Ur arkivet: Om när vi köpte våra madrasser

Eftersom ni är flera som gillar att läsa om kulturkrockar, och eftersom jag inte direkt har något annat att skriva om, tänkte jag återuppliva några gamla inlägg som jag postade på resedagboken.se under hösten 2008, när jag precis hade flyttat till Kalifornien. Det hände så himla mycket knäppa grejer under de där första veckorna, och eftersom de historierna aldrig blev publicerade på den här bloggen så kör jag en favorit i repris. (“Vi” i inlägget nedan är för övrigt jag och Emmy, som jag bodde med de första tre månaderna)

Första inlägget från arkivet:

Lördag 6 september, 2008

Klockan är 21:40 här, 06:41 i Sverige. Imorgon lördag flyttar vi in i vår nya lägenhet i Ocean Beach. OB, som det heter i folkmun, är något av ett kaliforniskt Christiania. På ett bra sätt, tror vi. Det är extremt avslappnad stämning, alla berusningsmedel i omlopp är kanske inte helt lagliga och enligt vår guidebok är skjorta och skor på krogen helt överflödiga. Men vi gillar’t! Lite lagom svensk distans till det hela så kan det nog bli hur trevligt som helst.

Idag har vi köpt madrasser, kuddar och lakan – det känns som det viktigaste för att klara första natten i nya lyan. Madrassköpet är ju en historia i sig. Vi har en hyrbil just nu, från Dirty Cheap Rentals, som är precis vad det heter. En pytteliten skruttig Ford från tidigt 90-tal, någon odefinierbar nyans av blå till färgen och i total avsaknad av stötdämpare. På Craigslist (en amerikansk motsvarighet till Blocket, där man hittar ALLT, inklusive lägenheter) lyckades vi hitta en billig madrass i närheten av vårt hotell, och vi tänkte att vi nog skulle kunna frakta den i vår pyttelilla bil på något sätt.

Sagt och gjort, vi begav oss till ett ytterst tveksamt område vid lunchtid, steg in i en lägenhet och möttes av en trevlig men nyvaken kille. Vi upptäckte ganska snart att hela lägenheten var full av madrasser, uppradade mot väggen, och slog därför till på två stycken. Killen hjälpte oss att binda fast den första madrassen på vårt biltak med hjälp av det som heter “straps” här och som jag är för trött för att komma på ett svenskt ord för nu. Vi körde långsamt hemåt med den första madrassen på taket och blev utskrattade av både en och två förbipasserande, samtidigt som vi reflekterade lite över varför det fanns så många madrasser i lägenheten vi just hade lämnat.

Tankarna fördes osökt till någon sorts bordellverksamhet. Och när vi så återvände till lägenheten för att hämta madrass nummer två möttes vi av en kvinna i någon sorts kimono samt en man som passade in på beskrivningen “äckelgubbe” som stod och rökte på balkongen. Vi vill dock helst inte reflektera för mycket över var våra madrasser har varit innan de kom i vår ägo. Huvudsaken är att vi har någonstans att sova! Och utskrattade blev vi även på nästa runda med madrassen på taket.