Uncategorized

ONSDAG

Paul Austers Man in the dark tog slut på ett litet ögonblick. Jag räknar fortfarande New York-triologin och Orakelnatten till några av mina största läsupplevelser någonsin, men på senare tiden har Auster börjat bli… jag vet inte, gammal? De metalitterära greppen är inte frånvarande i Man in the dark, men de känns pliktskyldiga snarare än lekfulla. Och dialogen… Det Bakhtin kallar heteroglossia har offrats helt till förmån för en röst som låter exakt likadant oavsett vem som talar. Jag har stört mig på dialogen av och till i ganska många av Austers böcker, men här blir det rentav löjligt. Lite som att kolla på ett avsnitt av CSI Miami – jag vill bara skrika: INGEN PRATAR SÅ PÅ RIKTIGT! Men Man in the dark är i alla fall en trevlig liten skrift som trots de negativa aspekterna (som nog beror på mina kroniskt höga förväntningar, mer än något annat) är väl värd att läsa. Jag ger den en stark trea, av fem möjliga.

Här befann jag mig när jag läste boken som är recenserad ovan.

Så här såg jag ut när jag läste boken som är recenserad ovan.

0 Comments

Leave a Reply to ulf.boman Cancel reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *