Uncategorized

FREDAG

Jag blir så lätt rastlös. Det händer framför allt när jag stannar på samma ställe för länge. Då krymper omvärlden och jag utvecklar klaustrofobiska tendenser – en kombination som inte är att leka med. Ibland kan det ha rent livsomvälvande konsekvenser, som den gången jag tog mitt pick och pack och flyttade till andra sidan Atlanten. Ibland är det mindre akut. 

Den mildare formen av detta tillstånd botas enklast med rörelse, att resa, om så bara till en grannstad eller ett grannland. Nu råkar det vara så att mitt nuvarande visumläge inte låter mig lämna USA, eftersom jag då inte är garanterad att bli insläppt igen. Man skulle därför kunna säga att jag är fångad här. 

Man skulle också kunna se det på motsatt vis; som ett utmärkt tillfälle att resa inom landet, som ju råkar vara både stort och nyansrikt. Högst upp på listan över städer jag kan tänka mig att fly till när eskapisten inom mig vaknar nästa gång är San Francisco. Och Portland, Oregon. Problemet med båda dessa städer är dock att de ligger så pass långt norrut längs kusten att det har hunnit bli höst där. Riktig höst alltså, inte skenhöst som i San Diego. Och är det något jag verkligen inte uppsöker frivilligt är det regn, rusk, mörker och kyla. Efter 20 svenska vinterhalvår har jag helt enkelt fått nog. 

Nästa helg är det Halloween. Helgen efter det är det, om allt går enligt planerna, dags att tillfälligt stilla rastlösheten igen. Då drar vi till Vegas – i syndens näste är det fortfarande sommar. 

Diana och jag insuper den lokala kulturen. Las Vegas, januari 2009. 

0 Comments

  • ulf.boman

    Jag kan förstå dina känslor för hösten – även om just oktober lyser starkt i mitt hjärta eftersom det är din födelsemånad!
    Hur som helst: San Francisco och the Bay Area är underbara i november. Behagligt varmt och skönt, utan att vara hett. T-shirt o jeans (eller vad man nu föredrar) och en jacka till kvällen duger gott!
    Go for it!
    (Portlan, Or, lär ju mest ha regn förstås…)

  • Christian

    Skönt och avslappnande att följa dina texter, för det gör jag numera. Ibland är upplevelserna träffande, ibland reflektionerna. Då och då hugger det till i bröstet när någon uppriktig ärlig och tung insikt levereras mellan nattsurr om läkarserier som inte håller måttet och kärlek över en tom korg.

    I detta inlägg kom in, det där som har blivit min bensin och drivkraft. Jag har en hatkärlek till rastlösheten som driver mig bort och vidare. Får mig att klättra på väggarna efter några kvällar av stilltje, medan jag vill vara någon som trivs i rutin och ruta. Med ordnat liv och klara gränser.

    Som en långt mer rastlös människa än mig en gång skrev: "För jag vet ju själv hur det känns för min rastlöshet känner ingen gräns, då måste jag ut i natten!".

  • CINDERALLEY

    Christian. Tack! Men varför i hela friden bloggar du inte själv längre? I den fantastiska kommentaren ovan har du ju redan ett inlägg. Just do it!

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *