Jag är hemsk?
Jag loggade just in på bloggen och möttes av följande kommentar på inlägget om min förlorade guldchampagne:
Dels är jag lite chockad eftersom jag verkligen aldrig får elaka kommentarer, mina läsare är ju vanligtvis världens mest peppa, stöttande, glada, intresserade och genuina. Egentligen hade jag tänkt att skriva om det stora strömavbrottet som drabbade södra Kalifornien igår, men jag tror jag tar och bemöter vad som faktiskt står i den här kommentaren först, för jag gillar inte att bli kallad “dålig fru” helt omotiverat.
1. Du säger “OM detta är din mans dotter eller son…” och baserar resten av kritiken på detta antagande. Okej, visst. OM det hade varit något av Isaiahs barn som hade “gjort såhär” så hade det kanske varit en annan fråga (framför allt eftersom hans barn är alldeles för unga för att dricka) men nu var det inte det. Istället var det en vuxen (20+) släkting som han över huvud taget inte har haft någon kontakt med fram tills för bara några år sen. Och det är inte mitt jobb att vara “pedagogisk” mot en vuxen människa som inte kan ta ansvar för sina egna handlingar på fyllan.
2. Jag skriver inte speciellt mycket om min mans familj, det har du helt rätt i. Det här är min blogg, och jag har gjort ett medvetet val i att blotta mig inför en massa anonyma människor på internet – men det har inte de. Han har barn från ett tidigare äktenskap, men barnen bor med sin mamma i en delstat på andra sidan landet och vi träffar dem kanske en gång om året. Även om barnen hade bott här så hade jag förmodligen valt att inte skriva om dem, eftersom jag inte tror att varken de eller deras mor skulle vara speciellt förtjusta i att få sina liv utfläkta inför en massa främlingar.
3. “miss perfect sitter där och låtsas som att ni är den idylliska familjen?” Är detta en fråga? I så fall är svaret nej, jag sitter inte och låtsas någonting. Vi har ett väldigt harmoniskt äktenskap, som förstås inte är perfekt, lika lite som något förhållande över huvud taget är perfekt. Jag föredrar dock att fokusera på det positiva här i bloggen och det har återigen att göra med integriteten och privatlivet hos de jag älskar – hade detta varit en anonym blogg hade jag kanske valt att skriva på ett annat sätt ur ett annat perspektiv, men nu är det inte så.
4. Jag hade aldrig skrivit ett kritiskt inlägg om min mans familj om han inte hade tyckt exakt samma sak som jag, och jag skulle aldrig medvetet såra någon jag älskar. Det får stå för dig om du tycker att jag är en dålig fru, men eftersom det är uppenbart att du inte har en jävla aning om vilka jag och min man är så känner jag att det kanske snarare är du som ska, ja, hålla tyst.
0 Comments
Fiat
Okej. Det är bland annat den där typen av personer som gör att jag har känt mig tveksam till att skaffa barn. Dömande, inskränkt och obehaglig. Du är skitbra. Jag tycker att du gjorde helt rätt i champagnefallet. Och nej – inte fan hänger man ut sin familj/sina nära i sin blogg? Dålig fru? Knappast. Tycker att det snarare verkar som att personen som har skrivit det där har en dålig verklighetsuppfattning. För att citera Chris Isaak: I dig you!
Cinderalley
Jag vet precis vad du menar. Alltsa, folk som skriver stora mamma-bloggar till exempel far ju ta sa sjukt mycket skit fran sina lasare. Jag skulle aldrig orka blogga for en publik som bara kritiserar precis allt man gor. Men om det ar nagon som lar bli en vettig foralder sa ar det ju du. Jag far instamma i Chris Isaak-citatet!
Annika i Colombia
Men alltsa. Vad är det här för människa? Skönt att du inte tar at dig, det ska du inte göra, det här känns ju bara helt idiotiskt.
Cinderalley
Ja, sånt här är väl baksidan med att blogga liksom, så man borde verkligen inte ta åt sig…
Linnéa i Colorado
Men hej 40-tal. Vaddå dålig fru?
Oavsett, kommentatorn måste vara bakom flötet.
Cinderalley
Jag funderar också på om det är ett troll, jag får det inte riktigt att stämma bara med den där kommentaren om att personen “älskar min blogg”.
Linnéa i Colorado
men det kanske är troll?
Duktiga Tjejen
Ehh? Undrar verklien vem som har skrivit (som inte ens vågar tästå för det; som vanligt). Tänker mig det det antingen är någon avundsjuk och bitter, eller är det någon typ ovän som luskat fram din blogg och jävlas? Inte för att jag tror att du har ovänner, men… Märkligt bara, med tanke på totalt sund reaktion från din sida. Sen om det hade varit din mans barn, då hade di reaktion varit minst lika befogad. Alla fattar ju att du inte ordagrant menar “i brist på automatvapen”. Jösses.
Ps. Visste inte att din man har barn sedan innan! Har ni bra kontakt?
Cinderalley
Ja inte vet jag, jag har ju personens IP-adress och kan se var hen bor, men det gor mig inte direkt klokare. Haller med om att det ar markligt.
Jo han har barn, men de bor som sagt valdigt langt bort och vi traffas inte sa ofta. Men de ar bra ungar!
Duktiga Tjejen
Alltså jag kan inte skriva från min Iphone, jag har INTE dyslexi!
Cinderalley
Haha!
Malin
Oj låter som om någon är lite avundsjuk, någon så patetisk att de inte ens kan stå för vem de är. Jag förstår att du känner ett behov av att förklara dig men det tycker jag verkligen inte du behöver göra. Vilken vettig människa som helst kan tänka steget längre och fattar varför du inte skriver mer om din man eller hans familj. När man läser en blogg så måste man väl också fatta att det finns grejer som inte nämns i bloggen, blir så trött på människor som läser en blogg och tror sig veta allt om personen som bloggar och deras liv. Helt fucked up. For what its worth tycker jag att du verkar vara en ascool fru!
Sofia
Håller verkligen med Malin. Om man tror att utelämnandet av delar av ens liv i bloggosfären är detsamma som att låtsas, då har man missat något ganska avgörande, både i sin läsning men också om bloggande i sin helhet. Eftersom kommentatorn säger sig “älska din blogg” i övrigt måste det ha varit en ordentligt ömmande tå för den här helomvändningen.
Cinderalley
Malin: TACK! och jag haller med till fullo. Och ja, jag vet inte varfor jag kande ett sant behov av att forsvara mig, men det ar val en sandar primal instinct-grej som satter in nar ens familj blir attackerad.
Sofia: Ja, jag ar lite konfunderad over det dar med att personen “alskar min blogg”, jag far det inte att ga ihop.
Tilda
Hmm, klart det är ett plus om man uteslutande gillar ens äkta hälfts släktingar, men du gifte ju dig med honom och inte dem. Man kan inte älska alla, och speciellt inte dem som beter sig omoget och respektlöst (vilket enligt opinionen i kommentarsfältet var ett skolexempel på respektlöst uppträdande) Och vadå “hålla tyst om det för att inte såra honom”?! Yey, vilket lyckligt äktenskap om man måste tiga för husfriden (1800-talet ringde etc etc) Tycker som Malin, du verkar vara en ascool fru och det som skiner igenom bloggen är bilden av ett harmoniskt och balanserat äktenskap.
Sedan borde dvärghemsk inse att man kan älska en blogg Utan att samtycka till allt som skrivs, och att rena förolämpningar aldrig är okej.
Cinderalley
Tack snalla, och jag haller verkligen med om precis varenda ord du skriver – jag tankte EXAKT samma sak nar jag sag den dar kommentaren i morse
agnes
Oj, någon som vaknat på fel sida när man skrev den kommentaren! Håller helt och hållet med dig. Att blogga om någon annans barn, även om det råkar vara din makes tycker jag det är lite sisådär med… Och sen är det så typiskt bloggläsare idag att hitta minsta fel i det man skriver. Bara för att man känner på något sätt reflekterar ju inte alltid det hur man tar itu med det… Det här är din blogg och du borde få ventilera hur du känner.
Cinderalley
Men eller hur! Och ja, helt ärligt skulle jag nog känna mig tveksam till att blogga om barnen även om de var mina egna.
Maria
Alltså jag tolkade yngre släkting som syskonbarn eller kusinbarn typ. Klart som fan att man har rätt att bli förbannad om folk, oavsett släktskap, tar saker av en utan att fråga och har så taskigt omdöme.
Var och en väljer vad man vill dela med sig av. Jag bloggar inte om mina konflikter med min man heller. Han har inte valt att blogga och jag vet att han inte skulle vara bekväm med det. Det betyder inte att man inte är sanningsenlig, det betyder bara att man väljer vad man vill berätta för folk. Precis som man inte berättar allt för alla bekantskaper man råkar möta på ICA.
Och att ha mage på att bli sur och gnälla? Känns som att “duärhemsk” kanske snarare är avundsjuk eller så är hon bitter över något i sitt egna liv och tar ut det på dig.
Cinderalley
Precis – man bloggar inte om sina äktenskapliga konflikter helt enkelt för att ingen annan har med saken att göra. Och oavsett vad anledningen är tycker jag inte att det är helt okej att ta ut sina problem på någon oskyldig främling, heh.
Nadine
Okej, jag slänger mig in i debatten.
Familj är helt osannolikt viktigt för mig, och är man familj så kommer jag plocka fram automatvapen för dig. Men, definitionen av familj är lite lösare nu än för säg 30 år sedan. Idag kan familjen likagärna vara självvald. Vänner som man känner sen man är liten och sedan vandrar genom livet med. Eller en partner. Eller flera partners. Man väljer sin egen familj och älskar dem inte mindre än vad kött och blod skulle motsvarat.
Och så gifter man sig kanske med någon, ja, då utgår jag från att man siktar på ett livslångt äktenskap ; då ingår inte min nya makes förlängda familj automatiskt i min familj. Mamma/pappa tenderar att bli familj, liksom syskon i viss mån – men det finns inga garantier. Ibland gillar man helt enkelt inte någon, och då behöver inte det bli en stor affär för sakens skull.
Kränkning är en kränkning, och det är inte som att du hämnas med en motorsåg. Eller bilder med tillhörande telefonnummer i olämpliga forum på internet. Eller.. Nä. Du framstår fortfarande bara som en mänsklig, god människa som gillar läget.
Cinderalley
Ja, familj är otroligt viktig för mig också, men det betyder ju inte att exakt varenda person som råkar vara släkt med den jag är gift med är att betrakta som familj eller någon som man vill försvara till varje pris. Och jag håller med, det enda jag gjorde var ju att ta bort personen från Facebook. That’s it.
burgschki
vilken löjlig kommentar. bitterfittan själv liksom.
Cinderalley
Ja, löjligt. Men fortfarande sjukt otrevligt.
mirijam
WHAAAAT? “Om du älskar din man så älskar du väl de människor som ingår i hans liv?”, VADÅ, vad är man, en jävla KLON eller? Alla är väl olika, och dessutom skrev du typ “är det okej att plocka bort den personen från Facebook?” och hur elakt är det på en skala? Typ noll.
Nej, “Duärhemsk”, DU kan va hemsk!
Cinderalley
AAAHHH det är nog det jag har reagerat mest på också. “om detta är din reaktion…” – liksom, min reaktion var att ta bort någon från Facebook. Det är ju typ så långt ifrån att ta en riktig konflikt man kan komma, ha!
Anna Nio
Haters gonna hate, folk är avskum, etc. Instämmer i tidigare uttalanden kring att om personen nu verkligen står för sin åsikt så skulle han/hon inte valt att vara anonym. Ansiktslösa hate mongers är verkligen inget att fästa sig vid, även om jag förstår att du ändå tar illa upp. Man är ju inte direkt van vid den sortens beteende om man är väluppfostrad, vid sina sinnens fulla bruk, och dessutom trygg i sig själv och sitt umgänge. Som bland annat både du och jag är. So fuck ’em, helt enkelt. 😀
Cinderalley
Jamen eller hur! Om jag läste ett blogginlägg som jag inte höll med om så skulle jag aldrig någonsin i detta universum ta mig friheten att gå till personangrepp och skriva en massa otrevligheter till någon jag inte känner, och dessutom att göra det gömd bakom ett anonymt internetnick. Det är så sjukt ohyfsat.
CC
Kan inte tänka mig att du är en hemsk person. Tycker du verkar vara en skön tjej!
Jag hade oxå blivit förbannad om en vuxen människa hade gått in å tagit saker hos mig olovandes.
Å det där med att man älskar sin mans familj…det är ju honom du älskar och har “valt”. De andra fick du ju “på köpet”. Därmed inte sagt att man måste älska dem…
Cinderalley
Haha tack! Jag tycker inte heller att jag är en hemsk person.
Nej precis, man kan ju inte välja att älska en massa människor bara för att man råkar ha samma efternamn. Nu har jag visserligen gift mig in i en väldigt bra och trevlig familj, men det finns såklart alltid undantag.
Johanna
Men hjälp. Jag har inte läst det omdiskuterade inlägget, men jag känner ju instiktivt att den kommentaren låter helt galen. Att avsluta med “dålig fru” – hahaha, vilket jäkla skämt. Och inte så oväntat att avsändaren är anonym heller, va?
Cinderalley
Ja, nat fel ar det ju, jag kan inte tanka mig att en helt normal manniska med vett och fason skriver den har typen av anonyma kommentarer till framlingar!
Nancy
Alltså, kan bara instämma i ovan – varför måste man per automatik älska barnen bara för att man gifter sig med pappan? Dessutom förstår jag inte alls hur “pedagogisk” man rimligen kan vara om man sitter och vräker ur sig sådan galla i någons blogg? Eller gäller det bara ens egna barn? Vuxna kan man bemöta lite hur man vill?
Cinderalley
Haha precis. Dubbelmoralen flodar!
Ida May
Eftersom jag har känt dig i ungefär tio år vill jag bara tydliggöra för dig och alla andra du är så långt ifrån hemsk man någonsin kan komma, den bästa vän man någonsin kan ha, och har man dig i sitt liv så kan man skatta sig lycklig. För du är BÄST! Och det här med “perfekt liv”… Varsågod och var blygsam om du vill, men jag tycker nog allt att ditt liv är ganska nära perfektion. Puss, kärlek, en miljon kramar, och saknar dig massor! <3
Cinderalley
Men åh, ÄLSK!!! Och detsamma ♥
Saknar dig massor med, kom och halsa pa!!!
Yohanna
Men alltså.. va?! Hahaha, vilken tappad människa.
Cinderalley
Minst sagt!