Uncategorized

Min stora rädsla

Enligt vår vanliga morgonrutin lämnar jag och Isaiah huset ungefär samtidigt, och ska till ungefär samma ställe, så jag släpper av honom på väg till jobbet. Idag åkte han dock hemifrån före mig, i min lilla blå Miata. Det hör till saken att knallblåa Miator inte är helt vanliga – jag har sett en, eller kanske två, utöver min egen. Som varje morgon tog jag motorvägen till jobbet, och i höjd med avfarten där jag vanligtvis släpper av Isaiah såg jag plötsligt en knallblå Miata med påslagna varningsblinkers i väggrenen. Den såg ut att ha varit i en olycka, och skymdes halvt av en bärgningsbil. Förstår ni att mitt hjärta slog ungefär 10 extra slag? Jag svängde av motorvägen vid nästa avfart och ringde min man med hjärtat i halsgropen, och hörde knappt nånting eftersom halsgropen lät du-dunk-du-dunk-du-dunk. Han svarade. Och meddelade att han var på Starbucks. Det var någon annans blåa Miata som var kraschad. Men fy FAN vad skraj jag blev. Var helt darrhänt när jag klev in på jobbet några minuter senare. Och det var ju inte första gången heller.

0 Comments

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *