Det där som man egentligen inte vill tänka på
Förra veckan var hela mitt newsfeed på Facebook fullt av samma hemska nyhet: 27-åriga Karla Munoz från Orange County dog i en motorcykelolycka för ett par veckor sen, och hela min lilla del av internet är fortfarande i sorg. Även om jag själv aldrig träffade Karla blir jag så sjukt illa till mods av vad som hände henne – dels för att väldigt många av mina vänner och bekanta kände henne, och dels för att hon var i min ålder. Eftersom jag umgås i såna kretsar hör jag om motorcykelolyckor hela tiden, men det här är första gången en ung tjej i min indirekta närhet har blivit ihjälkörd, och jag har svårt att distansera mig från det.
För nio månader sen var min kille med om en mycket allvarlig motorcykelolycka. Hans hoj blev träffad i sidan av en lastbil på motorvägen, och tvingad över till nästa fil där han blev påkörd av två bilar. Han låg i koma i tre veckor och bröt närmare 40 ben i kroppen. Han är fortfarande långt ifrån återhämtad, och det är väl egentligen något av ett mirakel både att han lever och att han kan gå. Enligt läkarna skulle det ta två år innan han kunde stå på benen igen.
Förra året dejtade jag ett tag en kille som hade varit med om en ordentlig olycka bara några månader tidigare. Han jobbade som Harleymekaniker och blev påkörd av en bil när han var ute och testkörde en kunds hoj. Båda hans fötter kapades av i krocken, men läkarna lyckades sätta fast dem igen. Han kommer dock aldrig att gå normalt igen.
***
Alla som kör motorcykel är medvetna om riskerna. Det är extra svårt att ignorera när man har ett helt gäng skräckexempel i sin omedelbara närhet. Men att tänka för mycket på allt som kan gå snett i livet är en enorm begränsning, och så vägrar jag att leva. Så jag tar på mig hjälmen – den som faktiskt på riktigt avgör skillnaden mellan liv och död – och njuter av vinden i ansiktet i stället. Det finns inga andra alternativ.
21 Comments
Lisa
Samtidigt är det ju olyckorna man minns och inte alla gånger någon kört utan att något hänt.
Min pappa körde motorcykel hela sitt lic, fler år med mig bakpå, utan några olyckor. Min bror, aldrig några olyckor. Samtidigt är det jag minns att en vän dog i en motorcykelolycka…
Alla dessa hojrundor folk kört utan det minsta besvär och man fokuserar på den som gick snett.
Cinderalley
Ja men så är det ju verkligen. Kanske borde göra som typ fabriker och andra företag i riskfyllda branscher och sätta upp en skylt. “Olycksfri i XX dagar”. Fokusera på det positiva liksom.
Angelica
Av just den anledningen vill jag inte köra MC. Jag tar inga onödiga risker i livet.
Cinderalley
Men vad räknas som onödiga risker då? Åker du bil? Flyger flygplan?
Angelica
Jag gör det jag måste för att ta mig fram. Bil och buss måste jag åka ibland. MC måste jag inte åka och därför gör jag inte det eftersom det verkar vara farligare än att åka bil. Jag tänker likadant gällande fallskärmshoppning, bergsklättring och bungyjump. Det är saker med risker vilka jag inte måste göra, därför väljer jag bort de sakerna. Jag skulle egentligen inte ha något emot att åka MC eller hoppa fallskärm, för fart och höjder är jag inte rädd för. Jag vill bara inte dö i förtid på grund av något jag kan undvika. Jag förstår hur du ser på saken. Du väljer att se friheten framför riskerna. Jag gör tvärtom.
Cinderalley
Jo jag fattar absolut vad du menar, även om vi har helt motsatt inställning. Jag vill inte heller dö i förtid, men jag är ännu mer rädd för att inte hinna leva 🙂
Andrea
Det finns ingenting bättre än att åka hoj, å då åker jag ändå bara med killkompisar i nuläget, jag har inget körkort själv.
Men det jag för mitt liv inte kan fatta är varför du knappt har några skydd alls?! Bara en hjälm skyddar ju visserligen melonen, men jag hoppas för gudarnas skull att du inte åker i jeans, tshirt å skinnpaj enbart? :O
Även fast jag bara kör med kamrater, så har jag skinnställ med integrerade knä å höftskydd, ryggskydd, jacka med integrerade axel & armbågsskydd, handskar samt givetvis hjälm. Jag tycker inte ens det är kul att köra korta sträckor utan hela munderingen, för jag kan inte slappna av på samma sätt. Har flera vänner som vurpat, varav en av dem klarade sig undan ganska ordentlig krasch med enbart kraftig hjärnskakning, tack vare heltäckande skinnställ (som revs sönder i trasor) med integrerade skydd & ryggskydd.
Eller är det bara på bilder du saknar skydd, å inte när du åker? Ignorera isf ovanstående föreläsning! ;D
Cinderalley
Jag har alltid hjälm, handskar och boots på mig. Men den stora skillnaden mellan att köra hoj här och att köra hoj i Sverige är att det är så varmt här, och det GÅR inte att ha fullt skinnställ på sig när det är 35 grader varmt ute, man skulle överhetta och svimma nästan direkt. Det är fasen nästan så att det är för varmt att köra i t-shirt under högsommaren. Jag är som sagt väl medveten om riskerna och har tagit ett aktivt beslut att hellre köra motorcykel med för lite skydd än att inte köra motorcykel alls. Så är det bara. Och då är jag ändå betydligt säkrare klädd än de flesta jag känner som kör hoj, det är inte ovanligt att se folk som kör i shorts och flipflops (!) på motorvägen här.
Andrea
Usch, det är ju verkligen inte bra alls. Min mc-åkande bästis, vars föräldrar är läkare, förklarade poängen med att köra i skinnställ: om man vurpar, även helt utan att bryta något eller skada huvudet, så utsätts kroppen för så extremt stort trauma pga alla stora omfattande sår man får på kroppen, massiva skrubbsår. Ofta är dessa sår så omfattande på kroppen att traumat blir för stort & kroppen lägger av. Sjukt läskigt. Det räcker alltså med att du vurpar & slajdar på halva kroppen för att riskera att stryka med, om du kör utan skydd :/
Du borde verkligen försöka att alltid åka i åtminstone skinnpaj. Dessutom finns det jeans specialgjorda för mc-åkning, gjorda av ngt material som inte slits sönder om man råkar ut för olycka. Bara för att dina vänner kör korkat borde inte du göra det :/
Förstår att det är svettigt, men det är ju inte värt den extrema skada du utsätter dig för om du vurpar.
Cinderalley
Alltså Andrea, jag förstår att du menar väl, men jag är som sagt MEDVETEN om riskerna och behöver ingen föreläsning kring vad jag borde eller inte borde göra med min egen kropp. Det är väl SJÄLVKLART att jag kör i så pass mycket skydd som vädret tillåter – på vintern kör jag till exempel också i fullt skinnställ – och 9 gånger av 10 kör jag i skinnpaj även när det är för varmt för det. Men återigen, jag har gjort en medveten övervägning och kommit fram till att det ibland är värt att lätta på säkerheten till fördel för bekvämligheten, och JAG tycker att det är värt det. Om inte du tycker det så är det ju upp till dig att köra med ATGATT (All The Gear All The Time), det skulle jag ju aldrig få för mig att lägga mig i.
Andrea
Oj, jag förstår inte alls varför du blir arg & anklagar mig för att “lägga mig i”? Jag responderar till ett inlägg som handlar om allvarliga motorcykelolyckor som du skrivit, & tog upp det något naturliga (i sammanhanget) ämnet mc-skydd? Jag har aldrig hållit någon föreläsning/kommenterat vad du använder för skydd i ngt annat inlägg du skrivit om MC-åkning, utan trodde i min enfald att det var något man kunde diskutera i samband med ett inlägg om just skador & dödsfall på vägarna?
Anledningen till att jag skrev om skrubbskadorna är helt enkelt för att jag själv inte hade NÅGON ANING om att det var en av de stora anledningarna till att heltäckande skydd är en så bra grej. Jag har även ofta stött på mc-folk som inte hade någon aning om det heller. DÄRFÖR skrev jag det, inte för att skriva dig på näsan. Man väljer själv vilken typ av skydd man vill åka med, som med allt annat här i livet. Jag erkänner att jag inte behövde använda ordet “korkat”, men det var främst i relation till att åka i flipflops & linne som du nämnde att folk gör.
