Vad jag saknar med Sverige

Så här nationaldagen till ära tankte jag göra som Linnéa i USA och lista vad jag saknar med Sverige. I alla fall vad jag kan komma på så här på rak arm.

Jag saknar svensk yoghurt och lagrad ost, och bröd som inte är sötat och har konsistens som disksvamp.

Jag saknar att kunna gå till läkaren på rutinbesök och betala 150 kronor istället för 150 dollar.

Jag saknar ständigt en allmän genusdiskussion i vardagen.

Jag saknar fem veckors betald semester.

Jag saknar parkhäng, skärgården, smultron och kantareller.

Jag saknar löstagbara duschmunstycken och kranvatten som går att dricka.

Jag saknar att kunna betala hyran online, och att inte behöva gå till banken och lösa in en check för att få ut lönen.

Jag saknar tvångslösheten i att bo i ett sekulariserat samhälle.

Jag saknar fungerande lokaltrafik.

Jag saknar vettig lagstiftning kring till exempel abort och homosexuellas rätt att gifta sig.

Ibland kan jag sakna att prata svenska och tryggheten det innebär att ha gemensamma referensramar.

Mest av allt saknar jag förstås min familj och mina vänner.

Grejen är dock att i princip allt detta är saker jag kan leva med. Eller ja, utan. Om jag flyttade tillbaka till Sverige igen så har jag en känsla av att listan över saker jag då skulle sakna med Kalifornien skulle bli betydligt längre. Kanske att jag till och med orkar sätta ihop en sån lista någon dag.