Hörrni, vad GLAD jag blir av alla kommentarer på förra inlägget, och att ni är flera som följer på IG också. Det var ju skönt eftersom jag är betydligt bättre på att uppdatera där. Detta var dock en kick i baken för att komma in i bloggandet igen.

Om ni följer andra personer som bor i Södra Kalifornien vet ni kanske att det enda någon kan prata om just nu är hur varmt det är. Den senaste veckan har jag varje morgon vaknat till en “extreme heat advisory”-varning på mobilen. Det går knappt att lämna hemmet förrän efter solnedgången pga hettan, men det är ärligt talat inte mycket bättre inomhus. För två nätter sen var det så varmt i mitt sovrum att jag fick lägga en kall, blöt tvättlapp i ansiktet för att över huvud taget kunna somna, trots att jag numera sover utan kläder eller täcke mitt under en takfläkt på full effekt.

Det enda som håller mig vid gott mod genom den här extrema värmeböljan är tanken på vatten. Kalla duschar, hav, sjöar – och simbassänger.

Min kompis Jesse är sen några månader tillbaka husvakt åt ett par som har VÄRLDENS finaste tikipoolområde på tomten. Så hela sommaren har vi haft poolpartyn där nästan varje söndag. Ett litet gäng bara, omkring fem pers.

Jag drömmer om den här oasen hela dagarna när jag sitter och svettas framför en fläkt hemma. I söndags var det runt 40 grader varmt och jag flöt runt i poolen i fem timmar. Det var så otroligt välbehövligt efter den senaste veckan.

Min stora dröm i livet är att någon gång bo i ett hus med pool. Det är inte helt etiskt försvarbart i Kalifornien med tanke på att det råder extrem torka här. Men drömma går ju.

Jaha, här var det tyst. Tänker ofta att jag borde uppdatera bloggen, men så har det hänt så mycket sen sist att det blir för jobbigt att hinna ikapp (?) och så blir det ingenting av det.

Nu är det plötsligt september. Igår var det exakt 14 år sen jag flyttade till Kalifornien. I mitt senaste inlägg (i JULI) skrev jag att jag inte visste om jag ville bo kvar här. Men jag har ändrat mig. Jag älskar Kalifornien och kan inte tänka mig att bo nån annanstans. Det ligger dessutom en ny energi i luften, ända sen Högsta domstolen upphävde den konstitutionella aborträtten är folk så uppeldade. We love to see it.

Igår postade jag min brevröst i det svenska riksdagsvalet (röstade på Vänsterpartiet om någon undrar) och kollar på man på mätningarna verkar det ju inte så himla mycket bättre i Sverige. Högervindarna blåser, desinformationen flödar, osv.

Ja, annars då? Det är extremt värmebölja i södra Kalifornien, nästan 40 grader vid kusten vilket nästan aldrig händer. Jag har alla fläktar igång 24/7 både för min och katternas skull.

Om en vecka ska jag iväg på äventyr. Tänker köra min hoj hela vägen upp till Kaliforniens norra gräns och sen söderut via Highway 1 längs kusten. Jag körde dock nästan 200 mil på sagda hoj förra helgen (till Yosemite! se bild ovan) och sen dess har mitt kassa knä gjort så ont att jag knappt kan gå. Men har ett läkarbesök hos en knäspecialist inplanerat om några dagar och hoppas att jag kan komma iväg i alla fall.

Jag har rest mycket i år, men trots det har jag knappt tagit någon semester. Bara enstaka dagar här eller där. Jag var till exempel i Sverige i nästan en månad i maj-juni och tog sammanlagt TVÅ DAGAR ledigt under den tiden. Jag har ändå obegränsat med semester och brukar alltid hetsa på mitt team på jobbet om att ta mer ledigt, och så beter jag mig som en riktig amerikan själv. Alltså har jag tagit en vecka ledigt och då går det ju inte bara att sitta hemma.

Det var allt för nu. Är ni några som läser fortfarande? Hoppas, och att ni har haft en fin sommar.

Tidigare i år fick jag den stora äran att gästa podden Barnfrihet, och nu ligger avsnittet ute. Frida och Malou intervjuar personer som av olika skäl lever barnfria liv, och eftersom jag har skrivit en hel del på ämnet tidigare (till exempel här och här) hörde de av sig för några månader sen och frågade om jag ville gästa. Och det ville jag ju!

Sånt här ligger egentligen långt utanför min comfort zone, jag blir nervös och får ångestpåslag varje gång jag förväntas prata inför folk till exempel. Och så skäms jag lite över att min svenska är så dålig. Men det här är ett ämne jag ändå brinner för, och det var ett roligt samtal!

Jag har inte lyssnat på avsnittet ännu, där måste jag nog ändå dra gränsen för mitt mentala välmående. Men jag hoppas att ni lyssnar och säger vad ni tycker (så länge ni inte tycker att jag låter som en idiot, det får ni gärna hålla för er själva i så fall ?).

En grej som jag inte tror att vi pratade så mycket om på podden är detta: Jag har vetat att jag inte vill ha barn i hela mitt liv, eller i alla fall sen jag var gammal nog att inse att det var ett val man kunde göra. Men under alla dessa år har folk sagt saker om att jag visst kommer vilja ha barn senare, “Vänta bara på att din biologiska klocka börjar ticka”. Nu är jag 35 år gammal. Ofrånkomligen vuxen enligt alla definitioner. Och fortfarande har jag inte sett skymten av någon biologisk klocka.

Snarare är jag mer säker än någonsin på att jag inte vill ha barn. Det finns inte en cell i min kropp som längtar efter en bebis, tvärtom är jag tacksam för mitt barnfria liv exakt varje dag. Vilken grej, va? Tänk om folk som säger saker som “Vänta du bara, du kommer vilja ha barn en dag” istället kunde säga “Okej, jag respekterar ditt val”. Vad mycket trevligare det skulle vara.

Hur har ni det med omikron i Sverige? Här är det fullkomligt bananas. Nämnde detta i förra inlägget, men exakt varje dag numera är det någon eller några jag känner som testar positivt för covid, och så har det varit i kanske två veckor. Folk som har lyckats undvika corona i två år faller nu som käglor.

M är hos mig den här veckan och varje dag stämmer vi av hur många vi känner som har testat positivt. De senaste dagarna inkluderar hela hans familj (!), 29 av hans kollegor (!!) och i princip alla hans närmaste vänner i Milwaukee. På min lista har vi bland annat ett gäng personer som jag skulle campat och åkt crosshoj i öknen med den här helgen, inklusive födelsedagsbarnet som var anledningen till hela resan. Nu blir det bara jag och två andra istället.

Det som känns extra läskigt med omikron är hur smittsamt det är, men det verkar i alla fall som att symptomen generellt är hyfsat milda, speciellt hos de som är trippelvaccinerade. Jag ska till Florida och jobba på en husvagnsmässa om en dryg vecka och börjar redan förbereda mig på det värsta. Ska förstås göra allt jag kan för att undvika att bli smittad, inklusive att aldrig befinna mig bland folk utan en ordentlig skyddsmask. Men just nu känns det som att det är svårt att ens existera utan att få covid.

Precis när vi trodde att det värsta var över.

God jul på er! Här är det ungefär så långt från julstämning man kan komma, vilket jag inte har något emot. Igår fick jag ett meddelande från min väderapp där det stod att det skulle regna så pass mycket idag, alltså julafton, att Kaliforniens torka skulle vara över. Det varnades för rekordregn och översvämningar. Så jag hade planerat att tillbringa hela dagen inomhus med en god bok.

När jag vaknade vid 7-tiden imorse ösregnade det mycket riktigt, men några timmar senare slutade det regna helt. Nu är det visserligen ganska kallt, men soligt och man ser till och med lite blå himmel. Så något slut på torkan verkar vi inte få.

Istället har min julafton nu sett ut såhär:

1. Jag vaknade, åt frukost och läste ut en bok.
2. Jordan kom förbi och gav mig godis som han ville att jag skulle prova.
3. Jag gick ut i garaget för att installera ett nytt batteri i min ena hoj.
4. Upptäckte att batteriet inte passade och fick därmed åka och byta det i hojaffären.
5. Kom hem och satte det nya batteriet på laddning.
6. Gick till mataffären bredvid mitt hus och handlade.
7. Nu är klockan snart 16 och jag sitter vid köksbordet och skriver detta. Ska snart försöka mig på omgång 2 av batteri-installationen.

Ni ser, ingen jul så långt ögat kan nå! Jag är i alla fall ledig i 10 dagar och tänker försöka njuta av det så mycket det bara går, trots att vädret är bananas just nu.

Imorgon är det tänkt att jag ska iväg och åka snowboard med min kompis Genevieve, men tydligen är det snökaos och ishalka och slukhål (!) på vägarna i bergen, så vi väntar eventuellt till söndag istället.

Och nästa vecka kommer M hit och så tar vi två av mina hojar till Mexiko för att dricka vin och äta god mat i några dagar. Så länge det inte regnar för mycket. I så fall kör vi bil.

Hoppas ni har en fin jul, oavsett om ni firar eller inte!

I tisdags fick jag min tredje dos covid-vaccin. Mina första två doser var Pfizer, men för nummer tre slog jag till på Moderna. Tänker att ju fler sorters vaccin man har, desto mer odödlig är man. Så funkar det kanske inte, men jag gillar ändå tanken.

I alla fall. Dagen efter hade jag såna enorma bieffekter. Hade riktig feber för första gången på flera år, hela kroppen värkte (men speciellt vänsterarmen där jag fick sprutan) och jag kände mig otroligt bakis trots att jag inte hade druckit alkohol. Jag tog en värktablett och försökte mig på att jobba lite, men det slutade med att jag låg på soffan (i konstiga ställningar eftersom allt gjorde ont) och kollade på gamla säsonger av RuPaul’s Drag Race hela dagen istället.

När jag låg där och tyckte synd om mig själv insåg jag dock att jag nog inte har varit sjuk på nästan två år. I vanliga fall är jag jämt förkyld, speciellt så här års. Men flera personer har på sistone gett mig komplimanger (?) för mitt starka immunförsvar. Bara en sån sak som att M hade covid i somras och karantänade hemma hos mig i två veckor, och jag aldrig blev smittad. Han var dessutom oerhört förkyld när jag bodde hos honom i Milwaukee förra veckan och jag blev inte sjuk då heller.

Vet inte om det har med åldern att göra på något sätt. Det senaste året har jag märkt flera positiva kroppsliga förändringar, till exempel att mitt hår har blivit lockigt och att jag har fått starkare naglar. Eller så kan det vara för att jag i princip alltid har munskydd på mig när jag beblandar mig med främlingar. Oavsett är det både skönt och en smula betryggande, speciellt i dessa omikron-tider.

Hej dagboken! Jag är i Milwaukee mitt i vintern, av någon anledning. Det är omkring 10 minusgrader ute och har snöat i ett par dagar. Jag har i princip inte lämnat M:s lägenhet sen i lördags eftersom det är så jäkla kallt. Eller jo, idag fick jag lite cabin fever (vad heter det på svenska?) och gick till bostadsrättsföreningens gym i källaren. Har inte varit på ett gym på minst två år, men det var skönt att få röra lite på sig efter att ha suttit inomhus i flera dagar.

Nu åker jag visserligen hem till varma(re) San Diego igen på lördag, men under tiden sitter vi här och planerar en roadtrip genom Florida nästa månad. Jag måste till Tampa och jobba, så vi tänkte att vi lika gärna kan passa på att hyra hojar och köra till Key West. Det är högsäsong i Florida så här års och allt är svindyrt och måste bokas i förväg, vilket är raka motsatsen till hur jag brukar resa, men men. Jag har aldrig varit i Florida tidigare, så det är väl lika bra att go all in.

M bor för övrigt på tionde våningen i en skyskrapa i downtown, med utsikt över Lake Michigan och hela staden. Har stått framför panoramafönstren i vardagsrummet i flera omgångar idag och tittat på snön och solnedgången och nu på Milwaukees upplysta skyline. Det är ändå rätt fint med vinter när man är inne i en varm lägenhet.

Trodde aldrig att jag skulle säga detta, men jag längtar till Florida.

Det är något med regn som genast får mig på blogghumör. Det regnar så sällan här att jag liksom känner att jag måste berätta för någon när det faktiskt händer? Just nu sitter jag hemma på mitt kontor och tittar ut genom fönstret på en “severe thunderstorm” (enligt min väderapp) med blixtar och dunder och gigantiska regndroppar. Det är otroligt dramatiskt.

Imorgon flyger jag till Milwaukee. Ska hänga där i ett par dagar, sen hämtar jag upp en hoj från Harley för att köra hela Route 66 tillbaka till Kalifornien. Om allt går som det ska. Är så peppad på detta äventyr. Route 66 är kanske egentligen inte den bästa motorcykelrutten eftersom den numera mest består av motorväg, men det är så många små städer och roadside attractions jag vill se på vägen.

Vad händer annars? Steve är fortfarande vid liv, jag har bytt ut min TV mot en vinylspelare, och häromdagen drack jag min första droppe alkohol på nästan en månad. Har även börjat ge mig ut och köra mountainbike nästan varje dag efter jobbet. Har en liten runda på ungefär en mil av stigar i närheten av mitt hus som jag brukar köra. Pga detta har jag även tagit mig igenom en massa ljudböcker på sistone (min strategi är att läsa romaner och lyssna på fackböcker).

Men ja, roligare än så blir det kanske inte just nu? Jobbar, läser böcker, cyklar, lagar mat, hänger med djuren, och träffar kompisar mellan varven. En vanlig september i pandemin helt enkelt.

Är dock verkligen redo för äventyr nu! Ni får gärna hänga med på Instagram.