Uncategorized

ETT till inlägg om hästar, sen lovar jag att inte tjata mer

Sofia skrev häromdagen en uppföljning på min kommentar om hästtjejer, och exakt så minns jag min stalltid också. Ridningen i söndags var dock en helt annan grej. Beth, som driver ridskolan, har 17 hästar som alla går ute i hagar. Det faktum att det inte finns ett stall eller ett klubbhus, i samband med att Beth är världens trevligaste lilla dam (ungefär hälften så lång som jag) som driver allt med järnhand, tror jag bidrar till bristen på stallhierarkier. Jag red min lektion under småprat, tillsammans med den största häst jag någonsin suttit på, och har sedan dess haft en nedra träningsvärk. Och till råga på allt är jag nytatuerad på båda armarna, så på smärtfronten har det varit en hård vecka hittills. Det känns på något sätt ändå värt det.

Och så igår såg vi Secretariat på bio, och den var så himla fin och feel good att jag satt med gåshud på armarna under ungefär halva filmen. Och så kom jag på mig själv med att tänka flera gånger att jag är så glad att jag får vara runt hästar igen.

0 Comments

  • Mami

    Detta är nästan ett ämne för en doktorsavhandling – stallhierarki! Det var faktiskt likadant på min tid (och nu vill jag inte säga att det var för 45 år sedan, för då känner jag mig så gammal!). Jag har pratat med vänner och andra om just det här fenomenet och alla verkar ha samma erfarenhet – stalltjejer är ofta för djävliga mot varandra. En av mina vänner hade gjort allt hon kunde för att avråda sina döttrar från att börja rida av just den anledningen – hon ville inte att de skulle utsättas för stallmobbning! Vad är det i den miljön som får tjejer att bete sig som Gestapo? Det är faktiskt en intressant fråga.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *