Category

Vardagsfilosoferande

Vardagsfilosoferande

Några grejer som oroar mig, i storleksordning

Här är några grejer jag oroar mig över just nu, i skrivande stund. Vi kan ta dem i storleksordning, med den minst allvarliga först. 

3. 46-gradig värme

Om några timmar tar jag, Stacey och Lexy hojarna till Joshua Tree för att fira vår kompis Edys möhippa hela helgen. Vi har hyrt ett stort Airbnb-hus med pool precis utanför Joshua Tree National Park, som är ett av mina favoritställen i hela världen. Det ska bli fint. Något som dock inte ska bli lika fint är vädret. Vi behöver köra genom Palm Springs för att komma till Joshua Tree och där är det den här helgen 46 grader varmt. FYRTIOSEX. Och vi sitter på hojar i motorcykelmundering utan AC. Det känns på riktigt som att det kan bli farligt detta.

I Joshua Tree är det “bara” 39 grader. Härligt.

*

2. Skottlossning i Cincy

Måndag morgon, bara några timmar efter att jag har kommit hem från Joshua Tree, flyger jag till Cincinnati där mitt jobb har huvudkontor. Eftersom jag knappt kommer ha tid att packa på söndag tänkte jag göra det igår istället. Precis när jag började packa fick jag ett sms från Katie: “Is everyone at your work ok? I just heard about the shooting.” Det visade sig att det precis hade varit en masskjutning i downtown Cincinnati, ungefär två kilometer från mitt jobb. Fyra personer döda.  

Sånt här sker ju precis hela tiden i USA, det är vardagsmat. Men när det händer i närheten av där man bor eller jobbar blir det liksom verkligt på ett helt annat sätt. 

*

1. Valet i Sverige

Vågar knappt tänka på att det är val i helgen. Jag vet att jag tjatar om detta, men det känns verkligen som att Sverige är på väg att göra exakt samma misstag som USA: att rösta in en populistisk högerextrem ideologi, och sen bara stå och se på medan demokratiska värderingar och mänskliga rättigheter nedmonteras en efter en. Snabbt går det också. Trump har inte ens varit president i två år och vi är redan mitt uppe i en konstitutionell kris. Diktatur light, på väg mot diktatur på riktigt. Så sjukt läskigt är det.  

*

Men, ja. Nu sticker jag till öknen och hänger i en pool hela helgen istället för att tänka på allt detta. Om jag inte brinner upp på vägen, det vill säga. 

Djur, Vardagsfilosoferande

Min inre hästtjej är så glad

På senaste tiden har jag känt att det mesta i livet har börjat falla på plats. Allt från karriär och kärlek till vänskap och allmän livskvalité är på topp just nu. En av få grejer som har saknats är dock tid och ork till att träna. Jag har ganska ont i axlar och rygg från att sitta framför en dator hela dagarna, och i ena handleden från att ha blivit påkörd av en bil för några år sen. Jag vet av erfarenhet att det enda som hjälper mot allt detta är att styrketräna, men jag tycker att det är så innerligt tråkigt att gå till gymmet.

Nu när jag jobbar hemifrån känns det dock en smula mindre jobbigt. Jag kan gå mitt på dagen när ingen är där, plus att jag får en anledning att komma ut ur huset. Så förra veckan skaffade jag ett gymkort för första gången på nästan fem år, samt bokade tid med en personlig tränare. Han gav mig ett träningsprogram som jag kan göra på egen hand (och som var så pass hårt att jag knappt kunde röra mig på tre dagar efteråt). Så nu tänker jag att jag går dit en eller två gånger i veckan. Det får räcka.

Den andra grejen som äntligen föll på plats idag var att jag hade min första ridlektion på länge. Det var jobbigt men kul, och nu tänkte jag börja rida igen varje onsdag. Parakeet hette hästen jag red idag. Hon var väldigt snäll men en sån där långsam och ofarlig ridskolehäst som nybörjare och små barn brukar få rida, och som man verkligen får kämpa med om man vill göra något snabbare än en sävlig skritt. Det är dessutom högsommarvärme ute, så jag kan meddela att jag var ganska svettig efteråt. Nästa vecka har jag dock blivit lovad en häst med lite mer fart i.

Jag tog förresten hojen till stallet och när jag var på väg därifrån var det en kille som stack upp huvudet bakom ett staket på andra sidan gatan och sa något i stil med: “Damn girl, you riding horses AND motorcycles today?” Och det gjorde jag ju. Sån himla bra dag detta.

Vardagsfilosoferande

Lite blandade måndagstankar från Kentucky

(Ej relaterad bild från i lördags)

Hej från Kentucky! Jag är här, precis på gränsen till Ohio, fram till lördag eftersom mitt nya jobbs huvudkontor ligger i Cincinnati (typ 10 minuter från mitt hotell i Covington) och de ville ha mig här för lite olika möten hela veckan. 

Jag klev upp klockan 2:30 imorse för att hinna med mitt flyg. Eller egentligen mest för att få skjuts till flygplatsen av Paul som börjar jobba klockan 4 och jobbar precis bredvid San Diegos flygplats. Är i vilket fall som helst ganska trött nu, klockan 21.

För ett par timmar sen åt jag middag med min nya chef. Det var kul att träffas IRL eftersom vi bara har pratat via videosamtal tidigare. Sen gick jag till en affär för att köpa snacks och frukostgrejer. Det var väl en 20 minuters promenad dit och tillbaka, och jag räknade till i alla fall sju män som kommenterade mina tatueringar på vägen. Ingen var hotfull i alla fall, alltid något.

Just nu sitter jag i en stor hotellsäng och äter godis och lyssnar på Vånna Inget. Min sämsta grej med att bo i USA är att jag missar alla nya svinbra svenska punkband och inte upptäcker dem förrän fem år efter alla andra. Om ni har tips på bra band i samma stuk som Vånna Inget eller Hurula/Masshysteri får ni hemskt gärna säga till. Det är min favoritgenre just nu.

Vardagsfilosoferande

Lite ogenerat skryt bara

Peppe uppmanar fler kvinnor att skryta ogenerat. Läs kommentarerna till inlägget! Så inspirerande.

Om jag ska skryta om något jag är stolt över i mitt eget liv är det att ha flyttat till USA ensam som nyutexaminerad 21-åring utan att känna någon, utan arbetslivserfarenhet och utan nätverk, och ändå lyckats göra karriär som skribent och redaktör, på ett språk som inte är mitt modersmål. Är speciellt stolt över att ha lyckats landa jobbet på Roadtrippers, där jag börjar nästa vecka, eftersom det är ett sånt jäkla drömjobb. Jag utgår från att de fick mängder av ansökningar från kvalificerade personer och är så himla glad att de valde mig. 

På samma tema är jag stolt över att ha byggt upp en så solid vänkrets och nätverk under de här åren, speciellt eftersom jag egentligen är väldigt blyg (obs hatar det ordet) och ofta får ångest i sociala sammanhang.

Vad är ni stolta över?

Sverige vs. USA, Vardagsfilosoferande

Man får njuta medan det varar

Tänker mycket just nu på att Sverige verkar ha förvandlats till Kalifornien den här sommaren. Här kallas sommaren även för “fire season” eftersom det brinner överallt så här års. Det är torrt och hett och det regnar oftast inte på flera månader, så det är perfekta förhållanden för skogsbränder. Det är för övrigt inte bara på sommaren — senast i december hade vi massiva bränder som härjade här i San Diego och andra delar av Kalifornien, framför allt i Ventura och Santa Barbara. Så himla läskigt.

Det verkar även bli värre och värre för varje år som går, och min gissning är att det har med den globala uppvärmningen att göra. Jag har bott här i 10 år och kan intyga att vädret har blivit mer och mer extremt i princip varje år sen jag flyttade hit. 

Den stora skillnaden mellan Kalifornien och Sverige är dock att här finns det beredskap för bränder, eftersom det brinner varje år. Och det finns AC överallt för att svalka sig med. Jag lider med alla, både människor och djur, som drabbas hårt av hettan just nu. 

MEN SAMTIDIGT (hata mig inte för att jag säger detta) så är jag så himla avundsjuk på alla som får uppleva en rejäl högsommar i Sverige i år. Vill också bada varje dag och skrota runt i skärgården och ligga på klipporna och svalka sig med en båttur under en hel semestermånad. Det är möjligt att jag romantiserar en smula, men svensk sommar kommer alltid vara överdrivet idyllisk i mitt hjärta. Speciellt när det är varmt. 

Jag älskar sommaren i San Diego också, men jag känner ofta att jag är så himla dålig på att ta vara på att bo i ett semesterparadis. Kan inte minnas sist jag var på stranden, till exempel. Igår bestämde jag och Paul oss dock för att försöka vara bättre San Diego-bor för en liten stund och åkte ner till havet. Vi googlade och hittade en liten ö som hette Vacation Isle där det ligger ett par restauranger precis vid vattnet, sen tog vi med oss Lola och drack en kall öl i hettan bland alla semesterfirare. Det var fint. Men sen fick vi sitta i bilköer för att komma tillbaka till stan igen och vi insåg att det nog är därför vi aldrig åker till stranden. För mycket folk, och för mycket sand. 

Med det sagt hoppas jag att både Sverige och Kalifornien får lite välbehövligt regn snart.

Det ofattbara, Vardagsfilosoferande

Life’s a bitch and then you die

Alltså, är det normalt att bli så här påverkad av politik och skit som händer i världen? Jag har börjat få väldigt svårt att hantera och värja mig mot den dagliga vågen av riktigt, riktigt hemska nyheter.

Jag trodde att jag hade fått någon sorts grepp om flyktingkatastrofen här i USA, liksom lärt mig att hantera den, men i samma stund jag tänkte den tanken kom nyheten om att Supreme Court-domaren Anthony Kennedy går i pension, vilket innebär att Trump får tillsätta ytterligare en domare, vilket innebär att det nog bara dröjer något år innan abort och samkönade äktenskap blir olagliga igen. Och om Sverigedemokraterna tar makten är det väl bara en tidsfråga innan samma saker börjar hända i Sverige. And then some.

Jag mår så dåligt över detta att jag bara vill gråta. Inte sover jag heller, har vaknat med ångest vid 5-tiden och inte kunnat somna om flera morgnar i rad.

Samtidigt pågår ju livet precis som innan. Jag kollar på fotboll och glädjer mig åt tre mål och att både Sverige och Mexiko går vidare. Jag åker på festivaler och umgås med vänner och packar inför semestern.

Men minst en gång om dagen ramlar jag rakt ner i ett svart hål av hopplöshet och hjälplöshet.

Jag antar att det bästa alternativet vore att sluta gräva ner mig i nyheterna, men det är ju lätt för mig som privilegierad vit, straight medeklassmänniska att göra. De som direkt drabbas av de här händelserna kan inte välja att bara ignorera dem, alltså borde inte jag heller få göra det.

Hur gör ni för att hantera all skit som händer i världen just nu? 

Vardagsfilosoferande

USA borde vara ett avskräckande exempel

I år är det valår i både USA och i Sverige. I USA får jag inte rösta och i Sverige vet jag inte vad jag ska rösta på, men just nu ser jag många läskiga paralleller mellan båda ländernas politiska klimat.

SD är näst största parti i senaste mätningarna. I USA har vi haft en populistisk rasist som president i knappt två år, och han har redan lyckats nedmontera så mycket av USAs demokratiska värderingar att det här landet numera är på väg käpprätt mot konstitutionell kris och wannabe-fascism.

Här har motrörelserna — de som propagerar för bättre sjukvård, en mer human flyktingpolitik och mindre kaos och korruption — i alla fall lyckats växa sig tillräckligt starka för att det ska gå att hoppas på en ”blue wave” i höstens midterms, dvs att det finns en chans att Demokraterna tar tillbaka representanthuset. Men tills dess kan Trump och hans lakejer ohindrat fortsätta att inskränka aborträtten, ta ifrån människor deras sjukförsäkring, spärra in flyktingbarn under fängelseliknande förhållanden, sprida rädsla och hat, hylla diktatorer och starta handelskrig med Kanada.

USA är i totalt politiskt kaos just nu, och jag är så enormt rädd att samma sak kommer hända i Sverige. Det blir ju så här när ett gäng narcissistiska extremhögerideologer med en rasistisk och kvinnofientlig agenda försöker driva ett land.

Så, vad kan vi göra för att förhindra detta? Jag gjorde Expressens valkompass för några veckor sen och fick de här inte helt otippade resultaten. Det lutar nog åt att jag taktikröstar på Vänsterpartiet, men jag känner mig fortfarande kluven. Vad röstar ni på, och varför?  

Vardagsfilosoferande

Sommartider hej hej

Jag älskar den här tiden på året, när det börjar bli riktigt varmt ute igen. Sommarkänslan är min bästa känsla.

När jag flyttade till Kalifornien gjorde jag det med någon sorts förhoppning om att aldrig behöva frysa igen. Så blev det ju inte riktigt, för även om vintrarna här är milda så blir det ändå kallt på kvällar och nätter, och husen är inte byggda för temperaturer under typ 20 grader. Så de senaste månaderna har jag sovit med pyjamas, sockor och ca sju täcken för att inte frysa ihjäl om nätterna.

Men nu, nu börjar det äntligen bli sommar igen. Jag är så himla väderstyrd och kan må extremt dåligt när det är mörkt, kallt och regnigt. Men å andra sidan brukar jag må så bra när det är varmt och soligt ute att jag kan vifta bort de flesta problem, och det är tack och lov varmt och soligt nästan varje dag i San Diego. 

Det här med att ständigt gå och vänta på sommaren är något jag har gjort i hela mitt liv. I Sverige är det ju vissa år ganska otacksamt att vara sommarknarkare eftersom man ofta går runt och väntar på en sommar som aldrig riktigt kommer. Men oavsett känns det ibland rätt värdelöst att halva året bara är som en transportsträcka till varmare tider.

Nu ska jag sätta mig i trädgården och läsa ut min bok. Sen ska jag ta hojen till ett poolparty. Om inte detta är sommartecken vet jag inte vad som är.

Vardagsfilosoferande

En gång i tiden handlade den här bloggen mest om att uppfylla sina drömmar

Jobbar hemifrån idag och älskar det. Jag får sitta helt ostörd på mitt ljusa, alldeles tysta hemmakontor med två sovande katter bredvid mig. Så här skulle man ha det varje dag. Jag är för övrigt gräsänka i någon vecka just nu. Paul åkte hemifrån för några timmar sen, han är på väg för att äntligen köpa sin drömmotorcykel, en 1942 Harley-Davidson Knucklehead. 

Så länge jag har känt Paul har han pratat om att en dag äga en knucklehead. De är svindyra och svåra att få tag på (H-D slutade tillverka dem år 1947) så det är inte världens enklaste grej att bara köpa. Vi har skämtat i flera år om att eftersom vi inte vill ha barn borde vi spara ihop till en knucklehead fund istället för en college fund. Nu har Paul dock hittat en knucklehead till ett extremt förmånligt pris, och i skatteåterbäringstider som dessa gäller det att passa på.

Problemet är bara att hojen han har hittat finns i Richmond, Virginia, dvs på andra sidan USA, ungefär så långt det går att komma från San Diego om man åker rakt österut. Så imorgon bitti ger sig Paul och hans pappa iväg för att köra cross country och hämta upp den. De har någon sorts plan om att lyckas ta sig till Virginia på två dagar genom att köra och sova i skift. Det är över 400 mil, 39 timmar utan att stanna enligt Google Maps. Plus att det är mitt i vintern i stora delar av landet. Oh well. Jag lägger mig inte i detta.

Däremot har det här fått mig att börja fundera på det här med drömmar. Jag kan inte komma på en enda grej jag vill ha eller göra så mycket som Paul vill ha den här hojen. Mina stora drömmar har tidigare varit att flytta till Kalifornien och att äga en Harley. Nu bor jag i Kalifornien och äger två stycken. Det är ju ett enormt privilegium att kunna uppfylla sina drömmar på det här viset, men nu känner jag mig nästan lite tom. Borde komma på ett nytt mål att jobba mot. Ja, det vore väl kanske det där med att jobba hemifrån mer då?

Vardagsfilosoferande

En kväll med Beto O’Rourke (for Texas)

I söndags gick jag, Paul, Ace och Edy på ett event för att stödja Beto O’Rourke, en demokratisk kongressledamot som försöker ta över som senator i Texas i årets midterm elections. Just nu sitter Ted Cruz på den senatorposten och eftersom Ted Cruz är SÄMST finns det anledning att stödja hans motståndare. Det hjälper dessutom att Beto är en progressiv kandidat, verkar extremt sympatisk och har spelat i punkband. Vi behöver fler punkare i senaten!

Vi får se hur realistiskt det är för Texas att rösta in en demokrat i senaten, men i det nuvarande politiska klimatet känns ingenting omöjligt. Om jag måste säga en bra grej med att Trump blev vald till president så är det att fler personer med vänsteråsikter har börjat engagera sig politiskt. Det behövs. 

Jag har börjat känna mer och mer att jag själv vill engagera mig på något sätt. Mer än att bara skänka pengar alltså. Det här eventet var en bra start, jag fick en chans att nätverka lite med folk som vet var man börjar. Jag har alltid varit intresserad av politik men har nog aldrig riktigt varit sugen på att engagera mig partipolitiskt tidigare. Förrän nu, då. Det krävdes tydligen bara att en narcissistisk kvinnohatande rasist skulle bli vald till president och börja nedmontera det demokratiska systemet i landet där jag bor för att jag skulle få tummen ur. Vet inte om ni följer med i hela Mueller-utredningen och alla dess sidospår (stulen data från Facebook, porrstjärnor, mängden Trump-medarbetare som fått sparken eller sagt upp sig, alla suspekta kopplingar till Ryssland, osv), men USA är verkligen i totalt politiskt kaos just nu. Det är som att bo i en helt osannolik actionfilm.