SÖNDAG

Jag skriver aldrig om musik. Varför skriver jag aldrig om musik? Med detta i åtanke tänkte jag skriva något om musik. Rent teoretiskt borde det här vara hur bra som helst. Sångaren i The Briggs, ett av mina favoritband, gör solokarriär med akustisk folkpunk influerad av bland andra Bright Eyes, ytterligare ett av mina favoritband (jo, det är sant, jag erkänner härmed, officiellt i bloggen, att jag har ett inre 14-årigt popsnöre som får fjärilar i magen av Conor Oberst, så, då var det sagt, då kan vi gå vidare), och influensen hörs tydligt. Men varför funkar det inte i praktiken? Har jag för höga förväntningar nu igen? “37 cents” är en helt okej låt, men jag blir frustrerad av hur mycket de andra låtarna suger. Hela projektet har ju – återigen, rent teoretiskt – oändlig höjdarpotential. AGH!

Annars är det här det bästa som har uppstått ur den svenska punkscenen på år och dar. Såklart precis lagom till att jag flydde landet.