Bra saker

Hög på livet just nu

Idag hände två helt FANTASTISKA saker som jag vill dela med mig av. 

1. Paul kom hem! Han och hans pappa har ju kört cross-country fram och tillbaka för att hämta upp en motorcykel. De körde sammanlagt 840 mil på fem dagar, vilket är helt sjukt mycket. Som en jämförelse är Sverige omkring 150 mil långt fågelvägen, så de körde alltså hela Sveriges längd gånger fem (and then some). På mindre än en vecka. Men Paul fick sin drömhoj i alla fall, så för honom var det helt klart värt det. Och jag är så glad att han är hemma igen. Nu måste vi bara lista ut var den ny hojen ska få plats eftersom vi redan har fem motorcyklar i ett enkelgarage…

2. Jag fick ta ut min expander! Ni vet det där tortyrredskapet jag har haft i munnen de senaste månaderna? Som har gjort så att jag inte kan äta riktig mat eller säga bokstaven E? Förra gången jag var hos min tandläkare, för en dryg månad sen, sa han “We’ll take it out next time”. Next time var alltså idag, och jag har räknat ner dagarna. Drömde mardrömmar igår natt om att jag missade min tandläkartid. Men när jag kom dit idag försökte de säga att jag behövde ha den inne i ytterligare fem veckor. NEJ TACK sa jag och insisterade på att ta ut den idag. Kan eventuellt ha gråtit en skvätt också. Eventuellt. Jaja, nu är den ute i alla fall. Det är en sån enorm befrielse att kunna röra vid gommen med tungan igen, att kunna prata normalt. Säga E. Ska aldrig mer ta detta för givet igen.

Hade den här konversationen med Katie efteråt. Förutom Paul är hon helt klart den person som har hört mig klaga på detta mest. (Jag har alltså inte kunnat dricka öl eftersom skummet liksom bara lägger sig ovanpå expandern och stannar där. Sjukt irriterande.)

NU SKA VI FIRA! Med öl! Och mackor!

Amerika, Bra saker

March for Our Lives

Vad har ni gjort i helgen? Själv har jag gjort… ingenting. Bara varit hemma och carpat att ha huset för mig själv i några dagar. Alltså, jag älskar att bo med Paul och saknar honom såklart när han är bortrest, men det är ändå rätt skönt att vara själv? Jag har ett ganska extremt behov av egentid, så jag passar på att ladda de batterierna medan jag kan. 

Fast okej, jag har inte bara gjort ingenting. Igår tog jag mig ner till downtown för att gå i March for Our Lives, en demonstration organiserad av ungdomarna på den high school i Florida där 17 personer dog i en masskjutning för en dryg månad sen. I San Diego var vi runt 10 000 personer som dök upp för att kräva striktare vapenlagar (jämfört med 200 000 i DC), vilket ändå känns som rätt många.   

Jag la upp några stories från demonstrationen på min Instagram och fick genast en massa direktmeddelanden från arga karlar som minsann inte tänkte låta mig ta deras vapen ifrån dem. Eh, okej? Motorcykelsnubbar alltså. 

Detta var i alla fall himla fint. Det blir så tydligt hur många vi är som tycker att USA:s vapenlagar är helt åt helvete, och trots detta gör kongressen INGENTING. Det blir det kanske ändring på nu. Hoppas.

Listor

Kulturlistan i mars

Tänkte att det kanske kunde vara dags för en sån här kulturlista igen. Fast jag gör om formatet lite så det funkar som en uppdatering jag kan göra varje månad (om jag kommer ihåg). 

En film jag har sett:

Black Panther! Funderar seriöst på att gå och se den igen. Har ni sett den? Vad tyckte ni?

En bok jag har läst:

Läste ut Sing, Unburied, Sing av Jesmyn Ward häromdagen. Den var SÅ bra. Vacker, sorglig, gripande, mörk. Jag som brukar ha svårt för övernaturliga saker i böcker älskade den magiska realismen i denna. Southern Gothic när det är som bäst. 

En tv-serie jag har kollat på:

The Good Place. Först sträckkollade jag mig igenom första säsongen, sen insåg jag att Paul skulle uppskatta den här serien, så jag såg den igen tillsammans med honom. Och nu har vi precis avslutat andra säsongen. Det här är en av de roligaste serier jag har sett på hur länge som helst, kanske någonsin? Bonus i kanten för att den är som en perfekt metafor över att bo i USA just nu. Skulle kunna skriva en hel uppsats om detta, men vill inte spoila om någon inte har sett klart säsong 1 ännu. 

En podcast jag har lyssnat på:

Slow Burn. Lyssnade just klart på sista avsnittet av den här podden från Slate som handlar om Watergateskandalen. Det är verkligen helt sjukt hur många paralleller det går att dra mellan Nixons och Trumps presidentskap. Tröstar mig dagligen med att det tog två år mellan själva inbrottet och att Nixon blev avsatt (han blev till och med omvald mitt i alltihop), så det är liksom inte för sent att bli av med Trump ännu. 

En restaurang jag har ätit på:

Jag hämtade upp ett par tacos från den veganska tacotrucken som brukar stå i vårt område på väg hem från jobbet igår eftersom jag ska skriva en artikel om dem. Bildbevis ovan. Annars har det mest blivit hemmalagat på sistone. Jag tänkte lägga upp några goda recept här inom en snart framtid, stay tuned. 

Tatueringar och sånt

Major fucking complications

Den där tatueringen jag gjorde förra helgen? Detta blev det. Pauls till vänster och min till höger. Lite backstory: Jag har länge tänkt göra en tatuering tillägnad Against Me!, mitt favoritband i hela världen. Men Paul hann före.

Han gjorde det brinnande flygplanet till vänster för några veckor sen, efter en rad i låten Miami, som bara råkar vara min absoluta favoritlåt med AM!. Den raden går “The plane is on fire, the fucking ship is sinking”, och jag ville ju inte vara sämre jag. Så ett sjunkande skepp fick det bli.

Låtens andra vers, samma vers med det brinnande planet och det sjunkande skeppet, avslutas så här: “It’s terminal, inoperable, they’re amputating. Massive hemmorrhaging, major fucking complications!” Därav banderollen.

Båda tatueringarna är gjorda av Brittany på Electric Tiger Tattoo och jag är så glad över att äntligen ha en (något obskyr) tatuering ägnad mitt favoritband. Även om det var Paul som gjorde sin först.

Här är hela låten, inklusive låttext, om någon är intresserad:

Och som lite kuriosa kan jag berätta att jag nu har ordet “fuck” tatuerat på tre olika ställen på kroppen. Som det anstår en mogen 30-something kvinna mitt i karriären.

Vardagsfilosoferande

En gång i tiden handlade den här bloggen mest om att uppfylla sina drömmar

Jobbar hemifrån idag och älskar det. Jag får sitta helt ostörd på mitt ljusa, alldeles tysta hemmakontor med två sovande katter bredvid mig. Så här skulle man ha det varje dag. Jag är för övrigt gräsänka i någon vecka just nu. Paul åkte hemifrån för några timmar sen, han är på väg för att äntligen köpa sin drömmotorcykel, en 1942 Harley-Davidson Knucklehead. 

Så länge jag har känt Paul har han pratat om att en dag äga en knucklehead. De är svindyra och svåra att få tag på (H-D slutade tillverka dem år 1947) så det är inte världens enklaste grej att bara köpa. Vi har skämtat i flera år om att eftersom vi inte vill ha barn borde vi spara ihop till en knucklehead fund istället för en college fund. Nu har Paul dock hittat en knucklehead till ett extremt förmånligt pris, och i skatteåterbäringstider som dessa gäller det att passa på.

Problemet är bara att hojen han har hittat finns i Richmond, Virginia, dvs på andra sidan USA, ungefär så långt det går att komma från San Diego om man åker rakt österut. Så imorgon bitti ger sig Paul och hans pappa iväg för att köra cross country och hämta upp den. De har någon sorts plan om att lyckas ta sig till Virginia på två dagar genom att köra och sova i skift. Det är över 400 mil, 39 timmar utan att stanna enligt Google Maps. Plus att det är mitt i vintern i stora delar av landet. Oh well. Jag lägger mig inte i detta.

Däremot har det här fått mig att börja fundera på det här med drömmar. Jag kan inte komma på en enda grej jag vill ha eller göra så mycket som Paul vill ha den här hojen. Mina stora drömmar har tidigare varit att flytta till Kalifornien och att äga en Harley. Nu bor jag i Kalifornien och äger två stycken. Det är ju ett enormt privilegium att kunna uppfylla sina drömmar på det här viset, men nu känner jag mig nästan lite tom. Borde komma på ett nytt mål att jobba mot. Ja, det vore väl kanske det där med att jobba hemifrån mer då?

Vardagsfilosoferande

En kväll med Beto O’Rourke (for Texas)

I söndags gick jag, Paul, Ace och Edy på ett event för att stödja Beto O’Rourke, en demokratisk kongressledamot som försöker ta över som senator i Texas i årets midterm elections. Just nu sitter Ted Cruz på den senatorposten och eftersom Ted Cruz är SÄMST finns det anledning att stödja hans motståndare. Det hjälper dessutom att Beto är en progressiv kandidat, verkar extremt sympatisk och har spelat i punkband. Vi behöver fler punkare i senaten!

Vi får se hur realistiskt det är för Texas att rösta in en demokrat i senaten, men i det nuvarande politiska klimatet känns ingenting omöjligt. Om jag måste säga en bra grej med att Trump blev vald till president så är det att fler personer med vänsteråsikter har börjat engagera sig politiskt. Det behövs. 

Jag har börjat känna mer och mer att jag själv vill engagera mig på något sätt. Mer än att bara skänka pengar alltså. Det här eventet var en bra start, jag fick en chans att nätverka lite med folk som vet var man börjar. Jag har alltid varit intresserad av politik men har nog aldrig riktigt varit sugen på att engagera mig partipolitiskt tidigare. Förrän nu, då. Det krävdes tydligen bara att en narcissistisk kvinnohatande rasist skulle bli vald till president och börja nedmontera det demokratiska systemet i landet där jag bor för att jag skulle få tummen ur. Vet inte om ni följer med i hela Mueller-utredningen och alla dess sidospår (stulen data från Facebook, porrstjärnor, mängden Trump-medarbetare som fått sparken eller sagt upp sig, alla suspekta kopplingar till Ryssland, osv), men USA är verkligen i totalt politiskt kaos just nu. Det är som att bo i en helt osannolik actionfilm. 

Helgen som gick

Helgen som gick i 7 bilder

I lördags gick jag upp hyfsat tidigt för att gå och tatuera mig hos Brittany på Electric Tiger Tattoo. Vad det blev får ni se en annan gång! Jag var i alla fall en smula bakis eftersom vi hade varit ute och druckit vin kvällen innan. Har inte varit bakis på så himla länge, det är så ovärt. Att bli stucken i låret med en nål i två timmar fick bli mitt straff. 

Sen var det Pauls tur. Han gjorde denna kanin med en avhuggen människofot runt halsen. Det var trots allt St Patrick’s Day!

Efter tatueringarna åkte vi först och köpte nya träningsskor till mig, sen till Ikea och köpte godis, och sen vidare hem till Katie och Jordan för att kolla på finalen av RuPaul’s Drag Race All Starts säsong 3. Var det någon annan som kollade? Är fortfarande chockad över resultatet.

Sen var det söndag och jag klev upp klockan 6 på morgonen för att åka och hajka med Katie och hennes tre hundar. 

Det var lite kyligt ute, men helt folktomt och alldeles tyst. Och grönt och fint, det ser man inte så ofta i San Diego. Vi gick i alla fall nästan 13 kilometer och det tog knappt tre timmar. Bra jobbat ändå! Har dock SJUKT mycket träningsvärk idag och kan knappt gå.

Jag hade mina sprillans nya träningsskor på, vilket verkligen hjälpte, fick inte ens ont i fötterna. En knäpp grej som jag egentligen inte borde skriva här eftersom folk har så många olika fotfobier, men here it goes: sist jag köpte ett par träningsskor var för 10 år sen, och de köpte jag i en second hand-affär för typ 4 dollar. Har alltså använt begagnade gymskor i ett decennium, enbart för att jag har extremt svårt att lägga pengar på något jag hatar (att träna). Men nu är jag vuxen och har ett jobb och kan lägga en tusenlapp på nya skor som är snällare mot fötterna. Om inte annat har jag väl förtjänat detta genom att lägga exakt noll kronor på träningsskor de senaste 10 åren. 

Efter hajken gick Katie och hennes man Jordan och jag till Blind Lady Ale House och åt pizza och tog en öl. Det är något med att promenera 13 kilometer som gör att man blir så himla ölsugen?

Och senare på kvällen åkte Paul, Ace, Edy och jag på ett politiskt event med Beto O’Rourke som försöker bli Texas nästa senator. Det var extremt intressant, så jag skriver nog ett eget inlägg om detta.

Det var min helg! Vad gjorde ni?

Matbloggen

Goda saker jag har ätit den här veckan

Jag har ätit en massa goda grejer de senaste dagarna, och en del av dem kom jag till och med ihåg att fota.

I söndags lagade jag denna sista-dagen-innan-storhandling-makaronilåda, med tofu istället för ägg, samt ärter, majs, grönkål och en ensam liten korv jag hittade i kylen. 

I måndags hade jag lunchmöte med mitt team på en ny ramenrestaurang som heter Harumama. De andra åt såna här character buns som var väldigt instagramvänliga, men tyvärr ej veganska.

Jag åt denna goda ramen istället.

I tisdags var det taco tuesday, så jag gjorde tacos! Glömde dock att fota dem då, så ni får nöja er med en bild på resterna jag åt till lunch nästa dag. Tempeh, grönkål, svarta bönor, tomat och en limesås gjord på cashewnötter efter det här receptet. Fast jag hade persilja istället för koriander eftersom jag inte gillar koriander.

I onsdags gjorde jag zucchinifritters med pärlcouscous och kokosyoghurt, efter Awesome Vegan Dads recept på fritters. (Fast med persilja istället för koriander igen.) Det blev SÅ HIMLA GOTT att jag glömde fota, tydligen. Men tips på enkelt recept på vardagsmat!

I torsdags fick vi lunch på jobbet, foodtrucken Miho kom in med en massa mackor och sallader och sånt. Jag fick min alldeles egna. Jag kan dock inte äta stora mackor just nu med allt skrot jag har i munnen, så jag åt rester på jobbet och sparade mackan till senare på kvällen.

Då delade Paul och jag på den tillsammans med vitlökspotatis och sallad. Jag fick skära min macka i pyttesmå bitar för att kunna äta den, men det var det värt.

Och igår, fredag, gick jag direkt från jobbet till happy hour med Paul, Katie, Jordan och Sarah. Vi drack vin i några timmar och sen blev vi akut hungriga, så vi gick till Pokez, en mestadels vegetarisk mexikansk restaurang ett kvarter från min jobb. Jag beställde samma sak jag alltid beställer här: en tofu-, potatis- och svampburrito. Det är den godaste burrito jag någonsin ätit och jag var så hungrig att jag inte kom ihåg att fota förrän efter jag redan hade tagit en tugga. Sorry för kaotisk bild.

Rolig grej om den här burriton förresten. En gång var jag i en second hand-affär i en helt annan del av stan när en kille som tidigare hade jobbat på Pokez kände igen mig och sa: “I think I’ve seen you at Pokez. You get the tofu, potato and mushroom burrito, right?” Ehhh. Blir alltså igenkänd på stan för att jag äter den här burriton så ofta? Aja. Värt det.

Vardagsfilosoferande

Välkommen till 2010-talet

Min kille och ganska många av våra vänner jobbar på en fabrik som designar och tillverkar gasturbiner och som med flera tusen anställda är en av San Diegos största arbetsgivare. Bara som lite perspektiv så jobbar 4 av de 10 personer vi var i Guatemala med i julas där, plus Pauls ena lillebror, svåger, och äldsta barndomsvän. Och ytterligare kanske fem personer vi känner försöker få jobb där just nu. 

Det är dock ett väldigt mansdominerat företag i en väldigt mansdominerad bransch, och det kan enligt uppgift råda ganska “grabbig stämning” på fabriksgolvet.

Därför blev jag väldigt imponerad över att höra att företaget igår höll ett seminarium på temat “Unconscious Gender Bias in Today’s Workplace”, alltså om könsroller och hur de påverkar i arbetslivet. Enligt Paul hade flera män i den övre ledningsgruppen läst (Un)Skirting the Issues: A Guide for the Well-Intentioned Man in Today’s Workplace, en bok skriven av två kvinnor som jobbar på Caterpillar (som äger företaget Paul jobbar på), och sen diskuterade de den boken inför de anställda i ett panelsamtal lett av ett par högt uppsatta kvinnor i företaget. 

Jag tycker att detta är ett så fantastiskt initiativ. Även om Paul påpekade att de som verkligen hade behövt lyssna på diskussionen antagligen inte var där eftersom det var frivillig medverkan så tror jag att såna här grejer kan göra sjukt stor skillnad. Tycker att fler stora företag i mansdominerade branscher borde ta sig i kragen och vilja förändra sig till det bättre. Ta ett steg in i 2010-talet, liksom. 

En sidenote: Paul var där med våra kompisar Jordan och Lexy som nämnde att de också ville läsa boken som diskuterades. Paul själv svarade: “I don’t need to read it, I live with Sanna”. 

Alltså, jag tycker ibland synd om Paul som måste lyssna på alla mina feministiska rants, men han… gillar det? Och lär sig saker? Älskar att vara tillsammans med en man som är så öppensinnad och på riktigt inte har en droppe manschauvinism i sig. Det kanske i och för sig hjälper att han har en kandidatexamen i sociologi. 

Helgen som gick

Min lördag i 5 bilder och Trump i San Diego

I lördags regnade det hela dagen, i söndags ställde vi om till sommartid, och idag är Donald Trump i San Diego för att inspektera gränsmuren. Så, det har varit lite upp och ned här de senaste dagarna kan man säga. Jag vill helst inte behöva tänka på att den sämsta personen jag vet är bara några minuter bort och att jag är fast på jobbet istället för att vara ute och protestera. Så vi kan väl ta en titt på min lördag istället? 

I lördags morse åkte jag till Ikea precis när de öppnade, för att köpa min drömmatta. Det regnade som sagt, och jag tyckte att det var något så dramatiskt med palmerna mot den gråa himlen. Fint, även om jag föredrar en blå himmel alla dagar. 

Sen åkte jag vidare till Target för att prova kläder att eventuellt ha på ett bröllop jag ska på om några månader. Den här var fin på galgen men såg ut som en pyjamas på? Allt annat jag var sugen på fanns inte i min storlek, så jag köpte ingenting.

På eftermiddagen drog jag med mig Katie, Ace och Edy för att äntligen gå och se Black Panther på bio. Alltså, den var SKITBRA? Jag brukar inte vara jätteförtjust i superhjältefilmer, men denna var som en frisk fläkt i genren. Inte minst för att det bara var typ två vita snubbar i hela filmen, och en bokstavlig armé av svarta kvinnor som ÄGDE och bara var allmänt badass. Fan på tiden alltså. 

Efter filmen åkte vi vidare till Donna Jean, en hyfsat ny vegansk restaurang som serverar comfort food. Jag och Paul delade på detta: en salisbury steak gjord på tempeh och…

…en ricottaravioli. Det var SÅ himla gott. Jag funderar ibland på hur bra vi har det som har så många innovativa veganrestauranger här i San Diego. Det är lätt att ta för givet kanske, men jag känner mig verkligen lyckligt lottad som får bo här. När det inte regnar, dvs.