Category

Ytligheter

Ytligheter

Jag har en ny frisyr

Vet ni vad som inte är så himla bra för självkänslan? Tandställning. Och tandställning i kombination med slitet, grånande hår är om möjligt ännu värre. Jag slutade färga håret för ganska många månader sen med någon sorts idé om att låta min naturliga hårfärg växa ut för första gången sen jag var typ 12. Problemet är bara att min naturliga hårfärg är kanske den minst smickrande nyansen någonsin. Jag är varken blond eller brunhårig, snarare mörkgrå. Kort sagt har jag gått runt och känt mig ganska ful på sistone. 

Så här såg jag ut igår morse. Den nedre halvan av håret var en solblekt rödbrun färg och den övre halvan råttfärgat med inslag av grått. Mitt hår är dessutom extremt torrt, så även om jag inte har några kluvna hårtoppar ser det alltid slitet ut. 

Så jag ringde min frisörkompis Tasha för att se om hon hade tid att göra något åt den här hårkatastrofen. Det hade hon, tack och lov.

Och så här blev det! Mörkbruna rötter, ljusbruna toppar, och cirka en decimeter kortare. Jag känner mig som en helt ny person, speciellt efter att jag dessutom klippte luggen kortare i morse (fast det har jag inga foton på). Jag har försökt spara ut till långt hår de senaste 15 åren, men det slutar alltid med att jag klipper av det igen. Just nu känns det dock inte som att det gör så mycket. Det är kanske inte meningen att jag ska ha långt hår helt enkelt. 

Vardagsfilosoferande, Ytligheter

Varför jag skaffade tandställning

För ungefär ett halvår sen skrev jag om hur jag hade gått till en ortodontist för att jag ville skaffa tandställning, men att jag då fick veta att det inte gick, att min överkäke var för trång och att jag skulle vara tvungen att operera munnen först. Det lät ju inte så kul, så jag försökte intala mig själv att jag var ok med att ha sneda tänder resten av livet istället. Men det gick inte. Jag är inte ok med det. Så för några veckor sen gick jag till en annan ortodontist för att få en second opinion och han sa direkt att tandställning inte skulle vara några problem, lätt som en plätt, let’s do it. 

Så nu har jag tandställning. 

Jag fick den installerad igår och idag jobbar jag hemifrån medan jag vänjer mig vid att ha en massa metall i käften. Jag betalade extra för den lite mer diskreta, genomskinliga varianten, men det är ändå inte direkt en smickrande look. Kommer se ut som en förvuxen tonåring de närmsta 18 månaderna. Men tiden går fort. Jag tror att det kommer kännas värt det i slutändan. 

Grejen är att för 10 år sen hade jag inga som helst problem med hur mina tänder såg ut. I Europa har folk sneda, gula tänder utan att någon bryr sig. Men sen jag flyttade till USA har jag gradvis börjat påverkas av de strikta tandidealen här. I princip ALLA amerikaner har kritvita, raka tänder, och har man inte det så skammas man indirekt för det. Strävan efter perfekta tänder känns ganska ofta som den enda grejen hela det här landet kan enas kring. En av mina bloggläsare, som också bor i USA, skrev så här på mitt förra inlägg om detta:

“Min teori har alltid varit att amerikaner är besatta av tänder eftersom de är den ultimata penga- och statussymbolen: det första som ryker när man är arbetslös eller hemlös och det sista man ‘unnar sig’ (för det är så förbannat dyrt med kosmetisk tandvård) när man har börjat få pengar. Riktigt raka vita tänder är ungefär lika mycket statussymbol som Prada eller nåt.”

Jag vill ju egentligen tro att jag är bättre än så här, att jag inser att alla är skapta olika och att vi borde vara nöjda med hur vi ser ut, oavsett vad samhällets ideal säger åt oss. Men det är svårt. Om raka tänder kan få mig att känna mig mer bekväm i min egen kropp så känns tandställning som ett litet pris att betala. Vill dock påpeka att jag bara känner så här om mig själv, det här är mina egna demoner. Jag bryr mig inte om hur andra personers tänder (eller andra kroppsdelar) ser ut och vill verkligen inte bidra till någon annans komplex. Jag blir glad varje gång jag ser någon annan med sneda tänder som inte bryr sig, de personerna är mina hjältar. 

(Bilden ovan: Vår kompis Ace skapade detta mästerverk i onsdags, innan Paul och jag gick och åt vegoburgare som min sista måltid innan jag fick tandställning. Nu är det soppa och lättuggad mat som gäller ett tag framöver. Tack för alla sopprecepten!)

Djur, Ytligheter

En människooutfit och en hundoutfit

Paul och jag ska på bröllop på lördag, och fram tills igår hade jag ingenting att ha på mig. Jag är så obekväm i klänning, men just på bröllop brukar det vara svårt att undvika. Jag gick i alla fall i lite butiker den här veckan utan att hitta något som passade. Däremot hittade jag den här lilla hundtröjan åt Lola:

Älskar den här tiden på året när alla butiker säljer Halloweengrejer, så jag som är lagt åt svart-med-dödskallar-hållet får passa på att shoppa i oktober. Vi har ju delad vårdnad om den här hunden med Pauls ex och hon har inte bott hos oss på några dagar. Hunden alltså. Så det första jag gjorde när jag kom hem från jobbet idag och såg att Paul hade varit och hämtat Lola var att dra på henne tröjan. Kan eventuellt vara det gulligaste jag har sett. Lilla punkhunden!

Sen hittade jag faktiskt en outfit åt mig själv också, den här jumpsuiten i mörkröd sammet. Den är både dramatisk och elegant samtidigt som den känns som att man har pyjamas på sig, vilket är min nya favoritkombination. Jag brukar alltid försöka hitta jumpsuits för festligare tillfällen istället för klänning, men jag har en så lång överkropp att de inte brukar passa. Den här köpte jag dock i en storlek större än normalt, vilket funkade alldeles utmärkt. 28 dollar på Target.

Ytligheter

#browgoals

Det känns lite konstigt att skriva om vardagsgrejer just nu, men ja, livet går väl vidare, så här kommer ett extremt ytligt inlägg. Jag har samma problem som ganska många personer som var tonåringar under tidigt 2000-tal, nämligen att jag knappt har några ögonbryn. Det var så inne på den tiden med supersmala, extremt noppade ögonbryn, och även om jag var punkare och inte brydde mig om trender var det samma sak i punkscenen. Kanske ännu värre. Ganska många av mina kompisar rakade av sig brynen helt och ritade dit nya varje morgon med en eyeliner i någon spännande färg.

Så här såg jag till exempel ut när jag var 13 (jag till vänster och min syster till höger):

tretton

Ni ser ju…

På grund av det här har jag i ganska många år nu dragits med tunna, glesa bryn som inte direkt gör någon avundsjuk, och jag går aldrig hemifrån utan att först fylla i ögonbrynen.

Men i torsdags gjorde jag något som redan har gjort mitt liv ganska många procent enklare, nämligen microblading. Googlade och insåg att det verkar heta 3D-bryn på svenska? Det är alltså en typ av kosmetisk tatuering där man skär små skåror i ögonbrynen med ett rakblad och sedan fyller i med pigment för att skapa illusionen av hårstrån. Resultatet blir tjocka bryn som ser hyfsat naturliga ut.

eyebrows1

Och så här ser mina ögonbryn ut nu! Före-bilden ovan och efter-bilden nedan.

Vill bara påpeka att det här är en skitdyr procedur och det gör ganska ont, så jag vet ärligt talat inte om jag skulle rekommendera det till någon. Kanske att det är värt det om man är VÄLDIGT missnöjd med sina ögonbryn. Men min kompis Claudia är professionell microbladare och behövde en ny webbsajt, så vi bytte helt enkelt: hon gjorde mina bryn gratis mot att jag bygger en webbsajt åt henne. Annars brukar det kosta mellan ca 4000 och 10000 kronor, och det vet jag inte om jag personligen skulle kunna motivera för mig själv att lägga på ögonbryn.

Men med det sagt är jag SÅ. HIMLA. NÖJD. Älskar att ha ögonbryn igen! Så här såg jag ut i lördags, UTAN SMINK (på ögonbrynen alltså, har ganska mycket smink i övrigt):

trettio

De kommer blekna något när de har läkt färdigt, men ändå. Känner mig väldigt peppad på hur mycket tid jag kommer spara de närmsta åren genom att inte behöva fylla i brynen varje morgon.

Ytligheter

Frisyr 2.0

hair1

De senaste veckorna har flera personer påpekat hur långt mitt hår har blivit, så idag gjorde jag det enda rätta och klippte av det igen. Närå, Projekt Långt Hår pågår för fullt, men det var lite (läs: extremt) slitet så min kompis Tasha fick klippa av några centimeter från topparna. Så här blev det! Och så har jag en ny tisha (härifrån, 20% av vinsten går till Planned Parenthood eller ACLU).

hair2

Tvingade även Paul att ta ett kort på mig och Ninja, som i vanlig ordning inte var så himla imponerad. Ja, det var väl det från idag.

Djur, Ytligheter

Alla hundarna

puppies

Det bästa möjliga har hänt på mitt jobb – vår byggnad har blivit hundvänlig! Detta innebär att man får ha med sig sin hund till jobbet, och eftersom kanske 95% av mina kollegor har hund så är det numera hundar här varje dag. Minst en, men ofta omkring fyra. En kollega har till exempel sin 3 månader gamla Dobermann-valp med sig till kontoret varje dag, så blir man lite trött och behöver en paus från jobbet kan man sätta sig på golvet och överösas av valppussar och lek. SÅ fint.

bella

Idag fick jag hänga med Bella, som är döv och kanske den lugnaste hund jag någonsin träffat. Jag funderar på att ta med mig Lola till jobbet någon dag, men hon är inte så bra på det här med att inte få 100% av allas uppmärksamhet 100% av tiden, och så gillar hon inte andra hundar speciellt mycket. Så vi får se.

En annan grej förresten. Jag har slutat föna håret eftersom jag försöker spara ut det, och nu när jag låter det lufttorka har jag till min stora förvåning ett ganska ordentligt självfall. Det ser egentligen inte klokt ut (bildbevis ovan) men jag gillar det ändå.

Ytligheter

Klädutmaningen

Jag blev nominerad av Peppe att göra den här klädutmaningen. Så vi kör väl! Så här såg jag ut igår på väg till ett Anti Superbowl Party hos några vänner:

DSC_000555

Vad gör du för att hålla dig varm under vintern?

Bor i Kalifornien. Hehe. Nä, men sover under 100 filtar, har alltid tofflor på mig inomhus, samt ordentliga ytterkläder när jag går ut. Jag tänker tillbaka på när jag var liten punktonåring i Stockholm och undrar hur jag egentligen överlevde vintrarna där. Hade jämt på mig typ trasiga Converse, kortkjol med flera par trasiga strumpbyxor, och några lager luvtröjor istället för jackor. But whyyyy?

Vad är din filosofi vad gällande kläder?

Jag försöker att inte köpa för mycket billiga, nyproducerade kläder, utan köper istället det mesta på second hand. När jag köper nytt gör jag det helst från små märken som ägs/designas av kvinnor (till exempel dessa). Min svaghet är dock H&M, även om jag har dragit ner rätt rejält på hur mycket jag handlar där. Min ursäkt är att det är ett svenskägt företag, vilket jag vill stödja, även om det väl är en klen tröst för de som jobbar för slavlön i klädfabrikerna…

Vad har du på dig på bilden?

Byxor från PacSun ($20 på rea!)
T-shirt köpt på TRIco i Los Angeles
Väst i barnstorlek köpt på ebay
Halsband från Buffalo Exchange
Solglajjor från La Loupe Vintage
Bootsen är mina absoluta favoriter från Wandering Coyote
Skärpet är vintage och köpt på Brake and Rumble

Hur piffar du upp din look?

Rött läppstift och nytvättat hår. Mitt hår ser alltid ut som skit eftersom jag har motorcykelhjälm på mig nästan varje dag. Så att få tvätta håret och föna det rakt utan att förstöra det med en hjälm gör underverk för min look.

 

Jag nominerar… vem som helst som vill göra den här utmaningen!

Ytligheter

Projekt: Färre svarta kläder

I ganska många år har en typisk vardagsoutfit för mig sett ut ungefär så här: svarta jeans, svart linne, svart tröja och svarta boots. I kombination med mitt svarta hår blir jag genast utsedd till kontorsgothen var jag än jobbar. Men på sistone har jag känt ett behov av att klä mig i… inte färg (nån måtta får det vara), men mindre svart. Så jag gjorde ett experiment av det, och den senaste veckan har Paul fått ta ett kort om dagen på mig så att jag har någon sorts motivation till att inte falla tillbaka i gamla mönster.

Vissa dagar blir det mest svart i alla fall, mest för att min garderob till kanske 90% består av svarta kläder. Men här är tre inte-så-svarta outfits från den senaste veckan som får illustrera ett steg i rätt riktning:

outfits1

Sverige vs. USA, Ytligheter

Att inte vara frisör

chopperfest

Jag känner att jag har bott i USA tillräckligt länge för att vid det här laget vara ganska immun mot de flesta kulturkrockar mellan svenskt och amerikanskt. Jag har helt enkelt vant mig vid alla amerikanska knasigheter och tycker inte att de är konstiga längre. MEN en grej som jag fortfarande tycker är jättekonstig är detta. Att nästan alla ”alternativa” tjejer, dvs tjejer som ser ut ungefär som jag, med färgat hår och mycket tatueringar, är frisörer. Det är liksom en grej. Folk som inte känner mig frågar jämt om jag jobbar som frisör, eller hair stylist då. Och jag överdriver inte ens om jag säger att kanske 80% av mina tjejkompisar jobbar som frisörer, eller makeupartister, eller ännu hellre båda.

Av de relativt få kvinnor jag känner som (ännu) inte är frisörer är det ganska vanligt att de ändå drömmer om att jobba med hår och/eller smink men att de inte har råd med cosmetology school. Eller att de går på cosmetology school just nu men inte har fått sin licens ännu.

Jag antar att det har att göra med de ganska snäva och omoderna könsrollerna i det här landet (jag tror inte jag känner en enda frisör i Sverige?), men jag misstänker också att hår och smink lockar kreativa kvinnor som gillar att experimentera med frisyrer och looks. Oavsett blir jag fortfarande lite förvånad när någon utgår från att jag jobbar inom skönhetsbranschen eftersom det är något jag aldrig i hela mitt liv har ägnat en enda tanke åt, och jag inte kan tänka mig många yrken jag skulle vara sämre på.

Ytligheter

Gott nytt hår

sannanewhair

Jag fick ett ryck häromdagen och gick och klippte av mig håret. Så här såg det ut igår, när jag tog en liten motorcykeltur ner till hamnen på lunchen.

Jag har för övrigt mer eller mindre gett upp hoppet om att någonsin ha långt hår igen. När jag var 14 klippte jag av mitt midjelånga hår och rakade tuppkam, och sen dess har jag försökt växa ut det igen. Men så fort det når lite längre än till axlarna blir jag galen på det och klipper en kort page igen. Och så har det hållt på nu i ganska många år. Jaja, det kunde väl vara värre. Jag trivs rätt bra i kort hår ändå.