Day 10: Childhood
Min erfarenhet efter att ha bott i USA i ett par år är att har man växt upp i Sverige i en hyfsat välfungerande svensk kärnfamilj i ett hyfsat välfungerande samhälle kan man skatta sig lycklig. Här är det så pass vanligt med frånvarande fädrer, ensamstående mammor, föräldrar som är alkoholister, drogmissbrukare, religiösa dårar, pedofiler, våldsamma, psykiskt sjuka, går på socialbidrag eller jobbar tre jobb bara för att ha råd med hyran, att det inte är konstigt att brottsligheten är så hög här. Nästan alla som blir kriminella kan skylla det på att de haft en helt fucked up barndom.
Med det sagt kan jag konstatera att min barndom var en dans på rosor, och jag är sjukt tacksam över att ha föräldrar och styvföräldrar som alltid har varit stöttande, kärleksfulla och generösa. Jag har av förklarliga skäl inte så mycket barndomsfoton på den här sidan Atlanten, men jag hittade i alla fall detta på min syster Frida, mig och min mamma för, ja, ganska många år sen.
Det här inlägget är en del av en bloggutmaning. Läs övriga inlägg här »
0 Comments
natalie
ja man har sannerligen varit förskonad från elände. och ja diggar cykelbyxorna a la 80-tal!
Cinderalley
Haha, eller hur. Gillar mina 80-talsleggings också.
Gunnie
Minns det som igår…(juli 1994) 🙂 Åh, min snygga älsklingsklänning, som bara krymte och krymte för varje år, tills jag slutligen accepterade faktum och skänkte bort den till välgörande ändamål 🙁
Cinderalley
Nämen, vad sorligt! Men förhoppningsvis kunde den i alla fall glädja någon annan då.