Uncategorized

A Poetic Retelling of an Unfortunate Seduction

De senaste dagarna har varit ovanligt händelserika, så vi kör en liten (?) genomgång i omvänd kronologisk ordning. Dagens senaste händelse var trots det bästa som hänt på ett ganska bra tag, så vi börjar med den. Here it goes.

1. Efter många månaders blod, svett och tårar var det idag äntligen dags för vår Green Card-intervju – det sista steget i processen att bli en Permanent Resident i USA. Intervjuaren var en medelålders mexikansk man som var ganska otrevlig till en början, men sen mjuknade en smula och slutligen stämplade ett stort rött APPROVED över vår ansökan. Och det var en sån otrolig lättnad, alltså, ni anar inte. Vi sprang ut från immigrationskontoret skrattande och gråtande om vartannat.

Efter allt hårt arbete vi har lagt ner på den här ansökan (hade vi anlitat en immigrationsadvokat hade han/hon tagit runt $2000 för besväret – men istället gjorde vi allt själva) var det så himla välförtjänt. Och i och med att jag får mitt Green Card i brevlådan om två veckor kan jag också lämna landet igen för första gången på över ett år. Det lutar åt att första stopp blir Sverige, så att alla mina vänner äntligen får träffa min fantastiska man. Men kanske inte förrän framåt sommaren, jag tror inte att jag är redo för en svensk vinter igen riktigt än.

2. Innan intervjun idag hann jag även med att stanna till vid Svenska Konsultatet i San Diego och rösta i riksdagsvalet. På Konsulatet jobbade det bara svenskar, och det var helt konstigt att prata svenska igen – att bara prata engelska sätter sina spår i vokabulären.

3. I söndags var vi på Six Flags Magic Mountain – kanske det bästa stället på jorden om man är bergochdalbanemissbrukare som jag och Isaiah. Jag har nog nämnt tidigare att den här sommaren i San Diego har varit den kallaste på väldigt länge, speciellt vid kusten, så det var något av en väderchock att komma upp till Magic Mountain, norr om LA, där det var obeskrivligt varmt. Jag var tvungen att ha med ett paraply som skydd för solen för att ens kunna vara utomhus.

Detta hjälpte dock inte. När vi stod i kö till dagens andra åk slocknade det plötsligt framför mina ögon och allt började snurra. När jag vaknade upp någon minut senare satt jag på golvet på andra sidan bergochdalbanespåret med ett vattenglas i handen. Jag hade alltså svimmat av akut uttorkning, och Isaiah hade burit mig över tåget till andra sidan. De kunde inte sätta igång bergochdalbanan igen medan jag satt där, så Isaiah lyfte ut mig i friska luften – och alla i kön applåderade. Det var fint, som i en hollywoodfilm, och jag är himla glad att jag har en stark karl som vet när det gäller.

Efter att ha ätit mat och en massa frukt och druckit fyra liter vatten och lemonad var jag som en ny människa och vi höll oss undan från solen så gott det gick och åkte bergochdalbanor till stängningsdags.

4. Sen händer det en massa annat också, som till exempel att vi funderar på att skaffa en till kattunge. Men mer om detta senare. Det här inlägget är redan alldeles för långt. Och just det, jag lovade ju att säga till om vi såg “Machete” – och det gjorde vi, på premiären i fredags. Den var grym, precis som förväntat. Så grym, faktiskt, att vi fick mersmak och gick och hyrde Grindhouse-filmerna “Death Proof” och “Planet Terror” som jag fullkomligt älskar, men som Isaiah av någon märklig anledning inte hade sett ännu. Så ja. Nu ska vi kolla på “Death Proof”.

0 Comments

  • Emmy

    GRATTIS!!! jo, jag fattar faktiskt, men i usa är dom ju ÄNNU mer nitiska. så nitisk man bara kan bli, förmodligen. jag röstade också, det tog typ en timme för hon som var svenska konsulatet i egen hög person snackade så mycket.

  • Ulf

    Grattis!
    Äntligen kan ni komma hem – om än bara för ett besök!

    Sen undrar jag ju ändå om allt filmtittande: det var inte så himla länge sedan du dissade film, som något som inte hade något högre värde. Nu verkar du som en omvänd och frälst. Vad har hänt?
    Nästa gång vi hälsar på får ni ta med mig till bergochdalbanan – jag har ett kraftigt underskott. Men det får gärna vara svalare så att jag inte svimmar – tror inte du o Isaiah bär iväg mig så lätt 😉

  • Mami

    Jag är så glad att det äntligen löste sig med ditt gröna kort! Nu kan du ju komma hem och hämta dina böcker!!

    Tänk att ha en man som bokstavligen bär dig på sina armar…(suck)

    Stor kram till er båda!

  • CINDERALLEY

    Emmy: Haha! På svenska konsulatet här var de inte speciellt pratglada alls. Det var precis som att vara hemma i Sverige igen!

  • CINDERALLEY

    Pappa: Så känner jag väl ganska mycket fortfarande när det gäller film, jag föredrar fortfarande en god bok alla gånger. Vad som har hänt är väl att jag går på gratis bio och film är ett bra tidsfördriv. Speciellt om man inte har TV 🙂

    Och ja, kom hit och åk bergochdalbanor med oss, på en svalare dag. Kanske hittar vi någon i New Orleans?

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *