Uncategorized

I nöd och lust

Det här är med största sannolikhet en amerikansk grej. Men i egenskap av blivande brud förväntas mitt största intresse just nu vara bröllopsplanering. I egenskap av kvinna är ju detta dagen jag har sett fram emot i hela mitt liv, och det är min dag och mitt drömbröllop som ska förverkligas och så länge jag är nöjd är alla andra nöjda också.

Problemet är jag inte är intresserad av blomsterdekorationer och tårtor och teman, och jag har inte sett fram emot den här dagen i hela mitt liv. Faktum är att jag tidigare aldrig ens tänkt tanken på att gifta mig. Mitt drömbröllop innehåller mig, min stora kärlek, min familj och mina vänner. Och jag har allt det. Så jag är nöjd. Men det räcker tydligen inte.

Hela tanken på att jag som brud med glädje förväntas bestämma precis allting kring bröllopet – och att brudgummen bara är någon sorts passivt åsiktslös och generellt ointresserad bricka i det kvinnliga bröllopsspelet – är ganska provocerande. Som tur är gifter jag mig med världens bästa man, som har precis samma syn på bröllopshysteri som jag. Klarade vi oss med livet i behåll från fallskärmshoppet ska vi nog – tillsammans – kunna ta oss helskinnade ur den här bröllopshistorien också.


0 Comments

  • Sofia

    jag ryser! vi blev bjudna på bröllopsmässan för ett tag sen. det var helt bananas. en hel mässa där männen var statister och kvinnorna organiserade prinsessor.
    jag ville slåss där inne.

  • Anna Nio

    Jag har också alltid tyckt att det verkar så hysteriskt med bröllop, särskilt amerikanska sådana. Fattar inte vad grejen är, det är ju inte bröllopet som är viktigt, utan äktenskapet. Och folk som spenderar 200 000 pix på EN enda dag är det ju ärligt talat mängder med fel på. Usch.

    Jag är glad att min andra svenska kompis som gifte sig med en amerikan, i USA, gick till rådhuset, och sa ingenting till nån förrän samma dag. Finfint! 😀

  • CINDERALLEY

    Sofia – Vi var ocksa pa brollopsmassa for nagon manad sen, och det var i princip bara kvinnor dar. Vi insag snabbt att vi var helt felplacerade och akte hem igen efter kanske tva minuter. Det ar ju helt forvridet.

  • CINDERALLEY

    Anna Nio – Jag laste nagonstans att genomsnittskostaden for ett amerikanskt brollop ar 24.000 dollar. Tjugofyra tusen. Dollar. I genomsnitt.

    Nog for att jag vill ha ett fint brollop och en stor fest efterat, men jag tror inte att jag skulle kunna spendera 24.000 dollar pa ett brollop ens om jag anstrangde mig.

  • Ulf

    Kanske lite sent att komma in i den här frågan nu, men ändå: varför bara kommentarer från den kvinnliga sidan av vän-/familjekretsen?
    Visserligen är väldigt få av kommentarerna till din blogg från den manliga sidan – det är väl jag, Zacke och någon enstaka till som tycker nå't.
    Och nu, när det gäller ett av de viktigaste besluten i livet, ett av de största stegen man tar, men som man ALDRIG tar ensam: då är det bara kvinnor som kommenterar.
    Sanna, det du tar upp är så viktigt för framtiden: att BÅDA engagerar sig. Det är klart, i de (relativt sett) få fall där som handlar om enkönade kvinnliga bröllopp så är det ju kvinnans sak. Men ändå inte ensam!
    Jag har gift mig två gånger – och nog tusan (för att mildra språkbruket) hade jag en aktiv del i utformandet av det hela!

    Isaiah – I'm glad you take your share!
    Och Sanna – det blir en fantastisk dag!

  • CINDERALLEY

    Pappa: Jag har val bara kvinnliga lasare da, far man kanske anta. Och i Sverige kanns jamstalldheten sa himla sjalvklar om man jamfor med USA, speciellt nar det kommer till aktenskapsfragor. Jag ar hemskt lyckligt lottad som har hittat en karl som hellre vill ha en sjalvstandig karriarkvinna an en hemmafru (/slav), for sana man vaxer verkligen inte pa trad har borta…

Leave a Reply to Anna Nio Cancel reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *