckte jag lät väldigt suspekt så jag tog en lite vanligare variant med tofu och grönsaker. Det var gott!

Nu funderar vi på att utvidga klubben till att innefatta annan mat än bara ramen, men vi får se. Vi har döpt den till Finer Things Club (den som vet, vet), vilket ju kan innefatta lite allt möjligt. 

L bor dessutom tre kvarter från mig, så efter middagen gick vi och tog en öl på vår lokala pub och promenerade hem tillsammans. Fint!

Sen idag gick jag och gjorde manikyr med Mich och Nicole. Sist jag fick naglarna fixade var nog för 10 år sen, inför mitt bröllop (lol), så det var väl kanske på tiden. Jag brukar aldrig ens orka måla naglarna, men nu har jag dessa fina i guld så jag får kanske anstränga mig lite. Om inte annat är detta eventuellt en ny tradition det med. Ramenklubb på måndagar och manikyrklubb på tisdagar, värre kan man ju ha det. 

Categories
Vardagsanekdoter

500 dagar på spanska

Idag har jag nått en viktig milstolpe här i livet, jag har nämligen pluggat spanska varje dag i 500 dagar på raken. Det är nästan ett och ett halvt år.

Ett av mina nyårslöften för 2018 var ju att ta tag att lära mig spanska igen, och det gjorde jag. Med gratisappen Duolingo. Vet ärligt talat inte om jag skulle rekommendera den här appen till någon som verkligen vill lära sig ett språk. Man får liksom inga lektioner, utan formatet är mer som ett pop quiz. Men nu har jag i alla fall gjort dessa pop quizzes varje dag i 500 dagar och jag förstår definitivt betydligt mer spanska än när jag började. Jag märker det när jag hör eller läser saker på spanska, vilket händer i princip dagligen. San Diego ligger ju precis på mexikanska gränsen och är till stor del en tvåspråkig stad.

Mitt problem är att jag aldrig pratar spanska med någon, känner mig alldeles för nervös för det. I den mexikanska mataffären som ligger precis bredvid mitt hus pratar alla spanska med varandra. Kassörskorna byter alltid till engelska när jag ska betala för något eftersom jag är en gringa, men jag funderar på att insistera på att de pratar spanska med mig också.

Om en dryg månad sticker jag i alla fall till Mexico med ett gäng kompisar, varav ingen pratar spanska. Så då hoppas jag på att få öva lite i riktiga situationer. Vi får se hur det går. 

Categories
Vardagsanekdoter

Merry impeachmas

Hej från Stockholm! Här har inget gått som planerat.

Jag landade på Arlanda måndag kväll. Tisdag morgon vaknade jag upp med en rejäl förkylning som bara har blivit sämre och sämre. Idag skulle jag åkt till Visby för att hälsa på min bästis Ida, men istället fick jag gå till vårdcentralen med en misstänkt halsfluss. Det visade sig inte vara halsfluss, men däremot något influensaliknande. Så nu ligger jag här på soffan hemma hos pappa, för tredje dagen i rad, och tycker synd om mig själv. Har feber och ont i halsen och hostar så att det känns som knivar i strupen.

Plus att jag är jetlaggad. Svårt att veta vad som är influensatrötthet och vad som är jetlag. Och så är det kallt och mörkt, men det var mindre oväntat.

Jag tröstar mig i alla fall med detta:

Categories
Metabloggande Vardagsanekdoter

Vad ska jag blogga om?

Oj vad det har regnat här de senaste dagarna. Läste någonstans att San Diego fick mer regn än Seattle förra veckan (bara som en jämförelse har Seattle i genomsnitt 155 regndagar om året medan San Diego har 38). Igår morse öppnade jag dörren för att släppa ut Steve så han kunde gå på toa, men det spöregnade så hårt att han bara tittade på mig, vände sig om och gick direkt in i mitt sovrum och kissade på golvet istället. Trevligt! 

Jättespännande att prata om vädret, jag vet, men jag vet verkligen inte vad jag ska blogga om. Kan ni inte komma med förslag? Är det något ni undrar över eller vill att jag ska skriva mer om? Det kan vara allt från vad som händer i mitt liv (vardag, jobb, kärlek, vänner, resor, djuren, boende, mat, hobbies, osv) till allmänna USA-frågor till vad som egentligen pågår i riksrättsprocessen mot Trump. Vore tacksam för inspiration!

(Foto: Genevieve Davis för Atwyld)

Categories
Vardagsanekdoter

Utan ström i en hel dag, försmäktar vi på denna ö

Det här har varit en konstig vecka. Först sov jag ingenting på två nätter, kände mig alldeles för stressad över att vara tillbaka från semestern och behöva hitta någonstans att bo. Plus att Paul och jag bara gick runt här hemma och försökte undvika att vara i vägen för varandra och det blev jättekonstig stämning. 

Sen igår vaknade jag (efter en mestadels sömnlös natt) klockan 6 på morgonen och upptäckte att det var strömavbrott på hela vår gata. Det andra på tre veckor. Jag som jobbar hemifrån fick ta datorn under ena armen och hunden under den andra och åka hem till Katie och Jordan. Där fanns det internet och ytterligare tre hundar, plus en fin trädgård där jag satt och jobbade större delen av dagen. 

När jag kom hem satt Paul i mörkret i vardagsrummet. Vi var båda hungriga så vi gick ut och åt middag tillsammans. Och det var så fint. Vi fick prata ut om den konstiga stämningen och kramas och känna oss som oss själva igen.

När vi kom tillbaka från middagen var klockan 19:30 och strömmen var fortfarande avstängd. Hela vårt kvarter var kolsvart. Så vi satt kvar i bilen och drack varsin öl och laddade våra mobiler i kanske 20 minuter innan strömmen slogs på igen. Då gick jag in och började flyttpacka.

Jag har nämligen hittat någonstans att bo! Mer om detta imorgon. Ska skriva kontrakt senare idag och vill inte jinxa något. 

Categories
Vardagsanekdoter

EU-valet

Idag har jag varit en god svensk medborgare och röstat i EU-valet. Jag visste inte ens att jag fick rösta i EU-valet förrän jag såg något om det på Facebook för några timmar sen. Så jag kollade lite snabbt upp ett gäng partiers valplattformar för EU, sen tog jag hojen ner till Svenska konsulatet och röstade. Så kan det gå. 

Jag hade min dalahäst-väst (dalaväst?) på mig dagen till ära. Jag har för övrigt fått tid för min amerikanska medborgarskapceremoni, så om bara några veckor kommer jag ha dubbelt medborgarskap. Då får jag väl sy fast en örn bredvid dalahästen så det blir rättvist. 

Och om det var någon som undrade så röstade jag på Feministiskt initiativ. 

Categories
Vardagsanekdoter

En vanlig vardag

Ni vet den där utmaningen som gick runt på Twitter för ett tag sen där man skulle posta sitt senast skickade sms, och det skulle vara ens sista ord i livet? Om jag skulle göra den idag skulle mina sista ord vara: “I just peed in the bathtub”. 

Jag har en känsla av att många tänker sig att livet i Kalifornien är ganska glamoröst. Vi har perfekt väder, kändisar överallt, vita stränder, vackra solnedgångar, osv. Men idag känns allt detta väldigt långt från min egen verklighet. Det regnar ute (wtf? trodde vi var klara med detta väder nu), jag är täckt i katthår (se bildbevis ovan) och vår toalett har gått sönder.

Jag jobbar hemifrån och dricker litervis med vatten varje dag, så att inte ha en fungerande toalett är… lite jobbigt. Funderade på att knacka på hos grannen för att fråga om jag kunde låna deras toa, men eftersom det regnar vill jag helst inte gå ut. Så jag kissade just i badkaret. Sen messade jag Paul för att berätta detta för honom. 

Nu är både vår toalett och vår ugn trasiga. Vilken dag som helst ringer vi någon som kan fixa detta. 

Varsågoda, en inblick i mitt glamorösa liv.

Categories
Vardagsanekdoter

Just keep swimming

Det bästa jag har gjort för mig själv på sistone är detta: jag har börjat simma. Är stillasittande så mycket pga jobbar hemifrån, men har haft svårt att träna på sistone för att jag har så ont i ryggen. Men simningen löser nästan alla dessa problem: jag kommer ut ur huset, får motion som är snäll mot ryggen och bygger förhoppningsvis lite muskler medan jag håller på. Plus att jag älskar att vara i vatten.

Jag har velat simma i flera år men har alltid haft någon ursäkt. Antingen har jag tatueringar som läker eller så kan jag inte hitta en baddräkt som passar (obs! ett riktigt problem, har så lång överkropp att det är omöjligt att hitta baddräkter) eller så är det för kallt/varmt för att simma utomhus. Nu har jag dock hittat ett gym med både inomhus- och utomhuspool, har inga nya tatueringar och så har jag skaffat mig en tankini. 

Förra veckan köpte jag dessutom en vattentät mp3-spelare så jag kan lyssna på musik medan jag simmar. Den kom med hörlurar, badmössa och simglasögon, så jag ser ut som ett pro när jag kliver i bassängen (lurar nog dock ingen som faktiskt ser mig simma). 

Är så glad över detta.

Categories
Amerika Vardagsanekdoter

Är nästan amerikan nu

Idag hade jag mitt amerikanska medborgarskapsprov. Jag blev alltså testad på mina kunskaper i amerikansk historia och politik, plus ett språktest. Språktestet var jag inte speciellt nervös inför, man skulle bara läsa och skriva en mening på engelska, och det är liksom mitt jobb att skriva på engelska. Det var verkligen extremt lätt. 

Historie- och politikprovet var jag lite mer nervös inför. Hade fått en bok med 100 frågor man skulle kunna svara på, så igår kväll förhörde Paul mig på alla 100 frågorna. Jag fick alla rätt på det förhöret, men har en förmåga att få blackouts när jag är väldigt nervös, och det var jag idag. Vet inte varför egentligen. När det var min tur frågade immigrationsofficern mig totalt 6 frågor. Jag svarade rätt på alla och sen var det liksom klart? 

Nu ska jag bara vänta på att få en tid för den officiella ceremonin där jag måste pledge allegiance to the flag osv, och sen är jag amerikansk medborgare!? Hade hellre gjort detta under vilken annan president som helst, men eh. En av de främsta anledningarna till att jag ens vill bli medborgare i det här landet är ju för att jag vill kunna rösta i nästa års val.

Messade min chef efteråt och berättade att jag hade klarat provet. Han är från England och har genomgått samma procedur själv, och tyckte att jag skulle fira efter ceremonin med att supa mig ordentligt full för första gången i egenskap av riktig amerikan. Vi får väl se hur det blir med det.