Better than a kick in the head
Det är mycket nu. Innan jag kan berätta om mina tre fantastiska dagar i New Orleans måste jag få klaga av mig lite på all skit som plötsligt föll över mig den senaste veckan.
1. Någon gång förra veckan gick vår kyl och frys sönder. Vi märkte det i torsdags, två dagar innan vi skulle åka iväg till Louisiana, genom att frysen började smälta och kylen började lukta. Vår hyresvärd, som var himla trevlig när vi först flyttade in – så trevlig att hon till och med fick en inbjudan till vårt bröllop – har på senare tid förvandlats till en första klassens bitch. Det började när vår garagedörr gick sönder. Tydligen är hon bara trevlig mot hyresgäster vars hus inte uppvisar några som helst symptom på problem som bör åträttas.
I vilket fall som helst lät hon meddela, via sms, att vi minsann får lov att stå för kostnaden för en ny kyl och frys själva, eftersom kylen vi har inte är under garanti per vårt hyreskontrakt. Eftersom allt det här hände precis när vi var på väg att lämna stan i tre dagar fick jag raskt packa ihop alla kyl- och frysvaror och köra iväg dem till mitt kontor och stuva in dem i köket där. Och där är de fortfarande. Vi får en kyl gratis på lördag, men fram till dess har vi alltså inga som helst färskvaror hemma. Man inser inte hur mycket enklare livet är med ett kylskåp förrän man står där utan ett.
2. Igår ringde en man från ett inkassobolag på min mobil för min före detta hyresvärds räkning. När jag flyttade ut ur min gamla lägenhet var det så himla mycket annat som skulle fixas att jag någonstans i stressen missade att avskriva mig från hyreskontraktet – min roomie bodde fortfarande kvar så det var aldrig tal om att upphäva kontraktet, bara ta bort mitt namn. Nu visade det sig dock att min gamla roomie, M, hade flyttat ut ur lägenheten i protest mot bristfälliga reparationer, och är mitt uppe i en rättegångsstrid mot hyresvärden. Problemet är bara att han lämnade en hyresskuld på $1400, som jag därmed är medskyldig att betala eftersom jag fortfarande står på kontraktet.
Mannen från inkassobolaget gav mig ett val mellan att bli dragen inför rätta tillsammans med M – samt få hela summan rapporterad på min credit history (och till saken hör att min credit history är totalt fläckfri, och bör så vara om jag någon gång i framtiden ska kunna ta ett lån, eller skaffa en sprillans ny bil, eller köpa ett hus, eller egentligen vad som helst som kräver en stabil ekonomi) – eller betala “min” halva av skulden. I valet mellan pest eller kolera tog jag det minst omständliga – att casha upp. Det som grämer mig mest är ändå inte pengarna, utan det faktum att jag aldrig hamnar i såna här situationer just för att jag är så ansvarsfull att det nästan är löjligt. Utom, förstås, den enda gången när det verkligen, verkligen hade lönat sig.
3. På väg hem från New Orleans gick vårt plan sönder, det tog närmare en timme att fixa, och detta gjorde att vi missade vårt anslutningsflyg i Houston, Texas, med ungefär fem sekunder. Alltså, jag överdriver inte ens. Tjejen framför oss, som kom på samma plan från New Orleans som vi, blev insläppt på anslutningsflyget, sen stängde de boardingen helt.
Vi blev, efter en del om och men rörande vår packning, som på något vänster lyckades åka iväg till San Diego utan oss, ivägslussade till ett hotell i utkanten av Houston med en liten övernattningsnecessär och några matbiljetter i handen, på Continentals bekostnad. Det hela resulterade i årets hittills överlägset värsta natt – att vara fast i USA:s mest överviktiga stad utan chans att ta sig hem, utan rena kläder, smink eller linsvätska, utan något ätbart för vegetarianer i närheten, att sova i en obekväm säng, samt att på grund av detta missa en extra halvdag på jobbet, är inte så kul som det kanske låter. Nästa morgon gick vi upp omänskligt tidigt (3:30) och flög hemåt. Jag åkte direkt till jobbet från flygplatsen. Ni kan ju föreställa er vilken kul dag jag hade på kontoret.
4. Sist men inte minst har det regnat oavbrutet i snart en vecka. Det är extremt ovanligt med regn här, och en hel vecka av det lamslår vilken sommarstad som helst. Mig drabbar mörkret och den grå himlen framför allt psykiskt, och i kombination med 1, 2 och 3 ovan har den här veckan verkligen inte varit att leka med. Tur att vi lyckades klämma in ett varmt och soligt New Orleans nånstans där i mitten, annars vet jag inte vad jag hade gjort. Jag är så himla dålig på att hantera nedgångar och besvikelser. Men övning ger färdighet, antar jag.
0 Comments
Ulf
Det var väl tur att du fick en helg i NO då!
Även mitt plan strulade – trodde inte jag skulle komma med Stockholmsplanet från Newark. Men för min del blev det tvärtom: jag kom fram i tid, ända till Stockholm, men bagaget är någon annanstans. Och jag kom hem till en fylld kyl 😉
Stackars er – hoppas det ordnar sig snart
Anna Nio
Ååhhh, vilket skitsammansvärjning! Jag kan såklart totally relate, jag som ständigt hamnar i såna där allt-dåligt-på-en-gång-lägen, och mitt bästa råd är att inte låta det komma åt dig för hårt. Det suger, det är skitdålig tajming, men tänk på allt bra du varit med om, och kommer vara med om, så ser du att det här bara är några droppar i havet om man ser till helheten av ditt liv. Och tänk på att det som är gjort är gjort – finns inget sätt att ändra på det, bara att ta konsekvenserna och göra det bästa av situationen, och gå vidare. Vilket det låter som du gjort också. 🙂 Kram!
Mami
Tänk också på att din samlade erfarenhet av livet hittills säger dig att allt ordnar sig, eller hur! Det säger jag också! Kramar och kärlek! <3
Geralyn
Thank God! Someone with brains saekps!