Day 11 – Your siblings
Det här blir lite komplicerat till en början, så bear with me. Jag har mellan ett och sex syskon, beroende på hur man räknar. Ett biologiskt helsyskon, och fem styvsyskon. Två av dessa växte jag upp tillsammans med, och för mig är de lika mycket syskon som mitt helsyskon – så när någon frågar brukar jag säga att jag har tre syskon. Två yngre bröder och en yngre syster. Vi är födda med ganska exakt ett års mellanrum, och jag förstår fortfarande inte hur våra föräldrar överlevde att ha fyra tonåringar i huset i flera år.
Petter är min biologiska bror, och två år yngre än jag. Han var alltid den söta och jag var alltid den smarta när vi växte upp – han tog sig fram genom att vara charmig och utåtriktad, medan jag snarare vann poäng på mitt läshuvud och fina betyg. (Så är det möjligen fortfarande?) Petter påminner på många sätt om min man. De är båda helt obekymrade och alltid på bra humör, pålitliga, extremt kärleksfulla och så bekväma i sin manlighet att man aldrig ser ett uns av testosteronstint hävdelsebehov. De kommer överens med alla oavsett ålder och personlighet, och de är kanske de bästa killarna man kan ha i sitt liv.
Frida är min syster och en av mina allra bästa vänner. Hon är ett år yngre än jag, och när vi växte upp var vi totalt oskiljaktiga. Trots att vi egentligen inte är släkt rent biologiskt trodde folk ofta att vi var tvillingar. Vi hade båda midjelångt ljusbrunt hår och bar nästan alltid identiska kläder. Ett tag gav vi ut den familjebaserade veckotidningen Goda Nyheter tillsammans. Där kunde man läsa goda nyheter som till exempel denna: “Om pappor kommer hem sent på kvällen betyder det inte att de har hamnat i fängelse.” Frida är en av de finaste och mest osjälviska människor jag känner.
Erik är min yngsta lillebror, och tre år yngre än jag. Vi kom inte speciellt bra överens som barn. Han var något av en bråkstake, i alla fall hemma, och vi var osams precis jämt. Jag minns speciellt en gång när Erik och Petter hade kastat in en massa stenar och kottar i grannens trädgård, och grannen, som var en arg gubbe, kom upp och skällde ut mig för det. Jag var så ledsen att jag trodde jag skulle gå sönder. Sen växte han (Erik, inte grannen) upp och blev en helt annan person, bara sådär. Begåvad, ambitiös, rolig och omtänksam – en riktigt hyvens kille helt enkelt.
Mina syskon betyder otroligt mycket för mig och jag skulle göra allt för dem. Vi är alla ganska rastlösa, och i perioder ganska utspridda över världen. Petter spenderade förra vintern i Österrike, Frida bodde i Spanien ett år och åker snart till Peru för att göra praktik i några månader, Erik pluggar i Umeå och har fått ett stipendium till att studera i Köpenhamn en termin, och jag är vid det här laget inne på min tredje vinter i Kalifornien. Det är sorgligt att bo så långt ifrån varandra. Men det fina med syskon är ju att de alltd finns där när man verkligen behöver dem.
Jag hittade en fin bild från när våra föräldrar äntligen gifte sig för några år sen. Frida och Erik med sin pappa till vänster, och jag och Petter med vår mamma till höger. Här syns det kanske vilka som faktiskt är släkt?
0 Comments
Mami
Våra barn är fantastiska!!
Petter
Blir nästan lite rörd här..
CINDERALLEY
<3