Category

Vardagsanekdoter

Vardagsanekdoter

Just keep swimming

Det bästa jag har gjort för mig själv på sistone är detta: jag har börjat simma. Är stillasittande så mycket pga jobbar hemifrån, men har haft svårt att träna på sistone för att jag har så ont i ryggen. Men simningen löser nästan alla dessa problem: jag kommer ut ur huset, får motion som är snäll mot ryggen och bygger förhoppningsvis lite muskler medan jag håller på. Plus att jag älskar att vara i vatten.

Jag har velat simma i flera år men har alltid haft någon ursäkt. Antingen har jag tatueringar som läker eller så kan jag inte hitta en baddräkt som passar (obs! ett riktigt problem, har så lång överkropp att det är omöjligt att hitta baddräkter) eller så är det för kallt/varmt för att simma utomhus. Nu har jag dock hittat ett gym med både inomhus- och utomhuspool, har inga nya tatueringar och så har jag skaffat mig en tankini. 

Förra veckan köpte jag dessutom en vattentät mp3-spelare så jag kan lyssna på musik medan jag simmar. Den kom med hörlurar, badmössa och simglasögon, så jag ser ut som ett pro när jag kliver i bassängen (lurar nog dock ingen som faktiskt ser mig simma). 

Är så glad över detta.

Amerika, Vardagsanekdoter

Är nästan amerikan nu

Idag hade jag mitt amerikanska medborgarskapsprov. Jag blev alltså testad på mina kunskaper i amerikansk historia och politik, plus ett språktest. Språktestet var jag inte speciellt nervös inför, man skulle bara läsa och skriva en mening på engelska, och det är liksom mitt jobb att skriva på engelska. Det var verkligen extremt lätt. 

Historie- och politikprovet var jag lite mer nervös inför. Hade fått en bok med 100 frågor man skulle kunna svara på, så igår kväll förhörde Paul mig på alla 100 frågorna. Jag fick alla rätt på det förhöret, men har en förmåga att få blackouts när jag är väldigt nervös, och det var jag idag. Vet inte varför egentligen. När det var min tur frågade immigrationsofficern mig totalt 6 frågor. Jag svarade rätt på alla och sen var det liksom klart? 

Nu ska jag bara vänta på att få en tid för den officiella ceremonin där jag måste pledge allegiance to the flag osv, och sen är jag amerikansk medborgare!? Hade hellre gjort detta under vilken annan president som helst, men eh. En av de främsta anledningarna till att jag ens vill bli medborgare i det här landet är ju för att jag vill kunna rösta i nästa års val.

Messade min chef efteråt och berättade att jag hade klarat provet. Han är från England och har genomgått samma procedur själv, och tyckte att jag skulle fira efter ceremonin med att supa mig ordentligt full för första gången i egenskap av riktig amerikan. Vi får väl se hur det blir med det. 

Resor, Vardagsanekdoter

Hej från Sverige

Rubriken är egentligen en lögn eftersom vi är tillbaka i Norge nu. Men igår tog Paul och jag min pappas bil till Mora över dagen. Jag behövde förnya mitt pass, och Moras passtation var den närmaste från Trysil. Min mamma tog tåget upp från Stockholm över dagen och mötte oss där. Vi åt lunch, sprang en massa ärenden, fikade och handlade mat. Och hittade en dalahäst att ta kort med, som ett gäng riktiga turister.

Vi behövde även fylla på alkoholförrådet i stugan eftersom det går åt en del när man är 9 pers, så det fick bli en sväng till Systemet också. Sen sprang vi in på Akademibokhandeln och jag kände mig helt överväldigad av att vara i en butik fylld av böcker på svenska. Sån oerhörd lyx. Jag har för övrigt jobbat både på Systembolaget och Akademibokhandeln, fast i Stockholm då. 

Idag är det fredag och kallt och blåsigt ute. Det var så isigt i backarna i morse att jag bara åkte ett åk, sen gick jag och lämnade tillbaka min hyrbräda och satte mig i stugan och läste resten av dagen istället. Det snöar ute och resten av gänget är ute och åker långskidor. Det är Pauls och min tur att laga middag ikväll, så jag tänkte göra Elsa Billgrens värmande veganska currygryta med spenat och potatis. Lätt, gott och mättande. 

Imorgon åker vi hem till Kalifornien igen.

Drömhuset, Vardagsanekdoter

Lite stressad bara

Ni vet när man försöker köpa hus exakt samtidigt som man håller på att förbereda sig inför en veckas semester i en annan världsdel? Det är kanske inte en kombination jag rekommenderar.

Tack för all huspepp dock! Vi har precis skickat in allt vi behöver för att lägga ett bud, sen sköter mäklaren resten. Tror inte att budgivning är speciellt vanligt här, utan istället skickar alla som är intresserade av huset in ett rimligt bud tillsammans med ett personligt brev till säljaren där man skriver varför man vill ha huset. Och sen väljer säljaren det bud och den köpare hen föredrar. Skriver man ett riktigt bra brev kan man eventuellt komma undan med att inte lägga det högsta budet. Så vi får se hur det går. Nu är resten bortom vår kontroll.

Nu är ni förresten några stycken som har frågat mig varför man behöver en mäklare när man köper hus här, och inte bara när man säljer. Och jag tror inte att man nödvändigtvis måste ha en mäklare som köpare här, det går ju att gå på öppna hus och så på egen hand. Men då gäller det att vara expert på fastighetsbyråkrati och kontrakt och verkligen veta sina rättigheter och skyldigheter och alla dolda kostnader (closing costs, escrow, olika försäkringar, osv). Det gör inte vi. Vår mäklare Brian har hjälp flera personer vi känner att köpa hus (inklusive våra bästisar Katie och Jordan), så vi litar helt på honom. Han hjälper till med kontrakt och ordnar privata visningar och svarar mer än gärna på alla våra frågor, hur dumma de än är. Och hans del av kakan kommer ur säljpriset, så det är inget vi behöver betala extra för. Känns värt. 

Förutom att jag försöker köpa hus, jobbar hela dagen och packar inför vår Norgeresa imorgon så har jag dessutom varit hos tandläkaren idag för att sätta fast en retainer bakom mina framtänder. Var så stressad av allt detta att jag på väg hem tog hojen en snabb sväng ner till havet för att rensa huvudet. Det har äntligen slutat regna, såklart precis i lagom tid till att vi åker till snön. 

Vardagsanekdoter

Blommor i öknen

Här var det tyst. Jag skyller på att jag har varit i Cincinnati i en vecka och jobbat. Det är så intensivt när jag är där. Långa dagar på kontoret med en massa möten, sen alltid middag och drinkar med kollegorna efteråt. Det är roligt och givande, men extremt utmattande, speciellt efter flera dagar på raken. Just nu är det dessutom vinter i Ohio, det snöade och var svinkallt medan jag var där. 

Min Lyft-chaufför på väg till Cincinnatis flygplats igår sa att han tyckte att jag såg så ung ut att han hade tänkt fråga var mina föräldrar var när han plockade upp mig. När jag sa att jag var över 30 undrade han vad min man tyckte om att jag var ute och reste utan honom.

Män i mellanvästern, alltså. 

Men i alla fall. Jag kom hem till San Diego igår kväll och stupade direkt i säng. Paul är i Las Vegas så det är bara jag och djuren hemma. Idag tog jag med mig Steve på en liten roadtrip till Borrego Springs, där det just nu pågår en så kallad “super bloom”. Så fint att se blommor och grönska i öknen. Jag tänkte skriva en artikel om detta för jobbet, annars hade jag nog inte pallat att ta mig någonstans idag. Så trött efter allt flängande.

Okej, det var allt. Måste sova nu.

Vardagsanekdoter

Hej från Palm Springs

Hej bloggen! Jag är i Palm Springs för en jobbgrej fram tills på lördag. Älskar Palm Springs och hade peppat på att få ta hojen hit och hänga i några dagar, sen ta den långa vägen hem. Men vi har haft en riktig vinter här, i alla fall nästan, och det ska tydligen snöa i bergen i helgen. Och för att ta sig hit från San Diego måste man köra över minst ett berg. Det är inte så kul att köra hoj i snö, så jag tog bilen istället. 

Om man bortser från hur jäkla ont jag har i ryggen (har fått köpa ett ryggskydd för att ens kunna stå upp ordentligt, och jag har bokat tid hos en läkare för detta, så här kan man ju inte leva) så var det ändå ganska trevligt att köra de 20 milen hit, även om min bil inte är ergonomisk nånstans. Jag kör knappt bil över huvud taget i vanliga fall och kan inte ens minnas sist jag tog bilen längre än till mataffären typ. Nu satt jag med en kudde bakom ryggen och lyssnade på poddar hela vägen, plus att jag slapp frysa. 

Bor på ett tikihotell och tänkte gå och sätta mig i jacuzzin i någon timme. Det borde väl ryggen tycka om? Här är förresten utsikten från mitt hotellrum. Palmer och pool, två av mina favoritgrejer.

Vardagsanekdoter

Leopardmönstrad Halloween

Glad Halloween! Paul och jag firar traditionsenligt med att släcka all utebelysning och stänga alla dörrar och fönster om oss så att det inte kommer barn hit och tigger godis. 

Annat som har hänt på sistone? Jag fyllde år i söndags. Firade med att vara sjuk, men ändå ta mig ut på 1) ett födelsedagskalas i lördags och 2) en födelsedagslunch i söndags. Jag sov dock 15 timmar natten till lördag och 11 timmar natten till söndag, så det känns som att jag återhämtade mig ganska fort.

Förlåt att det är så tyst här förresten. Har mest bara jobbat och sovit på sista tiden. Men snart ska jag ta tag i att lägga upp bilder från alla äventyr jag har varit iväg på den senaste månaden. Måste bara sova lite till först.

Bra saker, Vardagsanekdoter

Kvällen då jag fick träffa Brody

En stor grej hände i tisdags. Distillers skulle spela i San Diego för andra gången i år. Sist de spelade här var i april och det var bandets första spelning på 12 år. Jag skrev om det (och Brody-frillan jag hade när jag var 19) här. Om någon inte vet vem Brody är så sjunger hon alltså i Distillers och är gift med Queens of the Stone Age-sångaren Josh Homme — sånt power couple!

Eftersom vår kompis Ryan spelar bas i Distillers fixade han backstagepass åt oss, så efter spelningen hängde Paul, Katie, Jordan, Stacey och jag backstage i ett par timmar. Det var runt midnatt på en tisdag och alla skulle upp och jobba nästa morgon, men jag hade ett mål med kvällen: att få träffa Brody. Så jag frågade Ryan om han kunde presentera mig för henne, och när hon plötsligt dök upp gjorde han det.

Nu har jag träffat ganska många kändisar de senaste åren (till exempel Mel BDavid Hasselhoff och Dolph Lundgren) och jag har i princip helt slutat tycka att det är pinsamt att gå fram och fråga om jag får ta ett foto med dem. Tänker att de inte kommer minnas mig om ett år i alla fall, de lär ju prata med så himla många andra jobbiga fans hela tiden? Men med Brody var jag nervös på riktigt, hon är så himla tuff. Och snygg. Och har världens coolaste röst. 

Men hon visade sig vara världens gulligaste person. Jag fick hänga med in på hennes loge och så pratade vi om lite allt möjligt (eller det var nog mest jag som babblade på, helt nervös och starstruck) medan hon tvättade bort sitt smink. Sen fick jag en kram innan det var dags att gå hem och lägga sig.

BILDBEVIS:

Har aldrig fått så många DMs på Instagram om något tidigare som jag fick när jag la upp den här bilden i mina stories. 

Djur, Vardagsanekdoter

Onsdag är den bästa dagen

Onsdag har på sista tiden kommit att bli min favoritdag på hela veckan, den jag liksom går och ser fram emot. Anledningen till detta är att jag nu tar hojen till stallet och rider mitt på dagen varje onsdag. Det är min form av terapi. 

Igår hade min ridlärare en så stressig dag när jag kom till stallet att hon lite halvt på skämt föreslog att jag kunde ta ut en häst på tur istället för att ha en vanlig ridlektion i paddocken. Det tyckte jag lät som en alldeles strålande idé, så jag och en tjej som hette Julia sadlade Parakeet och Slim och gav oss ut på stigarna. 

Det finns en massa stigar i området där jag rider (man kan ta en stig ända till stranden, vilket är mitt drömscenario) och utan Julia hade jag lätt gått vilse. Hon berättade att hon har ridit på det här stallet sen hon var 10 år. Hon fyller 19 om ett par veckor. 

Det var kul att hänga med en tonåring i någon timme. Jag känner liksom inga tonåringar? Hon babblade på om allt möjligt och verkade förvånad över att jag är en riktig vuxen med ett riktigt jobb. Tror att det är tandställningen som förvirrar folk. Har fått höra från en massa olika personer på senaste tiden att jag ser så ung ut. Jag tror inte nödvändigtvis att det är en komplimang heller, det känns mest som att man inte riktigt blir tagen på allvar.

Men i alla fall. Jag frågade Julia vad som krävdes för att rida till stranden, och hon sa att om man travar hela vägen tar det bara en halvtimme att ta sig dit, jämfört med en och en halv timme om man skrittar. Så nu har jag ett mål med min träning: att komma i så pass bra form att jag orkar trava i ojämn terräng i 60 minuter (30 dit och 30 hem igen). Julia sa att om jag är fit när hon kommer hem från college i norra Kalifornien igen i vår så kan vi rida till stranden tillsammans.

Deal. 

Nära döden-upplevelser, Vardagsanekdoter

Ett dödsfall, två möten, en ridlektion och en massa rök

Har haft en väldigt… intensiv dag. På gott och ont. Men mest ont. Detta hände, i kronologisk ordning:

Det började i morse med att jag fick veta att min tandläkare har dött. Det här är kanske inte en sån grej som de flesta blir speciellt påverkade av, men jag har tandställning och är på ortodontin flera gånger i månaden. Och jag tyckte mycket om min tandläkare. Han var ung dessutom, skulle gissa på 45-årsåldern. Jag blev väldigt ledsen av den här nyheten och vill bara gråta medan jag skriver detta. 

Samma morgon hade jag två viktiga möten på jobbet, varav det första var en presentation inför halva företaget som jag och min chef höll i och som vi hade jobbat på den senaste veckan. Jag hatar att prata inför folk och var ganska nervös. Men det hjälper när det är videosamtal och man kan sitta hemma i pyjamasbyxor med en hund i knät medan man pratar.

Efter det andra mötet hann jag precis slänga i mig en snabblunch innan det var dags för den här veckans ridlektion. Tog hojen ner till stallet som ligger precis norr om gränsen till Mexiko. Att köra motorcykel är det bästa sättet jag vet att skingra tankarna, vilket jag behövde efter den här morgonen. Att få umgås med hästar hjälper också.

Sen hann jag precis hem och sätta mig vid datorn igen innan Paul och jag kände lukten av rök och hörde ett tjutande brandlarm utifrån någonstans. Så vi sprang ut och såg en massa rök komma från vår närmaste grannes hus. Det här är samma granne som vi trodde hade dött för bara någon vecka sen, dvs den väldigt gamla damen som bor ensam med sin hund i huset bredvid vårt. En kvinna som var ute och joggade hade redan ringt 911, så Paul och jag fick ta hand om grannen och hennes hund medan vi väntade på brandkåren. 

Några av er kanske minns att lägenheten ovanför min brann ner för 6 år sen, vilket är något av det mest traumatiska jag har varit med om. Nu fick jag flashbacks till hur jävla läskigt det var att sitta på trottoaren utanför och se ens hus stå i lågor och känna sig helt hjälplös.

Som tur var var det bara rök och ingen eld den här gången. Grannen hade försökt stänga av sin ugn utan att lyckas, och sen kunde hon inte öppna den. Det kunde inte brandkåren heller, så de fick ha sönder ugnen och slänga hela spisen efteråt. Det gick i alla fall att gå tillbaka in efter att brandmännen hade fått ut all rök, även om röklukten nog kommer sitta i ett bra tag framöver. Vet av egen erfarenhet hur svårt det är att bli av med röklukt. 

Ja. Det var den väldigt intensiva onsdagen det. Jag behöver en drink.