Cinderalley
Ha, jag blev väl inte arg heller, men däremot måste jag kunna få säga ifrån när jag uppfattar det som att någon som sagt skriver mig på näsan och talar om för mig vad jag borde göra även EFTER att jag har förklarat min syn på saken. Det är klart att du får diskutera vad du vill, men återigen, jag är mycket medveten om både risker och möjliga åtgärder.
Mirijam
Jag har redan försökt Andrea, hon lyssnar inte 🙂
Håller dock med om kevlar-jeansen, Tobbe kör med något märke som heter… Dragger kanske? Och dom ser ut som och känns precis som vanliga jeans!
Cinderalley
Hehe.
Jomen, jag har letat efter ett par kevlarjeans som är prisvärda och ser ut och sitter som vanliga jeans, men precis som allt motorcykelrelaterat är det mycket svårare att hitta för tjejer. Funderar på att eventuellt beställa dessa dock: http://www.revzilla.com/motorcycle/dainese-womens-d25-jeans
Andrea
Haha jag hade ingen susning om att detta var ett område att undvika, jag har lärt mig min läxa 😉 Aldrig testat mc-jeans själv, men jag gillar ju mina skinnställsbraxer! 🙂 Inser dock att det kan vara jobbigt med storlekar, har samma problem själv. Dock har jag insett att andra hands-marknaden är GULD, så många brudar som dejtar killar som kör å sen blir dumpade, å säljer ALLT skitbilligt på nätet! 😀
Skatan
Håller med Lisa, man tänker oftast inte på alla gånger det går bra, gäller det mesta faktiskt 🙂
Jag jobbar dock på en av nordens största och “tyngsta” intensivvårdsavdelingar. Vi bävar varje år för sommarsäsongen då MC-olyckorna börjar trilla in… Usch, det är oftast unga människor och det är ofta sjukt omfattande skador, ofta nack- och ryggskador, och låååååång rehabilitering om de klarar sig. Det läskigaste är ju att motorcyklisterna är så oskyddade och råkar så illa ut trots att själva olyckan i sig inte var så “farlig”… Har sett en del riktigt läskiga skador som ådragits i typ 30 km/h.
Hur härligt och fritt det än verkar, för det tycker jag verkligen, så är jag galet rädd för att åka motorcykel efter ett par år på mitt jobb.
Samtidigt, en kan råka illa ut bara man kliver upp ur sängen, eller till och med utan att göra det så vafan, YOLO som kidsen säger 😉
Cinderalley
Haha YOLO!!! Ha ja, har hört rätt många skämta om att motorcyklister inom sjukvården allmänt kallas “organ donors”. Det är verkligen vidrigt hur illa det kan gå, det har jag ju som sagt bevis på i min omedelbara närhet. Men jag känner på något sätt ändå att det är värt det. Den stora majoriteten av motorcykelåkare klarar sig ju trots allt hela livet utan några allvarligare skador.
CC
Har inte åkt så mycket hoj i mitt liv, men kan verkligen förstå den härliga känslan efter det lilla jag åkt.
(Att jag inte tog MC-kort när jag “ändå höll på å ta körkort” kan jag ångra…)
Självklart finns farorna där, och du är ju definitivt mer oskyddad på hojen än i en bil.
Men, man kan ju inte gå och tänka på alla faror jämt. Då skulle vi väl knappt våga oss ur sängen?
Jag försöker leva efter mottot att njuta av livet. Vi lever bara en gång!
Åka hoj! Åka gammelbil utan bälte! Resa! Whatever! Vi vet inte hur gamla vi blir….. Det gäller att leva här och nu.
(Omvärderade mitt tänk efter att ha förlorat min vän/jobbarkompis hastigt när hon var endast 43 år gammal. Hon omkom inte i nån olycka utan en galopperande cancer..)
Cinderalley
Äsch, det är väl inte för sent än! 🙂 Och ja, det är en helt oslagbar känsla, går inte att jämföra med något annat jag gjort i livet.
Och jag håller verkligen med. Jag har inte förlorat någon som stått mig nära (och hoppas att jag slipper göra det heller) men jag kan verkligen tänka mig att det ger en annan syn på livet.
Gunnie
Usch, det här inlägget – och kommentarerna – vill jag inte läsa. Så jag hoppar över det!
Cinderalley
Det får man!