Irritationsmoment,  Tatueringar och sånt

Se men inte röra

Det här med att ha synliga tatueringar är något av ett dubbeleggat svärd. Talesättet “Vill man vara fin får man lida pin” har verkligen aldrig varit mer passande, och inte främst för att själva tatueringsprocessen är hyfsat smärtsam – utan på grund av främlingar som tar sig helt orimliga friheter.

Jag vet inte hur många gånger jag har fått svara på samma frågor: Gjorde det ont? Hur mycket kostade det? Vad betyder det här motivet? Och det kan jag väl leva med, även om det är tröttsamt. Men något jag inte kan leva med är främlingar, personer jag aldrig har träffat förut, som kommer fram och tar i mig. Som tror att min kropp är allmän egendom bara för att jag har valt att ha synliga tatueringar.

Det här hände i lördags. Jag stod i en kö på Del Mar Fair när jag kände hur någon tog tag i min överarm bakifrån och liksom vred den utåt. När jag vände mig om stod en snubbe och hans tjej och inspekterade min arm – och han hade alltså sträckt sig fram och vridit på den för att enklare se en av mina tatueringar. Jag blev förbannad och kastade mig in i en kanske inte helt pedagogisk utskällning om objektifiering, bristande respekt för kvinnors rätt till sina egna kroppar, och integritetskränkning. Kan möjligen även ha hotat med att polisanmäla honom för ofredande.

Snubben i fråga verkade uppriktigt ångerfull och bad så hemskt mycket om ursäkt, och jag kände att det kanske var lite orättvist att denna enda man fick ta emot åratal av komprimerad uppdämd ilska mot tatueringstafsare. Är dock ganska övertygad om att han inte kommer göra om det, vilket väl får ses som en liten seger i sig.

Favorit i repris:

0 Comments

  • Angelica

    Jag vet inte hur det är med tatueringar men när det kommer till piercings tar sig folk ofta friheten att tala om hur fult de tycker att det är. Jag vet inte hur många gånger vilt främmande äldre människor talat om för mig att mina piercings är fula och att jag skulle vara sååå mycket sötare utan dem. Visst, de växte upp under en annan tid då det var självklart att unga skulle respektera sina äldre men jag tycker att respekt borde gå båda vägarna. Jag skulle ju aldrig få för mig att tala om för en tant att jag jag finner hennes frisyr otroligt ful och att hon skulle se så mycket sötare ut i en annan….

    • Nova

      Haha! En kvinna på mitt förra jobb tittade på mig uppifrån och ner med kommentaren “din mamma måste gråta när hon ser dig”, varpå hennes kollega skakar på huvudet och frågar varför jag FÖRSTÖR så för mig själv. Ehh.. okej.

      Jag har i alla fall lite social kompetens och är trevlig mot okända människor, flyger inte på folk hej vilt och talar om för dem att de ser för jävliga ut. Sa i alla fall ifrån och de bad om ursäkt, men det är inte precis första gången. Tråkigt.

  • Anja

    Det ar verkligen sjukt hur folk tar sig friheter, en lagkompis till mig blev antastad av en kvinna nar hon skulle ta ut pengar pa banken. Lagkompisen har regnbagsfagat har och kvinnan borjade helt sonika stryka henne over haret for att hon tyckte det var fint eller konstigt, det var lite oklart! Vad i helvete!

    Aven om folk uppskattar ens tatueringar/harfarg/valfri kroppsdel sa ger det dem inte ratt att kliva rakt in i den personliga sfaren. Men det ar klart, for vissa manniskor verkar universums hela existens utga fran dem sjalva och vi andra ar bara statister…

  • Maja

    Aahahhahahahha! Jag dör på Videon.
    Jag har inte tänkt på att d einte bara är jag som är utsatt för dom här eviga frågorna (döööh).
    Bästa är ju att man kan lura i folk vad som helst.
    Har ett par Drak vingar på ryggen
    “Åhh vad är de du har på ryggen? (börjar mot förmodan Inte dra i mitt linne)”
    Erm, Vingar *visar*
    “faan vad fett, vad står dom för”
    Jo, alltså min hamster putte dog…
    “Nä shiiet vad sorgligt!”
    Men Allvar?! Jag driver med dig, jag har dom för jag tycker dom är snygga?!

    Sen kanske de ska tilläggas att jag jobbar på ett callcenter…

  • CC

    Känner igen det där. Tröttsamt!
    När jag varit gravid var jag tydligen oxå allmän egendom.. (och många delar den upplevelsen med mig). Det var helt ok för vilt främmande människor att gå fram å klappa på magen. MIN mage, som jag inte vill att folk pillar på även om jag var jättestolt över innehållet).

    Ett sidospår i genren tröttsamma kommentarer…, som inte rör kroppen, men som jag får MÅNGA gånger varje sommar när jag tankar våra gammelbilar;
    Men hur mycket drar den bilen egentligen? Kostar det inte hemskt mycket att köra?
    Ibland svarar man ärligt vad man tror att den drar, å ibland bara;
    -Den tar gladeligen vad den får å ibland lite till! Eller;-En riktig bil drar minst två liter milen. Eller;
    -Bensinen kommer aldrig upp i sitt rätta värde…

  • Johanna

    Men vad sjukt! Lite som att många som varit gravida berättar om hur folk går fram och lägger händerna på magen. Det är ju lite…obekvämt.

    Lika bra att du skällde ut 🙂

  • zahra

    Jag jobbar ju med barn & de ställer också en massa frågor om tatueringar så som: varför? gjorde det ont? du vet att man inte kan ta bort dem va? de ställer liksom samma frågor flera gånger om dagen. Man kan ju ta det med barn, de är ju bara nyfikna. Men vuxna borde veta bättre än att gå fram & dra i en. Det är som Johanna säger, som när jag var gravid & främlingar ofta tog sig friheten ett kommentera min kropp. Jag bryr mig inte om din åsikt, tack! Bra att du sa ifrån, heja!

  • Emma

    Gah! Misstänker att man blir särskilt utsatt som tjej. Nog för att det händer att folk frågar Stefan om hans tatueringar, men de tar inte i honom utan vidare sådär. Däremot händer det ibland att han inte kommer in på krogen trots att han är spiknykter (med hänvisning till att han är för full) samt att han tvingas visa leg för förbipasserande poliser. Att folk direkt utgår ifrån att han spelar i band är mest bara lustigt, särskilt då de kommer fram och helt omotiverat tipsar honom om replokaler.

  • Lisa

    Egentligen tycker jag inte alls att du tog i för hårt. Oavsett om det var din första “gång” eller om det hänt alltför ofta så drar man inte tag i någons kropp för att studera den mer noggrant som om det vore ett paket kassler. Om du inte haft tatueringar och han gjort samma sak så hade man ju sett det som ett mer våldsamt beteende.

    Jag tror som Emma ovan att folk tar sig mer friheter med tjejers kroppar. Senast det hände mig var på en konsert där någon snubbe tyckte det var helt okej att dra ner min t-shirt i nacken för att se min tatuering. Som om tatueringssnack och uppmärksamhet för ens tatueringar gör att allt passar när som? Vem fasiken försöker klä av en brud mitt under en spelning för att glo på hennes tatueringar?

  • Jenny

    Helt rätt att säga ifrån. Så där gör man väl inte. Vad är det för fel med att försiktigt knacka på axeln och berömma tatueringen. Sånt blir man ju bara glad av.

    Det är för övrigt sjukt irriterande med folk som ska uttrycka sina synpunkter om tatueringar. Senast hade jag en kille som helt allvarligt berömde min tatuering och sedan fortsatte med “fast jag tycker den skulle vara snyggare om du la till detta…”
    WTF?! Anledningen till att jag har gjort den här tatueringen är för att jag vill ha den så här. Vänligen håll din åsikt för dig själv. Det är inte som att man kan gå tillbaka och ändra den i efterhand. ARgh! Respektlöst!

  • Annika i Colombia

    Åh! Precis som många andra sagt redan verkar det ungefär som när man är gravid. Det här med att ens kropp (i detta fall magen) helt plötsligt ska bli allmän egendom. Plus att man måste svara på samma frågor en miljard gånger.

  • Sailor Jo

    Känner igen det där! Förstår verkligen inte hur folk tänker! Undrar hur de själv skulle reagera om man gick fram och inspekterade deras armar! Ha de gött!

  • Janna

    Haha! Jag blev bara sugen på fler tattuerinar nu! Trots att folk generellt är idioter som aldrig tänker efter före när de ska till att tala.

  • Yohanna

    Haha, åh! Jag vet inte hur många blogginlägg jag skrivit om detta, för det händer mig jämt jämt jämt.
    Speciellt på krogen, men det har också inträffat i kön på McDonalds, på biblioteket och typ lite varstans.

    Fruktansvärt, är det i alla fall.

Leave a Reply to Annika i Colombia Cancel reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *