Uncategorized

Livet

Jag har aldrig haft ett drömhus. Kanske för att jag är från Stockholm. Har man över huvud taget bostadsdrömmar i Stockholm handlar det kanske mest om att våga hoppas på en etta med kokvrå på Södermalm. Att bo i hus har för mig alltid varit förknippat med tre saker; familj, förort och att äga sin bostad. Att äga sin bostad kräver i sin tur en viss tillgång till kapital, något jag i egenskap av student aldrig har haft.

Så jag har aldrig haft ett drömhus. Förrän nu.

Att jag och Isaiah skulle flytta ihop har på något sätt varit underförstått ända sen vi träffades. Jag är verkligen inte den som slänger utnötta romantiska klicheer omkring mig i onödan, men det sa faktiskt bara klick. Ni som läser min blogg mellan raderna har kanske redan listat ut detta.

Igår eftermiddag var vi alltså och kollade på ett hus, och några timmar senare betalade vi depositionen för att få flytta in. Nu är det vårt. Det här huset överträffar utan tvekan alla funderingar jag någonsin haft på framtida bostad. 200 kvadratmeter. Två våningar. Tre sovrum. Tre badrum. Uteplats på nedervåningen och balkong på övervåningen. Swimmingpool och utomhusjacuzzi. Ett master bedroom så stort att man skulle kunna sätta upp en vägg i mitten och ändå ha två normalstora rum. Walk-in closet. Gigantiskt badrum i anslutning till sovrummet, med jacuzziliknande badkar, dusch och två handfat. Två öppna spisar, varav en i sovrummet. Garage med plats för två bilar och kanske en och annan motorcykel. En nedervåning med öppen planlösning mellan kök, vardagsrum och matsal. Gästrum och ett tredje rum som kommer att bli kontor/bibliotek. And the list goes on. Jag kan inte riktigt fatta att vi ska bo där.

Området heter La Costa och ligger i den allra finaste delen av Carlsbad – upscale är det ord som oftast används i sammanhanget. Folk som bor där tycker helt enkelt att de är lite bättre än alla andra. Och det passar ju bra. För det är ju vi också.

8 Comments

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *