Uncategorized

Svenska på jobbet

En av killarna på mitt kontor håller i skrivande stund på att bygga ihop någon sorts IKEA-konstruktion. Ibland svär han till och skriker “Damn you, Kvartal!” Sen kräver han att jag ska ringa mina landsmän och be om svar.

Det påminner mig om en liten anekdot som inträffade här på jobbet för ett tag sen. Någons svärföräldrar var och hälsade på på kontoret – en liten gubbe och en liten gumma i 80-årsåldern. Han presenterade sig (på amerikanska) som Leonard och hennes namn kommer jag inte ihåg.

Efter en liten rundtur på kontoret kom gubben fram till mig. Sen sträckte han fram handen och sa, på glasklar svenska: “Hej, jag heter Lennart Pettersson. Från Stockholm.” Sen berättade han att han, precis som jag, hade flyttat till Amerika i 20-årsåldern och sen gift sig och blivit kvar.

Min första reaktion var total förvirring. Jag vet inte hur folk som pratar tre-fyra språk håller ordning i huvudet – jag tycker att det är tillräckligt förvirrande att vara tvåspråkig. I alla fall när jag hör svenska i en kontext där jag absolut inte är beredd på det. Då tar det ett tag att ställa om och få hjärnan att inse vilket språk den hör, och vilket den bör använda för att svara.

I vilket fall som helst fick det mig att reflektera över det faktum att det bor en hel massa svenskar i San Diego. Jag undrar hur många av dem jag har träffat utan att ens veta om det.

0 Comments

  • CINDERALLEY

    Eller hur! Jag pratar ALDRIG svenska, precis allt är på engelska. Så jag försöker läsa och skriva så mycket jag kan på svenska för att hålla språket vid liv.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *