Vardagsfilosoferande

Ungar

children

En grej jag funderar på rätt mycket just nu är det här med barn. Inte bara för att ett helt gäng bloggare just nu är antingen gravida eller nyförlösta, men för att min nya kille har en son som bor hos honom på helgerna. Och eftersom jag också mer eller mindre bor hos honom på helgerna innebär det att jag numera tillbringar mina lediga dagar med en femåring.

Och det är jobbigt. Jävligt jobbigt faktiskt. Jag gillar inte barn. De är högljudda, krävande, själviska och inte speciellt smarta. Jag vet inte vad man gör med dem eller hur man pratar med dem, och jag har noll tålamod för ständiga frågor och tjat. Jag har satt i system att undvika ungar så gott jag kan – typ byta bord om jag hamnar för nära en barnfamilj på restaurang – och jag tror att mina föräldrar vid det här laget har accepterat att det inte blir några barnbarn från det här hållet.

Det handlar egentligen mest om ren och skär överlevnadsinstinkt från min sida. Men nu är det som det är. Det finns plötsligt ett barn i mitt liv och det är bara att gilla läget. Jag vet bara inte riktigt hur man gör.

0 Comments

  • Arg

    glöm bara inte bort att det är ett oskyldigt barn och han har inte bett om att få dig som sin låtsas morsa och även att om din kille älskar honom måste du kanske ta honom till dig o anstränga dig lite. allt handlar inte bara om dig. du verkar rätt vedervärdig

    • Cinderalley

      Men herregud, det är väl självklart att jag anstränger mig? Jag förstår att barn också är människor med känslor och det skulle aldrig falla mig in att medvetet göra något för att få dem att tro något annat. Jag trodde faktiskt inte att jag skulle behöva skriva ut det i klartext. Om inte annat tror jag knappast att min kille skulle vilja ha mig i sitt liv om jag inte kom överens med hans son.

  • Freedomtravel

    Jag fick också in barn i mitt liv plötsligt och oväntat. Jag är inte heller en sån där person som älskar barn sådär i största allmänhet, men det är skillnad när man får chansen att lära känna en person. Det kommer säkert gå bra!

    • Cinderalley

      Ja, jag tror nog också att det blir bra, tids nog. Det är ju fortfarande ganska nytt det här – jag är inte van vid barn och barnet är inte van vid att behöva dela sin pappa med någon, men vi gör så gott vi kan båda två!

  • Hanna

    Det kommer gå fint! Femåringar är mästare på att anpassa sig (jag haft en så jag talar av erfarenhet), du är från landet där tomten bor (typ), du gillar balla saker (som femåringar också gillar) och dessutom(!) det är ju inte ungen du blir ihop med…
    Så kämpa på och bry dig inte om “näthatet”.

Leave a Reply to Arg Cancel reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *