(Hår)cirkeln är sluten. Igen.
När jag var yngre hade jag hår ända ner till midjan, och jag svor på att aldrig klippa av det. Sen började jag högstadiet och blev punkare och det var inte så kul med långt hår längre. Jag klippte av det och rakade tuppkam. Detta är över 10 år sen, och ända sen dess har jag försökt spara ut till långt hår igen. Det går sådär. Jag har inget tålamod, så alltid när mitt hår når ungefär axellängd (“ponytail length”, som min frisör kallar det) blir jag galen på det och klipper en kort page. Varje gång. Detta händer med andra ord ungefär två gånger om året. Förra veckan var det dags igen. Chop chop.
