Livet och lyckan,  Uncategorized

Vi ses på andra sidan

Om jag bloggar lite halvdåligt just nu är det för att jag är upptagen med att genomgå en smärre ålderskris. Jag fyller 25 imorgon, och även om jag inser att det inte är speciellt gammalt så är det något med just 25 – det är halvvägs till 50 och en ålder som jag alltid har sett som något av ett vägskäl. Man är liksom inget barn längre, kommer inte undan med vad som helst.

För ett och ett halvt år sen skrev jag det här inlägget, om omvänd livsångest – att känna att man har gjort för mycket för tidigt, istället för för lite för sent. Då var jag lyckligt gift och trivdes på mitt jobb och bodde i ett alldeles för stort hus och hade hela tiden lite tyst inre panik över att allt liksom redan hade fallit på plats.

Nu har jag inget fast jobb, ingen make och ingen bostad (ja, jag flyttar ut ur nya lägenheten om en månad) och man skulle ju kunna tänka sig att det borde kännas jobbigt och allmänt stressigt, speciellt för ett kontrollfreak som jag. Men det gör det inte. Istället känner jag så intensivt att jag har tagit rätt beslut att jag liksom går runt och sprudlar inuti. Det här är ju ganska märkligt, det förstår jag själv. Speciellt med tanke på att jag i praktiken har tagit flera steg tillbaka, till ganska exakt hur mitt liv såg ut för två år sen.

Livet går i cirklar. Men jag är i alla fall ganska många erfarenheter rikare, och det hade jag inte velat byta ut för allt i världen. Jag hoppas bara att mitt 25-åriga jag känner sig lika säker, och inte får för sig att sälja allt hon äger och börja irra planlöst runt världen och försörja sig på ströjobb. För det låter ganska jobbigt, om än stundvis mycket lockande.

0 Comments

  • Duktiga Tjejen

    ÄLSKAR din attityd, helt rätt! Du har minst lika mycket spännande framför dig. Jag gjorde oxå mycket sånt där “för tidigt”. Gifte mig på Puerto Rico när jag var knappt 21 och bodde där, sedan tog det slut och jag flyttade hem efter ett gäng år ute i vida världen… Började helt om. Förvisso mådde jag apa i tre år eftersom allt slutade i katastrof, men ändå. Jag var så ung med grymt mycket i bagaget. Är tacksam för det nu.

    Det kommer gå strålande för dig! Tänk vad många år kvar till 50, hurra! Grattis förövrigt oxå (trots lite åldersångest).

  • Tilda

    Haha, fick också lite ålderspanik förra veckan, den 22:a oktober insåg jag att ‘shit, jag fyller 21 om en månad! On the road to 30 och så är det bara utför’ (ungefär här blev jag medveten om mina knasiga tankar och hejdade dem) Inte schysst mot sig själv att noja över saker som ligger så långt fram i tiden.

    Jag säger som Mirijam Geyerhofer, jag är nöjd om jag får dö lycklig =P Vad lyckan nu innebär hoppas jag att jag har minst 3×20 år kvar att lura ut ^^

  • burgschki

    Jag förstår precis hur du menar, jag träffade mitt ex så tidigt och pluggade färdigt så snabbt att jag fick ångest och var nästan lite glad över att jag fick kämpa så mkt med jobb och fortfarande bodde i en liten etta med min kille och levde som student och fortfarande tycker jag det är skönt att jag bor i andrahand, enbart har ett ettårskontrakt och funderar på att flytta ännu längre bort om ett år.

    lycka till hur som helst!

  • Hanna

    Shit är du bara 25?! Har läst din blogg sedan i våras och antagit att du är typ 31 eftersom du är gift, hade hus, katter och hela kittet. Du är så pass mogen i språk, skrift och åsikter så jag bara antog det.
    Med en sådan framgång du har haft och de erfarenheter du bär på så bör du ej ha sådan ålderskris nu. Känner till ett visst antal människor som knappt uppnåt hälften vad du gjort vid 40 års ålder…
    Har ex. en kompis på 26 som precis pluggat klart och kommit in i arbetslivet, du har liksom inget att oroa dig för, kan fortsätta denna lista med motiveringar varför du inte borde ha en ålderskris i evigheter men jag tror att jag fått fram mitt budskap? 🙂

  • Johanna

    Jag blev också jätteförvånad att du är 25 år (men alltså, ta det på rätt sätt, som en komplimang!)

    Du känns ju så världsvan och uppstyrd 🙂 Men det låter så himla härligt att du mår så bra i dina val, hurra för det. Kör på bara! 25 är ju ingen ålder, jag (som är 27 nu) blir fortfarande förvånad hela tiden när folk är yngre än jag. Är liksom van att vara den yngsta på nåt vis. Nu händer det i rätt många sammanhang att jag känner mig som tanten när folk säger hur gamla de är.

    Grattis i förskott förresten.

  • stinnepigen

    Känner igen mig sä väl i det du skriver. Har altid gjort allting tidigt. Vid 22 års ålder hade jag man, hus, katt och karriär. 25 år gammal var jag nyskild och flyttade ensam till Sverige, började ny karriär… Trodde att nu började det ordna upp sig. 3 år senare hade jag sagt upp mig från ett fast välbetald jobb för att börja plugga psykologi. När jag sedan träffade hr. Svensson tänkte jag att jag äntligen hittat rätt även vad gällde kärleken. Sedan gick ju det åt skogen och Högskoleverket började sätta käppar i hjulet för mina utbildningsplaner och nu sitter jag här, nyss 30 år fyllda och ingen aning om vad som händer om ett halvår.

    Det kan kännas som att livet går i cirklar, men i själva verket är det en spiralformad rörelse. Vi återkommer gång på gång till upplevelser och händelser av liknande karaktär, men vi är aldrig precis den samma som då vi stod inför dessa uppgifter senast. Vi är alltid lite förändrade av allt vi gått igenom sedan senast, förhoppningsvis lite klokare. Men om vi gång på gång återkommer till de samma eller likartade situationer, då finns det nog lärdomar där som vi behöver ta med oss.Det gäller att komma på vilka för att ta sig vidare.

  • CC

    Ålder är ju bara en siffra! Du är aldrig äldre än du gör dig och av alla erfarenheter finns det något att lära!
    Man lever bara en gång och då gäller det väl att göra det som känns bäst. Tycker ditt liv verkar varit mycket händelserik å härligt å du har ju många härliga år att hinna med ännu mer kul på=)

    Själv fyller jag 40 om ett å ett halvt år och är nöjd med att ha haft samma kille sen jag var 15, två fina barn (var 24 å 26 när jag fick dem), bor i ett bra hus på landet med stort garage å stor trädgård.
    Ibland känner jag mig som 15, ibland som 99, men oftast tänker jag faktiskt inte så mycket på vilken siffra jag är för dagen.
    Drömmer om att kunna göra fler saker å det lär jag nog hinna, för jag är ju trots allt inte “lastgammal” 😉

    Du kommer säkert få ett superliv även som 25åring å 25+.

    Grattiskram i förskott

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *