Musik,  Vardagsfilosoferande

There is an ocean in my soul where the waters do not curve

May 9, 2012 /

I nya numret av Rolling Stone, som finns i butik på fredag, kommer Against Me!s sångare Tom Gabel ut som transsexuell, med planer på att börja leva som kvinna och byta namn till Laura Jane Grace.

Against Me! är ett av mina topp 3 favoritband NÅGONSIN. Jag såg dem live första gången för 10 år sen och lyssnar fortfarande på dem varje dag, och den mest överväldigande känslan jag har just nu är att det Tom/Laura gör är så jävla modigt. Utan att spekulera har nog själva beslutet egentligen rätt lite att göra med mod, och allt att göra med något som är absolut nödvändigt för att kunna leva normalt – men det krävs utan tvekan en viss styrka för att som offentlig person gå ut med ett könsbyte i media. Punkscenen har visserligen alltid utgett sig för att vara accepterande och inklusiv, men enligt min erfarenhet består den av precis lika många fördomsfulla idioter med machokomplex som resten av världen.

Det är på ett sätt en smula vemodigt att tänka sig att Tom Gabel, en av mina absoluta favoritartister, snart inte kommer att finnas längre. Men samtidigt så kommer världen, så länge Laura Jane Grace fortsätter göra musik, att berikas med en sjukt begåvad kvinnlig musiker istället. Nu läser jag en massa peppande kommentarer från fans i olika forum och lyssnar på låten The Ocean från 2007, vars innebörd plötsligt blivit så himla mycket mer självklar:

“And if I could have chosen, I would have been born a woman
My mother once told me she would have named me Laura
I’d grow up to be strong and beautiful like her”
 

13 Comments

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *