Category

Vardagsanekdoter

Vardagsanekdoter

Leopardmönstrad Halloween

Glad Halloween! Paul och jag firar traditionsenligt med att släcka all utebelysning och stänga alla dörrar och fönster om oss så att det inte kommer barn hit och tigger godis. 

Annat som har hänt på sistone? Jag fyllde år i söndags. Firade med att vara sjuk, men ändå ta mig ut på 1) ett födelsedagskalas i lördags och 2) en födelsedagslunch i söndags. Jag sov dock 15 timmar natten till lördag och 11 timmar natten till söndag, så det känns som att jag återhämtade mig ganska fort.

Förlåt att det är så tyst här förresten. Har mest bara jobbat och sovit på sista tiden. Men snart ska jag ta tag i att lägga upp bilder från alla äventyr jag har varit iväg på den senaste månaden. Måste bara sova lite till först.

Bra saker, Vardagsanekdoter

Kvällen då jag fick träffa Brody

En stor grej hände i tisdags. Distillers skulle spela i San Diego för andra gången i år. Sist de spelade här var i april och det var bandets första spelning på 12 år. Jag skrev om det (och Brody-frillan jag hade när jag var 19) här. Om någon inte vet vem Brody är så sjunger hon alltså i Distillers och är gift med Queens of the Stone Age-sångaren Josh Homme — sånt power couple!

Eftersom vår kompis Ryan spelar bas i Distillers fixade han backstagepass åt oss, så efter spelningen hängde Paul, Katie, Jordan, Stacey och jag backstage i ett par timmar. Det var runt midnatt på en tisdag och alla skulle upp och jobba nästa morgon, men jag hade ett mål med kvällen: att få träffa Brody. Så jag frågade Ryan om han kunde presentera mig för henne, och när hon plötsligt dök upp gjorde han det.

Nu har jag träffat ganska många kändisar de senaste åren (till exempel Mel BDavid Hasselhoff och Dolph Lundgren) och jag har i princip helt slutat tycka att det är pinsamt att gå fram och fråga om jag får ta ett foto med dem. Tänker att de inte kommer minnas mig om ett år i alla fall, de lär ju prata med så himla många andra jobbiga fans hela tiden? Men med Brody var jag nervös på riktigt, hon är så himla tuff. Och snygg. Och har världens coolaste röst. 

Men hon visade sig vara världens gulligaste person. Jag fick hänga med in på hennes loge och så pratade vi om lite allt möjligt (eller det var nog mest jag som babblade på, helt nervös och starstruck) medan hon tvättade bort sitt smink. Sen fick jag en kram innan det var dags att gå hem och lägga sig.

BILDBEVIS:

Har aldrig fått så många DMs på Instagram om något tidigare som jag fick när jag la upp den här bilden i mina stories. 

Djur, Vardagsanekdoter

Onsdag är den bästa dagen

Onsdag har på sista tiden kommit att bli min favoritdag på hela veckan, den jag liksom går och ser fram emot. Anledningen till detta är att jag nu tar hojen till stallet och rider mitt på dagen varje onsdag. Det är min form av terapi. 

Igår hade min ridlärare en så stressig dag när jag kom till stallet att hon lite halvt på skämt föreslog att jag kunde ta ut en häst på tur istället för att ha en vanlig ridlektion i paddocken. Det tyckte jag lät som en alldeles strålande idé, så jag och en tjej som hette Julia sadlade Parakeet och Slim och gav oss ut på stigarna. 

Det finns en massa stigar i området där jag rider (man kan ta en stig ända till stranden, vilket är mitt drömscenario) och utan Julia hade jag lätt gått vilse. Hon berättade att hon har ridit på det här stallet sen hon var 10 år. Hon fyller 19 om ett par veckor. 

Det var kul att hänga med en tonåring i någon timme. Jag känner liksom inga tonåringar? Hon babblade på om allt möjligt och verkade förvånad över att jag är en riktig vuxen med ett riktigt jobb. Tror att det är tandställningen som förvirrar folk. Har fått höra från en massa olika personer på senaste tiden att jag ser så ung ut. Jag tror inte nödvändigtvis att det är en komplimang heller, det känns mest som att man inte riktigt blir tagen på allvar.

Men i alla fall. Jag frågade Julia vad som krävdes för att rida till stranden, och hon sa att om man travar hela vägen tar det bara en halvtimme att ta sig dit, jämfört med en och en halv timme om man skrittar. Så nu har jag ett mål med min träning: att komma i så pass bra form att jag orkar trava i ojämn terräng i 60 minuter (30 dit och 30 hem igen). Julia sa att om jag är fit när hon kommer hem från college i norra Kalifornien igen i vår så kan vi rida till stranden tillsammans.

Deal. 

Nära döden-upplevelser, Vardagsanekdoter

Ett dödsfall, två möten, en ridlektion och en massa rök

Har haft en väldigt… intensiv dag. På gott och ont. Men mest ont. Detta hände, i kronologisk ordning:

Det började i morse med att jag fick veta att min tandläkare har dött. Det här är kanske inte en sån grej som de flesta blir speciellt påverkade av, men jag har tandställning och är på ortodontin flera gånger i månaden. Och jag tyckte mycket om min tandläkare. Han var ung dessutom, skulle gissa på 45-årsåldern. Jag blev väldigt ledsen av den här nyheten och vill bara gråta medan jag skriver detta. 

Samma morgon hade jag två viktiga möten på jobbet, varav det första var en presentation inför halva företaget som jag och min chef höll i och som vi hade jobbat på den senaste veckan. Jag hatar att prata inför folk och var ganska nervös. Men det hjälper när det är videosamtal och man kan sitta hemma i pyjamasbyxor med en hund i knät medan man pratar.

Efter det andra mötet hann jag precis slänga i mig en snabblunch innan det var dags för den här veckans ridlektion. Tog hojen ner till stallet som ligger precis norr om gränsen till Mexiko. Att köra motorcykel är det bästa sättet jag vet att skingra tankarna, vilket jag behövde efter den här morgonen. Att få umgås med hästar hjälper också.

Sen hann jag precis hem och sätta mig vid datorn igen innan Paul och jag kände lukten av rök och hörde ett tjutande brandlarm utifrån någonstans. Så vi sprang ut och såg en massa rök komma från vår närmaste grannes hus. Det här är samma granne som vi trodde hade dött för bara någon vecka sen, dvs den väldigt gamla damen som bor ensam med sin hund i huset bredvid vårt. En kvinna som var ute och joggade hade redan ringt 911, så Paul och jag fick ta hand om grannen och hennes hund medan vi väntade på brandkåren. 

Några av er kanske minns att lägenheten ovanför min brann ner för 6 år sen, vilket är något av det mest traumatiska jag har varit med om. Nu fick jag flashbacks till hur jävla läskigt det var att sitta på trottoaren utanför och se ens hus stå i lågor och känna sig helt hjälplös.

Som tur var var det bara rök och ingen eld den här gången. Grannen hade försökt stänga av sin ugn utan att lyckas, och sen kunde hon inte öppna den. Det kunde inte brandkåren heller, så de fick ha sönder ugnen och slänga hela spisen efteråt. Det gick i alla fall att gå tillbaka in efter att brandmännen hade fått ut all rök, även om röklukten nog kommer sitta i ett bra tag framöver. Vet av egen erfarenhet hur svårt det är att bli av med röklukt. 

Ja. Det var den väldigt intensiva onsdagen det. Jag behöver en drink.

Vardagsanekdoter

Jag har röstat!

Igår gjorde jag min medborgerliga plikt och gick till Svenska Konsulatet här i San Diego för att rösta i riksdagsvalet. Det här är det tredje valet jag har röstat i sen jag flyttade till USA, men det var första gången det var kö för att få rösta. Jag vet inte om det säger något, men tycker ändå att det var intressant. Det här är ett viktigt val! (Jag röstade på Vänsterpartiet om någon undrar.)

Det är ju valår i USA också, och även om det “bara” är midterms och inte presidentval så känns det här som det viktigaste valet på väldigt länge. Om Demokraterna inte tar tillbaka representanthuset eller senaten (helst båda) från Republikanerna så kan det verkligen ha sjukt otrevliga konsekvenser för minst en generation framåt. Till exempel kan Trump då få chansen att tillsätta fler uberkonservativa domare till Högsta domstolen. Och då är det Handmaid’s Tale nästa för amerikanska kvinnor. 

Och jag behöver väl knappast berätta för någon vad som händer om Sverigedemokraterna får någon sorts majoritet eller reellt inflytande i Sverige. USA får agera skräckexempel.

TVÅ viktiga val på samma gång är alldeles för mycket. Jag kommer ha konstant stresspåslag fram till november. Det kommer bli en lång höst detta.

Vardagsanekdoter

Pauls high school-återträff, men mest en läskig grej som hände

Igår var vi på Pauls 20-åriga high school-reunion. Han tog studenten 1998 i Palmdale norr om LA, men av någon anledning hade alla röstat på att ha återföreningen i San Diego. Passade oss perfekt!

Kvällen började dock med lite drama: Vår närmsta granne, Anne, är en väldigt skröplig dam i 90-årsåldern som bor ensam med sin hund. Igår när vi var på väg att åka hemifrån hörde vi hunden skälla oavbrutet, vilket är ovanligt, så vi gick över till Annes hus för att kolla så att allt var ok. Eftersom Anne älskar Paul fick han uppdraget att knacka på. Han ropade hennes namn utan att få något svar. Så han öppnade dörren, som var olåst, och klev in. Ropade hennes namn igen utan att få svar.

Vid det här laget började vi bli lite oroliga. Det är inte likt Anne att gå iväg någonstans och lämna dörren olåst, och dessutom inte ta med sig hunden. 

Hennes sovrumsdörr var stängd och varken Paul eller jag vågade öppna den. Så vi gick hem till Shelly, en annan av våra grannar, som är lite som kvarterets mamma. Hon känner alla och har koll på allt som händer. Shelly följde med oss tillbaka till Annes hus, och sen stod vi alla tre i hennes vardagsrum och andades i fyrkant. Shelly berättade att hon bara hade hittat en död person tidigare, och det var hennes pojkvän. Hon bad en liten bön om att inte behöva hitta en till. 

Och precis när vi var på väg att öppna dörren hörde vi en annan granne utanför. Hon klev in med en bebis på höften och berättade att hennes man hade sett Anne gå förbi deras hus bara en kvart tidigare. Så vi öppnade sovrumsdörren bara för att dubbelkolla, och rummet var tomt. Anne var inte hemma. Hon hade bara gått iväg någonstans och glömt att låsa dörren.

Det var en sån sjuk lättnad, ni fattar inte. Paul och jag är Annes närmaste grannar, och hon är verkligen gammal och inte i så himla bra skick, så vi hade redan börjat förbereda oss mentalt på att något sånt här skulle kunna hända. Tack och lov att det var falskt alarm den här gången. 

Ja, och sen åkte vi alltså till Pauls high school-reunion. Det var strandtema, så vi hade våra bästa Hawaiiskjortor på oss. En rolig grej var att typ 7 olika personer som jag aldrig hade träffat tidigare kom fram till mig och sa att de följer mina och Pauls äventyr på Facebook och Instagram. Vi var eventuellt även det enda paret där utan barn. Jag glömmer ibland att vi inte lever ett “traditionellt” vuxenliv. 

Sen var det en kvinna som gick runt och skällde ut alla som hade varit elaka mot henne i high school, innan hon stormade ut och försvann. You go girl!

Jobbrelaterat, Vardagsanekdoter

Inte en lugn stund

Den här sensommaren/hösten alltså. Kom hem från Ohio och Kentucky i lördags (via Michigan, så jag var alltså i fyra delstater på en och samma dag) och om bara några veckor bär det av igen. Alla vi känner verkar nämligen ha bestämt sig för att ställa till med destinationsbröllop den här hösten, så på mindre än en månad ska vi iväg på bröllop i Utah, New York och Palm Springs, plus en möhippehelg i Joshua Tree.

Alla mina pengar just nu går till flygbiljetter och hotellrum och Airbnb-hus och glamping-tält. Jag älskar att gå på bröllop och det är nära vänner som gifter sig i alla tre fallen, men jag kan ändå känna att det är liiiite olägligt att allt händer på samma gång. Jag har i alla fall obegränsat med semester nu så jag slipper räkna semesterdagar eller ta obetalt, alltid något. 

Förra veckan i Cincinnati var för övrigt över förväntan. Jag trodde att jag skulle vara på kontoret på dagarna och sen ha lediga kvällar att ägna åt att blogga och läsa böcker, men så blev det INTE. Istället tillbringade jag hela dagarna antingen framför min laptop på kontoret eller i möten (varav ett åtta timmar långt maratonmöte), och efter jobbet åt jag middag och drack drinkar med några av mina kollegor exakt varje kväll. Har knappt haft en vaken minut för mig själv, vilket ändå känns helt okej. Jag jobbar med en massa bra personer och när de flesta bor i olika delar av landet och jobbar hemifrån känns det extra viktigt med teambuilding.

En annan grej som hände förra veckan är att jag började äta mjölkprodukter igen. Har ätit helveganskt i nästan ett år nu, men på sistone har det börjat kännas som att jag inte får i mig ordentligt med näring. Det var extra påtagligt under vår Kanada-roadtrip där jag under två veckor fick improvisera ihop nästan varje måltid. Det hade även varit nästan omöjligt att äta veganskt förra veckan i Ohio och Kentucky, och jag har liksom ingen lust att leva på pommes och isbergssallat medan alla omkring mig äter sig mätta. Det känns betydligt mindre ätstört från mitt håll att kalla sig vegetarian, och sen kan jag ju för all del fortfarande äta mestadels veganskt när det finns god/nyttig/mättande mat att tillgå. 

