Uncategorized

Det här är kanske en väldigt vit analys…

Igår gjorde jag något så okaraktäristiskt som att gå ut och dansa med några vänner, på en måndag. Just eftersom det var måndag var utbudet något begränsat, så vi fick gå till den mexikanska restaurangen Acapulco, där de på måndagar har $2 margaritas och ett full-on vuxendisco med untz untz och blinkande neonbelysning för hela slanten.

En av de stora skillnaderna mellan Sverige och USA är vad man skulle kunna kalla segregation med flit. Det är inte ovanligt att göra skillnad mellan folk och folk utifrån hudfärg och ursprung. Fyller man i blanketter hos typ läkaren eller socialkontoret vill de alltid att man ska kryssa i om man är White, Hispanic, Black, Asian osv. Denna rasmentalitet anammas av nästan alla, och rent generellt hänger svarta med andra svarta, mexikaner med andra mexikaner, asiater med andra asiater och så vidare. Även inom “vita” grupper finns en sorts medveten segregation – folk med till exempel irländskt, italienskt, tyskt eller östeuropeiskt ursprung tenderar att söka sig till de sina. Och det finns ett stort mått kulturell stolthet i att det är på det här viset.

För mig som svensk (och icke-Sverigedemokrat) är det här ganska fascinerande, att det pågår en sorts helt öppen och ogenerad rasism hos alla befolkningsgrupper, och att ingen verkar vilja ändra på detta. Det handlar alltså inte om fientlighet mellan olika grupper, utan bara ett allmänt antagande att folk beter sig på ett visst vis och har vissa intressen och egenskaper utifrån vilken hudfärg de har. Det här blir i sin tur något av en självuppfyllande profetia, eftersom folk tenderar att anpassa sig efter på förhand definierade sociala mallar för att passa in. Och resultatet blir – trumvirvel – att svarta beter sig på ett vis, mexikaner på ett annat, och vita på ytterligare ett, i gammal härlig amerikansk stereotypanda.

Eftersom det tydligen inte tillhör “vit kultur” att gå ut och skaka rumpa till hip-hop på en mexikansk restaurang på en måndag var jag ensam “white girl” på klubben igår. En enda vit snubbe stod och dansade ryckigt i mitten av dansgolvet utan några vänner i närheten, och blev liksom en parodi på sig själv eftersom det är allmänt känt att “white men can’t dance”. Hela situationen var som tagen ur en amerikansk high school-film. 

Har ni någonsin insett, eller börjat misstänka, att ni omedvetet medverkar till att cementera en stereotyp? Jag tänker mig att det är en högst otrevlig insikt. Det finns förstås en viss trygghet i att tillhöra en socialt definierad enhet – men att använda ras som utgångspunkt för den enheten tycker jag bara är dumheter. Jag umgås med folk som delar mina intressen, har liknande politiska och kulturella referensramar, och samma sorts humor som jag. Om de sen är svarta, vita, gula eller blåa känns så himla oviktigt. Men det är förstås väldigt svenskt av mig att resonera på det sättet.

0 Comments

  • Burgschki

    Jag har ju arbetat med afrikaner i nästan ett år nu och ju mindre man tänker på någons hudfärg, desto mer komplext inser man att förhållandet mellan svarta och vita är. det blir till någon slags paradox.

    Landet jag jobbar för har även haft ett slags apartheid-system (asså det är inte sydafrika) och tyskland har typ gjort sig skyldiga till ett folkmord där för nästan hundra år sedan och jag vet att det påverkar vissa av mina kollegor och att det ibland är en fördel för mig att vara icke-tysk.

    samtidigt har jag insett att jag bär på en jävligt idiotisk fördom jag försöker att bli av med och det är när en afrikan är mindre trevlig mot mig så tänker jag ibland att det beror på att människan i fråga har problem med vita. asdumt och jag skäms nästan för att skriva det.

  • Ulf

    Sanna – jag blir nyfiken: vilka andra raser än vita (enligt den amerikanska standard du nämner) delar dina intressen, har liknande politiska och kulturella referensramar och samma sorts humor?

    Burgschki: kan det inte vara just så? Att den afrikan som är mindre trevlig mot dig också är full av fördomar? Om du i afrikanens ögon ser tysk ut (vilket jag ju inte har en aning om om du gör) så är det kanske inte så konstigt om han/hon bemöter dig sämre?

    Själv försökte jag för många år sedan bjuda upp en tjej på LaIsla i Stockholm. Hon granskade mig från topp till tå till topp igen. Sen skakade hon på huvudet. En blond svensk – nej han kan nog inte dansa salsa.
    Hon hade rätt, naturligtvis.

  • CINDERALLEY

    Burgschki: Ja, det finns ju i hogsta grad ett ganska otrevligt forflutet i forhallandet mellan svarta och vita har ocksa – slaveri osv – och det ar naturligtvis komplext bortom bara vardagligt socialt interagerande.

    Forestaller mig ocksa att just Tyskland och USA historiskt sett har varit tva av de varsta bovarna nar det kommer till att inskranka minoritetgruppers manskliga rattigheter.

  • CINDERALLEY

    Ulf: Det ar ju inte sa att en hel annan ras delar detta med mig, lika lite som att alla vita gillar samma saker – det handlar ju om individer, varav de flesta rakar vara vita eller mexikaner, men poangen ar det liksom inte spelar sa stor roll. Och nog tror jag val att du skulle kunna lara dig att dansa salsa, om du verkligen ville!

  • Burgschki

    ulf: nåja, visst kan det vara så, men när en vit är otrevlig mot mig frågar jag mig direkt vad det är jag gjort för fel. själv hade jag blivit förbannad om en svart tänkt så om mig (att jag har problem med svarta vill säga)ifall jag varit ohövlig mot denne.

    cinder: jo absolut.

    intressant ämne hur som helst.

  • Ulf

    Sanna: jovisst kan jag lära mig salsa – jag gjorde det flera år senare i Colombia, men då var det ju försent så att säga 😉

Leave a Reply to CINDERALLEY Cancel reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *