Den eviga luggfrågan

Jag drömde i natt att jag klippte lugg. Sen vaknade jag och läste det här inlägget om hur jobbigt det är att ha lugg och HÅLLER INTE MED. Jag har haft lugg i över 10 år nu, och vet liksom inget alternativ. Jag har försökt spara ut den ungefär lika många gånger som jag har klippt den, men lyckas sällan få den längre än ner till ögonbrynen innan saxen åker fram igen. Och jag skulle aldrig, aldrig låta en frisör (eller någon annan) röra min lugg. Jag har klippt den själv sen jag var 13.

Men just nu har jag lovat mig själv att inte klippa. Jag sparar ut på riktigt den här gången. Och min lugg är just nu det längsta den har varit på den här sidan millennieskiftet, vilket väl får ses som en bedrift i sig. Så när jag vaknade imorse och insåg att jag faktiskt inte hade klippt av mig luggen var det med en känsla av lättnad.

För att luggen ändå inte ska bli helt bortglömd kommer här några luggbilder från arkiven (och en egokavalkad utan dess like):

0 Comments

Maua

March 1, 2012 at 11:26 am Reply

Du är ju riktigt fin i lugg! Hur stylar du den när du har lugg? Plattång?

Zahra

March 1, 2012 at 11:54 am Reply

Älskar lugg! Men att ha lugg i malmö är ibland rätt tröstlöst.

Hanna Wild

March 1, 2012 at 1:14 pm Reply

Försöker hålla mitt löfte till mig själv nu jag också i att inte klippa den! Börjar bli på gränsen nu att jag drar fram saxen, växer den typ 1 cm till så är den perfekt, men nu är den fan bara i vägen och hänger.. och är.. ful.

emma

March 1, 2012 at 7:52 pm Reply

denna ständiga ångest kring lugg alltså. jag klipper oftast av min när jag är oändligt nervös inför någonting, sen ångrar jag mig typ tre minuter efteråt. nu är min på utväxt igen, kommer väl klippa av den lagom till examen i januari om jag känner mig själv rätt.