• Uncategorized

    Söndagsnöje

    Jag har haft svenskar på besök hela helgen, och i allmänhet ganska mycket att göra, så då blir bloggen lidande. Som ni märker. Här bloggar jag i alla fall om hur man håller sin blogg vid liv – och det kan ju tyckas mer än lovligt ironiskt. Men nog om det.

    Igår fick vi den briljanta idén att klä upp oss i dyra kläder och gå till hästkapplöpningsbanan tillsammans med gräddan av San Diegos överklass. Fast sen kom vi ju på att vi inte hade några dyra kläder. Hästkapplöpning blev det dock i alla fall. Och det var betydligt mer intressant än jag hade väntat mig.

    Om man gick med i en Diamond Club fick man billigare inträde. Och eftersom medlemsskapet var gratis slog vi såklart till.

    Man fick titta på hästarna innan de startade, så man visste vad man satsade sina pengar på.

    Cigar Man sprang till och med in några dollar i vinst åt oss. Vi satsade ju inte så mycket till att börja med, så det var såklart välkommet.

    Vår kompis K jobbar på en av restaurangerna vid kapplöpningsbanan, så efter en massa gratis mat kände vi ändå att vi hade gått plus under dagen.

    Snabba hästar, och stämningen precis innan målgång påminde mig om Norra Stå under Hammarbys hemmamatcher, och det var den söndagen.

  • Uncategorized

    TV MANIA

    Jag har inte haft tv på två år. Eller, alltså, jag har en tv-apparat, men inga kanaler. Tv:n används mest för att vid sällsynta tillfällen se en hyrfilm eller två. (Vi går ju på bio gratis, så att hyra film känns lite som ett slöseri med pengar.) För mig är tv ett fördummande waste of time, och jag avskyr tanken på slötittande och passivt mottagande av reklam. Däremot gillar jag tv-serier. Välskrivna serier som jag kan se utan reklamavbrott, på en tid som passar mig snarare än på en nationell prime time. När jag var mellan jobb förra sommaren spenderade jag och min laptop alldeles för mycket tid på tv-serier. Jag la mig till med vanan att se en hel serie, från första till sista avsnittet, alla säsonger, och plöjde bland annat hela Lost (eller ja, fram till säsong 5, sen orkade jag faktiskt inte mer), Dead Like Me, Weeds, Criminal Minds, Greek, Arrested Development och ganska många fler.

    Vart jag vill komma med allt det här är fortfarande lite oklart. Här är i alla fall två av mina favoritscener alla kategorier när det gäller tv-serier. Båda lite tagna ur sin kontext. Att se hela avsnitten rekommenderas.

    The Office, säsong 3, “Branch Closing”:

    Gilmore Girls, säsong 7, “Santa’s Secret Stuff”:

  • Motorcyklar

    Motorcykel – check!

    Trogna läsare vet att jag gillar det här med drömmar och att förverkliga dem. Ni vet också vad min största hittills oförverkligade dröm är – att köra motorcykel. Jag vet inte riktigt var eller när det började, men det här är en dröm som har legat och grott sen åtminstone tidiga tonår, och nu är det så himla nära. För vet ni vad? Jag har en motorcykel!!!

    Att jag klarade teoriprovet häromdagen, och därmed fick ett körtillstånd (som fungerar som ett begränsat motorcykelkörkort – jag får inte köra på motorvägen, på kvällen eller med passagerare) var knuffen i rätt riktning. Den här skönheten stod och samlade damm på en tow yard och jag har sneglat på henne ganska länge. Idag köpte min fina man loss henne för nästan inga pengar alls.

    Hon är en -88 Yamaha Route 66, som bara behöver lite kärlek och ett nytt säte. Lite kuriosa om Route 66-modellen: Det var en av de första icke-amerikanska cruisers som togs in i landet under 80-talet, och på ett betydligt lägre pris än de inhemska motorcyklarna fick den Harley Davidson att bli så nervösa att de såg till att höja importskatten på 700+-kubikare för att stävja konkurrensen. (Resultatet blev dock att Yamaha sänkte sin 750cc till 699cc istället.) Hon är i vilket fall som helst en liten motorcykel som sägs passa nybörjare, och jag tänker mig att vi kommer ha en massa kul tillsammans.

  • Uncategorized

    Fredag

    Idag är nog årets hittills varmaste dag, och jag är just hemkommen från att ha skrivit, och klarat, teoriprovet för motorcykelkörkort. Det var inte så svårt. Jag hade bara läst ungefär 18 sidor i handboken och fick ändå nästan alla rätt. Detta betyder en av två saker; 1. att jag är exeptionellt intelligent, eller 2. att provet är så lätt att vilken idiot som helst kan klara det. (Jag röstar förstås på nummer 1.)

    Just nu är det så varmt att man sitter och svettas fast man kör nercabbat på motorvägen i 130 km/h. Så fort jag kom hem var jag tvungen att gå ner till poolen för en liten avsvalkande simtur. Det hjälpte ända tills jag klev upp ur poolen igen. Nu sitter jag i bikini i soffan med alla fönster öppna och väntar på att min man ska komma hem så vi kan gå till stranden. Det är precis det här som gör det värt att bo i Kalifornien trots all amerikansk skit man får stå ut med.

  • Uncategorized

    Sicko

    För ungefär ett år sen blev jag sjuk. Jag svimmade i kvartersläkarens väntrum och blev ambulansskjutsad till akuten. Alltså, det är väl ingen nyhet att det amerikanska sjukvårdssystemet är bland de sämsta i världen. För det är det.

    Efter sjukhusvistelsen fick jag hem en nätt räkning på $6000. Sextusen dollar. Och då var inte ambulanskostnaden ($1000) och läkarkostnader ($700) inräknade. Närmare $8000 är alltså vad man som oförsäkrad kan räkna med att få betala för ett (1) sjukhusbesök och en högst ofrivillig ambulansfärd i det här landet.

    Eftersom förra sommaren var ett riktigt lågvattenmärke för mig rent ekonomiskt – jag hade exakt 0 kronor i inkomst – var detta extra besvärligt. Jag lyckades i alla fall skriva brev, fylla i blanketter och skicka in kopior på tillräckligt många kontoutdrag för att sjukhuset skulle klassificera mig som låginkomsttagare och sänka räkningen till $600. Ambulans- och läkarkostnaderna gick det dock inte att göra något åt. Dessa kostar mig fortfarande, så här drygt ett år efteråt, ungefär $200 i månaden och är långt ifrån avbetalade.

    Ni kanske undrar varför jag ältar det här igen? En händelse för ett par dagar sen gjorde mig smärtsamt påmind om det.

    Jag befinner mig just nu mitt i en omfattande immigrationsprocess. Bara för att jag är gift med en amerikansk medborgare betyder det inte att jag automatiskt får ett Green Card. Nej, ansökningsprocessen är fortfarande lång, kostsam och mycket komplicerad. Bland mycket annat var jag häromdagen tvungen att göra en hälsoundersökning som en del i min ansökan. Jag fick träffa en läkare som tittade mig i halsen, tog tempen och pulsen, och kollade så att jag kunde nudda tårna med händerna. Det hela tog ungefär fem minuter och avslutades med att läkaren sa: “You look perfectly healthy to me”.

    Och kostnaden för detta?

    $270. Tvåhundrasjuttio dollar. Det är drygt tvåtusen svenska kronor.

    Det är ju för fan inte riktigt klokt.

  • Uncategorized

    Julisommar

    Solen har återvänt till den eviga sommarens land och allt är som det ska igen, ordningen återställd.

    I helgen tog vi min lilla Miata och begav oss ut på en roadtrip, upp i bergen och ut i öknen. Redan första gången jag var i Kalifornien, tre år innan jag flyttade hit på heltid, förälskade jag mig fullständigt i den mångfald i miljö man hittar här. Pulserande stadskärnor med skyskrapor, milslånga stränder, höga berg, djupa dalar, öken, växtlighet, snö och sommarvärme på samma gång. Och uppe i bergen kör man på smala slingriga vägar genom kilometervis av kala klippor utan växtlighet, för att plötsligt mötas av prunkande vingårdar, åkrar fyllda med avocadoträd och apelsinodlingar. Och, för att ytterligare spä på kontrasterna, en och annan handmålad skylt med texten “Will shoot trespassers”.

    Vinden i håret och solglasögon som matchar bilsätena är verkligen allt jag kan begära så här års.

  • Uncategorized

    Familjefest

    Okej, alltså. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta åt det här. Men idag skulle jag, Isaiah och hans 10-årige son gå ut och äta middag. Vi gick till en kinesisk restaurang i närheten. Kvinnan som visade oss till vårt bord var en kinesisk dam i 50-årsåldern, som genast spände blicken i mig och sa: “You’re so pretty, oooooh, so so pretty!”

    Sen tittade hon på Isaiah och sa: “Is this your daughter?”

    Okej. Konstpaus. Låt den frågan sjunka in.

    Konversationen fortsatte ungefär så här.

    Isaiah: “No. She is my wife.”
    Damen: “Wife? Noooo, she looks so young, like, 16 or 17.”

    Efter detta blev både jag och Isaiah ganska upprörda och lämnade restaurangen utan att beställa. Först en stund senare slog det mig hur roligt det var. Nu har jag gått runt och kallat Isaiah för “daddy” hela kvällen och det hela börjar bli en smula urvattnat. Men jag tänkte ändå att jag skulle dela med mig av händelsen som vann dagens världsmästerskap i dubbel förolämpning.

  • Uncategorized

    Novembersommar

    Det är något jäkligt skumt med vädret just nu. Idag hade vi en jordbävning som gjorde att hela huset skakade så hårt att jag fick ta tag i mitt skrivbord för att inte trilla av stolen. Det pågick bara i en sekund eller så, och mätte lägre på Richterskalan än den senaste större jordbävningen, men jag var helt snurrig i flera minuter efteråt. Märklig känsla. Eftersom jag råkade sitta vid datorn när det hände kollade jag genast Facebook. 6 sekunder efter jordbävningen hade 10 (!) vänner redan statusuppdaterat om den. Detta om något är väl ett tecken på hur pass rejält skalvet var – ett vanligt skalv genererar knappt en enda uppdatering.

    Dessutom är det mitten av juli, men av den senaste veckans väder att döma skulle man kunna tro att det är november. Det här är ibland problemet med att bo precis vid havet. Två timmar rakt inåt landet är det dubbelt så varmt just nu – 40 graders gassande solhetta i East County jämfört med runt 20 grader vid kusten. Och så mycket smog att vi inte har sett en skymt av solen på flera dagar. I juli. I södra Kalifornien. Igår och idag har det i alla fall regnat lite, så förhoppningsvis har de värsta avgasdimmorna rensats ur en smula. Jag räknar med strålande solsken igen lagom till helgen.

    4th of July på Del Mar Fair. Askgrå himmel och skinnjacka.
  • Uncategorized

    Om äpplen som inte faller långt från trädet

    Har jag sagt att jag har bokat tid för att skriva teoriprovet för att ta motorcykelkörkort? Om två veckor händer det, äntligen. Och så idag skickade min pappa en så fin bild, lite på tal om ingenting, men ändå så himla passande. Min farmorsmor, som bodde i Boston-trakten på 1910-talet. Helt plötsligt får jag en biologisk förklaring till varför jag bor i USA och bara inte kan motstå tanken på att köra motorcykel. Det ligger alltså i släkten.