Uncategorized

MÅNDAG

Klockan är strax över 15 och redan idag har jag hunnit med en massa grejer. Dagen började med en jobbintervju. För ett jobb som jag faktiskt vill ha, men de intervjuar folk hela resten av veckan så oddsen är kanske inte de bästa. Men jag håller tummarna i alla fall. Efter intervjun, som för övrigt gick fint, åkte jag hem och bytte om, lämnade tillbaka en film, lånade om en bok på biblioteket, åkte till IKEA och köpte knäckebröd, tunnbröd och en kanelbulle. Sen Food4Less och köpte mat, och så en sväng förbi en bokhandel eftersom jag har slut på lektyr. På vägen hem lämnade jag även in min bil för ett oljebyte samt för att kolla lufttrycket i däcken. På amerikanska bensinstationer kan man inte kolla lufttrycket själv om man inte har en speciell lufttrycksmätare. Vilket jag inte har. Dumt, eftersom jag inte känner något större behov av att spendera mina surt förvärvade slantar på saker jag rent hypotetiskt lika gärna kan göra själv. 

I alla fall. I bokhandeln köpte jag Tao Lins Shoplifting From American Apparel samt Hawthornes The Scarlet Letter. Den förstnämnda är en helt nyutkommen (juli 2009) bok av en poet/författare som jag har varit sugen på ett ganska bra tag och som helt klart är värd att kolla upp (Lins blogg, notera URL:n). Jag läste ut halva boken i väntan på oljebytet (ja, den är kort) och det hela verkar mycket lovande. Udda. Som jag gillar det. Och The Scarlet Letter eftersom jag försöker komma i kapp i den amerikanska kanon, som ju i vissa nyckelverk skiljer sig från den västeuropeiska. Boken jag lånade om på biblioteket var Milan Kunderas The Unbearable Lightness of Being, som jag läser om i engelsk översättning istället för svensk, och förundras över hur otroligt vacker den är, fortfarande. 

När jag nu ändå håller på och uppdaterar bloggen på litteraturfronten kan jag ju nämna Jens Liljestrand också. Jag fick novellsamlingen Paris-Dakar av mamma på posten, och eftersom jag har väntat på att den ska komma i pocket ända sen den gavs ut i inbundet kastade jag mig över den och läste ut den i ett svep. De första fyra novellerna var helt fantastiska, sådär surrealistiskt vaga med en genomgående obestämbar känsla av obehag, den där känslan som jag bara har hittat i samtida svensk litteratur, av samma författargeneration som jag alltid tjatar om: Jerker Virdborg, Andrzej Tichý, Alejandro Leiva Wenger, och nu senast, Hassan Loo Sattarvandi. De övriga novellerna hade sin behållning de också, men inte samma feberdriv och svarta humor som de inledande fyra. Kontentan av det hela är väl att jag saknar svensk litteratur här borta, så den som känner sig manad att skicka böcker bör göra det snarast! Högst på önskelistan står fortfarande Björn Larssons Filologens Dröm.

0 Comments

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *