Det är jag och Donald Trump
Idag fick jag den tveksamma äran att ge någon sparken. Det är ett uppdrag jag inte önskar ens min värsta fiende. Men å andra sidan är det kanske inte jag som ska klaga. Nu har jag visserligen aldrig fått sparken från någonting, men jag har en bestämd känsla av att mina kval inför att behöva berätta för någon att de inte har ett jobb längre inte ens kommer i närheten av hur mycket det suger för personen som tar emot beskedet.
Nu sitter jag i alla fall här och känner mig lite som världens sämsta person.
Tog en bild på mig själv på kontoret med mobilkameran. Man verkligen ser vilken elak chef jag är, tycker ni inte?
0 Comments
Johanna
Hahah, näe det gör man inte. Ser ju snäll ut möjligtvis lite kaxig 😉
Cinderalley
Haha okej, bra. Det var ju tur att hur jag kanner mig pa insidan inte lyser igenom alltfor mycket.