‘Cause the walls start shaking, the earth was quaking…
Påskdagen, eftermiddag. Vi ligger i varsin solstol vid poolen, Isaiah med en handduk över huvudet och jag med mobilen i handen. När min stol börjar skaka tänker jag, utan att titta upp, att det är Isaiah som vill ha uppmärksamhet – men han mumlar något om att jag ska sluta skaka på hans stol. Inte förrän grannarna öppnar dörren och ropar “earthquake!” förstår vi att vi befinner oss mitt i en jordbävning.
Vi tittar fascinerade på hur det bildas vågor i poolen, och hur de blir högre och börjar skvalpa ut på pooldäcket. Det pågår i alla fall i ett par minuter. Efter några snabba samtal till vänner med TV inser vi att vad vi kände var en rejäl jordbävning i norra Mexico, bara runt 20 mil härifrån, med samma magnitud som i Haiti. Inne i huset igen hittar vi en skräckslagen kattunge under sängen.
Fem minuter senare är det som om ingenting har hänt. Bortsett från det hundratal Facebookuppdateringar med jordbävningstema som kommer att möta mig vid nästa inloggning.
0 Comments
Sofia
(ryser) (vill och vill inte också känna)
CINDERALLEY
Det var en spannande upplevelse, men jag ar valdigt glad sa lange jordbavningarna inte sker i San Diego.
Mami
Jag ser framför mig den lilla mini-tsunamin i poolen…