Om livet och döden
Ni undrar kanske var jag håller hus. Jag är bara för trött på kvällarna och för upptagen på dagarna, så det blir inte mycket tid eller ork till att blogga. Nu provar jag något nytt; blogga innan klockan 8 på morgonen.
I tisdags hade vi begravning hemma hos Isaiahs mamma. Hans mormor dog för två år sen, och hennes aska har sedan dess suttit i en urna på spiselkransen (ja, folk gör så på riktigt här) i väntan på att bli ett med naturen igen. Och för två dagar sen var det alltså dags. Den närmaste familjen samlades – min man och hans syskon, deras mor och hennes sambo, hunden och katterna, och jag. Mormors aska spreds ut i trädgården, och sen planterades ett fruktträd ovanpå. Det var stämningsfullt och rituellt, lite sorgligt, och ett fint avslut.
Mest tänkte jag kanske på min egen farmor, som begravdes för två veckor sen, och vars begravning jag inte fick gå på, eftersom jag inte kan lämna landet just nu. Så rent symboliskt var det ett avslut för mig också, fastän jag aldrig träffade Isaiahs mormor.
0 Comments
Mami
En fin ceremoni – men varför stod mormor på spiselhällen i 2 år?
CINDERALLEY
Det har jag inget svar pa…
Namari
I was sreiously at DefCon 5 until I saw this post.