Vardagsfilosoferande

Tänk om jag får rösta på Kamala

För ungefär ett år sen fick jag frågan om vem jag hoppades skulle ställa upp i nästa amerikanska presidentval, och varför jag i så fall skulle rösta på dem. Jag skrev ett inlägg där jag listade fyra personer jag gärna skulle rösta på, och nu har TRE av dem gått ut och sagt offentligt att de kommer ställa upp i nästa års val: Kamala Harris, Kirsten Gillibrand och Elizabeth Warren. 

Det är visserligen ca 10 andra personer som också sagt att de tänker ställa upp i valet som presidentkandidater för det Demokratiska partiet och fler lär dyka upp inom de närmsta veckorna. En bra (?) grej med Trump är att han i alla fall verkligen har motiverat alla sina motståndare att göra allt de kan för att han inte ska bli omvald.  

Jag tror och hoppas dock att Kamala Harris, som är en av två senatorer här i Kalifornien, har en bra chans att ta hem den Demokratiska nomineringen. Och om allt går som det ska med min medborgarskapsansökan bör jag ha rösträtt precis i lagom tid för att kunna rösta på henne i nästa års primärval. Vilken grej, va? 

(En brasklapp för att Kamala, precis som alla politiker, är långt ifrån perfekt och att mina åsikter egentligen ligger långt till vänster om både hennes och det Demokratiska partiets mer liberala syn på saker och ting. Men tror ändå på att ändra systemet inifrån, och att välja vilken som helst av ovanstående personer till president skulle vara en himla bra start.)

Matbloggen

Obegränsat med avokado

En av de bästa grejerna som hände förra året var att våra kompisar Katie och Jordan köpte ett hus. Det nya huset har nämligen ett gäng avokadoträd i trädgården som producerar fler avokador än Katie och Jordan kan äta, så de ger bort resten till sina kompisar. Det här innebär att vi numera alltid har köket fullt av färsk, nyplockad avokado — och det är helt gratis.

Eftersom jag aldrig säger nej till ett ordentligt kap råkade jag dessutom köpa en 11-kilos säck med ris häromveckan (den kostade bara 8 dollar), så jag känner att jag borde börja laga mer mat på just ris och avokado. Har ni några tips på bra rätter med de här ingredienserna får ni gärna tipsa! Jag kan börja:

Min bästa vardagsrätt just nu är någon sorts bibimbap jag brukar slänga ihop på ris, tofu (efter det här receptet), grönkål, vitlök, gurka, morot, avokado och salladslök. Toppat med soja eller någon annan mer spännande sås. Snabbt och gott och en bra kombination av olika konsistenser och smaker. 

Bra saker

Alla mina bästisar

Jag har ett väldigt tight kompisgäng här i San Diego som jag ofta känner mig extremt tacksam för. Vi är en grupp på ungefär 10 personer som hänger flera gånger i veckan, åker på semester tillsammans, har enorma mängder internskämt och pratar med varandra så gott som varje dag. 

Vi är alla i ungefär samma ålder (30-40 typ) och alla kör hoj. Bara en person i gänget har barn, vi andra har sammanlagt tillräckligt med hundar och katter för att kunna fylla ett zoo. Flera av oss jobbar dessutom tillsammans (fyra personer på ett företag, två på ett annat).

Sen jag flyttade till USA har jag hängt med en massa olika personer, men det här är första gången jag har ett gäng kompisar som jag kan åka hem till en vanlig tisdag och bara slappa med, eller springa vardagliga ärenden tillsammans med, eller gå till hundparken och snacka skit med medan våra pälsbarn springer sig trötta. Eller för den delen köra hoj till Kanada eller roadtrippa genom Guatemala tillsammans med.

Med tidigare kompisgäng har det ofta handlat om att ses på någon bar eller hemmafest och dricka sig full, sen rinse and repeat. Jag har saknat den där riktiga närheten, där man känner varandra så väl att man kan vara tysta tillsammans utan att det är awkward. Och att man inte behöver dricka alkohol för att umgås. 

Sist jag hade så här nära vänner var när jag bodde i Stockholm, och det var en av de svåraste grejerna att lämna. Sen jag gjorde det där nostalgi-inlägget häromdagen har jag funderat mycket på mina gamla vänner och hur mycket jag fortfarande saknar dem. Vissa personer som jag hängde med varje dag i Stockholm har jag knappt pratat med på flera år. Det kändes sorgligt. Så jag hörde av mig till några av mina gamla bästisar på Facebook, och nu har vi pratat om allt mellan himmel och jord i flera dagar. Och jag går plötsligt runt och känner mig helt euforisk, har ett litet lyckorus i hjärtat. (Vilken grej, att det går att bara höra av sig till gamla vänner och alla blir glada? Rekommenderar varmt detta oväntat enkla lifehack.)

För att verkligen maxa lyckan köpte jag igår dessutom en flygbiljett till Sverige i juli. Har inte bokat en returbiljett ännu så jag kan stanna precis så länge jag känner för. (Tänker mig en månad eller så, men om jag saknar Paul och djuren för mycket kanske jag måste åka hem tidigare.)

Någon gång får jag kanske med mig mina USA-bästisar till Sverige också, och så är cirkeln sluten.

Äventyr, Motorcyklar

En bra dag och en dålig

Det här har varit en helg av kontraster. Vi börjar med lördagen…

Jag vaknade lördag morgon och hade sjukt ont i ryggen. Sen blev det gradvis värre tills jag knappt kunde stå upp. Det gjorde ont att sitta och ligga ner också, men att ligga på rygg var snäppet bättre än alla andra positioner. Så jag låg så här ganska exakt hela dagen och kände mig miserabel. Hunden och katterna turades om att hålla mig sällskap. Snällt. 

På söndagen hade det mystiska ryggontet gått över, så jag gjorde det bästa av min nyfunna kroppsliga frihet och tog hojen på långtur med Katie och Nicole. Vi stannade i Borrego Springs för att äta lunch (och ta kort med palmerna och bergen i bakgrunden).

Vi körde sammanlagt omkring 50 mil, mestadels genom berg och öken. Kanske inte världens bästa idé för ryggen, men det var extremt välbehövligt för själen. 

Idag är det måndag och jag har ont i ryggen igen, men det är i alla fall röd dag pga Martin Luther King Day så jag behöver inte sitta i en kontorsstol hela dagen. Om det här inte blir bättre snart får jag nog uppsöka en läkare och/eller kiropraktor. 

Nostalgi

Lite drygt 10 år sen, första halvan

Eftersom alla kör den där 10 year challenge-grejen just nu blev jag nostalgisk (händer hyfsat ofta) och började bläddra i mina fotomappar från 2008. Det var mitt sista år i Sverige, innan jag flyttade till USA i början på september det året. Så jag tänkte att vi tar en titt på mina sista månader som Stockholmsbo. Januari till augusti 2008 kommer här. 

Typ alla mina mappar från januari 2008 heter något i still med “Fest hos Hanna och Fredde”. Här är jag och Fredde på Bröderna Olssons, antagligen efter en hemmafest. Ett återkommande tema under den här tiden i mitt liv. Fattar inte hur jag orkade festa så mycket. (Eller jo, antagligen för att jag var 21 år gammal.)

Ett annat återkommande tema det här året är The Crack Babies, punkbandet jag spelade bas i då. I februari 2008 spelade vi på Stampen. Fint skare va. 

Vi spelade även in en musikvideo. Här finns den (och lite mer info om alla mina gamla punkband) om någon är nyfiken. 

2008 var gruppbildernas förlovade år. Här på en tunnelbanestation nära dig. 

I mars hade vi en av våra infamous Tequila Girlsnights, där en massa tjejer samlades hemma hos Ida och drack enorma mängder tequilashots (med apelsin och kanel, obs!). En av huvudanledningarna till att jag inte dricker sprit längre över huvud taget. 

Vi hade en massa spelningar, bland annat på en punkfestival i Norrtälje. Den här månaden gjorde jag dessutom ett par nya tatueringar på överarmen. 

I april tog vi en roadtrip till Strängnäs med en massa bra personer för att spela där också. Kul att jag klippte av mig håret i januari och redan hade tröttnat på det i april. Story of my life. Detta är alltså extensions. 

I april var jag även i London på punkfestival med det här gänget. Älskar att mitt liv på den här tiden kretsade kring att åka runt på olika punkspelningar med alla mina kompisar. Johan längst till höger på den här bilden var förresten i USA och hälsade på förra året. Vad gjorde vi då? Jo, åkte på punkfestival

Sen var det första maj och vi gick i syndikalisternas tåg som vanligt. Jag och Sakke skulle spela med The Crack Babies senare samma kväll, vi var förband till Mimikry (ni vet, Hjalle och Heavys band) på Pub Anchor, och av någon anledning tyckte vi att det var lämpligt att börja dricka redan klockan 9 på morgonen. Här är en video från den spelningen. Stackars Serkan, vår nyktra trummis. Vi andra var verkligen inte nyktra någonstans.

Bilden ovan är på ett pit stop i Björns trädgård på väg till första maj-firande på Kafé 44 tidigare under dagen. Jag vet förresten inte hur jag minns allt detta, jag har världen sämsta minne och kommer knappt ihåg vad jag gjorde förra veckan. Oh well. Moving on. 

I juni var parkhängsäsongen i full gång. Och gruppfotosäsongen, fortfarande. Och jag hade klippt Brody-frilla

Samma månad roadtrippade vi även ner till Göteborg för att… you guessed it, gå på punkspelning.

I juli var jag suddig i Kungsträdgården med Sakke och Matte.

I augusti, exakt en vecka innan jag flyttade till USA, stack jag och Sakke till Berlin för att se vårt gemensamma favoritband Leftöver Crack. Den dåvarande trummisen försökte ragga på mig så jag och Sakke fick åka med bandet i deras van till efterfesten på Köpi. Sen fimpade sångaren sin cigg i Sakkes Leftöver Crack-tatuering. PUNK. 

När vi kom hem spelade vi vår allra sista spelning med The Crack Babies, på Fullersta. Det var sorgligt. Som jag älskade det här bandet (och personerna i det).

Två dagar innan jag flyttade hade jag en gigantisk kaosfest hemma hos min mamma på Kungsholmen. ALLA jag kände var där, från en massa kompisar från hela Sverige till klasskompisar från universitetet till klasskompisar från grundskolan till mina syskon. Hela lägenheten på sex rum och kök plus balkongen var packad med folk. Det var ett fint sätt att få säga hej då till alla jag tyckte om och inte skulle komma att träffa igen på flera år.

Den första september 2008 flyttade jag till USA och blev kvar där. Lyckades inte ta mig tillbaka till Sverige igen förrän 2011. 

Det här blev ju ett extremlångt inlägg, så jag sparar resten av 2008, mina första månader i Kalifornien, till en annan gång. (Och om någon är sugen på fler nostalgi-inlägg finns ett här om sommaren 2007.)

Uncategorized

Gulliga djurbilder kommer lastat

Det bor ett gäng exceptionellt gulliga djur hemma hos mig, så om det är ok med er tänkte jag bara lägga in några bilder på dem här från de senaste dagarna. (Ni kan ignorera allt som katterna har förstört i bakgrunden, till exempel soffan och klösträdet.) Enjoy! 

😍😭❤️

Irritationsmoment

Kaos i statsapparaten

Det verkar vara politiskt kaos överallt just nu. Jag försöker hänga med i alla svängar kring regeringsbildningen men känner mig ärligt talat lite för… avlägsen, antar jag, för att riktigt förstå vad som händer och hur det påverkar. Om det påverkar. Känner ni som bor i Sverige några effekter av allt som har hänt (eller inte hänt, kanske snarare) sen valet?

Här i USA har det ju varit totalkaos sen Trump blev president, men just nu är det extra illa. Som ni kanske vet är den amerikanska statsapparaten nedstängd sen flera veckor tillbaka, den längsta nedstängningen i USA:s historia. Det här innebär bland annat att flera hundra tusen personer som jobbar statligt inte får betalt. Två av Pauls syskon jobbar som flygledare för det federala flygväsendet, vilket innebär att de måste gå till jobbet varje dag men utan att få betalt för det. Hans mamma jobbar också för flygväsendet, men hon har blivit hemskickad utan lön. 

Det är så mycket som påverkas av den här nedstängningen, inte bara folks levebröd och förmåga att kunna betala hyra och köpa medicin och slippa svälta. Jag pratade till exempel med en expert på National Parks Conservation Association häromdagen om hur folk vandaliserar och förstör USA:s nationalparker eftersom det inte finns tillräckligt med personal där att förhindra sånt. Skrev en artikel om detta för Roadtrippers. 

Allt detta för att vår rasistiske president vill bygga en dyr och onödig mur på den mexikanska gränsen. Ja herregud. What a time to be alive. 

Sportrelaterat

Det här går ju som på… is

Ni vet hur jag sa att jag ville röra på mig mer det här året än förra? Hittills har det gått över förväntan. Den här veckan har jag till exempel varit på gymmet FYRA gånger. Det har nog aldrig hänt tidigare, och jag känner mig inte helt säker på att det kommer fortsätta så här. Men men, so far so good.

Idag gick jag inte till gymmet, men fick ändå en dos motion. Jag var nämligen och åkte skridskor med Katie, Stacey och Ryan. 

Det finns en ishall i närheten av där vi bor och på söndagar kostar det bara 8 dollar i inträde. Hyra av skridskor ingår. 

Det var väldigt mycket folk och lång kö för att komma in när vi kom dit, men det var kul ändå. Jag har inte åkt skridskor på säkert minst 20 år, men efter en liten stund började mina skills komma tillbaka, i alla fall en smula. Tycker att det är betydligt läskigare att åka rullskridskor, även om det är ungefär samma princip. 

Vi har alla en vit månad och anstränger oss för att hitta på aktiviteter som inte involverar alkohol. Det här var ett roligt exempel, så det gör vi nog igen. 

Djur

Hur det går med Steve och ögat

Tack snälla alla som har hört av sig på bloggen, Facebook eller Instagram för att kolla hur det går med Steves öga. Så fint att ni bryr er. Och jag har goda nyheter! 

Steve fick träffa en ögonspecialist i måndags som undersökte ögat och konstaterade att så länge vi fortsätter med alla ögondroppar och mediciner (sammanlagt tre olika droppar fyra gånger om dagen, och två olika mediciner en gång om dagen) så ska han inte förlora ögat eller behöva opereras. Och det ser verkligen SÅ himla mycket bättre ut redan. För bara några dagar sen var ögat helt igenklibbat av grönt var, och om han öppnade det kunde man liksom se att det höll på att smälta. Så jäkla läskigt.

Nu är ögat dock helt fritt från klibb, och han har det öppet lika mycket som det friska ögat. Osäker på exakt hur mycket han ser genom det, och han måste fortfarande ha tratt runt halsen för att inte klia sig i ögat. Och så har vi ett återbesök hos ögonspecialisten nästa vecka.

Det är i alla fall en sån himla lättnad detta. Lilla hunden verkar redan mycket gladare. Och nu när han har bott hos oss i nästan två veckor har vi fått se betydligt mer personlighet krypa fram också. Han är en ganska knäpp liten hund. Men väldigt rolig och kärleksfull. 

Irritationsmoment

Varmt ute och kallt inne

Det här är den absolut sämsta tiden på året att bo i San Diego, i alla fall som en person som verkligen hatar att frysa. Det är visserligen ganska varmt och skönt ute på dagarna, men vårt hus är inte varmt. Alls. Det är så pass kallt ute på nätterna att huset kyls ner till ungefär samma temperatur som utomhus (ca 7-8 grader). Och sen blir det liksom aldrig speciellt mycket varmare igen.

Så jag som jobbar hemifrån sitter i ett kanske 10-gradigt hus och fryser häcken av mig hela dagarna. Jag försöker hålla mig varm genom att ha på mig flera lager kläder, dricka te, gå ut med hunden, gå till gymmet, ta varma duschar, ha en värmefläkt bredvid skrivbordet, osv. Men det hjälper bara för stunden.

Nu har jag börjat ta med mig laptopen och sätta mig och jobba utomhus i solen någon timme om dagen, så att jag i alla fall blir uppvärmd en stund. Tänker mig att detta är raka motsatsen till alla andra ställen där det är riktig vinter och husen är byggda för kyla, typ Sverige. Där är det väl varmt inne och kallt ute. Här är det tvärtom.