Vet att jag egentligen inte behöver försvara det här valet på bloggen, men nu blev det visst så.

Vardagsanekdoter

En ny era

Idag är det 20 April, dvs den internationella marijuanadagen. På mitt jobb har vi en ganska avslappnad inställning till alkohol — vi har ofta öl- och spritprovningar på arbetstid (vi hade en senast igår), och det finns alltid öl i kylen om man känner sig törstig. Och nu när weed är lagligt i Kalifornien tyckte en av mina kollegor att det var rimligt att bjuda kontoret på lite blandade “THC-infused treats”. Så här skrev kollegan i ett mail:

“5 mg should give you a light buzz for a couple hours. I recommend it if you’re doing creative work, if you need to brainstorm something from a new perspective, or simply want to chill out. I do not recommend it if you have to work with numbers, make any important telephone calls, or are prone to impulse online purchases.”

Jag är ju som sagt 100% för legalisering, men det här känns ändå som en ganska knäpp grej? Alltså, jag lägger mig inte i vad folk gör på fritiden, men det är kanske inte så produktivt att vara hög på arbetstid. Eller så är det mer produktivt, jag vet inte? Jag jobbar aktivt på att vara öppensinnad och inte moralisera över eller döma andra människors val, så jag behöver kanske bara vänja mig vid att det är så här det är nu. Om öl är ok så ska såklart marijuana vara det också. 

Har inte hört något från upper management om kollegans påhitt ännu. Men det märks verkligen att USA är på väg in i en ny era. Spännande, ändå.

Motorcyklar, Vardagsanekdoter

Sadelväskor fulla med grönkål och en video

Har skaffat mig ett par sadelväskor till hojen och idag insåg jag att de är perfekta för mathandling. Det har varit så kallt på sistone att jag har tagit bilen till jobbet de senaste veckorna, men idag var det ganska varmt. Eller, “varmt”. Det var runt 12 grader när jag åkte hemifrån i morse. Ändå bättre än de 6 grader det har varit på morgnarna den senaste månaden eller så. 

I vilket fall som helst hade jag glömt att jag hade tänkt åka och handla mat direkt efter jobbet, vilket inte brukar gå om jag inte har bilen. Sen kom jag på att jag hade sadelväskor och åkte och handlade i alla fall. Och det gick hur bra som helst! 

Vet inte varför jag tyckte att detta var värt ett helt inlägg, men nu blev det så i alla fall. Jag gjorde för övrigt en recension av de här sadelväskorna på Red Rag Garage, med tillhörande video. Det var rätt kul, jag borde kanske försöka lära mig det här med att redigera video på riktigt.

Irritationsmoment, Vardagsanekdoter

Killgissar att det här var den kallaste dagen på 10 år

Ggghhh den här dagen alltså. Den började med att jag gick ut till bilen för att köra till jobbet tidigt i morse och upptäckte att Paul hade råkat ta med sig min bilnyckel till sitt jobb. Det var fem plusgrader ute och jag var INTE sugen på att ta hojen till jobbet, speciellt efter att ha kört i fyra timmar genom iskyla på väg hem från Mexiko dagen innan, men jag hade inget annat val. 

Fem grader låter kanske förresten inte så kallt jämfört med snö och minusgrader. Men när man bor i ett hus med papperstunna väggar och inga element eller centralvärme är det ganska miserabelt. Det är ungefär samma temperatur inomhus som utomhus hemma hos oss året runt. Så här års sover jag fullt påklädd med cirka sju täcken och vaknar ändå av att jag fryser. 

Jag satte i alla fall på mig mitt varmaste MC-ställ och tog hojen till jobbet i vinterkylan. Jag kan inte minnas att det någonsin har varit kallare än så här i San Diego under de nästan 10 åren jag har bott här. Så av alla dagar att råka ta med sig fel bilnyckel var det här den allra sämsta. (Paul hade i alla fall jättedåligt samvete och köpte en flaska vin åt mig för att be om förlåtelse.)

Det blev lite varmare under dagen. Knappt 14 grader när jag åkte till tandläkaren vid lunchtid. 14 grader är dock fortfarande alldeles för kallt när man sitter på en motorcykel på motorvägen i 30 minuter.

Kan det bli sommar nu tack?